Välj din kund – valfrihetssystemen nyckel!

Idag kom regeringens utredare med sitt förslag om ny lag för ”valfrihetssystem”. Syftet är förstås att kunna privatisera utan att  använda entreprenader som visat sig ha avgörande brister. Ett nytt steg från borgerligheten var förstås att vänta och snart kommer sanolikt nästa steg.

För några är sen deltog jag i en utbildning om nyföretagande. Där framhölls vikten av att ”välja sin kund”. Jag är säker på att de företag som ska driva vård- och omsorg med kommunala pengar kommer att drilla sin verksamheter så att de hittar system för att välja rätt kunder. Priset/intäkten kommer ju att sättas schablonmässigt så billiga kunder blir de mst lönsamma. Friskolorna har viat hur man gör.

Ökad segregation är en given följd. På sikt kommer troligen hela inställningen till vård och omsorg att påverkas av nya möjligheter för företag att tjäna pengar. Jag tror att företagen tydligt kommer att visa var gränsen för deras omsorg går. Och när avarterna av detta system tydligt kommer att framstå så är det dags för nästa steg – kanske är det tredje steget.

 Tredje steget av privatiseringen är förstås att man inför tydliga möjligheter att betala extra för bättre vård och omsorg. Kanske en del verksamheter kommer att ha dessa extratjänster som obligatorium, just för att underlätta för dessa att välja rätt kunder. Eller kanske detta blir tillåtet först senare.

Om högeridéerna få fortsätta så kommer ett ”fjärde steg” förstås att vara att kommunens bidrag till verksamheterna kommer att minska. Det blir ju lättare att genomföra sänkta bidrag när en del kommer att kunna betala själv.

Så ser strategin ut. Och då gäller det för företagen att välja sin kund – de betalningsstarka kommer att få mycket att välja på!

Fri företagsamhet bra för…vem?

Den har bitit sig fast. Föreställningen är det är nyföretagandet som är framtiden. I dagens Nerikes Allehanda finns en artikel som ger en ”bra” bild av nyföretagandet. Viktig verksamhet? Bra arbetsförhållanden? Trygga löner? Utvecklar Sverige/Örebro? Nej! Nej! Nej! Nej!

Vi bör väl tala klartext om förtagandet och vad det verkligen är som sker. Jag hoppas verkligen inte att detta ger en bild av ett framtida samhälle som nån (egentligen) vill ha.

Jag tror säkert att några verksamheter passar bra, kanske rentav bäst som egna företag. Men vi ska inse problemen, som delvis beskrivs i NA’s artikel. (Papperstidningen är mer utförlig). Uppdrag granskning har genom flera inslag också visat hur det fungerar på en hel del arbetsplatser (?).

Jag menar att det också är en myt att det är i nyföretagandet som den viktiga utvecklingen sker. Den sker givetvis i samspel mellan företagens giganter och forskningen. Jag tycker det känns oroande att de stora företagen i så hög grad styr forskningen i den riktning som är lönsam för företagen snarare än för samhället. Men utan tvekan sker en utveckling där som många gånger också är mycket värdefull för hela samhället.

Markägarna och kärnkraften! Eller är dom hästhandlare?

De senaste 35 åren har bilden av centerpartiet varit ett starkt pragmatiskt parti men med en benhård linje att kärnkraften måste avvecklas. Bilden har förstås kracklerat succesivt de senaste åren men partiledarnas engagemang i kärnkraftsfrågan har varit mycket starkt sedan Thorbjörn Fälldin väl ”bestämt sig”. Det har nog ändå förvånat en del att den kärnkraftsnegativa hållningen kunnat drivas under så lång tid, inte minst med tanke på den ”pragmatism” som väl egentligen är centerns kännetecken.

Pragmatismen har ofta gett god utdelning för landsbygdens markägarintressen. Och det är väl här man kan förstå hur kärnkraftslinjen kunnat upprätthållas och varför den nu håller på att överges. Andreas Carlgrens besked i lördags om en gemensam borgerlig kärnkraftlinje måste uppfattas som att centern håller på ändra sig. Jag tror det är markägarintressena, som alltid, som blir avgörande.

Då, på 70-talet, hotade kärnkraften markägarna. Markägarna ville ju ha bättre betalt bland annat genom att producera energi och den möjligheten begränsades helt enkelt av kärnkraften. Därav uppslutningen bakom Fälldins linje, som jag tror byggde på äkta engagemang från hans sida.

Nu, på 2000-talet, behövs markägarnas energiproduktionsmöjligheter för att ersätta fossilbränslena och då är inte kärnkraften längre nåt hot mot markägarnas ekonomi. Då ändrar sig förstås centerpartiet. Visst är dom pragmatiska! Visst är dom skickliga markägare eller är det hästhandlare.

Högerut!?

Högern måste jubla. I dagens DN har Carin Jämtin en artikel som redovisar socialdemokraternas (i Stockholm) framtidsplan för Stockholm. Var finns socialdemokratins grundvärderingar? Jag kan inte hitta några alls i Carin Jämtins artikel. Kan du?

Visst finns det en omfattande boendesegration i Stockholm. I hela Stockholmsområdet liksom i Stockholms kommun. Det är en viktig framtidsfråga, förstås, men den ingår i de planer som redovisas i artikeln.

Visst är bostadspriserna i Stockholms innerstad orimliga. Varför tas inte detta upp?

Det är en påtaglig obalans i utvecklingen i Stockholms län, framförallt mellan norr och söder. I artikeln väljs norr och city - de delar som redan har den starkare utvecklingen. Det klarar nog marknadskrafterna själva!

Trafikökningen i Stockholm hotar att kräva enorma investeringar i infrastruktur. Nånting tycks göra att investeringar i huvudstadsområdet är mellan 10 och 100 ggr så dyra som i landet i övrigt. Det innebär att investeringar i huvudstaden hotar att ta en orimligt stor andel av investeringarna och därmed försvåra en utbyggnad mer miljövänliga trafikinvesteringar som behövs i hela landet – framförallt eldrivna transportmedel, dvs tåg och kanske trådbussar.

Kanske är det så att Jämtins artikel illusterar två problem som vi socialdemokrater har.

1. För dåligt utvecklade idéer om hur vi ska bygga ett mer jämlikt samhälle.

2. Den fälla det innebär att fastna i ett alltför begränsat uppdrag – till exempel att helt välja det lokala perspektivet.

Klimatpolitik och (o)rättvis fördelning!

Klimatpolitiken håller alltmer på att bli en överordnad politisk fråga. Det finns goda skäl för detta. Vi måste helt enkelt ta krafttag för att minska risken för de mycket stora och katastrofala effekter som kan bli resultatet av en fortsatt ansvarslös klimat/miljöpolitik.

Idag kom nån sorts delbetänkande från (den svenska) klimatberedningen. Trots försök att enas är klimatberedningen oense. Jag tycker att det är bra! Ett viktigt skäl till oenigheten handlar nämligen om hur vi ska fördela bördorna av minskade utsläpp av växthusgaser. Vänsteroppositionen(?) avvisar att Sverige ska tillgodoräkna sig minskade utsläpp i andra länder (u-länder) som kan göras genom stöd från Sverige.

Den borgerliga majoriteten i klimatberedningen anser att så mycket som 8 procentenheter av 38 procent ska få ske i andra länder. Alltså nästan 1/4 av (den svenska) utsläppsminskningen ska ske i länder som redan ligger långt under svenska utsläppsnivåer. En sån politik är inte en rimlig fördelningspolitik. Därför är det bra att vänsteroppositionen(?) går emot detta.

Det finns en stor risk att klimatpolitiken genomförs med nyliberala metoder. Många borgerliga företrädare (och kanske en del andra) använder exakt de ordvalen när man beskriver de politiska åtgärderna – dvs olika former av ekonomiska styrmedel. ”Utsläppen ska minskas där minskningen kostar minst!” Det låter ju bra men det innebär att den som har mycket pengar kan betala för sig och fortsätta flyga, åka bil, konsumera precis som förut och naturligtvis får då priset betalas av andra. Att ”exportera” utsläppsminskningarna är väl det tydligaste uttrycket för den orättvisa fördelningen men om vi nöjer oss med att använda ekonomiska styrmedel kommer vi att få exakt samma effekter på nationell nivå.

Hoppas att oenigheten i klimatberedningen är ett startskott på en mer ideologisk diskussion om klimat- och miljöpolitiken. Klimat- oh miljöpolitiken öppnar definitivt många möjligheter att med klassiska demokratiska metoder hantera ett viktigt samhällsproblem men just nu är det nyliberalerna som har initiativet.

EU och demokratin.

I lördagens DN har Carl Tham en intressant artikel om hur EU påverkar demokratin. Carl Tham gör en intressant analys av en del effekter av EU-medlemsskapet. Effekter som vi inte precis är några nyheter men som inte särskilt systematiskt diskuteras.

I kampanjen inför folkomröstningen, 1994 alltså, så framhöll en del av ”EU-anhängarna” att vi genom EU skulle få en ny demokratisk plattform som skulle kunna vara en motvikt mot det internationella kapitalet. Nu efter nästan 15 års medlemsskap ser vi att EU snarare har bidragit till att det internationella kapitalets önskemål genomförts. På område efter område prövar EU’s administration och domstolar om den nationella politiken är förenlig med företagens vilja att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt.

Grundfelet är natuligtvis att hela EU’s konstruktion är uppbyggd för att genomföra den fria rörligheten av varor, kapital och människor (det kanske ska kallas arbetskraft). Det är därför som den svenska alkoholpolitiken pressats och är på väg att nedmonteras. Det är därför som svenska kollektivavtal är hotade. Det är därför som presstödet ifrågasätts. Det är därför som också public service granskas. Det är bland annat därför som transporterna är den sektor som ökar snabbats och allvarligt hotar klimatet och andra viktiga miljöintressen!

Det känns lite platt at säga: Vad var det jag sa? När jag förordade ett NEJ i folkomröstningen 1994 så framhöll jag tre frågor/områden för detta:

Demokratin försvagas. Framförallt genom att många beslut flyttar längre bort. Jag gjorde inte samma utförliga analys som Carl Tham gör i sin artikel.

Alkoholpolitiken hotas. Jag trodde att alkoholpolitiken i allt högre grad skulle utformas enligt alkoholkapitalets önskemål. Dessvärre blev detta verklighet mycket snabbare än jag trodde.

Viktiga miljöintressen hotas. Just genom de ökade transporterna som ju faktiskt är EU’s ide!

Men det ska också nämnas att EU kunnat göra en del insatser. Miljöpolitiken är ett sånt exempel även om strukturen kraftigt försvårar. När Barosso presenterade kommisionens senaste förslag på klimatområdet (20-20-20) så nämnde han, intressant nog, att det var viktigt med ett långtgående förslag på detta område bland annat med tanke på alla som är kritiska mot EU!

EU har också gjort en del viktiga insatser för att försvåra skatteflykt genom att pressa de sk skatteparadisen. Det är bra!

Vi borde noga diskutera hur vårt EU-engagemang ska se ut. Jag tycker nog att smalare och vassare skulle kunna vara en utgångspunkt. Men avgörande är naturligtvis vad som ska ingå i detta ”smalare”. Om man vänder på junilistan förslag kanske man kan få en vettig utgångspunkt. Junilistans krav är ju att bara frågor som handlar om den inre marknade ska skötas av EU. Jag tycker att EU ska släppa detta och snarast agera där det behövs som motkraft mot kapitalet. Miljöområdet! Grundläggande rättigheter på arbetsmarknaden! Kanske en del som underlättar en vettig nationell beskattning!

Fri företagsamhet – inte bra för Sverige!

Uppdrag granskning har gjort en uppföljning av programmet där vidriga arbetsförhållanden avslöjades för städare på hamburgerrestauranger. Deras redovisning är naturligtvis upprörande men knappast överraskande. Det är knapppast nytt heller men sannlokit har omfattningen ökat och hänsynslösheten är mycket större än på väldigt många år.

I mitten av 70-talet infördes MBL, medbestämmandelagen, och ett antal andra lagar som skulle stärka arbetstagarnas position och förhållanden på arbetsplatserna. MBL innehöll bland annat en regel som gav facken veto mot att företagen tog in entreprenader. Syftet var förstås att att bekämpa att underleverantörer, till exempel städföretag, skulle ha sämre arbetsförhållanden än arbetsplatsen i övrigt. (MBL innehöll betydligt mer, förstås…).

Men det var som sagt 70-talet! Sedan dess har det egna/fria företagandets lovsång sjungits och lagar som hindrar ”kreativa” småföretag har succesivt avskaffats. Det fackliga vetot mot entreprenader finns förstås inte kvar i MBL.

Det har naturligtvis hänt också en massa annat sedan 70-talet som försvagat fackens och de enskilda arbetstagarnas ställning på arbetsplatserna! Det borde fackliga företrädare ständigt framhålla, alltså att det varit en medveten politik som försvagat facken och att vi nu kan se konskevenserna av detta.

Vi behöver starkare fack och mindre fria företag!

Gissa vem

Skolan och skolpolitiken är givetvis en stor och ständig diskussionsfråga. Det handlar ju om en arbetsplats för cirka en miljon personer (bara i Sverige) och det handlar förstås i hög grad om framtiden. ”En spjutspets mot framtiden” som Olof Palme sa.

Vem sa:

”Det viktigaste för oss är lugn och ro i skolan”.

A. Var det Margret Thatcher, tidigare premiärminister i Storbrittanien som visade sig kunna ta till hårdhandskarna när hon tyckte att det behövdes.

B. Var det Jan Björklund, skolminister och partiledare för folkpartiet som inte försöker dölja att han varit officer.

C. Var det Marie Granlund, riksdagsledamot från Skåne och talesperson för socialdemokraterna i skolfrågor.

Ja, det var alltså Marie Granlund i lunchekot idag (080206) apropå det nyss framlagda förslaget till betygssystem. Så enkelt!

