Politikens innehåll avgörande

januari 12, 2019

Det är värre om en socialdemokratiskt ledd regering driver igenom en borgerlig politik än om borgerlig regering gör det. Genom att Socialdemokraterna leder en regering som genomför en mycket nyliberal politik så får nyliberalismen starkare legitimitet och inte minst kommer kritiska synpunkter från stora delar av arbetarrörelsen att utebli.

Därför är den väldigt nyliberala regeringsöverenskommelsen ett väldigt allvarligt bakslag för alla oss som är övertygade om att vi behöver mer vänsterpolitik för rättvisan, för tryggheten, för klimatet och givetvis för att slå tillbaka Sverigedemokraterna och andra nationalistiska och rasistiska krafter.

Vi behöver en vänsterpolitik som visar att det finns en demokratisk och rättvis lösning på de utmaningar vi har. Klimatfrågan, integrationen, ökade ekonomiska orättvisor, ökad otrygghet och bostadsbristen för att nämna några. Jag måste säga att jag nog inte hittar något som går i den riktningen bland de 73 punkter som nu ska vara grunden för regeringen.

Värst är förstås försvagningen av arbetsrätten och införande av marknadshyror. Den tydliga skrivningen om att behålla det ”fria skolvalet” och liknande valsystem är givetvis också väldigt illa liksom stora skattesänkningar för framförallt välbeställda. Den kraftiga utökningen av RUT-avdraget är ytterligare ett exempel på vilken politik vi har att vänta.

Visst går det att hitta skrivningar som uttrycker en inriktning som känns rimlig men de flesta avslutas med en nyliberal slutsats som gör att politiken ska leda till lägre ingångslöner, privatiseringar och ökad makt för fastighetsägare och skogsägare. Alltså en helt annan politik än den som varit så framgångsrik för arbetarrörelsen; minskade löneskillnader (så var det under lång tid), utbyggd offentlig sektor och en stark demokratisk makt som kan sätta villkor för hur företag och skogsägare ska kunna använda sin makt (strandskyddet är ett sånt exempel som nu ska luckras upp).

Vad är det egentligen för samhällssyn som ligger bakom en försämring av arbetsrätten? För det handlar ju huvudsakligen om en försämring som ska underlätta för företagen att byta ut lite äldre arbetskraft mot nya unga krafter. Visst har vi en snabb förändring av kraven i arbetslivet men knappast så snabb att företagen inte har möjlighet att ge de anställda möjlighet att växa med de nya kraven genom kompetensutveckling och andra insatser. Men istället ska de kastas ut och ersättas av andra med färskare utbildning(?). Det är inte ett sånt arbetsliv vi vill ha! Vi måste ha förmåga att hitta bättre lösningar på arbetslivets förändringar och det är också många arbetsgivare som klarar det och som måste klara det. Ingen tänker sig väl att sjuksköterskor eller läkare ska bytas ut när nya medicinska metoder utvecklas. Försämringen av arbetsrätten ett tydligt exempel på vems intressen den här regeringen tänker slåss för!

Kanske är ändå införandet av marknadshyror det allra värsta eftersom det kan bli väldigt svårt att skruva tillbaka. Det finns dessutom bara dåliga skäl att införa marknadshyror och det sämsta har just de som drivit frågan starkast, alltså fastighetsägarna som helt enkelt vill tjäna mer pengar på hyresgästernas bekostnad. Byggföretagen har under flera år ransonerat byggandet för att kunna hålla uppe priserna och det intresset kommer inte att minska med marknadshyror. I regeringsöverenskommelsen ingår också att ytterligare försvaga kommunernas inflytande och de privata byggintressena ska istället få ännu mer makt. Marknadshyror kommer att kosta!

Jag har tidigare nämnt investeringsstödet till hyresrätter som ett positivt inslag i regeringsöverenskommelsen och kanske finns någon möjlighet där men; efter att ha läst hela dokumentet lite mer noga så befarar jag att det snarare kan handla om ett litet nischat stöd som kommer att handla av olika former av social housing.

