Funkar inspektionen

november 26, 2013

En väsentlig del av skolpolitiken, numera, förutsätter en omfattande inspektion som verkligen förmår att hitta goda och mindre goda (kanske rentav dåliga) verksamheter. Tanken är ju stor självständighet till skolorna, även till privat ägda skolor men som är underställda en mäktig tillsyn och inspektion.

Nu har Skolinspektionen, som har detta uppdrag, sedan 2003, för första gången blivit granskade av Riksrevisionen, inspektörernas inspektör alltså. Och det är förödande kritik, tycker jag som läst sammanfattningen, pressmeddelandet och Skolinspektionens kommentarer. Hela rapporten finns här.

Precis som vi är många som påpekat så är det inte den egentliga verksamheten som Skolinspektionen granskat, utan snarare pappren om verksamheten. Riksrevisionen beskriver detta som att ”Tillsynen når indirekta förutsättningar för lärande snarare än direkta förutsättningar”. Och 60 procent av de rektorer som Riksrevisionen tillfrågat uppger att Skolinspektionen inte bedömt undervisningen överhuvudtaget vid sin inspektion.

”I stället fokuserar myndigheten för mycket på att granska skolornas dokument”, säger Riksrevisionens projektledare. Och det är precis vad vi är många som har sett.

Det är ju inte alls så att inspektioner av skolverksamhet är nytt utan fanns långt innan Skolinspektionen bildades. Fram till 1991 fanns i varje län länsskolnämnder där högste chefen var länsskolinspektörer och ursprungligen var länsskolnämndernas till väsentliga delar just inspektionsverksamhet. Dock inte under 80-talet, som jag en del kunskap om, jag var ledamot i en länsskolnämnden i Örebro län några år under 80-talet. Då hade länsskolnämnderna kommit fram till att inspektionsverksamhet inte var en framgångsrik metod utan att det istället gav bättre resultat att stödja och medverka i utvecklingsarbete.

När Skolinspektionen bildades var jag mycket skeptisk, bland annat med tanke på de slutsatser som dragits av tidigare inspektionsmyndigheter. Riksrevisionens rapport som nu kommit är givetvis inte tillräckligt för att döma ut idén med inspektioner men visst finns det stor anledning att fundera över om hela idén vilar på ett tveksamt fundament.

Riksrevisionen skriver bland annat ”Det finns ett glapp mellan förväntningar och verklighet”. En omfattande lagstiftning med stort tolkningsutrymme och givetvis resursfrågan är orsaker till glappet, enligt Riksrevisionen. En viktig fråga som borde ställas är förstås om detta går att lösa utan att nya stora problem uppstår. Skolan kommer förstås alltid (hoppas jag) att ha ett brett uppdrag som inte kan skrivas som en manual (hoppas jag) och resurserna måste väl i första hand användas till den verkliga verksamheten och inte inspektioner (hoppas jag).

Men det problem som den borgerliga skolpolitiken skapat med friskolor och skolpeng bygger ju till stor del på en stark inspektion, nånting annat skulle ju riskera att leda åt ett håll som ingen önskar. Därför hänger kritiken mot Skolinspektionen nära ihop med vilken typ av skolsystem vi vill ha. Jag tycker svaret är givet. Skolorna ska drivas allmännyttigt av offentliga huvudmän. Privat drivna skolor och vinstintressen borde ha gjort sitt.

Lärarnas nyheter och Svenska Dagbladet har skrivit om Riksrevisionens rapport.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/11/26/riksrevisionen-riktar-skarp-kritik-mot-skolinspektionen

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolinspektionen-far-kritik_8764112.svd

Idag, 2/12 skriver Sten Svensson i SvD på liknande  tema: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varfor-bygga-upp-en-stor-kontrollapparat_8783374.svd


Med segregation som idé.

oktober 30, 2013

Visst är det bedrövligt med de tydliga bevis som Uppdrag Granskning redan har gått ut med (programmet sänds ju först ikväll 30 oktober). Bevis på att många friskolor helt enkelt väljer vilka barn som får plats på skolan och valen görs för att gynna elever som förväntas prestera bra och ”sköta sig” i skolan. Men något avslöjande är det inte – kanske avslöjar det lite om hur korkade en del friskoleföreträdare är men knappast nåt mer.

