Sjukvård för högutbildade?

augusti 30, 2007

Ett forskarlag vid Huddinge sjukhus har kommit fram till att överlevnadsmöjligheten vid cancersjukdomar ökar ju högre utbildning man har. Det går att läsa bland annat i DN 30 augusti. Man skriver ”En trolig förklaring är att högutbildade har tätare läkarkontakter…”.

Samma dag redovisar Dagens Samhälle en undersökning som SKL (”Kommunförbundet”) har gjort som visar att kvinnor får sämre behandling i sjukvården. Längre väntetider, billigare medicin och mindre chans till njurtransplantationer är bara några av exemplen som finns i undersökningen.

Inte är det nån nyhet att vi har ett klassamhälle och stora orättvisor men är det verkligen så här illa? Sjukvården finansieras ju gemensamt och styrs av demokratiskt tillsatta personer, just för att vården ska ges efter behov!

I Örebro (kommun/län) valde landstinget att sommarstänga två vårdcentraler. Det blev vårdcentralerna i Brickebacken och Varberga. Jag har tidigare skrivit om detta just för att Varberga och Brickebacken är två av de områden med relativt stor andel arbetslösa, stor andel lågutbildade och därmed stor andel med låga inkomster. När såna prioriteringar görs så kanske de resultat som redovisas idag ändå inte är så överraskande.

Jag tror att det är i alldeles för hög grad har varit läkarna och läkarnas intressen som varit avgörande för vårdens planering och inriktning. Det har inte varit det bästa för folkhälsan. Demkratisera landstingen!

Den tanke jag förde fram häromdagen när jag skrev ”Det är solidaritet!” att politiken ska utgår från de missgynnade ska naturligtvis tillämpas också i hög grad på sjukvården. Då nämnde jag inte sjukvården för jag trodde nog att det redan fanns en sån inriktning men uppenbarligen inte.

Michel Marmot skriver i boken ”Statussyndromet” om stora skillnader i hälsa och livslängd beroende på klasstillhörighet. Boken är mycket läsvärd men han förklarar skillnaderna med i huvudsak andra faktorer än olika tillgång till sjukvård. Jag tror han har rätt men givetvis blir det ännu värre om sjukvården är organiserad i första hand för välutbildade män.


Det är solidaritet.

augusti 27, 2007

28 augusti hade Kerstin Vinterhed en intressant krönika(?) på familjesidan i DN. Hon beskriver hur nyliberalismen gör att goda reformer ”förfuskas”. Bland annat tar hon upp alkoholpolitiken och beskriver ”den nordiska alkoholforskningens grand old man, Kettil Bruun….” eller snarare hans idéer.

Bruun menade att de missgynnade grupperna ska vara utgångspunkten när alkoholpolitiken utformas. Dessa ambitioner har ju också i hög grad funnits, åtminstone i några av de nordiska länderna. Nu håller detta på att krackelera till förmån för vintillverkarna och whiskyfabrikörerna som ju är utgångspunkten för EU´s politik. Det är inte solidaritet.

Men visst är det en intressant tanke att det är de missgynnade grupperna som ska vara utgångspunkten när politiken utformas. Gator, torg och byggnader utformas så att de som har svårast att röra ska kunna ta sig fram. Där en rullstolsburen kan ta sig fram är det oftast lätt att gå eller dra en barnvagn. Bra för alla! Det är solidaritet.

Eller bostadspolitiken!? Nog borde den utformas med utgångspunkt från de missgynnade. De med tunn plånbok. De som inte har en massa kontakter. Några såna idéer har inte den nuvarande regeringen. Den ansvarige ministern, Mats Odell, menar snarast att vi inte ska nån speciell bostadspolitik. ”Vi har ju ingen speciell lastbilspolitik” som han sa som förklaring. Det är inte solidaritet.