Ett av de områden där det glädjande nog finns positiva ambitioner är miljöpolitiken och det är förstås ingen överraskning. Men även här lyser det nyliberala tänket igenom och de flesta förslag handlar om olika former av ekonomiska styrmedel som ju innebär en uppenbar risk att det blir de med svag ekonomi som får stå för hela uppoffringen medan de med tjockare plånbok kan fortsätta som förut. Ett lite provocerande exempel är att borttagandet av värnskatten ska finansieras av miljöskatter. Det var nästan exakt så den franska regeringen gjorde och som ledde till ett stort folkligt uppror där. Vänsterpartiet skriver i ”ekoeko-programmet”: ”För att lyckas att vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.” Jag tror det är väldigt sant men nåt sånt finns (givetvis) inte regeringsöverenskommelsen.

Ännu saknar jag många kommentarer om regeringsöverenskommelsen, inte minst från socialdemokratiskt håll. Men en som uttalat sig är (i SR) Centerns andre vice ordförande, Fredrick Federley: ”Kanske det största liberala genombrottet på många år i svensk politisk historia. Det är många reformer som Centerpartiet inte lyckades få igenom under tiden med alliansår, inte ens under tiden vi hade egen majoritet, i form av förändring av arbetsmarknadsregler, hyresregleringar och så vidare.

Jag har tidigare skrivet ett inlägg om marknadshyror som kan vara läsvärt: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

(inte helt färskt men ändå aktuell)

 

Här finns regeringsöverenskommelsen:

https://www.socialdemokraterna.se/aktuellt/2019/Utkast/

 

 

Annonser

Fantastiskt om marknadshyror!

december 17, 2018

Det är ett fantastiskt avslöjande inlägg på DN-debatt som görs av den gröna och liberala tankesmedjan Fores när de försöker få stöd för marknadshyror. Men samtidigt är det uppenbart att de inte överhuvudtaget bryr sig om sånt som ekonomisk rättvisa.

De skriver till exempel ”om hyrorna på sikt tillåts stiga, så kommer många att lämna attraktiva hyresrätter som är större än vad de egentligen behöver”! Just så skriver dom, men visst förstår de att det handlar om de som har tunnast plånbok. Precis så är det vi ska göra om vi vill öka segregationen.

Fores vill få slut på onödiga renoveringar som görs bara för att fastighetsägaren vill höja hyran och det ska de få slut på genom att fastighetsägaren ska kunna höja hyran utan att renovera!

Fores förre chef Martin Ådahl skrev i våras om bostadspolitiken i samma ärende, dvs att försvara marknadshyror.

”De som i dag bor i hyresreglerade lägenheter ges möjligheten att förhandla med hyresvärden att avreglera hyran mot fullständig ekonomisk ersättning, men bara om hyresgästen själv vill.” Tydligare kan det väl knappast sägas att det handlar om stora hyreshöjningar, kanske några som snart tänker flytta kan få en liten kompensation men på sikt ät det uppenbart att det handlar om en gigantisk förmögenhetsökning för fastighetsägarna.

Martin Ådahl är numera riksdagsledamot för Centerpartiet.

Visst försöker Fores och andra förespråkare för marknadshyror framförallt att hävda att byggandet av hyresrätter kommer att öka. Det finns förstås inget som helst stöd för detta och de svenska erfarenheterna är att bara när staten haft en aktiv roll för bostadsbyggandet har det byggts tillräckligt. Boverket har ”räknat på” vad marknadshyror skulle kunna innebära och kommit fram till att det framförallt kommer att innebära att människor med svag ekonomi kommer att tvingas flytta.

De ganska extrema teorier om den fria konkurrensen välsignelse tror jag knappast någon anser är användbara på bostadsmarknaden. Ofta är ju de mest attraktiva lägena redan upptagna och den sannolika utvecklingen är att byggandet av nya hyreslägenheter skulle avgöras av när betalningsviljan är tillräcklig. Bästa sättet att få hög betalningsvilja är att hålla nere byggandet!

Och förstås har de flesta förespråkare för marknadshyror insett att ”det behövs” nån typ av social housing, alltså särskilda hus eller lägenheter för de med låga inkomster. Vill vi ha såna system som är utpekande men också problematiska eftersom de som ska få dessa lägenheter måste kvalificera med låga inkomster eller kanske nån typ av sociala problem. Kanske rentav Fores är beredda att stimulera företag att erbjuda såna anställningar?