Idén med friskolor och det fria skolvalet är ju att i väldigt hög grad att segregera. De skolor som på något sätt uppfattas som mest attraktiva kan locka de ”bästa” eleverna och ”bästa” lärarna. Det var tydligt redan de allra första åren att det var den här utvecklingen som hade börjat.

Självklart är de stora vinster som ägarna tar ut ur friskolorna ett enormt problem som drabbar undervisningen, leder till konkurser och dessutom är väldigt stötande. På lång sikt anser jag att det är den ökande segregationen som är det största problemet. Framförallt för att det vrider samhällsutvecklingen åt fel håll på ett sätt som kan vara mycket svårt att vrida tillbaka.

Men inget av detta är ju några nyheter och det här blogginlägget handlar i första hand om villkoren för den politiska debatten. Jag undrar uppriktigt varför just denna nyhet som Uppdrag Granskning kommer att visa ikväll är så enormt uppslagen redan nu. Kolla bara hur alla de stora ”nyhetskanalerna” hänger på: Expressen, Aftonbladet, DN, SvD och Sveriges Radio för att bara visa de allra största:

http://www.expressen.se/nyheter/rektorn-om-barn-med-adhd-en-cancersvulst/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17749770.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rektor-man-maste-skydda-de-fina-eleverna/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/friskolor-ratar-besvarliga-elever_8671068.svd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5689376

Jag har absolut inget emot detta men två frågor måste ändå ställas: Varför har så mycket fakta som tidigare redovisats knappast alls uppmärksammats? Måste bra nyheter handla om att någon personligen gör bort sig?

Den allvarliga segregationen har i flera omgångar redovisats av skolverket, nu senast i Skolverkets lägesbedömning 2013. Där skrivs bland annat

”Rapporten visar att endast en del av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor kan förklaras med en ökad skolsegregation med avseende på skolornas socioekonomiska elevsammansättning. Skolorna verkar däremot bli mer och mer segregerade efter egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, till exempel att mer studiemotiverade elever i större utsträckning tenderar att utnyttja det fria skolvalet och söka sig till skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. På så sätt delas eleverna upp efter resultat och dolda egenskaper snarare än efter traditionella mått på socioekonomisk bakgrund.”

Och Bo Malmberg, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet, som länge forskat av hur det fria skolvalet fungerar och vilka effekter det får. Uppmärksammat av Lärarnas Tidning och där säger Bo Malmberg: ”Tvärtemot vad som hävdas från politiskt håll är det inte boendesegregationen som ligger bakom de ökande klyftorna mellan skolor.”

Och faktiskt, till och med, Jan Björklund har medgett att den bild som Bo Malmberg ger stämmer, även om han vill tona ner den och menar att ”det är på marginalen” som det fria skolvalet påverkar negativt. Det betyder förstås(!) inte att han vill ändra det fria skolvalet.

Varför har dessa så viktiga och numera ostridiga fakta inte uppmärksammats alls på det sätt som dagens Uppdrag Granskning? Visst är det bra att de grova övertrampen visas och kritiseras men scenariot kommer väl att bli ungefär så här:

Nu kommer en snabb och effektiv krishantering från de berörda friskolorna och från Friskolornas Riksförbund. En utrensning kommer att ske, några rektorer kommer att få sluta. En etikkonferens kanske kan anordnas. En uppförandekod kanske måste tas fram (eller om den finns förtydligas). Och det stora segregationståget kommer att tuffa på som tidigare men med lite smartare och medietränade förträdare.

Måste det vara spektakulära händelser som är TV-mässiga för att frågor ska komma upp på den politiska dagordningen? Vad är det som kommer att avgöra vilken väg demokratin kommer att ta? Vilka ska ha rätten att använda dolda kameror för att påverka den politiska debatten?


