Varumärken

Jag blir alltid upprörd när företagens metoder att sälja mer beskrivs och avslöjas. Det blev jag också när jag såg ”Dokument inifrån: Varumärkt för livet” på söndagskvällen. Kanske lite konstigt att bli upprörd – det är ju egentligen inget nytt. Men ändå, metoderna blir alltmer påträngande och besvärande. Nu ska unga människor utnyttjas för att påverka sina vänner att köpa produkter med rätt varumärken.

Artister som är i början av sin karriär knyts upp för att bli lojala varumärkesambassadörer. När Naomi Kleins bok ”No logo” presenterades på svenska för drygt fem år sedan skrevs bland annat: ”Dagens globaliserade företag säljer inte varor utan varumärken. Därför invaderar reklamen varje ledigt utrymme i samhället, ockuperar människors tankar och drömmar, formar deras livsstilar. Allt är till salu och medborgaren förvandlas till konsument.”

Nu invaderar reklamen också de vänskapliga relationerna. Det var de nya metoderna som söndagens TV-program redovisade. Förkastligt men inte överraskande. Vinstdrivande företag kommer alltid att ta till de metoder de tycker att de behöver för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Därför bör vi ifrågasätta att det är vinstdrivande företag som styr alltmer.

Privatiseringens tredje och fjärde steg

Nu genomför den borgerliga regeringen privatiseringens tredje steg och bäddar för det fjärde steget.

Första steget var att driva fram entreprenader av kommunal/statlig verksamhet. Alltså att kommunen beställde tjänster genom upphandlingar av privata företag. Städningen blev en murbräcka i privatiseringens första steg. Billigare! Det var motiveringen den gången.

 Andra steget var att driva fram kundvalsmodeller. Eleven, pensionären eller vem det är får välja bland godkända utbildningsanordnare/vårdgivare. Kommunen betalar, den enskilde väljer, företaget levererar. Allas ökade valfrihet var motiveringen den gången. Vi ser hur friskolorna ökar segregationen.

Tredje steget är att den enskilde får betala lite extra om man önskar lite bättre. Det är just detta som är på väg att genomföras Regeringen föreslår nu ökade möjligheter för ideella organisationer att driva verksamhet inom omsorgsområdet. Nyamko Sabuni, som bland annat är ”folkrörelseminister” framhöll (i ett radioinslag) att det också ska vara möjligt att köpa tjänster utöver det som ingår i kommunens köp av organisationen. Ökad mångfald i utbudet är motiveringen. Men det resulterar i att den som har pengar får bättre valmöjlighet och sannolikt är det dom ”kunderna” företagen kommer att satsa på.

Fjärde steget är, förstås, att den offentliga finansieringen minskar. På en del områden kanske den helt tas bort. Privata aktörer är etablerade och den enskilde får betala själv, åtminstone om man önskar bra kvalité. Då är definitivt systemskiftet ett faktum. Klassamhället kommer att bli tydligare. 

Strategin är ingen överraskning även om många borgerliga politiker försäkrat att den offentliga finansieringen ska fortsätta. Jag har aldrig litat på det.

Tyvärr har vi varit naiva och i en del fal har socialdemokrater försökt övertrumfa borgerliga företrädare i privtiseringsiver. Troligen har syftet varit att ta udden ur den borgerliga argumentationen om mångfald och valfrihet. Det har inte lyckats.

Jag hoppas att socialdemokratin nu kan samla ihop sig och börja göra motstånd mot mer vinstintresse och segregation inom skola och omsorg.

Nationalparker?

Naturvårdsverket har föreslagit 13 nya nationalparker och en utvidgning av 7 av de befintliga nationalparkerna. Det är svårt att vara emot – alla vill väl värna vår fina natur? Eller?

Jag tycker det är konstigt att just den här delen av miljöarbetet har en så stark ställning. Jag menar så här: Hotet mot naturen kommer från exploatering av naturresurser, kemikaliespridning, klimatförändring och försurning. Inga reservat eller nationalparker kan skyddas mot de hoten. Därför skulle vi behöva göra mycket mer mot just detta.

 Tillgång till natur, nära våra bostäder är viktigt. Positiva naturupplevelser kan vara en bra grund för ett miljöintresse. Men fler nationalparker? Tveksamt! Särskilt som de föreslagna nationalparkerna redan är skyddade.

 Förslaget känns mer som en symbolhandling. Det behöver vi inte. Vi behöver verkliga förslag och beslut som handlar om de grundläggande hoten mot miljön,

Mäktiga riksbanken

Två nya ledamöter har utsetts till riksbankens direktion. Barbro Wickman-Parak och Lars E.O. Svensson ersätter Eva Srejber och Kristina Persson. Eva och Kristina har nog varit höken och duvan i riksbankens direktion. Jag vet inte alls nåt om de två nya ledamöterna men en hel del makt får de över Sveriges ekonomiska utveckling.

 Det sägs att riksbankens penningpolitik ska bedrivas så att inflationen är mellan 1 % och 3 %. Jag tycker det är ett väldigt tveksamt mål och jag är övertygad om att vi fått betala dyrt, framförallt i form av hög arbetslöshet. Sannolikt har arbetslösheten varit ”onödigt hög” även med de förutsättningar som gällt, då inflationen under flera år hamnade runt 1 %, alltså omkring den allra lägsta gränsen.

 Nog borde vi kunna hitta klyftigare former att bedriva ekonomisk politik än att ge riksbanken bara ett mål – som de dessutom klarat ganska dåligt. Det är ju dessutom ett mål som i sig är ganska ointressant. Inflationsnivån är ju snarare ett medel att åstadkomma andra positiva effekter inom ekonomin.

