Lyssna (inte) på polisen.

Jag har många gånger uttryckt min stora skepsis mot att det är fler poliser som behövs för att möta ökade sociala spänningar och brott bland unga. Här en polis som verkligen övertygar mig.

I morse gjorde P 1-morgon en uppföljning av det så kallade Alby-mordet. Reportaget gav en bild av ungdomar som totalt misstror samhällets etablerade institutioner och särskilt polisen. Trots att vi alla borde veta så är den avgrundsdjupa klyftan ändå lite omskakande.

Så en intervju men en av polisens gruppchefer i området. Han menade att ungdomens misstro beror på att ungdomarna har får dålig kunskap om polisens arbetssätt och uppgift. Gruppchefen hoppades på mer samarbete med sociala myndigheter och fritidsgården så att ungdomarna skulle få förståelse för polisen. Uppriktigt sagt så hade jag, trots min skepsis, trott att polisen kommit mycket längre i sina insikter. Jovisst bristande kunskaper, men hos vem.

Lyssna på inslaget men lyssna inte på polisen. Det är lite trixigt att få fram ljudet men under ”Skeptiska mot polisen” finns en rubrik som heter ”Albymordet, samtal”. Där framträder den fantastiska polisen.

Fri. Uppgång och fall

Förespråkarna för ”friskolor” hävdade att skolor med friare förutsättningar än de kommunala skulle bidra till nya idéer och utveckling i skolan. Nu dras tumskruvarna åt!

När de borgerliga partierna genomförde den stora friskolereformen i början av 90-talet hade de många påhejare från engagerade organisationer och pedagoger som ville ha lite friare möjligheter att utveckla skolan. Waldorfskolorna som redan fanns på många orter var naturligtvis positiva.

Jag har under hela friskoledebatten varit mycket kritisk till friskoleidén men måste medge att just möjligheten att pröva lite nya former och idéer har varit ett intressant argument. Det har visserligen inte blivit så mycket av de här idéerna, åtminstone inte som märks, och det kan bero på att intressanta idéer i skolvärlden numera betraktas mer och mer som affärshemligheter.

Men givetvis är det många som använt friskolemöjligheten precis som många kritiker varnade för. Skolorna gör det som lönar sig. Och kraven att göra vinst tar sig allt fräckare uttryck. Så provocerande att till och med utbildningsminister Jan Björklund nu signalerar hårdare tag och det brukar ju betyda hårda tag. I dagens utfrågning (P 1) av Mona Sahlin så nämnde hon också nya tankar om lagstiftning för att reglera friskolorna.

Möjligen är vi nu på väg mot en lagreglering av alla skolor som kommer att leda till raka motsatsen till det som många hoppades av friskolereformen (inte jag). Waldorfskolorna tillhör dom som är mycket oroliga redan med den lagstiftning som riksdagen beslutade före sommaren.

Fri som prefix på skolreformen håller på att bli nåt helt annat. Det nya borgerliga honnörsordet är reglerad marknad.

Billigare på krogen?

Trots allt, så finns det en del goda skäl att ha lägre beskattning på tjänster. Men fördelningspolitiken och skattebasen får inte tappas bort.

Idag kom ett nytt utspel från den borgerliga alliansen där de bland annat föreslår lägre moms på restauranger. Jag tror att de kan leda till fler i jobb i restaurangbranschen men det innebär också 6 miljarder i lägre skatteintäkter. De lägre priserna på restaurangerna gynnar främst människor med goda inkomster och några påverkas inte alls. Så är det troligen med ganska många tjänster, alltså, det är i första hand höginkomsttagare som köper tjänsterna och därför gynnas mest av prissänkningar och subventioner.

Men det finns en del rimliga, kanske till och med goda skäl för att beskatta tjänster och restaurangbesök lite mindre. En del tjänstesektorn ger jobb med liten, ingen eller kanske till och positiv miljöeffekt. Reparationer och service är ganska dyrt och därför köper vi nytt i lite för stor omfattning.