Det bidde inte ens en tumme!

maj 23, 2013

Under flera månader har ddet kommit många kritiska rapporter om det svenska systemet med friskolor och det fria skolvalet. Det har handlat både om enskilda exempel med också mer systematiskt kritik. Därför fanns det nog anledning att tro att friskolekommittén skulle komma med ett förslag som, åtminstone på några punkter, skulle kunna minska problemen. Men, så blev det inte alls. Givetvis har många kritiska rapporter kommit också tidigare.

Allianspartierna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har nu gjort upp om friskolorna. Och det är en uppgörelse som innebär i stort sett oförändrade villkor men givetvis några kosmetiska förslag. Mest märkligt är förstås att Socialdemokraterna kan göra upp om att verksamheten ska fortsätta som tidigare. Det var ju en av de stora frågorna på den nyligen genomförda partikongressen och där blev beslutet bland att kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vilka friskolor som ska få starta.

Ett av de stora problemen med friskolesystemet är förstås den segregation som de lett till och som faktiskt är inbyggt i själva systemet. Ett annat viktigt problem är den utarmningen av servicen och verksamheten i socialt och ekonomiskt svagare områden som också är en direkt följd av systemet. Det är både landsbygd, mindre orter och förorter som har drabbats. Ett ökat inflytande för kommunerna skulle möjligen kunna begränsa de problemen, men något sådant blir det nu inte.

Det är uppenbart att de sex partier som nu har gjort upp inte vill eller vågar stöta sig med friskolesystemets försvarare. Tvärtom så väljer de att snarast hylla systemet som ett sätt att förbättra den svenska skolan. (Hur har de läst de senaste månadernas redovisningar, bland annat från skolverket). Så här skriver de i början av den gemensamma texten:

”Friskolorna har kommit för att stanna. Kommittén anser att möjligheten att välja skola är av stort värde, både för den enskilde eleven och för att stimulera utvecklingen inom skolväsendet. Därför villkommittén slå vakt om det fria skolvalet.” Läs hela uppgörelsen här.

Det är tydligt att det bara är Vänsterpartiet som är berett att stå för en skola som syftar till rättvisa och alla barns och ungdomars lika rätt till en bra utbildning. Förmodligen är tanken med friskolekommitténs förslag nu att försöka få undan denna viktiga fråga från nästa års val. Jag hoppas att vi är många som ska arbeta för att det inte alls blir så.

Läs skolverkets lägesbedömning: http://www.skolverket.se/om-skolverket/press/arkiv_pressmeddelanden/2013/krafttag-kravs-for-en-likvardig-skola-1.198472

Skolverket skriver bland annat:

”Skolvalet är ett genuint dilemma. Att kunna välja skola kan vara positivt för den enskilde eleven men skolvalet riskerar att missgynna elever vars föräldrar inte gör ett aktivt val.

Konkurrensen mellan skolor kan stimulera till ökad kvalitet, men samtidigt bidrar sannolikt det fria skolvalet till ökade skillnader mellan skolor och därmed till minskad likvärdighet.”

Inget av detta har de sex partierna försökt att bry sig om uppgörelsen!

Eller en av de många artiklar som skrevs med anledning av Vetenskapsakademins rapport om skolvalet och friskolor: http://www.arbetarbladet.fi/kultur/11092-f-rsk-rv-rning-f-r-vinstdrivn-frisk-l-r

Där skrivs bland annat:

”De har också visat hur det fria skolvalet i kombination med den privatiserade skolan bidrar till att driva på segregationen, öka klyftorna, försämra skolresultaten och bryta sönder den sociala sammanhållningen.”

Inte heller detta tycks ha gjort intryck på något av de sex partierna som idag har gjort upp. Det är upprörande men också lite konstigt.

En komplettering: Nu har Socialdemokraterna redovisat att de har ett särskilt yttrande till friskolekommitténs betänkande där som  Ibrahim Baylanförklarar så här: ”Det som vi inte kommit överens om i kommittén kommer vi socialdemokrater fortsätta att driva. Vi vill minska skolsegregationen och förhindra den överetablering av skolor som i dagsläget leder till att elever inte får gå klart sin utbildning eftersom skolan plötsligt tvingas lägga ner. Vi menar att vi gemensamt måste ta ett större ansvar och förhindra att detta inträffar. Därför måste kommunerna få ett avgörande inflytande över vilka nya fristående skolor som etableras.”

