Socialdemokratisk skolpolitik?

Imorgon är sista dagen att svara på socialdemokraternas skolrådslag. Det finns att hämta på partiets hemsida. Jag hoppas många svarar, trots den korta tid som rådslaget har pågått.

Tyvärr är det på det stora hela ett ganska bedrövligt material, det är ju inget direkt förslag men det finns förstås ett antal resonemang som avslöjar vartåt det lutar.

Kort kan man sammanfatta de avgörande bristerna med följande punkter:

• Knappast nån socialdemokratisk vision om skolans uppdrag, dvs en skola för jämlikhet och demokrati.
• En alltför stark betoning på begreppet kunskap. (Och dessutom:)
• En mycket begränsad kunskapssyn.
• En defensiv hållning när det gäller friskolor.

Jag har valt att skicka ett eget svar eftersom det inte direkt funnits nån möjlighet att få till stånd en diskussion i partiorganisationen inom den här tiden. Jag tror att socialdemokraterna i Örebro kommer att lämna ett svar – lite för sent.

Jag har valt att citera Michel Tournier som inledning till mitt svar:

Att undervisa ett barn är inte fylla en vas – det är att tända en eld.

Nerikes Allehanda 26 september 2007

”Hårdare kontroll av assistansbransch  Regelskärpning efter NA´s artikelserie om pengamissbruket”. Så toppar Nerikes Allehanda idag (26 september).  Rubriken/rubrikerna fångar nog väldigt bra några starka tendenser som borde diskuteras mycket mer.

 1. Kontrollerna på väldigt många områden håller på att öka. En del av detta diskuteras ganska flitigt men annat ganska lite. Jag tror att ”kontrollbehovet” till stor del är en följd av ökade motsättningar på praktiskt taget alla samhällsområden. Vi borde satsa mycket mer på minskade motsättningar snarare än ökad kontroll. Med ökade motsättningar menar jag i hög grad följderna av att se konkurrensen som främsta drivkraft i samhället. Ökad konkurrens som leder till ökade skillnader, stimulerar ”smarta lösningar”/ren girighet.

Den grundläggande samhällssolidariteten försvagas. Företagens hänsynslöshet ökar. Missbruk av informationsövertag. Allt detta måste leder till krav på ökande kontroll. Men jag menar att det måste finnas en annan väg. En väg som inte bygger på att vinstintressena (hos assistansbolag och andra) ska vara den grundläggande förutsättningen.

Jag menar att ökade kontroller av sjukskrivningar, assistansbolag, offentliga platser (kameror), insiderhandel mm i hög grad hänger samman med ett hårdare samhällsklimat och att kontrollerna ytterligare driver på åt det hållet.

2. Massmedias ökade makt har också ökat. Underrubrikewn är ju att det är NA som fixat förändringen och möjligen är det sant! (Jag tycker NA gjorde en mycket bra insats). Bedrövligt är förstås att ingen tog tag i frågan tillräckligt innan massmedia på allvar intresserade sig. För några dagar sedan redovisades i DN en stor undersökning som visade just detta. Det är gruppen journalister som upplever att de har den största möjligheten att sätta den politiska dagordningen – och den har ökat (journalisternas makt alltså).

Kanske inte så konstigt att en journalist är misstänkt för mutbrott. Det ligger ju liksom i sakens natur att det är makthavare som ”man mutar”. Ingen vet ju hur det går men i det fall jag tänker på är det ifrågasatt om åklagaren ska få tillgång till journalistens dator för att leta bevis. En viktig diskussion måste förstås vara: Hur kontrolleras journalisternas makt?

På 2000-talet är det ”buykott” som gäller!

Konsumtionen som företeelse har starkt flyttat fram sina possitioner de senaste årtiondena. Jag menar förstås då inte bara att vi konsumerar så mycket mera idag utan också:

• Att shopping betraktas som en upplevelse.
• Stadsplanering i allt högre grad handlar om nya köparenor.
• Förmågan att uppfinna nya statussignaler verkar ständigt nå nya höjder.