 När Sverige växlade över till målet med en mycket låg inflation hade vi bakom oss en period med snabba ökningar av fastighetsvärden och stora vinster till ägarna av bostäder. Det angavs faktiskt som ett av skälen till att ändra penningpolitikens målsättning.

 De mycket snabba prisökningar och vinster som nu görs inom fastighetssektorn pekar på att det inte var den högre inflationen som var orsaken till detta. Sedan låginflationspolitiken började genomföras har vi haft stor arbetslöshet, ökade löneskillnader, ökade förmögenhetskillnader och fortsatta svårigheter att klara finansieringen av offentlig verksamhet. Den privata konsumtionen har ökat, för en del mycket kraftigt! Hurra, hurra!

Nu kommer två nya ledamöter att vara med och styra så att inflationen hålls nere! Kanske kan de tillföra nåt nytt men viktigare är att riksbankens mål och roll börjar ifrågasättas.

Riksbanken har faktiskt vid åtminstone ett tillfälle frångått sina nogranna beräkningar av inflationsutsikterna när man ändrat räntan. Det var i september 2001. Då var man orolig över New York-börsens utveckling efter terrorattackerna i New York och Washington. Räntan sänktes med 0,5 % vid ett extrainkallat möte. Börsen räddades – troligen inte bara av den Svenska Riksbanken.

Socialliberalismen sitter trångt

Det finns säkert många skäl till turbulensen i folkpartiet. Folkpartisterna har ju tidigare visat att de gärna byter partiledare. Men jag tror att ett viktigt skäl till kritiken mot Leijonborg är just att den socialliberala falangen i folkpartiet inte är nöjda med politiken.

Folkpartiet har utan tvekan tappat socialliberalismen som viktig ledstjärna. Det är ingen tillfällighet. Ett liberalt parti kommer alltid att i första hand slå vakt om den fria marknaden – det är ju själva fundamentet i den liberala politiken. Marknadskrafterna har ställt större och större krav på politiken att anpassa sig till marknadens logik. Då sitter socialliberalismen trångt!

 Marknaden önskar otryggare anställningar! Marknaden önskar större löneskillnader! Marknaden önskar lägre skatter! Då sitter socialliberalismen trångt!

En social politik kräver att vi är beredda att ta strid mot marknadskrafterna. Det kommer aldrig ett liberalt parti att göra. Den troliga utgången av stiden i folkpartiet är väl att Jan Björklund tar över som partiledare. Då sitter socialiberalismen trångt!

President Royal

Självklart hoppas jag att Ségoléne Royal vinner den avgörande omgången i det franska presidentvalet, även om det känns lite märkligt med en president som heter Royal. När Mitterand var president (81 – 95) så beskylldes han för att snarare vara en kejsare än president så varför inte Royal?

Ledande franska politiker rekryteras från samma elituniversitet och en stark presidentmakt – den starkaste i Europa - sätter sina spår i den franska politiken. Den franska politiken känns mer pompös än i något annat land. Förhoppningsvis kan en kvinnlig president ändra lite på detta.

 Sarkozy har profilerat på ”hårda tag”, inte minst i samband med protesterna i invandrartäta förorter för något år sedan. Det innebär troligen att han får en hel del av le Pens väljare i andra omgången och måste nog, tyvärr, gälla som favorit.

Frankrikes president har stor makt men i inrikespolitiken har parlamentet och regeringen större makt. Jag tror inte den här typen av maktdelning stärker demokratin. Maktdelning är viktig men den får inte riskera att förlama den demokratiska kraften.

När vi ska välja president/statschef i Sverige hoppas jag att det blir riksdagen som gör det.

Lyxkonsumtion

Idag fortsätter debatten i DN Kultur om lyxkonsumtionen. Det var Nina Björk som började den 25 mars. En väska för 65 000 kronor har blivit en symbol i diskussionen. Jag tycker detta är en intressant och i grunden oerhört viktig diskussion.

Vad vill vi med våra liv? Vad vill vi ha för samhälle? Tillgodose viktiga behov! Konsumtion! Lyxkonsumtion!

Självklart behöver vi tillgodose en hel del materiella behov för att leva bra liv men jag tror att sambandet mellan konsumtionsnivå och livskvalité inte hänger ihop till vilka nivåer som helst. I boken Statussyndromet (Michael Marmot) hävdas att Sverige m fl länder för länge sen överskridit den materiella konsumtion som ger högre livskvalité.

Avgörande för livskvalitén är hur resurserna är fördelade (dvs hur rättvist samhället är) och var i samhällshierarkin som man själv befinner sig. Högre position ger bättre hälsa och längre livslängd. Lyxkonsumtion är väl just en markör av samhällsposition.

Vänster?

Det behövs mer vänster i politiken. Det behövs mer vänsterperspektiv i politiken. Jag ska försöka bidra lite (troligen väldigt lite) till mer vänster i politiken. Min nystartade blog är ett sätt.

Vänster är rättvis fördelning. Vänster är demokrati.

 Vänster är inte marknadsekonomi. Vänster är inte stora skillnader i inkomster och förmögenheter.

 Det här kommer mina inlägg att handla om.

Jag tror att miljön kommer att vara ett centralt område i politiken under lång tid. Det behövs mer vänsterperspektiv i miljöpolitiken. Det kommer mina inlägg att handla om.

Snart

Jag ska snart vara igång med en blog. Jag hoppas kunna skriva 4 – 5 gånger i veckan och det kommer framförallt att vara politiska inlägg med ett vänsterperspektiv.