Jag har flera gånger på denna blogg framfört vilka orimliga konsekvenser ekonomiska styrmedel kan komma att få om de tillämpas inom miljöområdet. I första hand är det lätt att se på klimatpolitiken. Trots det har det verkat som om just ekonomiska styrmedel har haft ett totalt stöd men idag så finns en ledarkolumn på DN av Göran Rosenberg som på ett intressant sätt vågar ta upp denna diskussion.
Rosenberg använder utan omsvep begreppet ransonering – jag tror han har rätt. Visst kan man undra varför ingen ledande partiföreträdare för nåt parti vågat föra såna diskussioner. Eller har jag missat nåt.
Till Rosenbergs argumentation kan också läggas att klimatpolitiken mycket väl kan leda till att grupper/företag/individer tjänar stora pengar. Så har det ju uppenbarligen blivit med systemet för utsläppsrätter. Men så håller det nog också på att bli när helt nya lösningar kommer eller måste komma. De ökande livsmedelspriserna är förmodligen (bara) en svag föraning om vad som kan komma.
En tilltagande brist på acceptabla energiformer kommer med all sannolikhet att öka priset på de former som återstår. Inte alls orimligt, kanske rentav bra men det understryker bara behovet av fördelningspolitik!!!
