Landsbygdsuppror

Idag demonstrerar många gotlänningar mot utarmningen av landsbygden och till stöd för det så kallade landsbygdsupproret. Utlösande för protesterna denna gång är ett förslag med flera skolnedläggelser helt eller delvis. Det är lätt att känna sympati för protesterna även om riktningen på aktiviteten är lite oklar.

Är det marknadskrafternas allt hårdare krav på vinster och därmed stordrift som är den huvudsakliga skurken? Är det den borgerliga regeringens allt mindre ambitioner att omfördela som är landsbygdens problem? Är det kommunerna/regionens som förtjänar att vara i skottgluggen när det är skolor och annan service på landsbygden som inte anses bärkraftig och därför läggs ner när ekonomin är pressad? Eller är det våra egna val att hellre handla i stan, gå på restaurang i Visby eller välja friskolor långt borta som driver fram landsbygdens utarmning? Eller är det så att större tätorter har lättare att klara den omställning med krav på hushållning med energi och en del andra naturtillgångar?

Det finns också ett klassperspektiv på ”landsbygdsfrågan” som blivit tydligare när bostadsmarknaden blivit alltmer styrd av ekonomiska intressen och priserna i många innerstäder är helt orimliga för en stor del av befolkningen.

Jag tror inte det finns några enkla snabba lösningar och fördelningsfrågan kompliceras förstås av att också i många stora städer/tätorter bor många människor som lever under mycket pressade förhållanden, inte minst många som nyligen flyttat eller flytt till Sverige.

Samtidigt med diskussionen om landsbygden pågår också en prövning om hur den kommunägda kongressanläggningen Wisby Strand ska få användas. Krögare och kanske en del andra företagare tycker att Wisby Strand bedriver verksamhet som de gärna vill tjäna pengar på. Det är en mycket intressant och viktig fråga; alltså vad är dt tillåtet för en kommun att göra. Dessvärre har riksdagen stiftat mycket besvärande lagar för kommunerna där utgångspunkten är att det är företagens intressen som är de viktiga. Troligen klarar sig kommunen och Wisby Strand denna gång eftersom det är en privat aktör som hyr och driver verksamheten.

Men; vad skulle hända om de nedläggningshotade skolorna skulle kunna räddas genom att andra verksamheter också skulle kunna använda skolorna (det är många timmar som är lediga). Skulle det vara tillåtet med att driva verksamheter som teoretiskt skulle kunna drivas helt kommersiellt?

Jag tror att landsbygdens räddning kan bestå av nya former av samverkan mellan kommunen, ideella krafter och kommersiell verksamhet. Jag ska erkänna att jag kan Gotland för dåligt för att kunna komma med några konkreta förslag men jag är ändå säker på att de finns, inte minst eftersom vi har stor turism här på ön och den är förstås som störst när skolorna står helt tomma.

Ett viktigt steg för landsbygden på Gotland skulle kunna vara att möjliggöra för ett bättre utnyttjande av de kommunala resurserna!

Ökade inkomstskillnader och årets knäppaste…

Precis som väntat har inkomstskillnaderna ökat i Sverige. Väntat därför att den borgerliga regeringen understött alla de negativa tendenser som gällt sedan början av 90-talet när skillnaderna började ta fart. Dessutom har regeringen gjort flera direkt riktade insatser som gynnat de mest välbeställda och missgynnat de mest utsatta. Och det är just den effekten som märks tydligast i statistiken från 2010.

Den tiondel som har högst inkomster har ökat inkomsterna mest och den tiondel som har lägst inkomster har fått sänkta inkomster. Tydligast är det de statliga reglerna för sjuka och arbetslösa som slår igenom men ”satsningen” på att öka låglönejobben märks troligen också även om det ännu inte riktigt slagit igenom.

När finansminister Anders Borg beklagar utvecklingen så gör han det helt utan trovärdighet. Ökade inkomstskillnader är en direkt följd av en borgerlig politik och på detta område har vi sett detta sedan början av 90-talet när nyliberala idéer fick en allt starkare fäste även inom partier och organisationer där man kunnat förvänta sig mer.

Försämrad anställningstrygghet, försvagade kollektivavtal, mer individuell lönesättning, urholkning av A-kassa och sjukförsäkring, stora skattesänkningar och orimliga bonussystem och lönesättningar av de mest privilegierade. Till detta kommer en generell ökning av arbetslösheten som numera praktiskt taget aldrig ligger under fem procent som kan jämföras när 70- och 80-talen då arbetslösheten i stort sett aldrig låg över tre procent.

Det är till stor del ett paradigmskifte som skett och det vet förstås Anders Borg och jag tror mig veta att han gillar alla förändringar och helst skulle vilja ha mer av detta och därmed också ytterligare ökade inkomstskillnader.

