Utnyttjandet av utländska bärplockare i svenska blåbärsskogar är cyniskt men visar också på allvarliga luckor i det svenska systemet.
Det är nästan osannolika berättelser som bland annat thailändska bärplockare kan förse oss med. Dessvärre är nog det osannolika sant. Svenska bäruppköpare har använt sig av bemanningsföretag för att locka hit bärplockare från bland annat Thailand. Många har tvingats belåna sina hem för att kunna betala resekostnaderna till norra Sverige. Lån med en ränta på 3 procent i månaden är vanliga.
För att få en hyfsad inkomst så krävs att en bärplockare plockar 70 – 100 kilo blåbär om dan! Det är ju inte precis fruktodlingar det handlar om men det är säkert inte enkelt att föreställa sig hur en svensk ”blåbärsskog” ser ut. 70 kilo är enormt mycket och de flesta har uppenbarligen inte haft nån möjlighet att få ihop de mängder som krävs ens för att få ihop till resekostnaden.
Det är en cynisk hantering som måste fördömas. Men vi måste också ställa frågor om hur detta kan pågå i Sverige. Grunden för rimliga arbetsvillkor i Sverige är att det finns kollektivavtal men om inga kollektivavtal finns så är uppenbarligen fältet fritt för cyniska företag och företagare (ni vet utan företagare inga företag).
Om facken inte klarar att teckna kollektivavtal som ger ett rimligt skydd så måste lagstiftningen skärpas.