Restaurangmat kanske kan göras tilltalande även med råvaror som är acceptabla ur miljö- och klimatsynpunkt.

Nya former för beskattning av olika former av konsumtion måste därför kunna diskuteras men givetvis måste då också problemen tydliggöras. Vad händer med de totala skatteintäkterna när stora delar av skattebasen tas bort? Vilka nya fördelningspolitiska instrument är nödvändiga för att skillnaderna i livsbetingelser inte ska öka?

Klart är väl att nuvarande RUT och ROT måste mönstras ut. De är alldeles orimliga av alla möjliga skäl. Ett skäl är förstås att de är oerhört orättvisa, det är ju enorma skillnader mellan en villaägare och en hyresgäst. Ett annat skäl är att gränserna inte kommer att kunna upprätthållas. Det är förstås alldeles orimligt att klippning av en häck ska ge avdrag men in te klippning av ett träd men så är det faktiskt idag.

Vem tjänar du mest på?

Nu när partierna konkretiserar sina förslag så kommer tabellerna som ska visa hur ekonomin blir just för dig. Är det så man ska räkna?

Ska jag rösta på det parti som ger mig mest i plånboken?  Visst borde valet handla om nånting mer men nu kommer tabellerna och med hjälp av program kan du räkna ut hur förslagen från partierna slår just för dig. Och inte verkar det som om partierna gör motstånd mot detta.

Visst kan man utläsa partiernas ideologiska kompass av tabellerna men det är knappast det enklaste sättet. Nej tabellerna vädjar till vår egennytta och det kanske är just det som vi behöver mindre av i politiken. Men det kanske inte är så mycket annat än vänta när valrörelsen till stor del verkar bli en tävling i skattesänkning.

Självklart är det uppseendeväckande eller direkt upprörande när inkomst från direkt lön ska beskattas annorlunda än A-kassa, sjukpenning och pension. Dessvärre verkar inte något parti vilja ta itu med den märkliga konstruktionen utan väljer att satsa ”bara” på ålderspensionärerna (de är ju många). Därmed behålls en märklighet i skattesystemet som gör att alla trygghetssystem blir mycket svajigare. 80 procent är ju helt plötsligt inte 80 procent utan nånting mindre eftersom skatten blir högre än på motsvarande löneinkomst. Den principen borde verkligen diskuteras.

Jag gillar ministerstyre

När jordbruksministern blev pressad så lyckades djurskyddsinspektörerna inspektera 40 procent av alla minkfarmer i de mest berörda länen. På tre dar!

Jordbruksminister Eskil Erlandssson (C) är verkligen i hög grad ansvarig för läget i minkuppfödningen. Omedelbart efter valet 2006 stoppade den borgerliga majoriten en lag som skulle förbättra för minkarna. Därfter har djurskyddsmyndigheten lagts ner och när staten tog över djurskyddet från kommunerna 1 januari 2009 var resurserna mindre än tidigare.

Nu har Erlandssson agerat, efter djurrättsalliansen alarmerande filmer. Och på tre dar så åstadkommer det nedskurna djurskyddet en så stor inspektion att de anser sig kunna ge en bild av läget på minkfarmerna.

Flera frågor inställer sig:

• Var kom resurserna ifrån (i semestertider dessutom)? Kanske fanns de redan och nu börhjade de användas till sitt egentliga syfte. Att besöka anläggningar där det föds upp djur, väl.
• Hur trovärdig är deras rapport, egentligen. Jordbruksverkets chefsveterinär definierade inspektörerna som oberoende och troligen var det ett mycket medvetet ordval och syftade nog på att inspektionerna gjorts oberoende i fem län men skulle nog leda tanken till att länststyrelsens inspektörer är mer pålitliga än djurrättsalliansens filmer. Men är det så? Man kan utan vidare påstå att de kontrollerade sina egna tidigare bedömningar att inte göra inspektioner. Om de nu sagt att förhållandena var mycket dåliga så skulle ju det betyda att de prioriterat sina arbetsinsatser fel tidigare. Det kan knappast kallas oberoende, att kolla sig själv alltså.
• Hur mycket hade minkuppfödarna lyckats städa upp efter larmet från djurrättsalliansen?
• Var det ministerstyre? Jag gillar att regeringen styr riket, rent principiellt alltså, och jag tycker ministerstyre kan vara mycket befogat. Men tillåtet är det ju inte.

Vi behöver sam…

hälle, arbeta, verka, lag och en massa annat för att vi ska fungera och må bra. Vi är inte bara individer och det borde få tydligare genomslag när politiken utformas.

Friskolor, vårdval och rättighetslagstiftningar är utformade för att ge individen möjligheter och rättigheter. Men hur blir helheten? Diskussionen och de politiska förslagen borde nog handla mer om helheten och därmed kollektivet.

För borgerliga idémakare är troligen det individualistiska perspektivet det självklara. Marknadsekonomin, basen i det borgerliga tänkandet, baseras ju på att summan av alla individuella beslut är det bästa också för helheten. Men även delar av vänstern har blivit mer och mer individualistisk. Den förändringen tar Nancy Fraser upp sin bok ”Den radikala fantasin. Mellan omfördelning och erkännande.” som kom för några år sedan. Den handlar om Vänsterns väg från 60-talet och in på 2000-talet och speglar just hur vänstern har blivit mer individualistisk. Enligt min mening har det nästan lett till att vi inte har någon vänster.

Men kanske håller nåt på att hända. Idag (11 aug) har en av våra mest högerinriktade debattörer, DN:s förre chefredaktör Hans Bergström, en intressant artikel på DN:s ledarsida. Hans Bergström bor numera i USA och har förstås en lite annan utkikspunkt. Jag brukar absolut inte hålla med Hans Bergström och gör det inte fullt ut den här gången heller men artikeln är läsvärd.

Trygghet är tråkigt

Den så kallades arbetsmarknaden på sommaren visar verkligen att det behövs regler och kontroller. Visst känn det tråkigt men om alternativet är exploatering och personliga katastrofer är valet enkelt.

Bärplockarskandalerna tycks inte sluta. Företagens förmåga att komma undan anständiga regler tycks oändliga – kanske är det så här entreprenöranda ser ut i verkligheten.

Efter förra årets stora uppmärksamhet så utlovades förbättringar inför den här sommaren. Alla bärplockare som skulle få arbetstillstånd skulle var garanterade en någorlunda anständig lön hette det.

Jag vet inte exakt hur det gått till men företagen har uppenbarligen hittat en form att kringgå migrationsverkets bestämmelser, framförallt verkar det ha skett genom att anställningarna görs i Kina eller Thailand och därigenom kan reglerna endera kringgås eller så omöjliggörs kontrollen.

Och så ungdomarna förstås, som vanligt skulle man kunna säga men i min ungdom, dvs på 60-talet så var det inte så här det såg ut. Uteblivna löneutbetalningar. Gratis provjobb. Svarta löner. Inställda arbetspass. Orimliga arbetsuppgifter och allmänt dåliga förhållanden. DN ger idag några exempel (ligger inte på nätet, åtminstone inte ännu).

För ungdomarna är det allvarligt men knappast samma katastrofala följder som för många av bärplockarna från Kina och Thailand men visst borde det var en självklarhet att alla ska ha rimliga löner. Den tryggheten borde finnas i samhället även om det kräver en del tråkiga regler och kontroller.

Följer polisen lagen?

Jag tänkte fråga polisen om ett trafikskylt men när jag såg hur han parkerade så vågade jag inte. Jag vill ju inte bli anklagad för polisprovokation.