Så kan jag inte låta bli att återkomma till årets knäppaste tankegång som kanske lite gran kan förklara hur vilse som borgerliga politiker kan gå, eller var det bara en bluff. Förslaget påstods nämligen minska skillnaderna men gick i helt motsatt riktning. Det var när Annie Lööf (då Johansson) skrev och föreslog att en del ränteinkomster skulle skattebefrias. Bakgrunden, enligt Lööf, var att 29 procent av svenskarna har mindre än 10 000 kronor i sparmedel. Genom att gynna alla som har pengar på banken tänkte sig alltså Lööf att öka jämlikheten, jo så menade hon på allvar i en DN-artikel 5 juni (kolla själv). Det var årets knäppaste tankegång, strax därpå blev hon ordförande i Centerpartiet och näringsminister.

Dråpslaget mot Björklund

UR (Utbildningsradion) har under senaste månaden sänt flera intressanta föreläsningar om framtidens skolutmaningar. En av de verkligt intressanta höll Pasi Sahlberg som nog är en skandinaviens mest internationellt kunniga utbildningsdebattörer. Hans anförande var ett verkligt dråpslag mot den borgerliga regeringen i allmänhet och Björklund i synnerhet.

Utifrån sina erfarenheter så dömer Pasi Sahlberg ut den världsomspännande utbildningsreformering som bland annat innehåller:

• Marknadsliknande tävlan i skolan
• Mer krav och ålägganden
• Ökande standardiseringen
• Löner baserade på tester och betyg
• Affärsliknande ledarskap

Framförallt menar Pasi Sahlberg att skolan måste var meningsfull och mycket ansträngningar ska göras för att öka motivation och intresse, i hög grad genom att utgår från elevernas egna intressen och förutsättningar. En stor del av avhoppen från gymnasieskolan beror på att eleverna känner sig uttråkade av nånting som de inte upplever som meningsfullt.

Viktiga inslag i en så skola, menar Pasi Sahlberg, ska vara

• Mer individualiserad utbildning (och mindre klassrumsundervisning)
• Mer kreativt lärande
• Mindre fokusering på matematik och naturvetenskap
• Mindre provtagning
• Mycket mer tillit

Lyssna och titta på hans föredrag på UR:s hemsida.

Tyvärr är det väl inte bara borgerliga utbildningspolitiker som måste känna sig träffade.

Nu börjar trixandet

Som väntat så kommer nu apotekens försök att på allvar börja utnyttja läkemedelssystemet för att kunna tjäna de stora pengarna. Docmorris verkar vara först ut och försöker nu konstruera en sorts rabatt med hjälp av den skattefinansierade läkemedelssubventionen som ska hjälpa till att finansiera Docmorris ”merförsäljning” av hudvårdsprylar och skönhetsmedel.

Det finns förstås ett förbud mot detta och när en statlig myndighet försöker upprätthålla lagen så gråter Docmorris ut på SvD:s debattsida och försöker göra gällande att de bara vill kompensera kunderna. Precis som väntat är det också i första steget en rabatt som bara gäller de som är missnöjda men jag är till ETTHUNDRA PROCENT övertygad om att rabatten väl har tillåtits starta så kommer den att snart omfatta praktiskt taget alla. ”Kom och köp skönhetsmedel som är skattesubventionerade” kommer budskapet att bli. Var det så det var tänkt? Ja, givetvis! Annars hade väl det inte varit nån idé att släppa loss marknadskrafterna inom apoteksområdet. Nu rinner snålvattnet till hos riskkapitalister och andra!

Var det nån som trodde att det skulle vara gratis med flera apotek som ligger intill varandra och ”konkurrerar”?

Men det här är bara den första riktiga testballongen från ett av apoteksföretagen. Det kanske inte alls blir just så här utan andra mer ”bärkraftiga” idéer och en massa annat trixande kommer att se till att pengarna hamnar hos företagen och riskkapitalisterna. Företagen inom elbranschen och företagen inom omsorgsområdet har ju valt ganska olika strategier för hur de agerat för att få största möjliga vinst. Höjda priser, som inom elområdet, är förstås det enklaste för företagen men om inte det går så hittar de på nåt annat. Vinsterna ska tas hem, det är ju företagens grundregel nummer ett.

(Jo, jag har skrivit om apoteksavregleringen förut, 18 februari i år och 18 januari 2010).

Monopolens monopol eller mångfaldens växthus

Det känns som lite nyhetstorka idag när de flesta medieföretag har ledigt eller åtminstone nästan ledigt. Det går ju alltid att försöka med Google som hittar allt överallt, eller vad hittar man på Google?

Det finns ju ingen annan sökmotor som kan komma i närheten av Google så det är verkligen ingen överdrift att tala om ett gigantiskt monopol över världens hemsidor. Och ingen vet väl hur Google sorterar och ännu mindre hur Google kommer att sortera framöver. Det kan troligen vara värt många miljoner att hamna överst på rätt sökord och katastrof att bli bortsorterad.

