Nya moderater?

Det är en framgång för vänstern när moderaterna säger att de vill ha trygghet och jämlikhet.

 Det är inte alltid som partier är beredda att verkligen leva upp till de ambitioner och förhoppningar de uttrycker. Det finns goda skäl att granska vad moderaterna är beredda att stå upp för när det gäller trygghet och jämlikhet. Men på partistämman avvisades förslagen om att ta bort eller kraftigt försämra lagen om anställningsskydd. Det är visserligen numera en lag med ganska många kryphål men det är en framgång att det gamla högerpartiet inte vill ge tillbaka arbetsgivarnas rätt att fritt anställa och avskeda så som reglerna till stor del var före mitten av 70-talet.

 Givetvis så finns en tydlig gräns för vad moderaterna är beredda att göra. Deras förslag kommer aldrig att på allvar hota marknadens frihet. Kanske de inte ens menar vad de säger, åtminstone inte alla moderater. Men bara att de pratar och skriver positivt om rättvisa, jämlikhet och trygghet är en stor framgång för de partier och organisationer som ”alltid” haft det som sin politik.

 Utmaningen för den politiska vänstern är naturligtvis att hålla distansen till moderaterna, alltså ytterligare flytta fram positionerna för jämlikhet och trygghet. Men istället för att försöka hålla distansen tycks stora delar av vänstern (?) vara på väg högerut.

SJ, gamle vän

Så här skulle inte ett privatägt företag sköta trafiken.

 Det blev en ganska måttlig försening på min resa till Stockholm men desto större på hemresan igår eftermiddag. 10 minuters försening från Stockholms central ökade till över 40 minuter drygt två timmar senare. Nya dystra besked från tågets högtalare varje gång de knastrade igång.

 Sista biten till Södertälje Syd fick vi åka en liten annan väg, det var fullt på den vanliga sträckan för fjärrtåg. I Flen fick vi vänta på tre x 2000-tåg som måste passera innan vi fick tuffa vidare. Som vanligt alltså, kan man nog säga, en liten försening blir oftast större på tågen.

 I Vingåker stod min bil och väntade så jag kunde sitta ganska lugnt men för dom skulle byta i Katrineholm och Hallsberg så var det inte lika lugnt. Irriterade mobilsamtal som berättade om förseningen och oklarheterna.

 ”Det är lika bra att de säljer ut skiten” var en kommentar och SJ kanske inte alltid beter sig som ett statligt mönsterföretag och, allvarligt talat, jag är övertygad om att ett privat företag inte skulle sköta verksamheten som SJ gör. Frågan är om det skulle bli bättre? Jag tror inte det.

 Den viktigaste skillnaden på kort sikt skulle nog vara att ett privat företag inte skulle pressa möjligheterna och ha så mycket tåg på spåren som SJ har. Det finns knappast några marginaler och därför blir varje störning ett stort problem. Ett privat företag skulle naturligtvis istället höja priset och därigenom anpassa antalet resenärer till vad som får plats på spåren och i tågen på ett bekvämt sätt. Många skulle tvingas välja nåt annat än tåg men det är ju knappast ett problem för ett privat företag. Så nog skulle det bli skillnad.

AMS har bytt namn

Den politik som borgerliga partier häcklade före valet är nu tillbaka men kan inte längre kallas AMS-politik.

 Lite annan retorik och sämre för den enskilde men den borgerliga regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska insatser är väldigt lika de insatser som socialdemokraterna tidigare använde. Och som starkt kritiserades från de borgerliga partierna.

 Det är bra att partier kan ändra sig men det är nog snarare så att de borgerliga partierna före valet pratade mot bättre vetande. Då beskrevs politiken som AMS-jobb eller AMS-politik men det kan man ju inte säga nu när AMS har bytt namn till Arbetsförmedlingen.

 Ingen regering vill nog ta till den här typen av åtgärder och det är väldigt lätt att kritisera de beredskapsjobb, ALU-jobb eller plus-jobb som används. Nu kallas det lyftet. Men alternativet att inte göra något alls är med stor säkerhet ännu sämre, både för den enskilde och för samhället.

Naken cynism

Utnyttjandet av utländska bärplockare i svenska blåbärsskogar är cyniskt men visar också på allvarliga luckor i det svenska systemet.

 Det är nästan osannolika berättelser som bland annat thailändska bärplockare kan förse oss med. Dessvärre är nog det osannolika sant. Svenska bäruppköpare har använt sig av bemanningsföretag för att locka hit bärplockare från bland annat Thailand. Många har tvingats belåna sina hem för att kunna betala resekostnaderna till norra Sverige.  Lån med en ränta på 3 procent i månaden är vanliga.

 För att få en hyfsad inkomst så krävs att en bärplockare plockar 70 – 100 kilo blåbär om dan! Det är ju inte precis fruktodlingar det handlar om men det är säkert inte enkelt att föreställa sig hur en svensk ”blåbärsskog” ser ut. 70 kilo är enormt mycket och de flesta har uppenbarligen inte haft nån möjlighet att få ihop de mängder som krävs ens för att få ihop till resekostnaden.

Det är en cynisk hantering som måste fördömas. Men vi måste också ställa frågor om hur detta kan pågå i Sverige. Grunden för rimliga arbetsvillkor i Sverige är att det finns kollektivavtal men om inga kollektivavtal finns så är uppenbarligen fältet fritt för cyniska företag och företagare (ni vet utan företagare inga företag).

 Om facken inte klarar att teckna kollektivavtal som ger ett rimligt skydd så måste lagstiftningen skärpas.

Giftpinne till regeringen

Regeringen och riksdagens orättvisa lagstiftning attackeras nu av domstolarna

 När regeringen skulle införa rätt till skatteavdrag för hushållsnära tjänster var det i första hand villaägarna som man ville gynna. Det blev en lite otydlig lagstiftning, det går ju inte att i klartext skriva in vilka orättvisor som helst i lagstiftningen. Skatteverkets tolkning har dock varit tydlig hela tiden: Avdragsrätten gäller inte gemensamma utrymmen, som trapphus, källare, tvättstugor, grönytor, alltså sånt som ”självklart” ska ge avdragsmöjlighet för villaägare.

 Men nu utmanas denna tolkning av kammarrätten i Göteborg (och tidigare av länsrätten). Det är en äldre kvinna i Marks kommun som fått rätt till skatteavdrag för trappstädning.

 Enligt Hem & hyra så skriver kammarrätten i domen ”Det vore märkligt ur ett rättviseperspektiv om boendeform ska avgöra rätten att få avdrag för hushållsarbete, eftersom det borde finnas ett lika stort behov av att få städhjälp oberoende av om man bor i ett eget hem, bostadsrätt eller hyresrätt”.

 Men så tänkte alltså inte regeringen som inte alls tänkte på rättvisa. Det framgår bland annat av de ekonomiska kalkylerna i propositionen. De bygger på att hyresgästerna och bostadsrättshavarnas gemensamma ytor hålls utanför systemet. Hela sektorn påstås uppgå till två miljarder kronor. Om flerbostadshusens gemensamma utrymmen skulle ingå är summan bortåt 10 miljarder. Det skulle alltså kosta flera miljarder om flerbostadshusens gemensamma ytor ingick, utan att några nya jobb skulle skapas.

 Det är alltså en riktig giftpinne som kammarrätten i Göteborg serverat till regeringen.

 De så kallade ROT-avdragen har delvis samma konstruktion, alltså konstruerade för villaägare i första hand. Om även den konstruktionen kan ifrågasättas så handlar det om riktigt stora pengar. Tyvärr har även den rödgröna oppositionen delvis accepterat orättvisorna för ROT-avdragen.

Kameraövervakning

Det är inte genom kameraövervakning som vandalisering och brottslighet minskar.

Närpolischefen i Örebro kritiserar kommunen för att kameror inte satts upp vid skolorna i sommar. Polisen menar att förstörelsen skulle minska med fler kameror. Det kanske är sant men frågan är vilken väg vi vill välja för att minska brottslighet och vandalisering.

 Det är väl alldeles uppenbart att de ökade sociala spänningarna och större ekonomiska skillnader har lett till ökad brottslighet kanske särskilt under det senaste decenniet. Den utjämning som skedde under 50- och 60-talen gav däremot inte minskad brottslighet så sambanden är kanske inte alldeles solklara. Men det hindrar inte att satsningar mot våld och brottslighet i första hand måste göras med andra åtgärder än traditionellt polisiära.

 Just igår valde Thomas Bodström att komma med förslag för att göra det lättare för skolorna att sätta upp kameror. Tillstånd från länsstyrelsen ska inte behövas, enligt Bodströms förslag. Det skulle vara välgörande att höra Thomas Bodströms komma med några verkligt brottsförebyggande förslag.

Konkurrens saboterar

Friskolorna konkurrerar med att sätta för höga betyg

 Det finns många goda skäl att vara kritisk till friskolor och det fria valet av skola. Viktigast är nog den ökade segregationen som följer men det finns fler och det är knappast några oväntade effekter.

 Idag presenteras på DN-debatt  hur andelen elever som slutat gymnasiet och har högsta betyg (MVG) i samtliga ämnen har ökat med 28 gånger under de senaste tio åren. Det är i stort sett samma tid som friskolorna på gymnasienivå har ökat mycket kraftigt. Och det är förstås friskolorna som toppar listan över andel elever med högsta betyg i samtliga ämnen.

 Marknadskrafterna är finurliga. De hittar alltid på nåt som ska gynna det egna företaget eller den egna verksamheten. När telemarknaden avreglerades blev det massor av komplicerade prisalternativ och ännu fler ”telefonförsäljare”. När skolan blir mer marknadslik så ökar antalet höga betyg, för att locka fler elever förstås. Ingen av effekterna är oväntad men heller inte önskad – väl?

 Nu väntar förstås mer kontroll, övervakning och provtagning. En idé kanske skulle vara att göra ett skolsystem där inte striden om fler elever blir det viktigaste.

”Individuell prövning”

Hänvisningar till individuell prövning och rättsäkerhet blir alltmer ett sätt att slippa diskutera sakfrågan.

 Just nu är utvisningar av kristna till Irak aktuell men tekniken är inte ny. Viktiga beslut skickas från politiska instanser till domstolar eller domstolsliknande instanser. Såna åtgärder är absolut inte problemfria även om det kan finnas en del fördelar. Men när det leder till att de politiskt ansvariga, som i det här fallet migrationsminister Tobias Billström, vägrar diskutera sakfrågan så visar det tydligt problemet. Billström hänvisar just till att det måste ske en individuell prövning och därmed så vägrar han gå in i sakfrågan.

 Individuella prövningar kan heller inte innebära att kollektiva rättigheter försvinner. En individuell prövning av rätten till asyl i Sverige strider inte alls mot ett beslut att alla som tillhör en särskild grupp har rätt att få asyl här.

Exit or voice

Nog känns det som om några av de grundläggande begreppen kommer bort.

 Idag tas nya tag i socialdemokraternas skoldebatt. Det dominerande ämnet är friskolornas vinster och idag har Dennis Begic en artikel i ETC Örebro på det temat och Carin Jämtin har en artikel på DN debatt.

 Ingen tycks på allvar våga ifrågasätta valfriheten som samhällsmodell och visst är det lite märkligt. Tanken med valfrihet är att allas enskilda beslut sammantaget formar den bästa samhällsutvecklingen. Är man missnöjd med en vara eller verksamhet så lämnar man den (exit) och väljer nåt annat.

 Mot denna modell står den demokratiska där diskussioner, kritik och förslag (voice) leder fram till den bästa utvecklingen. Hur vill vi egentligen forma det framtida samhället. Tror vi på att summan av alla enskilda beslut leder till den bästa helheten? Är det överhuvudtaget en realistisk modell när det gäller barnens skolgång som ju handlar om en väldigt långsiktig planering, alltså hur lätt är det att välja om (exit)?