Jag var i Hallsberg på tisdageftermiddagen och såg en trafikskylt (eller heter det vägmärke?) som jag inte säkertförstod. Jag hade aldrig sett det tidigare men jag förstod att det gällde någon parkeringsregel. Det lilla tilläggsmärket var ganska likt en så kallad P-skiva men det är ju dyrt att bryta mot parkeringsregler så jag bestämde mig för att fråga någon innan jag lämnade bilen utom synhåll.

Lämpligt nog så kom en polisbil och stannade en bit framför min bil. Jag gjorde mig ingen brådska och föraren lämnade bilen och gick in i en butik. När jag närmade mig polisbilen så hörde jag att den gick på tomgång och bilen stod bara delvis inom den uppritade rutan. En ruta som var för till för bilförare med funktionshinder. Så hade polisen parkerat och jag kände helt plötsligt att min fråga om vilka regler som gällde skulle missförstås. Att brytra mot tre regler samtidigt är en hyfsad prestation.

Jag gick till glasskiosken istället och köpte en mjukglassvåffla för 18 kronor, då har man gjort sig förtjänt av en upplysning. Jo, det var P-skiva som gällde.

Alla borde ha skolkat

Björklund tror att skolpolitik handlar om att dra åt tumskruvarna. Slå in kunskap kanske. Några av oss hann i alla fall känna av en del av den auktoritära skolan.

Jo skolagan var förbjuden när jag började skolan, förbudet var tre år gammalt. Och jag vet att generationen före mig har betydligt bistrare erfarenheter än mig men det var i grunden en auktoritär skola som jag gick på 60-talet och några år in på 70-talet.

Jag minns när Göte (född omkring 1920) berättade på ett möte om sin mycket svåra skoltid. Göte hade lite svårigheter att stava och det räckte för att göra skoltiden till ett helvete.

Men mina egna minnen är betydligt färskare och jag kom faktiskt att tänka på ett av dom från slutet av 60-talet för bara någon dag sedan. Jag hörde några uppskattande om en musiklärare och då kom jag att tänka på vår musikundervisning i realskolan, då på 60-talet.

Vi fick nothäften och sen satte läraren igång och diktera några århundradens musikhistoria som vi fick skriva in i våra nothäften. Lektionerna gick och vi kom tillbaka varje lektion för att delta på detta meningslösa rabbel. Sen hade vi väl nån skrivning. Det var på den tiden skolan såg mycket allvarligt på skolk och all frånvaro skrevs in i terminsbetygen men däremot inte i slutbetyget.

Vi borde ha protesterat. Vi borde ha skolkat allihop. Men vi fann oss så som man skulle i den auktoritära skolan. Varför protesterar vi inte nu, när den auktoritära skolan är på väg tillbaka. Mera prov. Mera betyg. Och nu senast registrera Björklunds förslag att skolket ska registreras tydligare. Det borde finnas en opposition.

Hoppas på ideologiska skäl!

Centerns förslag om försäljning av en del av Vattenfall borde leda till en viktig ideologiosk diskussion. Från flera håll!

Centern anstränger sig verkligen för att framstå som borgerlighetens mest liberala parti. Med förslaget om försäljning av en del av Vattenfall visar Centerpartiet att de inte tycker att några tillgångar ska betraktas som vår gemensamma egendom.

Tyvärr har Vattenfall under väldigt många år haft ledningar som gjort sitt bästa för att misskreditera Vattenfall som statligt och allmännyttigt företag. Josefsson förstås men företrädaren Orvar Nyqvist har också bidragit.

Trots misskötseln av Vattenfall borde ändå frågan förtjäna en viktig ideologisk diskussion. Vi har fått höra oppositionens kritik mot den borgerliga regeringens ”ideologiskt motiverade utförsäljningar” och det skulle vara väldigt välgörande att få höra ideologiska motiveringar för att staten ska behålla en stor del av ägandet av elproduktionen.

• Hur ska prisbildningen av elen gå till?
• Vart ska de stora förtjänsterna på ”gammal elproduktion” egentligen hamna.
• Hur klarar vi bäst att åstadkomma ny miljövänlig elproduktion?