Bedrövlig granskning av Riksrevisionen

oktober 23, 2018

Är A-kassorna tillräckligt och lika angelägna att stänga av arbetslösa som inte skrivit sk aktivitetsrapporter? Det har Riksrevisionen idag, 23 oktober, publicerat en granskning om!

Självklart är det olika. Sånt älskar revisorer att slå ner på. Olika är ju per definition orättvist, eller vad är egentligen rättvist?

Jag tror att Arbetsförmedlingens och A-kassornas är eller borde vara viktiga verksamheter men då inte för att ha god förmåga att stänga av arbetslösa från ersättning. Utan givetvis för att stödja arbetslösa att komma tillbaka till jobb och under tiden som arbetslös få en hyfsad ersättning. Men hur fungerar det? Det har inte Riksrevisionen granskat och inte ens vilken betydelse de sk aktivitetsrapporterna har.

Trots en exceptionell högkonjunktur ligger arbetslösheten mellan 6 och 7 procent. Och många arbetsgivare har svårigheter att rekrytera medarbetare. Så nog borde det finnas intressanta frågor att granska. Har vi överhuvudtaget en arbetsmarknadspolitik för arbete åt alla eller är uppgiften bara att göra det livet besvärligt för den som är arbetslös? Pågår i själva verket en förberedelse för en låglönearbetsmarknad?

Det går väl inte att förvänta sig att Riksrevisionen ställer såna frågor men vad säger fackföreningsrörelsen? Är det några politiska partier som tror på anständiga jobb åt alla?

När den borgerliga regeringen hösten 2013 införde krav på aktivitetsrapporter för arbetssökande så var utan tvekan främsta syftet att få mer kontroll och ge Arbetsförmedlingen en ny möjlighet att ta initiativ till att A-kassan drogs in. Det som hade behövts var snarare fler möjligheter för Arbetsförmedlingen framförallt att erbjuda kompletterande utbildningar eller annan kompetensökning.

Ang aktivitetsrapporterna har det gjorts några uppföljningar som ganska entydigt visar att Arbetsförmedlingen inte använder de rapporterna på nåt meningsfullt sätt.

Så här formulerade Riksrevisionen själv sitt uppdrag

Granskningen har utgått från följande frågeställningar:

  1. Bedömer a-kassorna underrättelserna från Arbetsförmedlingen på ett likvärdigt sätt?
  2. Bedrivs IAF:s tillsyn av a-kassorna på ett tillfredsställande sätt?
  3. Bör regelverket om hur försäkringen ska tillämpas förtydligas?

Med en sån inriktning går det knappast att få några intressanta svar! Märkligt, faktiskt, att Sveriges Radio valde att göra en stor och helt okritisk rapportering av Riksrevisionens rapport. Men även SR har lätt att falla i samma grop som revisorer.

Här kan du kolla SR:s inslag: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7072560

 

 

Annonser

Klickjakten fördummar – Eftervalsdebatt

september 14, 2018

Valrörelsen är förstås till stor en spegling av de senaste årens politiska utveckling och förändring av opinionsbildningen. Jag tycker att internet är ett fantastiskt instrument men absolut inte utan problem som jag tycker vi ska diskutera mycket.

En effekt av internet och de sociala medierna är att ”budskapen” håller på att bli ännu kortare men också allt mindre sanna. Det är jakten på klick som håller på att ta över utformningen av information och opinionsbildning.

När jag var i tonåren så läste jag båda kvällstidningarna varje dag. (Aftonbladet och Expressen alltså). Sedan ungefär 40 år så köper jag dom aldrig men kollar numera på nätet. Jag slutade köpa efter att, nästan varje dag, känt mig lurad av deras löpsedlar som aldrig motsvarade tidningens innehåll. Numera tycker jag mig se varianter av kvällstidningars löpsedlar överallt!

Det finns varianter av löpsedlar på kvällstidningars hemsidor men också i hög grad på sociala medier. Syftet då som nu är att, mer eller mindre, lura till ett köp eller ett klick. Med vad händer med trovärdigheten.

Tänk er en granne som ni träffar och ”undrar om läget” och som varje gång svarar nånting i stil med ”jag håller på att dö” eller ”jag blev rånad igår” men det visar sig att sanningen är en nysning eller borttappad enkrona. Hur trovärdig betraktar ni en sån granne? Men det skulle aldrig kunna hända men det händer på nätet hela tiden!

En av de kvaliteter som ofta har hållits med Sverige är att vi har hög tillit till grannar, myndigheter, massmedia…och jag tror att det varit bra också för demokratin. Sanningen har varit viktig och någorlunda tillgänglig. Men detta håller nu på att urholkas och då ökar sökandet efter enkla sanningar.

Klickjakten är därför ett problem men givetvis inte ensam skyldig.

Jag tycker att (V)i ska tänka på det när vi utformar våra budskap. Kanske ska ett facebookinlägg inte se ut som affisch som ska uppfattas från en bil som snabbt kör förbi. Fyra-fem ord räcker inte att förklara hur samhället fungerar….

 


Kampen om dagordningen

september 13, 2018

Hur bildas opinioner och av vem? Hur påverkar partierna väljarna? Vem styr den politiska dagordningen? Inga nya frågor men ständigt viktiga frågor som borde diskuteras mer, inte minst därför att de har stor betydelse för hur demokratin fungerar.

En del av eftervalsdebatten borde handla om detta, nu när fortfarande vi har en ganska tydlig bild av hur partier, massmedia, sociala media och andra påverkade valutgången.

Under ganska lång tid, då menar jag 30 – 40 år, har det varit en kamp om den politiska dagordningen mellan massmedia och partierna. Det är ju näst intill självklart att den politiska dagordningen, alltså vilka frågor som får utrymme i debatten har stor betydelse för vilket stöd olika partier får. Handlar en stor del av den offentliga debatten om klimatet eller säldöden så leder det åt ett annat resultat än om debatten handlar mest om brott och kriminalitet. Men givetvis har alla partier sina starka och svaga frågor, principiellt förstås, men också beroende på partiets ställning. Regeringspartiet vill hellre prata om områden där utvecklingen går åt rätt håll och oppositionen vill förstås framhålla tilltagande problem.

Så kampen om dagordningen är viktig och ska vara det! Jag tycker dock att massmedia under lång tid tagit över alltför mycket av detta. Nån ”lösning” har jag inte att komma med men några idéer vill jag lansera:

Minska kampen mellan journalisterna och partiföreträdarna.

Tydligast framträder den kampen vid olika utfrågningar där det är lätt att få intrycket att utfrågaren helst vill ”sätta dit” den utfrågade och inte ge en rimligt korrekt bild av det parti som utfrågas. Det betyder inte att partiföreträdarna ska få prata oemotsagda två idéer tycker jag kunde prövas. Dels kunde det utfrågade partiet få välja åtminstone något område i den egna politiken som intervjun ska handla om och dels skulle väl de flesta frågorna kunna vara kända i förväg. Jag tror att det senare känns främmande för många ”en partiledare ska väl kunna svara på vad som helst” men riktigt så är det väl knappast.

Mer möjlighet till förberedelser ger också mer möjlighet att verkligen kräva svar om hur förslagen hänger ihop. Intervjuer idag blir ibland för ytliga eftersom det inte är rimligt sån detaljkunskap som kanske behövs för att verkligen få en sann bild.

Men viktigast är nog ändå att partierna ska få större utrymme att lyfta fram ”sina frågor”. Vi får stå ut med att SD vill prata invandring och att M vill prata skattesänkningar. Men det ger också större utrymme för Vänsterpartiet att prata om jämlikhet och beskriva varför det är viktigt. Givetvis ska inget parti slippa undan med att bara prata om ”sina frågor” utan ska givetvis också få frågor om andra politiska områden som de kanske inte så gärna pratar om.

Jag har stor tilltro till demokratin och jag är övertygad om att levande partier är en grundläggande förutsättning för demokratin. Därför tror jag att lite större möjligheter för partierna att hävda sig i massmedia skulle vara bra för demokratin. Under de 30 – 40 år som massmedia flyttat fram sina positioner har partierna försvagats och under de senaste 15 åren har försvagningen varit särskilt stor. Jag tror att framväxten av SD hänger ihop med detta men är givetvis inte den enda förklaringen.


Tråkigare valrörelser

september 12, 2018

Eftervalsdebatten borde mer handla om hur valrörelsen fungerar/fungerat, alltså de veckor före valet när intresset är som störst och när partier och massmedia har stort fokus på just detta. Valrörelsen är viktig av flera skäl, inte minst därför att den för många sätter bilden av hur partierna fungerar. Men framförallt förstås därför att demokratin bygger på att väljarna har en skaplig bild av partiernas politik.