Tjänstesektorn

Den borgerliga regeringen har tvingats backa från sitt förslag att sänka arbetsgivaravgiften för en del tjänster. Det är EU som har ställt ganska märkliga krav som omöjliggjort förslagets genomförande. Det går att ha flera synpunkter på förslaget och många, kanske de flesta socialdemokrater är väldigt kritiska mot regeringens avsikter.

Jag tror att möjligheten till framtidens jobb i hög grad finns i tjänstesektorn! Industriproducerade produkter har vi snart/redan mer än tillräckligt av och en framtid som kräver mer resurshushållning kommer sannolikt att kräva mer av underhåll, reparation och omsorg. Idag förekommer väl knappast några reparationer av TV-apparater (utom garantireparationer), DVD-spelare och mycket mera. Vi behöver helt enkelt ändra kostnadsrelationerna mellan att köpa nytt och att reparera! Det kanske måste ske i båda ändar, dvs högre kostnader för industrin (exvis energi och råvaruskatter) men också lägre kostnader för underhåll och reparationer.

Det finns naturligtvis många problem och kanske risker med ett ökat inslag av privat tjänstesektor. Dagensarena beskriver det som städning, hårklippning och halvsulning i en kritisk artikel av Björn Elmbrant. Kritiken är inte alls poänglös men det borde finnas möjligheter att hantera detta!? Mer halvsulning kanske skulle vara riktigt bra, jag har inte lämnat in skor för lagning de senaste fyrtio åren…

Problemet blir givetvis hur en privata tjänster ska orka med att finansiera skapliga löner, en stark offentlig sektor, pensioner och andra trygghetssystem. Men det är också svårt att se att industrisektorn ska kunna ge jobb åt tillräckligt många för att vi ska kunna prata om full sysselsättning, med dagens definition.

En ”tredje väg” skulle förstås kunna vara att ganska kraftigt minska normalarbetstiden och en del av det jag kallar reparation, underhåll och omsorg löses genom egna och grannars insatser. (Det är ju inte bara TV-apparater som behöver repareras och underhållas.

Den avgörande frågan kommer sannolikt att vara hur vi kan ”finansiera” offentlig verksamhet. Troligen är det nödvändigt med delvis nya synsätt på hur finansieringen ska klaras. En given källa till finansiering borde vara de resurser som vi har relativ knapphet på, alltså energi, råvaror och mark. Om vi inte beskattar dessa tillgångar kommer det istället att kraftigt öka förmögenheten hos ägarna. Nån form av fastighetsskatt borde vara ett uppslag att gå vidare med.

Så fungerar marknaden!

I helgen har det ”läckt ut” uppgifter från den statliga utredningen om ”allmännyttans framtid” (citat från DN 080202).

Som väntat är det hyressättningen som man kommer att skjuta in sig på. Köerna ska minskas på det sätt som marknaden använder, dvs höj priset tills kön försvinner! Anpassningen kommer att ske stegvis men målet är glasklart. Det kommer att leda till en ännu starkare segregation och ännu högre fastighetspriser i en del starkt segregerade områden.

Men enligt utredarna är det inte marknadshyror. Utredarna väljer nämligen att definiera marknadshyror som nåt som sätts för varje lägenhet just när den ska hyras ut, dvs ungefär som när en villa eller bostadsrätt säljs. Men de flesta marknader fungerar ju inte alls så utan det är förstås bara ett sätt att komma undan att det är marknadshyror som föreslås!

På de allra flesta marknader sätts ju ett enhetspris som anses vara balanspunkten mellan den samlade efterfrågan och det samlade utbudet. Det betyder att en del konsumenter kan köpa mjölk, bensin eller kläder billigare än man varit bereddd att betala, det kallas ”konsumentöverskott” på nationalekonomiska. Alltså helt enligt läroboken så fungerar en marknad med samma pris för alla. Så som utredningen nu tycks föreslå – alltså marknadshyror!

Det är pengarna som ska styra – så enkel är marknadens logik. Tyvärr har den logiken vunnit framgångar på allt fler områden. Individuell lönesättning. Skolpeng. Utsläppsrätter. För att bara nämna några exempel.

Kanske är DN´s beskrivning, att det är ”allmännyttans framtid” som utreds väldigt sann. (Utredningen handlar väl egentligen om de allmännyttiga företagen). Kanske håller en av de sista bastionerna på att falla. Ett av de sista områden som vi någorlunda lyckats hålla undan från marknadens principer. Jag tror att det också har påverkat hela bostadsmarknaden och att prisskillnaderna på villor och bostadsrätter skulle varit ännu större om det inte funnits en reglerad hyresmarknad.

Om allmännyttan försvinner eller kraftigt försvagas så ökar egoismen. Det är jag övertygad om. Tyvärr tycks det som om Hyresgästföreningen är ganska ensamma om att vara beredda att ta striden, om ens dom!