Vad kommer att kunna köpas? Den väldigt tydliga åtskillnad mellan köpta och ”framräknade” hemsidor har blivit mindre. Annonsintäkterna som Google lever på är flera tiotal miljarder dollar om året och ingen tror väl att det håller på att minska.

Google själv hävdar att deras ”Page-rank” inte ska kunna köpas men vilka övriga manipulationer som kan komma att bli aktuella har ingen annan än företaget självt kontrollen över. Dessutom säger de sig eftersträva bara ett svar ”a single perfect answer” på sökningarna. Det kan ju vara värdefullt att hamna där på sökningar om ”bästa bil”, ”mest empatiska politiska parti”, ”snabbaste PC” eller ”snyggaste jeans”. Visst har vi väl alla en viss kritisk förmåga men den ska inte alltid överskattas.

Samtidigt öppnar förstås Google för möjligheten att hitta små aktörer som kanske aldrig skulle kunna få ut sina idéer, produkter och budskap om inte en bra sökmotor fanns.

För några veckor sedan läste jag två böcker om Google, ”Googled – The end of the World As We Know It” av Ken Auletta och ”Google-koden” av Andreas Ekström. Intressanta men båda författarna har fallit lite för mycket för det fantastiska med Google. Såväl företaget, tjänsterna som arbetsplatsen beskrivs i mycket positiva ordalag och problematiseringen kommer inte särskilt långt. En stor del av problematiseringen handlar dessutom om copyright och andra medieföretags möjligheter och problem men lite om den större samhälleliga påverka som Google har och kan få.

Jag tycker också att många av Google tjänster är fantastiska trots att jag troligen bara använder en bråkdel av allt som finns. Men det hindrar inte att jag ofta undrar om urvalet men framförallt nästa steg. Google är helt enkelt en så gemensam angelägenhet att det inte kan lämnas i händerna på två ingenjörsgenier.

Nu vänder det sakta!

Redan sedan några timmar har jordaxeln börjat ändras åt rätt håll för oss på den norra sidan ekvatorn. Det blir ljusare, men väldigt sakta. Och först på ännu längre sikt blir det varmare.

Förhoppningsvis börjar samma ljus så småningom också komma i det politiska läget. De stora bristerna inom de privatiserade välfärdsområdena och sammanbrottet för den nyliberaliserade ekonomin borde bädda för bättre insikter. Då kanske det också kan bli lite varmare.

Varför tro på konkurrens?

P1-morgon tog idag på frågan om varför konkurrensen inte sänker räntan för bolån. En ”expert” var inkallad, Jakob Tolleryd vd på Compricer, som hävdade att det finns alldeles för få banker att välja mellan och att fler banker skulle sänka bolåneräntan.Tolleryd menade att det finns sex olika banker/låneinstitut att välja mellan och att detta inte räcker. (Det finns nog några till, egentligen…) Men;

Om sex konkurrerande företag är för lite så är förstås frågan om det finns något område där vi har en fungerande konkurrens. Hur många olika sorters matbutiker finns i rimlig närhet hos dig? Hur många konkurrerande apotek finns inom ett avstånd som man vill flytta sig när man mår risigt? Hur många konkurrerande äldreboenden kan vi räkna med att det finns att välja på när behovet är akut? Men;

Dessutom bygger ju teorierna om konkurrens som samhällets grundsten på att det ska vara lätt att starta nya konkurrerande verksamheter som ska utmana de etablerade som tagit sig för stora vinster. Hur lätt är det att starta en bank?

Vi måste helt enkelt överge förhoppningarna om att ökad konkurrens ger lägre priser. Massmedia borde sluta att ställa sina fåniga frågor och istället beskriva verkligheten (och kanske teorierna) som det verkligen ser ut.

Johan Hansing från Bankföreningen berättade att goda kunder kan förhandla till sig bättre villkor. Med goda kunder avses förstås de som egentligen inte behöver låna. Så fungerar konkurrensen i verkligheten. Den gynnar de goda förutsättningar och de med svagare position får betala!

En mycket bättre idé skulle förstås vara att bankerna, och andra företag, inte drevs med vinstsyfte utan istället såg som sin uppgift att vara till nytta i samhället.

Erkänn rätt samband

Idag redovisar Naturvårdsverket utsläppsökningar av växthusgaser från 2009 till 2010. Det är förstås inte någon överraskning eftersom produktion och konsumtion har ökat mellan åren och därmed BNP. Det finns många som vill förneka sambandet i sin iver att se tillväxt som lösningen på de flesta samhällsproblem, inklusive miljöproblemen rentav.

