Utsläppsrätter

Sedan 2005 används ett nytt miljöpolitiskt instrument i Sverige och hela EU. Det är EU´s svar på Kyotoavtalet. Det nya är att de stora industrierna och energiproducenterna måste ha utsläppsrätter för att få släppa ut koldioxid. Det var stor optimism, för att inte säga entusiasm, när handel med utsläppsrätter skulle införas.

Igår redovisade naturvårdsverket och energimyndigheten resultatet av de två första årens handel med utsläppsrätter. För hela EU-området finns inte nån helt färdig sammanställning ännu, men det är ändå ingen tvekan om att det bara finns ett omdöme: FIASKO!

Handeln med utsläppsrätter har troligen inte alls haft den typ av effekt som var avsikten. Skälet är i huvudsak att det fördelades alldeles för många utsläppsrätter. I Sverige har utsläppen (inom den berörda sektorn) ökat med nästan 3 % från 2005 till 2006 och det finns ändå ett stort överskott av utsläppsrätter. Skulle alla utsläppsrätter som fördelades för perioden 2005 – 2007 till svenska anläggningar användas så skulle utsläppen under 2007 öka med över 40 %! För hela EU är bilden liknande men siffran för 2007 är något mindre.

Ägarna av de anläggningar som släpper ut stora mängder koldioxid fick utsläppsrätterna gratis men har ändå lyckats ta betalt av konsumenterna. Det har lett till ökade priser och förstås ökade vinster. Prisökningen har gett en del minskningar, vilket varit bra för miljön, men det var inte så det var tänkt.

Handel med utsläppsrätter bygger på en idé att marknaden kan lösa miljöproblemen. Det var nog skälet till den stora entusiasmen när besluten togs. Förhoppningarna var inte bara överdrivna utan troligen totalt felaktiga.

Det kan ju invändas att det bara är att minska utsläppsrätterna och då få den önskade miljöeffekten. Så är det förstås och det sker en liten sån minskning inför perioden 2008 – 2012. Men den politiska ambitionen måste väl vara något större än så. Problemet är ju att hela samhället kommer att påverkas och jag tror inte att marknaden är bäst lämpad att leda omställningen till ett mera energisnålt samhälle. Hur kommer det då att gå med välfärden? Med fördelningspolitiken? Med jobben? Med den regionala balansen?

Kyotoavtalet ger också vissa möjligheter för ”handel med utsläppsrätter” mellan rika och fattiga länder. Detta har egentligen inte kommit igång ännu men där är riskerna och problemen troligen ännu större. Mer om  det senare.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: