EU-kontakt

maj 30, 2007

Jag har under en tid försökt få fram ett tillförlitligt underlag om koldioxidutsläppen för 2006 i EU-området. Det har ”bara” gällt de utsläpp som omfattas av de sk utsläppsrätterna – ett system som det finns anledning att granska.

Alla företag/anläggningar ska redovisa sina årliga utsläpp senast den 31 mars (året efter) och därefter ska nationella rapporter skickas till EU-kommissionen. Jag är alltså intresserad av hur utfallet blev 2006 i förhållande till de tilldelade utsläppsrätterna. Men det har inte gått att få fram en sammanställning, åtminstone inte för mig! Finns det nån som kan hjälpa till?

Jag har pratat med de centrala handläggarna på naturvårdsverket och energimyndigheten och de har båda två hänvisat till en websida där man kan få fram företagens rapporter. Problemet är att man bara kan läsa 5 företag åt gången och det är över 12 000 berörda företag. Det har jag uppfattat som en omöjlig uppgift.

 Visst borde nån inom kommissionens stora byråkrati ha dessa uppgifter och vilja få dem redovisade!? Jag har fått ett namn men mejlet kom obesvarat i retur. Jag har mejlat till en handläggare på EU´s ”Energibyrå” i Köpenhamn som verkade ha exakt dessa arbetsuppgifter. Inget svar.

Jag har försökt dammsuga pressmeddelanden mm och har en skaplig men inte helt säker bild. Bäst har faktiskt pointcarbon.com varit. Det är en nättidning som i huvudsak kostar (ganska mycket) pengar att använda men några fragment finns också gratis. Det ska väl inte kosta att få fram såna hä elementära uppgifter. Det var en av svenska statens handläggare som hävisade till pointcarbon.

Vet nån? Hur kan ”vi acceptera” ett nytt miljöpolitiskt instrument som ingen tycks veta hur det fungerat, trots att det gått två månader sedan rapporterna ska ha kommit in?


Konkurrerar med betygssättningen

maj 27, 2007

P1´s program Kaliber har granskat betygssättningen i de svenska skolorna och framförallt sambandet med resultaten på de nationella proven. Det var väl ingen sensationell nyhet precis: Friskolorna är mer generösa med betygssättningen är den slutsats som Kaliber kan redovisa.

Jan Björklund medverkade och hans förklaring var knappast bättre men kanske mer sann. Det är inte friskolorna utan konkurrensen som gör att glädjebetygen sätts. Alltså även kommunala skolor som verkar på orter med stor förekomst av friskolor har troligen samma problem menade Björklund. För några år sedan redovisades att betygen höjdes på orter där friskolor etablerades, både i friskolorna och i de kommunala skolorna. Fån borgerligt håll framhävdes då just konkurrensen och vilken välgörande effekt denna hade på skolorna. Glädjebetyg! Fler glädjebetyg! Ännu fler glädjebetyg!

Björklund lösning var var förstås den vanliga: Mer kontroll och mer prov och mer kontroll. Namnet friskola leder ju annars lätt tanken till frihet eller nåt sånt. Nu verkar det alltså som om friheten måste leda till mer kontroll.

Jag tycker man ska diskutera helt andra lösningar. Dn fria etableringsrätten för friskolor bör helt tas bort. Framförallt för att friskolor ökar segregation men också för att det är ett mycket tveksamt sätt att använda resurser. Betygsfrågan är egentligen underordnad, den är mest ett symptom på att systemet är sjukt.


Fackliga framgångar!?

maj 25, 2007

Den 23 maj kom generaladvokatens yttrande som handlar om fackens rätt att ta till konflikt för att driva fram ett kollektivavtal. Bakgrunden till EU-domstolens behandling är bygget på en skola i Vaxholm där ett lettiskt byggföretag med lettiska byggarbetare skulle utföra jobbet.

Generaladvokatens yttrande betraktas nog som en halv seger för facken, i det här fallet det svenska byggnadsarbetarförbundet. En halv seger därför att det finns en del restriktioner i yttrandet som kan komma att innebära att (exempelvis) ett lettiskt avtal som ger 90 % av det svenska kan hindra rätten att ta till konflikt.

När EU beslutade om det sk tjänstedirektivet, det var ett halvår sen, så beskrev facken själva det som en framgångssaga/success story. Efter fler år av kubbande fanns rätten till nationella fackliga avtal kvar – det var alltså det som var framgångssagan.

Nog känns väl ”framgångarna” ganska begränsade. Framgångarna är ju att ”det blir inte sämre” eller kanske ”det blir inte så mycket sämre”. Vi ska naturligtvis uppskatta att det finns organisationer och företrädare som driver och bevakar de fackliga intressena men var finns visionerna och förhoppningarna.

Successivt har också den fackliga argumentationen ändrats. Den ursprungliga uppgiften att genom avtal driva medlemmarnas intressen har kompletterats med att det är bra för företagen att det är ordning och reda på arbetsmarknaden (genom avtalen alltså). Självfallet är fackens möjligheter starkt styrda av hel samhällets förutsättningar och hur starka andra krafter är. Facken är strakt pressade av en alltmer globaliserad ekonomi och då är det förstås lätt att bli defensiv. Men visst skulle det vara uppfriskande med en riktig diskussion om hur en offensiv facklig strategi kan se ut. En offensiv strategi som inte ser oförändrade villkor som en framgång.


Aschberg

maj 24, 2007

Robert Aschberg, VD på Strix, har hamnat lite i blåsväder. Det är ju Strix som håller på att spela in nån nu humorserie åt SVT och under den inspelningen bland annat sprutat vatten på Fredrik Reinfeldt.

Aschberg var med och introducerade förnedrings-TV i Sverige. Aschberg gjorde förgrovade ”journalistiken” bland annat genom att bjuda studiopubliken på alkohol så att de skulle bua och bära sig åt mot de offer som Aschberg tog sig an. Han har varit lyckosam! Hans idéer har spritt sig, fast inte fullt så grovt, och han har tjänat mycket pengar. 

I morse skulle han försvara Strix verksamhet (i P1-morgon) och kastade sig omedelbart över den förenklade bild som media har gett. Aschberg insåg förstås vilket glashus han satt i men det hindrade honom inte att kritisera medias bild. Jag tror att Aschberg gjort många betydligt värre saker än detta men jag unnar verkligen honom att få känna ett litet drev.

Uppenbarligen ogillar Aschberg när media inte ger en fullständig och nyanserad bild. Han har bidragit till detta även om han förstås inte alls åstadkommit detta själv.


Trådbussar

maj 23, 2007

Radions nyheter berättar att etanol knappast är ett fordonsbränsle som löser några viktiga problem. Hälsoproblemen är likvärdiga med bensinens. Klimatpåverkan är i flera fall ungefär lika stora som med fossila bränslen. Åkerarealen kommer inte att räcka (ens) till de 600 miljoner fordon vi har idag. Det kan verkligen diskuteras om något av detta är nytt! För mig känns det som en resa tillbaka åtminstone 20 år.

Det var ganska nära att Örebro kommun beslutade att satsa på trådbussar i början av 90-talet. Det fanns ett principbeslut i kommunfullmäktige och ett första anslag (pengar alltså) var på gång. Valet 91 kom emellan och trots att de partier som stött trådbussidén stärkte sin ställning i kommunfullmäktige så stoppades förslaget. Det var kristdemokraterna som ändrade sig men om sanningen ska fram fanns skeptiker även inom socialdemokratin. Jag trodde stenhårt på trådbussidén.

 Kritiken handlade framförallt om att nya bränslen och bättre bussar med förbränningsmotorer var på gång – det var alltså 20 år sen. Fler alternativ än etanol nämndes och jag känner förstås till att biogas nu är på gång. Biogas är betydligt bättre än etanol men sämre än trådbussar.

Större misstag har naturligtvis gjorts och fler misstag kommer att göras. Det är ju oftast omöjligt att veta vilka nya lösningar som finns bakom hörnet. Min poäng är egentligen att vi nog måste sluta hoppas på nya helt geniala lösningar. Kärnkraften var ju en sån lösning. Freoner var också en sån lösning (starka farliga lösningsmedel kunde tas bort i industrin mm).

Visst ska vi satsa på teknikutveckling och andra smarta lösningar men vi måste också ha en sund skepsis till detta. Troligen är hushållning och användande av resurssnåla tekniker (till exempel elmotorer) viktiga inslag i en politik som ska vara långsiktigt hållbar.


Höger eller vänster?

maj 20, 2007

I helgen håller miljöpartiet kongress, som vanligt i Kristihimmelfärdshelgen. Som vanligt finns frågan ”Höger eller vänster?” med på olika sätt. Som vanligt finns ett stort antal miljöpartister som vill undvika den frågan.

Jag tror att miljöpartiet måste hitta en väg i denna fråga om miljöpartiet ska framstå som ett verkligt seriöst parti. Många, troligen de allra flesta, miljöpartister menar att den finns viktigare dimensioner i politiken än höger-vänster. Jag tycker det är en respektabel hållning. Men det betyder inte att höger-vänster dimensionen inte finns eller att den inte spelar någon viktig roll.

Min egen övertygelse är att lösningen på miljöfrågorna finns till vänster i politiken. Det kommer att handla mycket om hushållning och rättvis fördelning. Jag tror att väldigt många miljöpartister håller med om  detta men ändå inte vill göra ett tydligt ställningtstagande för en vänsterpolitik.

Kan det vara så att miljöpartiets agerande i huvudsak styrs av taktiska överväganden? Kan det vara så att miljöpartiet satsar på att vara en ständig vågmästare? Kommer det att leda till en hästhandlarpolitik, dvs man är beredd att göra vilka affärer som helst? Då kommer inte miljöpartiet att långsiktigt vara ett ”verkligt seriöst parti”!

Säkert är det också så att många miljöpartister inte litar på socialdemokratins miljöengagemang och därför inte vill ta ställning till höger-vänster. Jag kan förstå såna tankar. Miljöpartiet bör ändå ta ställning till höger-vänster-dimensionen men andra partier bör också ta ställning till alla dimensioner i politiken. Hushållning-tillväxt. Centralism-decentralism.

Jag tror att miljöpartiets kongress nästa år infaller på 1 maj. Kanske betyder det nåt?


Snabblån – mikrolån

maj 18, 2007

Snabblån är ett av den här veckans ”samtalsämnen”. SSU har polisanmält företag som lånar ut pengar snabbt, enkelt och med hög ränta. Det är uppenbart att många, framförallt ungdomar, hamnar i väldigt besvärliga lånefällor. Snabblånen är väl till för att stimluera ekonomins viktigaste faktor – konsumtionen.

Mikrolån var/är en sån god idé att det förra året belönades med Nobels fredspris. Det var Muhammad Yunus och Grameen Bank som fick dela på priset för dennna verksamhet. Framförallt många kvinnor har kunnat använda mikrolånen för att få igång eller expandera sina verksamheter. Mikrolånen ges enkelt och relativt snabbt. Mikrolånen var till för att stimulera ekonomins viktigaste faktor – produktionen.

Visst är låneidéerna i grunden ganska lika, även om skillnader finns. Den stora skillnaden är att de tillämpas under ekonomiska förhållanden som är väldigt olika. Sverige, och många andra länder, har (för länge sen) passerat den nivå när det det är ekonomiska stimulanser som ger rätt utveckling.

Vi borde inse att våra ekonomiska förhållanden kräver andra åtgärder än tillväxtstimulans. Hur skulle det vara med hushållning och rättvis fördelning. Vi borde våga ifrågasätta alla köpstimulerande verksamheter. Reklambranschen! Telefonförsäljning! Snabblån!