En bostadspolitik för bra bostäder åt alla till rimliga hyror måste bygga på helt andra principer än marknadshyror. Jag har bloggat om det för någon vecka sen: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2018/12/07/bostadsfragan-strategiskt-viktig/

En liten avslutande kommentar om renoveringar och underhåll. Det är ju intressant att Fores ansluter sig till uppfattningen att många fastighetsägare gör onödiga renoveringar bara för att kunna höja hyran. Men med marknadshyror och därmed en högre kostnadsnivå och ökad segregation så finns en uppenbar risk att en del områden kan komma att förslummas. Marknadshyror innebär väl knappast inte att det bara är intäkten som ska marknadsanpassas utan också vilken standard som erbjuds.

Här kan du läsa ett inlägg som jag skrivit tidigare om Boverkets analys/beräkningar av marknadshyror: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

 

Här finns Martin Ådahls inlägg från i våras: https://www.dn.se/debatt/svenska-bostadsbyggen-ar-30-40-procent-for-dyra/

 


Bostadsfrågan strategiskt viktig!

december 7, 2018

Säg nej till marknadshyror men också ja till en radikal bostadspolitik.

Vänsterpartiet borde dra igång en bred offensiv för en stark radikalisering av bostadspolitiken. För precis nu, när högern driver krav på marknadshyror är läget för en politik som utmanar marknadskrafterna bättre nu än på mycket länge.

Snart tre decennier med återkommande avregleringar och marknadsreformer har lett till bostadsbrist, ökad segregation och ökade bostadskostnader. Och det är väl precis det som varit syftet.

På kort sikt handlar det förstås om att få ökad fart på nyproduktionen, en nyproduktion som just nu tycks tillfälligt toppa men ändå ligger på för låg nivå. Det som krävs är nu bra möjligheter att bygga bra bostäder med rimliga kostnader som inte bara vänder sig till köpstarka och som inte har boendesegregation som idé. Genom nya förutsättningar för allmännyttan, en ny markpolitik och en politik som inte missgynnar hyresrätten är detta möjligt!

Vänsterpartiet har en ambitiös och bra bostadspolitik, framförallt formulerad i en riksdagsmotion (i år också) men det behövs lite mer klartext och på någon punkt också lite mer djärvhet. Det handlar dels om allmännyttans roll och dels om modellen för hyressättning.

Vi ska bli tydligare och mer offensiva om de allmännyttiga företagens roll. Allmännyttan ska ha en viktig roll genom att erbjuda bra bostadsalternativ för alla och på den punkten är vi tydliga och det finns också ett brett stöd för detta. Men allmännyttan ska också ha en viktig roll genom att påverka hela bostadspolitiken. Som det var tills avregleringarna började men nu ser jag nästan aldrig nån som pratar eller skriver om detta. Snarare är det väl tvärtom; många, också en hel del som står till vänster, som anser att allmännyttans viktigaste uppgift är att göra det som marknaden inte klarar av. Till exempel bygga på orter som privata fastighetsägare väljer bort. För många är det också viktigt att allmännyttan ska undvika att försvåra för privata företag, till exempel genom att sätta låga hyror- Jag menar att vi ska se det precis tvärtom. Allmännyttan ska vara allmännyttig just genom att utmana marknadskrafterna och istället utveckla en bostadspolitik utan vinstänkande och för att alla ska kunna erbjudas en bra bostad.

Givetvis krävs nya beslut i riksdagen men det krävs också en stor mobilisering så att vi verkligen kan driva fram en sån politik i kommunerna där ju faktiskt bostäderna byggs. Gärna ett statligt byggbolag men först en rejäl allmännytta. Givetvis bör vi också sluta allt prat som kan leda tanken till särskilda bostäder för de med svag ekonomi. Den bostadspolitik vi kan driva i allmännyttan ska vara generell, dvs den ska vara till för alla och det ska inte handla om tillfälliga rabatter eller speciallösningar.