Jag ska skriva några inlägg på det temat och den första idag som fått rubriken

Jag tycker helt enkelt att vi ska ha tråkigare valrörelser! Mindre tjo och tjim och det finns ingen anledning att partiledarna ska göra entré i SVT:s utfrågningar och debatter som om de vore rockstjärnor. (Det kan nog diskuteras hur ”rockstjärnornas entréer också ska se ut).

Men förstås framförallt mer fokus på de frågor som valet verkligen gäller. Jag är ganska övertygad om att finns olika uppfattningar vilka de viktiga frågorna är eftersom det är en del av politiken, alltså var tyngdpunkten i politiken ska ligga. Är det jämlikhet som är viktigt? Är det tillväxt? Är det klimatfrågan? Är det invandringen? Det är väl självklart att partierna har olika åsikt om detta och det måste tilltåtas komma fram i de media som dominerar, till exempel SVT.

Men jag har förstått att ”mediadramturgin vill ha” tydligare ”dueller” som är mer dramatiska än en monolog. Men nog blev det märkligt när SVT bestämde att det var Centerns och Sverigedemokraternas partiledare som skulle vara klimatfrågans huvuddebattörer i SVT:s stora partiledardebatt. Att vara ”huvuddebattör” innebar att partiets företrädare fick 45 sekunder på sig att förklara partiets politik. Övriga deltagare förväntades ha betydligt kortare inlägg. Bara det borde föranleda en kritisk debatt.

Min uppfattning är att det blivit alltför mycket underhållning av SVT:s valbevakning och det sker till priset av att politikens innehåll blir sämre redovisat och dessutom tvingas partiledarna framträda mest som väloljade försäljare. Eftersom SVT är så avgörande och väljer den formen för dessa viktiga frågor som försämras demokratin.

Och när en av de lokala tidningarna här på Gotland i en förstasidesartikel väljer att recensera valstugornas godis så säger det också en del om hur allvarligt tidningen ser på de politiska budskapen. Jag har alltid varit motståndare till godis i valstugorna….

Jag tycker att Aftonbladet gjort en viktig insats när de granskat om riksdagsledamöter missbrukat sina förmåner. Deras granskning ledde till att tre kandidater tvingades dra tillbaka sin kandidatur och visst säger det nåt om det parti som har såna kandidater men det inte en huvudfråga i valet. Det hade väl varit intressant att få läsa i juni eller eventuellt i juli men inte under valrörelsen hetaste veckor. Bästa tiden för en sådan publicering hade kanske varit innan partierna gjort sina kandidatlistor inför valet. Men en publicering mitt i valrörelsen tvingar fram kommentarer från partiernas ledande företrädare och ger väl därför fler klick…. Men den tidpunkten innebär också att sakfrågorna och det demokratiska samtalet om framtiden får mindre utrymme.

De som vill värna demokratin, och jag vill gärna räkna massmedia, dit borde anstränga sig att verkligen lyfta fram de frågor som valrörelsen bör handla om. Givetvis ska massmedia mycket kritiskt granska partiernas budskap. Den som vill sänka skatten ska få frågor om hur det ska gå till. Den som vill satsa mer på sjukvården ska avkrävas besked om var de resurserna ska tas. Den som vill bygga mer bostad med rimliga hyror ska svara på hur det ska lösas. Tyvärr har jag sett väldigt lite av just detta men jag har givetvis bara sett en liten del av vad massmedia presterat.

Eftervalsdebatten nu är helt inriktad på hur regeringsfrågan ska lösas. Vilka viktiga sakfrågor som det handlar om redovisas inte utan det handlar om ”vem tar vem” och det spel som såna aktiviteter ibland förutsätter. Eftersom delar av massmedia gillar att dramatisera så det just nu (onsdagmorgon) ett stort fokus på hur den slutliga rösträkningen går till, ”blir den klar kl 15 eller dröjer det kl 16”. Visst är vi nyfikna men proportionerna känns helt orimliga.


Eftervalsdebatt

september 11, 2018

Nu pågår en form av eftervalsdebatt som förstås är oundviklig efter detta valresultat. Det är en debatt som är helt inriktad på hur regeringsfrågan ska lösas. Vilka viktiga sakfrågor som det handlar om redovisas inte utan det handlar om ”vem tar vem” och det spel som såna aktiviteter ibland förutsätter.

Jag tycker att debatten mer borde handla om hur valrörelsen fungerar/fungerat, alltså de veckor före valet när intresset är som störst och när partier och massmedia har stort fokus på just detta. Jag ska skriva några inlägg på det temat som i ganska hög grad är/borde vara en del av hur demokratin och partierna fungerar.