Och nu är det genom konsumtion vi ska förändra världen till en bättre värld för alla! Det är detta som kallas ”buykott” då istället för de konsumtionfientliga bojkotterna som tidigare drabbade apartheidregimen i Sydafrika och Nestlé för att nämna några exempel.

Nu ska vi alltså konsumera oss till en bättre värld. Professor Michele Micheletti på Karlstad universitet kan vara effektivt, åtminstone om förutsättningarna är de rätta.

Det här passar förstås företagen mycket väl. Konsumenter som är beredda att betala mer, bara märkningen är den rätta. (Det känns bekant på nåt sätt). Lite oro kan jag också känna att det här passar en del organisationer ”alldeles för bra”, dvs helt plötsligt kommer en ny typ av pengar in i verksamheten eller i en verksamhet i nån näraliggande organisation som ger nya karriärmöjligheter. Naturskyddsföreningens agerande när det gäller ”grön el” är åtminstone ett exempel på att en organisation ställde upp med sitt namn med tveksamma syften. Kraven sättes alldeles för lågt och istället prioriterades möjligheten att få stor volym och mer intäkter!

Ett annat problem är förstås att konsumentens makt är i direkt relation till köpkraften. Inga demokratiska principer där inte!

Jag tittar ändå efter märken! Det finns nåt sympatiskt med hela idén. Bara den inte tar över ”vanligt” politiskt arbete.

Fastighetsskatten

Nu har den borgerliga regeringen presenterat sitt slutliga förslag om fastighetsskatten. Det är ganska mycket nyspråk när Göran Hägglund tar till orda – ja han var faktiskt med på presskonferensen, socialminister som han är.

Göran Hägglund pratar om att fastighetsskatten avskaffas. Sanningen är ju att den finns kvar (under nytt namn) men blir något lägre för alla och för dom som har taxeringsvärden över 800 000 kronor så införs ett tak. De med höga taxeringsvärden är förstås de stora vinnarna.

Det viktiga för Göran Hägglund, enligt hans uttalanden på presskonferensen, var att minska godtycket och nyckfullheten som ligger i systemet när höjda taxeringsvärden snabbt kan ändra skatten och därmed hushållens ekonomi. För alla dom som har taxeringsvärden en bit under 800 000 kronor (och det är väldigt många utanför storstadsområdena) så kommer höjda taxeringsvärden även framöver att slå igenom i höjda skatter.

 På nåt sätt definierade Göran Hägglund bort alla med låga taxeringsvärden som en del av verkligheten.

Jag tycker fastighetsskatten borde ligga kvar, i stort sett oförändrad. Det är en bra skatt som ger stabila inkomster till staten och med en rimlig fördelningspolitisk profil. Möjligen borde man ha infört en begränsningsregel av vilka höjningar som kan drabba en enskild fastighetsägare – gärna som ett uppskov tills försäljningen genomförs. Bakom höjda fastighetsskatter ligger ju alltid höjda förmögenheter hos fastighetsägarna.

Börskursen

Just nu, kl 15.36 den 19 september, har börsen (OMX Nordic) gått med 3,37 % sedan igår. Orsaken är med all säkerhet räntesänkningen i USA igår med 0,5 % av styrräntan.

Börsen är ju sanningen. Där värderas öppet alla företag genom köp och försäljningar. Enligt klassisk ekonomi har inte börsen fel, varken igår eller idag förstås. Men ingen kan väl rimligen påstå att företagen i Sverige och Norden idag är värda 3,37 % mer än igår. Kan det vara så att marknaden har fel?

Höj bensinskatten!

Jag tycker det är rimligt att bensinskatten höjs, troligen borde den höjas mer än vad den borgerliga regeringen nu föreslår. Bensinskattehöjningar som genomförts det senaste decenniet, liksom tidigare, har ofta mötts av kritik bland annat från den (då) borgerliga oppositionen.

 I senaste riksdagsvalet hade Kristdemokraterna sänkt bensinskatt som ett av sina ”vallöften”. Jag anser att sveket gjordes redan då, dvs Kristdemokraterna insåg med stor säkerhet att det var ett orealistiskt krav/löfte. Hotet mot jordens klimat är ju inte precis nytt. Det var ett svek som kanske var avgörande för att Kristdemokraterna klarade fyra-procentspärren. Kristdemokraterna borde diskutera etik!

I en av valdebatterna på TV mellan Fredrik Reinfeldt och Göran Persson så förde Reinfeldt ett resonemang om att inte beskatta energi/bensin för hushållen. Utan tvekan gav han ett intryck som knappast kan förenas med den bensinskattehöjning som nu genomförs. Göran Persson försvarade, på ett mycket bra sätt, behovet av att minska användning av bensin och annan energi.

Den borgerliga regeringen gör rätt men särskilt snyggt är det inte!

Fler skattehöjningar kommer. Skatten på kärnkraft och vattenkraft kommer att höjas. Det är också rätt! Kärnkraften och vattenkraften har gjort enorma vinster, inte minst när utsläppsrätter för koldioxid introducerades (2005). Grovt räknat så ökade vinsterna på kärnkraften och vattenkraften sammantaget med 15 miljarder kronor per år.

När den socialdemokratiska regeringen (inför 2006) föreslog en viss skattehöjning av vattenkraften och kärnkraften på cirka 2 miljarder så gick de borgerliga partierna emot detta. Nu har man alltså accepterat den höjningen och föreslår en ytterligare höjning. Det är rätt handlat men inte särskilt snyggt.

Det finns ett viktigt problem med skattehöjningar på energi, liksom på andra ekonomiska styrmedel. Det riskerar att öka skillnaderna i livsvillkor i samhället. I ett samhälle med stora ekonomiska skillnader innebär ekonomiska styrmedel att det i första hand blir de med små inkomster som tvingas minska energianvändningen. Det är förstås inte acceptabelt. Därför krävs också en politik för jämlikhet! Jämlika löner! Jämlika skatter! En skola och sjukvård för jämlikhet!

Vem ska rättsväsendet vara till för?

Enligt Ekot har införseln till Sverige av piratkopierade varor ökat kraftigt. Beslagen förra året var 10 gånger så stora som 2001. Det är mest piratkopierade kläder och skor som tas in enligt tullen. Tullen har en nationell specialist på frågan.

Enligt henne är straffsatsen alldeles för låg på den här typen av gärningar. Bara högst två års fängelse för att skriva Algots eller Oscaria på kläder och skor som inte är ”äkta”.

Jag tycker det är tveksamt om det ska var straffbart överhuvudtaget (fängelse i två år verkar vara oerhört strängt). Kanske borde det helt och hållet bli en civilrättslig fråga där den som lider skada får stämma den som kopierat.

Vems intressen är det egentligen tullen ska bevaka eller ta tillvara. I det här fallet är det uppenbarligen de stora förtetagen som ligger bakom mycket av märkeshysterin – och då tänker jag i första hand inte på Algots eller Oscaria. Men Nike är väl ett sånt exempel. Nike som för några år sen gjorde sig känt för att betala mer för ett reklamkontrakt med Michael Jordan än summan av samtliga löner på fabriken i Indonesien (?) som tillverkade skorna. Är det verkligen såna företags intressen som vi ska satsa tullens resurser på?

Stadsliv – för vem?

Örebro kommun skickade för en en tid sedan ut ett förslag ”Stadsliv Örebro” som handlar om innerstaden. Det är uppenbart att det är företagens intresse som varit i förgrunden. De har haft representanter i styrgruppen och förslagen är i första hand inriktade på att stärka handeln i innerstaden. ”Shopping…det är en upplevelse” kan man läsa i materialet.