Självkostnad som princip bör vara självklar i allmännyttan och då bör också allmännyttans hyresnivåer vara normerande för alla hyror av bostäder. Så var det i hög grad fram till 2010.

Därför måste vi vara beredda att driva på för en mer radikal omprövning av hyressättningssystemet. Vänsterpartiet röstade ju emot förändringen 2010 men bostadsmotionen i riksdagen ger ett intryck av att vi accepterat den försvagning av hyressättningen som genomfördes då, kanske känns det lite obekvämt att ifrågasätta Hyresgästföreningens ställningstagande men det menar jag att vi måste,

Förslaget om marknadshyror hotar är den nuvarande modellen för hyressättning. Men det är en modell som efter försvagningen 2010 inte är tillräckligt stark för att hålla emot ett ökat marknadsinslag vid hyressättningen och risken är att hyresförhandlingarna alltmer kommer att få formen att fastställa en marknadshyra. Framförallt beror det på att bruksvärdesbegreppet kraftigt urholkades när allmännyttans hyresnormerande och självkostnadsprincip avskaffades 2010. Att de nya reglerna inte riktigt ännu märkts beror på att förutsättningarna de senaste varit väldigt ”gynnsamma”, mest pga den mycket låga räntan.

Hyressättningssystemet försvagas dessutom av att så kallade presumtionshyror kan användas vi nyproduktion och det innebär att de kan sättas på en nivå betydligt överbruksvärdet och det kan gälla i 15 år, en tid som förlängts från de ursprungliga 10 åren som gällde när det infördes 2006.

I partiprogrammet finns följande: Framgång i strategisk mening betyder konkreta förändringar som gör

livet rikare och friare för fler, här och nu, samtidigt som grundläggande maktförhållanden synliggörs och angrips. Vänsterpartiet ska i handling visa att det främst är ett förändrande parti, inte ett förvaltande.”

Jag tror att bostadsfrågan/bostadspolitiken kan vara ett område för ”framgång i strategisk mening”.

Min tanke för några dagar sedan var att skriva ett bredare program men jag inser mycket av bredden finns i partiets riksdagsmotion. Mina egna tankar som jag skrev för ett år sen får duga tills vidare som mitt inlägg.

Just nu vill jag framförallt att vi med stort självförtroende ska våga gå till en offensiv i frågan, givetvis nej till marknadshyror men också ja till en radikalare bostadspolitik.

Här kommer länkarna (igen) till partiets bostadspolitiska motion och till min skiss till ett bostadspolitiskt program

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/bra-bostader-at-alla_H5022344/html

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/12/05/finns-en-socialistisk-bostadspolitik/

 

 


(V)i behöver en riktig bostadspolitik!

december 2, 2018

Nu dras kampanjen för marknadshyror och ökade vinster för fastighetsägarna igång – igen. Varför ges inte ett ordentligt svar på hur en genomtänkt och konsekvent bostadspolitik ska se ut? Jag menar att det beror på att det saknas en väl utformad bostadspolitik präglad av vänsterns värderingar och analys.

Givetvis säger Vänsterpartiet nej till marknadshyror och utförsäljningar! Men vad säger vi egentligen ja till. Vi har ett hyressättningssystem som håller på att upplösas. Vi har allmännyttiga bostadsföretag som i alltför liten grad satsar på allmännytta. Vi har stora problem att klara bostadsbristen. För att bara nämna några av de mest tydliga exemplen men listan kan göras längre: Ökad segregation. Svagt inflytande för hyresgäster – kundtänkandet har blivit dominerande. Utarmning av den lokala servicen.

Hur vill vi att hyrorna ska sättas? Vilka är våra förslag för att minska segregationen? Avvisar vi varje form av social housing – jag tycker dessvärre inte att det alltid låter så? Vilken roll anser vi att allmännyttan och hyresrätten ska ha?

Visst har Vänsterpartiet några sidor i valplattformen men det är långtifrån nåt som kan kallas en heltäckande bostadspolitik. Kolla gärna själv i valplattformen som finns här.

Jag ska återkomma med ett förslag, inom en vecka. Kom gärna med tips och uppslag! Jag gjorde ett försök för ett år sen – det finns här!