Det är bra att Socialdemokraterna åtminstone påstår sig vilja driva detta men mycket märkligt är det att detta inte redovisades vid den första informationen som las ut på Socialdemokraternas hemsida (som jag utgick från i min text). Dessutom blir det väldigt svårt att förstå varför Socialdemokraterna har gjort upp om en så viktig är olöst – eller är det så att den inte uppfattas som viktig.


Dra rätt slutsatser av den förödande kritiken.

mars 20, 2013

Idag redovisar P1 (SR) ny förödande kritik av det svenska skolvalet och friskolesystemet. De intervjuar bland annat Henry Levin som är amerikansk professor som följt effekter av skolval internationellt i flera decennier, och han varnar för effekterna av det fria skolvalet

– Problemet med ökad segregation bland befolkning har börjat visa sig, det finns stora faror med detta över tiden, det är under en mycket långsam process som samhällen bryts isär, säger Henry Levin

Och snart publiceras i  Urban Geography att 5 000 svenska familjer fått svara på en brevenkät om motivet bakom sina skolval. Svaren visar, enligt forskarna att valen skapar segregation eftersom den resursstarka medelklassen ofta numera bort de skolor som har en blandad social och etnisk sammansättning.

Och för några dagar sedan skrev Anna Dahlberg, ledarskribent i Expressen, om friskolorna: ”Lokalerna är undermåliga. De är ständigt underbemannade och vikarier sätts i princip aldrig in. Lärarna förvandlas till allt-i-allo-personal som ska sköta allt från vaktmästeriuppgifter till själavård. Elever som behöver särskilt stöd hinns inte med. Det saknas pengar till skolmateriel.”

Det var uppgifter som lärare lämnat till henne under strikta anonymitetskrav.

Men egentligen är kritiken inte alls ny. Redan 2009 kom Skolverket med en rapport som borde varit ett grundskott mot friskolesystemet och den typ av skolval som vi har. Läs den gärna! Tyvärr var huvuddelen av massmedia alltför lata för att läsa rapporten och vinklingen blev därför den som Jan Björklund önskade, en stor del av skulden lades på kommunaliseringen av skolan men det har inte stöd i rapporten, inte alls!

Givetvis måste nu också borgerliga politiker reagera och trots den förödande kritiken finns fortfarande starka krafter som fortfarande stödjer det nuvarande systemet, till exempel satsar Svenskt Näringsliv på att behålla systemet. (Läs gärna min tidigare blogg om detta).

Så risken är att det nu håller på att konstrueras en kompromiss där bara de sämsta egenskaperna från olika system tas. Alltså att skolvalets segregerande effekt behålls men samtidigt införs alltmer kontroller och centralstyrning. Inslagets i P1 idag antyder också en sån lösning genom att peka ut det svenska systemet som extremt och menar att många länder har mer kontroll över friskolorna.

Men en lösning på den alltmer prekära situationen i skolan kan aldrig få bli att bara få bort de värsta avarterna. Lösningen måste vara en skola som är bra för alla och som motverkar segregation och orättvisor. Jag är också övertygad om att lärandet, eleverna, skolorna och lärarna tjänar på att det finns ett betydande friutrymme för hur den lokala verksamheten ska bedrivas. Mindre kontroller och betyg alltså!