Naturvårdsverket väljer också att redovisa att utsläppen har minskat sedan 1990 men väljer att inte närmare beskriva orsakerna till detta. Det har Naturvårdsverket gjort tidigare och då framgick att Sverige/svenskarna helt enkelt har exporterat en stor del av utsläppen. Alltmer av vår konsumtion som kräver mycket energi att producera sker utomlands och därmed så kan det på ytan se ut som om vi minskat utsläppen men sambanden är dessvärre järnhårda.

Tillväxt ökar påverkan på miljön och jag tror inte vi har råd med det i länder som Sverige där vi redan har hög genomsnittlig materiell konsumtion.

Men det är dags att erkänna också hur sambanden mellan hög konsumtion och ett bra liv ser ut. För vår del har det sambandet för länge sedan upphört att gälla och i helgen hörde jag att det upphörde redan på 50-talet men jag tror det var lite senare. Sedan dess har BNP ökat tre eller fyra gånger, alltså lite beroende vilken tid man väljer.

Det borde därför vara fullt möjligt att hitta en väg där vi lever minst lika b ar liv som idag men med mindre materiell konsumtion.

Ett tredje, kanske helt avgörande, samband är ett samhälles ojämlikhet/jämlikhet och hur bra liv vi lever. Jag menar att det finns väldigt avgörande fakta som starkt talar för att alla lever bättre i ett mer jämlikt samhälle än i ett ojämlikt.

Politiken just nu är i stort sett helt inriktad på ökad tillväxt och den nuvarande regeringen anser att ökad ojämlikhet är ett bra medel för att få till stånd den eftersträvansvärda tillväxten. Helt åt pipan alltså.

Dagens parodi

Sällan har ”sila mygg och svälja kameler” kunnat användas med bättre träffsäkerhet. Idag kritiseras den nya kvittolagen som infördes i förra året eftersom den förbrukar så mycket papper och därmed träd. Det är en konsumentvägledare vid konsumentcentrum som räknat ut att det går åt 60 000 träd.
Och visst; ett kvitto väger ju nästan ett gram och över en miljard kvitton blir förstås många träd men för att försöka stävja skattefusk så är det väl väldigt rimligt med krav på kvitton. Idag kom förresten veckans reklambunt från handeln. 520 gram var det, det motsvarar ungefär 5 års kvitton för min del och jag är säker på att det kommer nästa vecka också. Det blir många träd det. Och julklappspappret. Och alla annonser i dags- och veckopress. Och alla affischer. Alla förpackningar. Alla… Men kvittona..?

Utmärkt exempel på marknadsekonomi

Teleoperatörernas agerande på mobilmarknaden är ett utmärkt exempel på hur marknadsekonomi fungerar i verkligheten. De är beredda att ta till praktiskt taget alla medel utom att på riktigt konkurrera med priset.
Idag beskriver konsumentverkets GD på DN-debatt några av de knep som operatörerna använder (men listan kan göras längre):

• Säljmetoder som är oacceptabla (beskrivs som ”överrumplande”)
• Bristfällig eller fel information
• Långa bindningstider
• Komplicerade prisplaner
• Ändrade villkor under avtalstiden

Och för att göra listan längre kunde Konsumentverket lagt till

• Näst intill omöjligt att jämföra totalpriset på operatörernas hemsidor
• Återkommande tekniska brister
• Stora svårigheter att nå kundtjänster

Och jag är säker på exemplen kan mångfaldigas. Själv trodde jag att jag inte hade någon bindningstid men då fanns istället en uppsägningstid som band mig.

De som läser ämnet som lite tveksamt kallas företagsekonomi (på amerikanska heter det business och det säger nog mer vad det handlar om) får lära sig att det är viktigt att konstruera metoder som försvårar just prisjämförelser. Paketerbjudandet, mängdrabatter, tilläggstjänster, ”mervärden”, pris- och taxekonstruktioner och en massa annat redovisas och förordas. Tvärtemot vad man får lära sig i ämnet ”nationalekonomi”, där teorierna utgå från att ett företag är en så kallad ”pricetaker” och måste konkurrera med lägre kostnader för att klara sig. Vi vet ju vad som är sant. Marknadsekonomi liknar alltmer och ”tjuvarnas marknad”.

Det som räddat mobiltelefonibranschen från starkare kritik är förstås den fantastiska tekniska utvecklingen som kommit de senaste två decennierna. En teknikutveckling som minskat kostnaderna och framförallt ökat användningen och volymen som naturligtvis är mumma för företag som använder infrastruktur. Prisutvecklingen har därför uppfattats som acceptabel trots att företagen försökt göra sitt bästa för att vi inte ska ha en möjlighet att titta på priset. En del har därför rentav använt telebranschen som ett gott exempel på avreglering men det är i själva verket ett mycket dåligt exempel på avreglering men ett bra exempel på vad ny teknik kan åstadkomma.