 


Bedrövlig granskning av Riksrevisionen

oktober 23, 2018

Är A-kassorna tillräckligt och lika angelägna att stänga av arbetslösa som inte skrivit sk aktivitetsrapporter? Det har Riksrevisionen idag, 23 oktober, publicerat en granskning om!

Självklart är det olika. Sånt älskar revisorer att slå ner på. Olika är ju per definition orättvist, eller vad är egentligen rättvist?

Jag tror att Arbetsförmedlingens och A-kassornas är eller borde vara viktiga verksamheter men då inte för att ha god förmåga att stänga av arbetslösa från ersättning. Utan givetvis för att stödja arbetslösa att komma tillbaka till jobb och under tiden som arbetslös få en hyfsad ersättning. Men hur fungerar det? Det har inte Riksrevisionen granskat och inte ens vilken betydelse de sk aktivitetsrapporterna har.

Trots en exceptionell högkonjunktur ligger arbetslösheten mellan 6 och 7 procent. Och många arbetsgivare har svårigheter att rekrytera medarbetare. Så nog borde det finnas intressanta frågor att granska. Har vi överhuvudtaget en arbetsmarknadspolitik för arbete åt alla eller är uppgiften bara att göra det livet besvärligt för den som är arbetslös? Pågår i själva verket en förberedelse för en låglönearbetsmarknad?

Det går väl inte att förvänta sig att Riksrevisionen ställer såna frågor men vad säger fackföreningsrörelsen? Är det några politiska partier som tror på anständiga jobb åt alla?

När den borgerliga regeringen hösten 2013 införde krav på aktivitetsrapporter för arbetssökande så var utan tvekan främsta syftet att få mer kontroll och ge Arbetsförmedlingen en ny möjlighet att ta initiativ till att A-kassan drogs in. Det som hade behövts var snarare fler möjligheter för Arbetsförmedlingen framförallt att erbjuda kompletterande utbildningar eller annan kompetensökning.

Ang aktivitetsrapporterna har det gjorts några uppföljningar som ganska entydigt visar att Arbetsförmedlingen inte använder de rapporterna på nåt meningsfullt sätt.

Så här formulerade Riksrevisionen själv sitt uppdrag

Granskningen har utgått från följande frågeställningar:

  1. Bedömer a-kassorna underrättelserna från Arbetsförmedlingen på ett likvärdigt sätt?
  2. Bedrivs IAF:s tillsyn av a-kassorna på ett tillfredsställande sätt?
  3. Bör regelverket om hur försäkringen ska tillämpas förtydligas?

Med en sån inriktning går det knappast att få några intressanta svar! Märkligt, faktiskt, att Sveriges Radio valde att göra en stor och helt okritisk rapportering av Riksrevisionens rapport. Men även SR har lätt att falla i samma grop som revisorer.

Här kan du kolla SR:s inslag: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7072560

 

 


Klickjakten fördummar – Eftervalsdebatt

september 14, 2018

Valrörelsen är förstås till stor en spegling av de senaste årens politiska utveckling och förändring av opinionsbildningen. Jag tycker att internet är ett fantastiskt instrument men absolut inte utan problem som jag tycker vi ska diskutera mycket.

En effekt av internet och de sociala medierna är att ”budskapen” håller på att bli ännu kortare men också allt mindre sanna. Det är jakten på klick som håller på att ta över utformningen av information och opinionsbildning.

När jag var i tonåren så läste jag båda kvällstidningarna varje dag. (Aftonbladet och Expressen alltså). Sedan ungefär 40 år så köper jag dom aldrig men kollar numera på nätet. Jag slutade köpa efter att, nästan varje dag, känt mig lurad av deras löpsedlar som aldrig motsvarade tidningens innehåll. Numera tycker jag mig se varianter av kvällstidningars löpsedlar överallt!

Det finns varianter av löpsedlar på kvällstidningars hemsidor men också i hög grad på sociala medier. Syftet då som nu är att, mer eller mindre, lura till ett köp eller ett klick. Med vad händer med trovärdigheten.

Tänk er en granne som ni träffar och ”undrar om läget” och som varje gång svarar nånting i stil med ”jag håller på att dö” eller ”jag blev rånad igår” men det visar sig att sanningen är en nysning eller borttappad enkrona. Hur trovärdig betraktar ni en sån granne? Men det skulle aldrig kunna hända men det händer på nätet hela tiden!