Skolans problem är större

september 30, 2012

Det är uppenbart att regeringen genom sin utbildningsminister Jan Björklund har lyckats att vrida perspektivet på den svenska skolan. Det finns nästan ingen opposition även om det förstås då och då dyker upp lite detaljförslag som avviker från regeringens förslag. Idag ett från Socialdemokraterna som de själva beskriver så här på DN Debatt:
”Socialdemokraterna har förnyat sin skolpolitik och lagt fokus på skickliga lärare i skolan. Nu vill vi presentera ytterligare en pusselbit för att vända den negativa utvecklingen i skolan: varenda elev ska få läxhjälp i grundskolan. Socialdemokraterna investerar därför 110 miljoner kronor för läxhjälp.”
Givetvis är det socialdemokratiska förslaget bättre än regeringens där läxhjälpen skulle kunna köpas med så kallat RUT-avdrag, men någon ny skolpolitik handlar det knappast om utan är en fortsättning av Björklunds betoning på kontroll och betyg.
Samtidigt visar många olika rapporter att skillnaderna i skolan ökar, segregationen ökar och resultaten faktiskt minskar. Dessutom hotas många skolor av nedläggning nu när elevunderlaget krymper något och frikolorna skummar marknaden. Men framförallt har de tidigare höga ambitionerna om skolan som en del i ett jämlikhetsprojekt med mer demokrati, samarbete och ett arbetssätt som ger alla elever möjlighet att utveckla sina resurser. Istället är skolan ett sorteringsinstrument och debatten handlar mest om hur sorteringen ska kunna bli så effektiv och i någon mening så rättvis som möjligt.
Visst handlar en framgångsrik skola också om resurser men minst lika mycket om arbetsformerna och inriktningen. Dagens skolpolitik visar dessutom att dåliga arbetsformer för skolans verksamhet innebär ett stort resursslöseri. Lärarna tvingas i allt högre grad ägna sig åt olika administrativa uppgifter istället för att arbeta med undervisning. Det mycket stora inslaget av friskolor innebär ett stort resursslöser som kanske framförallt blir tydligt nu när elevunderlaget minskar lite. Men inget av detta verkar rymmas i skoldebatten och definitivt inte i Socialdemokraternas artikel i dagens DN.
Uppenbarligen har artikelförfattarna, Damberg och Baylan, läst Skolverkets gedigna rapport om problemen i grundskolan när de skriver ”Ökningen av individuellt arbete i skolan har i forskningsrapporter från Skolverket lyfts fram som en av anledningarna, jämte ökad segregation, särskiljande lösningar och ineffektiv resursfördelning, till att resultaten i skolan sjunker.” men de drar dessvärre inte några slutsatser från denna läsning.
Läs gärna rapporten, den finns här!


Lite Orwellskt i P1

juni 27, 2012

Också idag finns anledning att förundras över hur nyhetsredaktionen i P1 väljer att vinkla viktiga nyheter. Idag beskrivs lite om hur lärarnas arbetsvillkor i friskolor kan vara ganska kärva. Mer arbetstid, lägre löner, inga kollektivavtal och kanske inte ens tjänstepension. Precis vad man kan förvänta att vinstdrivande företag försöker att åstadkomma helt enkelt.

Men påannonsen för inslaget och rubriken på Sveriges Radios webb är ”Lärarlöner inte bättre sedan friskolereformen”. Visst låter det som lite som Orwells nyspråk, försämringar kallas ”inte förbättringar”. Eller är det så att P1 helt och hållet valt privatiseringsivrarnas perspektiv att allt förväntas bli bättre när offentligdriven verksamhet privatiseras. Verkligheten har väl visat att så inte är fallet. Elpriserna, järnvägen, skolresultaten….

 Jag vill absolut inte privatisera P1 eller någon annan public-servicedriven mediaverksamhet. Men debatten om deras verksamhet, vinklingar, nyhetsurval och mycket annat borde bli intensivare.

Länken till inslaget: 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5153925


Varför denna feghet?

maj 4, 2012

Det verkar finnas en häpnadsväckande feghet när det gäller att på allvar ifrågasätta det fria skolvalet. Idag kommer Skolverket med en förödande kritik av men vägrar ändå att direkt föreslå förändringar av just detta. Istället lägger de in en ”brasklapp” för att ha ryggen fri och skriver ” Vår rapport belyser inte det fria skolvalet i dess helhet och tar ingen hänsyn till andra konsekvenser av skolvalet än de som har med likvärdighet att göra.”.
Trots att Skolverket framhåller ” En likvärdig skola är en fundamental del av det svenska samhället” och att det fria skolvalet bidragit till den ökande skillnaden mellan skolors resultat och till ökad segregation så kommer inget förslag. Skolverkets stödjer sig på en alldeles ny rapport som stämmer väl med tidigare material som Skolverket presenterat.
Men ännu värre än Skolverket måste väl ändå Lärarnas Riskförbund vara. Igår hade Lärarnas Riksförbund en mycket kritisk redovisning (DN Debatt) med de senaste årens utveckling och som till stora delar har exakt samma slutsatser som Skolverket, alltså att skillnaderna har ökat i den svenska skolan.
Jag instämmer helt med artikeln när de skriver:

”De senaste 20 åren har en rad skolreformer genomförts i Sverige parallellt med att elevsammansättningen förändrats. Prestationerna har inte förbättrats för någon elevgrupp, snarare tvärtom.
Den avreglering som präglat svensk skola sedan 1990-talets början har inte gynnat eleverna eller samhället i stort. En skola som bygger på konkurrens i alla delar, med fokus på individuell frihet, har skapat en uppdelning där ingen är vinnare. Även de duktigaste eleverna presterar sämre.”

Därefter avslutar Lärarnas Riksförbund sin artikel med fyra förslag, men inget handlar om det fria skolvalet eller friskolorna, alltså den konkurrens som de allvarligt kritiserar. Istället pekas snarast kommunerna ut som syndare.
Jag tror att vi måste våga ge oss på hela systemet med fritt skolval, konkurrens och friskolor för att få en bra skola för alla. Att ta bort det fria skolvalet räcker förstås inte men då ges möjlighet att bekämpa segregation och att åstadkomma en vettig resursfördelning. Troligen skulle skolans huvudmän också kunna organisera verksamheten smartare utan friskolor och därmed kan resurser frigöras till utjämnande/kompensatoriska insatser.

För någon månad sedan bloggade jag om en liknande diskussion där också de förslag som nämndes handlade om minskat roll för kommunerna men där de problem som redovisades handlade om just skolvalet och konkurrensen. Varför denna feghet kan man undra igen.

Länkar:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skillnaderna-vaxer-mellan-olika-skolor_7171263.svd   
http://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/03/27/demokrati-byrakrati-eller-marknad/http://www.dn.se/debatt/skillnaderna-mellan-svaga-och-starka-okar-i-skolan


Demokrati, byråkrati eller marknad?

mars 27, 2012

När styrningen och huvudmannaskapet för de svenska skolorna diskuteras borde frågan ställas just så; Ska skolorna styras demokratiskt, byråkratiskt eller genom marknadsmekanismer? Just nu verkar det byråkratiska alternativet få ökat stöd. Ett förstatligande leder ju just åt det hållet.
Idag framträdde en lärare i P1 och beskrev hur han utsatts för påtryckningar av olika rektorer för att sätta högre betyg och därmed förbättra skolans statistik och förmåga att attrahera fler elever. Lärarnas riksförbund uppger att var femte lärare har utsatts för sådana påtryckningar och många har gett efter. Det är bra illustration till hur marknadsmekanismerna fungerar eller snarare inte fungerar i en skola. Men jag tror det finns värre effekter.

De senaste dagarna har anställda och tidigare anställda vi skolverket deltagit på DN Debatt, senast i söndags genom förre generaldirektören Per Thullberg. Per Thullberg förordar (bland annat) ett förstatligande av grundskolan. Per Thullberg menar att utvecklingen i den svenska skolan de senaste 15 åren visar att kommunaliseringen var ett misslyckande. Min undran är vad skolverket egentligen vet. I deras egen stora forskningsgenomgång som publicerades hösten 2009 går det inte att utläsa att kommunaliseringen ens till någon del är en orsak till de sämre resultaten. Snarare tvärtom kanske, så här skriver skolverket (sid 25):

Sammantaget finns det betydande skillnader mellan kommuner när det gäller resurstilldelningen till skolan. Frågan är om skillnaderna har ökat. Två svenska studier har belyst effekter av decentraliseringsreformerna och kommer fram till motsatta resultat. Ahlin och Mörk (2005) analyserade förändringar i kommunernas resursallokering till skolan under tidsperioden 1989–2005. Fokus i undersökningen var om decentraliseringsreformerna medfört en större variation i resurser till skolan.
Resultaten visade att kommunvariationen i de totala resurserna och i lärartäthet minskade som en följd av decentraliseringsreformerna, vilket kan ses som ett oväntat resultat.