Jag ska ta upp formen för valrörelsen, massmedias roll och givetvis partiernas uppdrag och roll. Första rubriken kommer att vara ”Tråkigare valrörelser” och kommer imorgon.

(Jag skriver det här korta introt till stor del för att sätta press på mig själv).


Återvinningsindustrin skyller ifrån sig

juli 9, 2018

Miljöminister Karolina Skog har med rätta riktat skarp kritik mot ”återvinningsbranschen” som istället för att återvinna exporterar stora mängder plast till, bland annat Kina.

Nu slår branschen genom sin VD Lina Bergström tillbaka på ett häpnadsväckande sätt. Det framgår av en artikel i DN.

Bergström menar att miljöministern och regeringen bör göra mer på EU-nivå för att dels få till regleringar, men ännu viktigare: att återupprätta en europeisk återvinningsmarknad för att skapa rätt incitament för återvinningsindustrin.

– Vi tycker att ministern har en självklar position att driva på avfallsåtervinning på europeisk nivå, säger Bergström.

Till saken hör förstås att det är varje producent som är ansvarig för att använda plast och andra förpackningar så att det kan användas igen på ett resurseffektivt sätt. I första hand ska mängden förpackningar begränsas och i andra hand är det återanvändning, till exempel returglas, som ska användas. Men branschen har gjort precis tvärtom:

Förpackningsmängderna har ökat och returglasen håller på att försvinna helt! Det är beslut som producenterna fattat och självklart blir det då problem!

Producentansvaret beslutades 1993 – 1994 så branschen har haft 25 år på sig!

Tyvärr är producentansvaret ett enormt fiasko. Ett fiasko som i hög grad beror på att producenterna, som har ansvaret enligt lagen, och de företag som de valt att överföra ansvaret har satsat hårt på att slippa undan. Och det gäller allt:

Insamlingen har misskötts och producenterna har försökt lägga ansvaret på andra.

Ingen anpassning av produkterna har gjorts för att öka återanvändningen och minska resursslöseriet.

De insamlade produkterna har i hög grad gått till förbränning eller exporterats.

Jag har bloggat ganska många gånger om detta tidigare. Här några av inläggen:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/tag/producentansvaret/

 

 

 

 

 

 

 

https://www.dn.se/nyheter/politik/atervinningsindustrin-forvanad-over-miljoministerns-skarpa-kritik/


Ny bostadspolitik

juli 4, 2018

Jag har under några dar i Almedalen deltagit i ett antal seminarier om bostads- och fastighetsfrågor och det är ganska uppenbart att det finns många att välja på men den är en väldig dominans av ägarnas och branschens perspektiv. Höga vinster och marknadsmekanismer verkar vara den patentmedicin som ska fortsätta att skrivas ut. Nytt är att många från fastighetsägarsidan förordar ett ökat ”konsumentstöd”, typ högre bostadsbidrag för att fler ska klara de högre hyrorna. Det kan ju låta anständigt men bakom detta finns förstås tanken att driva igenom marknadshyror och högre hyresnivåer och kunna skicka räkningen till staten.

Vi behöver förstås en ny bostadspolitik för att vi ska klara bostadsbristen, rimliga bostadskostnader och bekämpa segregationen. Tyvärr presenteras alldeles för få genomarbetade tankar om detta och det speglar till stor del styrkeförhållandena i Almedalen. Men det beror nog också till en viss del på en uppgivenhet efter riksdagens beslut 2010 som förändrade allmännyttan och hyressättningsreglerna. Uppgivenheten är troligen lite större eftersom förändringen 2010 gjordes med hänvisning till att EU:s regler tvingade fram detta och ingen har därefter riktigt på allvar gett sig i kast med detta.

Idag framkom att imorgon kommer ett underlag om hur Sverige kan utforma en ny (social(?)) bostadspolitik trots EU:s regler. Det är ”Bostad 2030” som ska presentera detta. Bostad 2030 är en delegation och ett projekt som initierats av Hyresgästföreningen.

Jag tycker det verkar hoppfullt. För nåt år sedan fick jag ett PM om detta, efter att jag deltagit i en mediedebatt. Jag hade då ingen kraft att driva detta vidare men jag bifogar detta PM (lite ”bearbetat/anonymiserat”).

Här en text om EU-rätten och bostadspolitiken.

Angående min bild av bostads- och fastighetsfrågorna så hörde jag Martin Hofvberberg beskriva ungefär som jag skrivit i inledningen så lite ”stöld” är det kanske men det stämmer väl med min bild och det är mina formuleringar.