En innerstad, eller stadscentrum, har sin styrka i att det är till för alla. Där ska finnas plats för olika aktiviteter och alla människor. Jag tycker innerstädernas kvalitéer i det avseendet har blivit sämre. Centrum eftersträvar att bli ett finrum snarare än ett vardagsrum.

Detta borde varit ansatsen i förslagen som arbetats fram, så är det inte. I vår socialdemokratiska förening (Asker-Lännäs) har vi fört fram just den kritiken och menar (bland annat) att det är viktigt att göra plats för icke-kommersiella aktiviteter i innerstaden.

Frågan om centrum har förstås också helt andra dimensioner. Hur starkt ska centrum betonas. Per Wirtén har lyft fram det i några radioinslag, då (förstås) med Stockholm som utgångspunkt. Hans slutsats (som jag uppfattar det) är en mycket stark tvekan till satsning på ett centrum eftersom det leder till ett hierarkiskt sätt att planera på flera plan.

Lite illavarslande är nog ändå ”eftertexten”, dvs baksidan på Örebro kommuns remissmaterial. Där står ”En stad värderas efter sin stadskärna.” Om det ska vara styrande är det många som har anledning att vara bekymrade.

”80-procentsnivån ligger kvar”.

Jan Björklund hävdar att 80-procentsnivån i sjukförsäkringen kommer att ”ligga kvar”. Men eftersom den sjukpenninggrundande inkomsten ska ”multipliceras med faktorn 0,97″ (Fredriks Reinfelts och Christina Husmark Pehrsson artikel i DN 070013) så blir det ju inte 80 % utan 77,6 %. Det är nivån i ett år därefter sänks den till 72,75 %.

Nog kan väl Jan Björklund räkna. Han som hade en så bra skoltid med lärare som ställde krav. Kanske är det nåt annat han inte lärt sig?

Biståndsbranschen.

Ekot har gjort en omfattande redovisning av förekomsten av en sk biståndsbransch. Underlaget är en bok som Per Krause ger ut på Timbros förlag. Jag har bara läst det 5-sidiga förordet men får ett strakt intryck att boken i första hand handlar om att bistånd är onödigt kanske rentav skadligt. Frågan om en sk biståndsbransch är en mindre del av boken.

Jag tror Per Krause har fel, dvs bistånd är viktigt men det måste naturligtvis utformas/genomföras på rätt sätt. Jag är långtifrån säker på att detta alltid skett.

Frågan om en sk biståndsbransch tycker jag är intressant och jag tror dessvärre att det är ett viktigt problem. Jag tror att Jan Mosanders rapporter om SIDA´s affärer säger en del om frågan. Stora konsultarvoden är vanliga företeelser i användningen av biståndspengar. Det har helt enkelt blivit ett sätt för många att tjäna bra med pengar! Det var väl inte syftet och sånt kan förstås skada hela saken.

Jag har varit lite i kanten av biståndspengar genom ett demokratiprojekt mellan lokala partiorganisationer. Det har handlat om små, eller rättare mycket små pengar. Jag är övertygad om att ansökningsförfarande och liknande slukar mer resurser än som används i projektet. Vi har inte använt nån konsult men ibland kan man få intrycket att det vore önskvärt. Det är egentligen för krångligt att uppfylla de formalia som ställs för att klara också ett mycket litet projekt. Konsulter…………………

Så bara lite till om bistånd som idé. Det finns nationalekonomiska resonemang om att bistånd per automatik är skadligt. Det stör helt enkelt ekonomins sätt att fungera. Jag tror inte alls på detta men självfallet kan pengar användas på olika sätt. Numera är det ju så att ”utvandrarna” skickar ”hem” mer pengar till fattiga länderna än biståndet. Jag har faktiskt aldrig hört någon nationalekonom ifrågasätta detta. Det är ju precis som biståndet pengar utifrån och borde väl störa ekonomin….