Bilden är väl snarast just den motsatta, alltså att kommuner med god ekonomi har satsat och kommuner med svagare har sparat på skolan, tvärtemot hur behoven ser ut men skolverket dementerar detta.

I skolverkets rapport är det fyra områden som pekas ut som förklaring till de försämringar som skolverket anser har sketts sedan början av 90-talet:

 Segregering, decentralisering, differentiering och individualisering.

Och den decentralisering som pekas ut är i första hand en decentralisering till den enskilda skolan.  ”Sedan mitten av 1990-talet har skolornas handlingsfrihet ökat kraftigt när det gäller att prioritera och besluta om hur tilldelade resurser ska användas.” skriver skolverket.

Ungefär samtidigt med kommunaliseringen så genomfördes friskolereformen och elevernas rätt att välja skola. Det betydde, i realiteten, att besluten om skolorna förflyttades, inte till de demokratiskt utsedda nämndledamöterna, utan till den enskilda skolan och rektorerna. Nu handlade det ju om att locka elever till just ”sin” skola och de som misslyckades skulle ju inte få finnas kvar. Jag var oppositionsråd i Örebro för Socialdemokraterna de här åren i början av 90-talet och tvingades se på när skolorna började ”profilera”, marknadsföra och därmed till stor del stöpa om sin verksamhet. Kampen om ”skolpengen” hade börjat.

Vi i den socialdemokratiska oppositionen gjorde en lite undersökning om hur arbetet gick till och vilka diskussioner som förekom på skolorna, bland rektorer och lärare i första hand. Vi kunde då lätt se att de långsiktiga effekterna inte alls fanns med i några diskussioner och jag tror att det är den naiviteten vi nu ser resultatet av.

Självklart ville alla skolor ha mer skolpengar men också ”rätt” elever. Elever som kostar mindre än skolpengen och elever som drar upp resultat/betygsstatistiken på skolan var förstås önskvärda och de andra eleverna mindre önskvärda. Detta sägs förstås inte rakt ut men hur det skulle det annars fungera när pengarna och marknaden ska styra? Men naiviteten var som sagt mycket stor.

I början av 2000-talet gjorde Timbro en undersökning av betygen i de kommuner som hade stor andel friskolor. Timbros undersökning visade att både friskolor och kommunala låg över de tidigare betygsnivåerna. Inte ens då ringde larmklockorna för alla utan mätningen sas visa att allt blev bättre med konkurrens. Nu inser vi alla att det var betygsinflationen som tog fart när konkurrensen skärptes.

Det ökade demokratiska inflytandet fick aldrig någon chans när kommunaliseringen genomfördes, istället var det marknaden som tog över. Nu när resultaten framstår som katastrofala borde det väl vara marknadens makt som ifrågasätts och inte idén med en mer demokratiskt styrd skola.

När jag hörde Per Thullberg argumentera för ”sin sak” i P 1 så var det också ”valfriheten” som han kritiserade och bara väldigt krystat fick han ihop det med kommunaliseringen. När kommunaliseringen genomfördes 1991 så fanns en lång erfarenhet av statligt/byråkratiskt styre och praktiskt taget alla som deltog i den lokala skoldebatten såg problemen med det statliga styrsystemet.

Den debatt om förstatligandet som nu pågår är lite märklig på två sätt:

  1. Ingen redovisar hur ett statligt huvudmannaskap ska se ut. Ska staten sköta allt? Eller ska det bli, som tidigare, ett dubbelt huvudmannaskap där kommunerna står för lokaler, skolmat och en del annat? Ska skolverkets generaldirektör bestämma vilka skolor som ska få finnas kvar eller läggas ner?
  2. Nästan ingen av de tusentals kommunalt förtroendevalda, som alltid annars, försvarar kommunernas lokala beslutsmöjligheter träder fram i debatten. I kommentarer och bloggar till Per Thullbergs artikel fanns en ”lokalpolitiker” som skrev nåt. 

 Jag skrev om detta också 1 februari och flera inlägg hösten 2009.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.