En av de kvaliteter som ofta har hållits med Sverige är att vi har hög tillit till grannar, myndigheter, massmedia…och jag tror att det varit bra också för demokratin. Sanningen har varit viktig och någorlunda tillgänglig. Men detta håller nu på att urholkas och då ökar sökandet efter enkla sanningar.

Klickjakten är därför ett problem men givetvis inte ensam skyldig.

Jag tycker att (V)i ska tänka på det när vi utformar våra budskap. Kanske ska ett facebookinlägg inte se ut som affisch som ska uppfattas från en bil som snabbt kör förbi. Fyra-fem ord räcker inte att förklara hur samhället fungerar….

 


Kampen om dagordningen

september 13, 2018

Hur bildas opinioner och av vem? Hur påverkar partierna väljarna? Vem styr den politiska dagordningen? Inga nya frågor men ständigt viktiga frågor som borde diskuteras mer, inte minst därför att de har stor betydelse för hur demokratin fungerar.

En del av eftervalsdebatten borde handla om detta, nu när fortfarande vi har en ganska tydlig bild av hur partier, massmedia, sociala media och andra påverkade valutgången.

Under ganska lång tid, då menar jag 30 – 40 år, har det varit en kamp om den politiska dagordningen mellan massmedia och partierna. Det är ju näst intill självklart att den politiska dagordningen, alltså vilka frågor som får utrymme i debatten har stor betydelse för vilket stöd olika partier får. Handlar en stor del av den offentliga debatten om klimatet eller säldöden så leder det åt ett annat resultat än om debatten handlar mest om brott och kriminalitet. Men givetvis har alla partier sina starka och svaga frågor, principiellt förstås, men också beroende på partiets ställning. Regeringspartiet vill hellre prata om områden där utvecklingen går åt rätt håll och oppositionen vill förstås framhålla tilltagande problem.

Så kampen om dagordningen är viktig och ska vara det! Jag tycker dock att massmedia under lång tid tagit över alltför mycket av detta. Nån ”lösning” har jag inte att komma med men några idéer vill jag lansera:

Minska kampen mellan journalisterna och partiföreträdarna.

Tydligast framträder den kampen vid olika utfrågningar där det är lätt att få intrycket att utfrågaren helst vill ”sätta dit” den utfrågade och inte ge en rimligt korrekt bild av det parti som utfrågas. Det betyder inte att partiföreträdarna ska få prata oemotsagda två idéer tycker jag kunde prövas. Dels kunde det utfrågade partiet få välja åtminstone något område i den egna politiken som intervjun ska handla om och dels skulle väl de flesta frågorna kunna vara kända i förväg. Jag tror att det senare känns främmande för många ”en partiledare ska väl kunna svara på vad som helst” men riktigt så är det väl knappast.

Mer möjlighet till förberedelser ger också mer möjlighet att verkligen kräva svar om hur förslagen hänger ihop. Intervjuer idag blir ibland för ytliga eftersom det inte är rimligt sån detaljkunskap som kanske behövs för att verkligen få en sann bild.

Men viktigast är nog ändå att partierna ska få större utrymme att lyfta fram ”sina frågor”. Vi får stå ut med att SD vill prata invandring och att M vill prata skattesänkningar. Men det ger också större utrymme för Vänsterpartiet att prata om jämlikhet och beskriva varför det är viktigt. Givetvis ska inget parti slippa undan med att bara prata om ”sina frågor” utan ska givetvis också få frågor om andra politiska områden som de kanske inte så gärna pratar om.

Jag har stor tilltro till demokratin och jag är övertygad om att levande partier är en grundläggande förutsättning för demokratin. Därför tror jag att lite större möjligheter för partierna att hävda sig i massmedia skulle vara bra för demokratin. Under de 30 – 40 år som massmedia flyttat fram sina positioner har partierna försvagats och under de senaste 15 åren har försvagningen varit särskilt stor. Jag tror att framväxten av SD hänger ihop med detta men är givetvis inte den enda förklaringen.