Jag tror det kunde vara konstruktivt att systematiskt gå igenom olika politikområden med de utgångspunkter som Kettil Brunn förordar. Det skulle kunna leda till solidaritet.

Undrar just hur förslagen om sänkt/borttagen fastighetsskatt, satsning på elituniversitet, tidigare betygssättning i grundskolan skulle klara en sån granskning. Eller för att vara ärlig – jag undrar inte!


Keynes idéer lever…?

augusti 24, 2007

Snart ska regeringen lägga fram budgeten för 2008. Alldeles nyss hörde jag Anders Borg beskriva förutsättningarna. Han menade att regeringen/staten måste vara återhållsam nu när ekonomin går på högvarv. Det var precis så Keynes resonerade, men han sa mer än så.

Keynes idéer som fick genomslag på 30-talet hade en stark ställning i många länders ekonomiska politik, åtminstone fram till 80-talet. Keynes menade att staten ska hålla igen i tider när ekonomin går bra och satsa/stimulera ekonomin när den går sämre.

Keynes idéer har attackerats framförallt från nyliberala ekonomer och de har varit framgångsrika, delvis därför att internationaliseringen naturligtvis gör nationalstaternas påverkan mycket svagare.

 Men nu tycks Keynes idéer leva igen. Jag hoppas det gäller också när lågkonjunkturen kommer. Det skulle inte förvåna mig om talet om budgetbalans då återkommer!


När vill skatteverket höja fastighetsskatten?

augusti 24, 2007

Regeringen får hård kritik för sina förslag att finasiera sänkningen/omvandlingen av fastighetsskatten. (Det är ju inte alla som får en sänkning).

Skatteverket har föreslagit som ett alternativ att alla som fått uppskov med reavinstskatter vid fastighetsförsäljningar ska börja amortera denna skatteskuld. Så skulle man klara finansieringen! Amorteringen skulle göras under 20 år.

Jag vet inte riktigt hur riksskatteverket tänker men jag hoppas att världen finns kvar längre tid än 20 år och jag tror alldeles betsämt att behovet av skatteintäkter finns då också. Ska fastighetsskatten höjas då?


Betyg på riksbanken?

augusti 24, 2007

Enligt SOM-institutet i Göteborg är riksbanken en av de samhällsinstitutioner som svenskarna har störst förtroende för. Kanske ingen överrraskning men väldigt orättvist.

Riksbanken i Sverige har förstås flera uppgifter men den som är mest krävande är förstås det penningspolitiska målet. Inflationen ska ligga på 2 % och en avvikelse på 1 % (både upp och ner) accepteras. Man kan bokstavligt säga att riksbanken har en sedelpress som verktyg. Ett mål och en sedelpress till förfogande.

Under många år så misslyckades ändå riksbanken att klara målet och hamnade under 1 % i inflation. Det fick de arbetslösa betala.

Jag tror det finns två förklaringar till svenska folkets mycket positiva omdöme om riksbanken.

  • Den ekonomiska utvecklingen varit väldigt god under lång tid.
  • Sedan riksbanken fick en självständig ställning så har det nästan varit otillåtet att kritisera riksbanken, åtminstone om kritiken kommit från våra viktigaste opinionsbildare. Göran Persson kom med en del kritik men det resulterade framförallt i en diskussion om det var tillåtet (för honom) att kritisera riksbanken.

Jag tycker riksbanken förtjänar kritik, men framför allt finna det anledning att diskutera riksbankens uppdrag. Det är inte rimligt att en centralbank som har viktiga styrinstrument bara ska ha ett mål som handlar om inflationen.


Behåll fastighetsskatten – höj reavinstskatten.

augusti 20, 2007

Idag är sista dagen att svara på regeringens förslag om sänkt fastighetsskatt. Jag svarar bara här, jag tror att flera av statsråden noga läser min blogg.

Jag tycker att fastighetsskatten i grunden är en rimlig skatt. Det är rimligt därför att skatten betalas i förhållande till hur mycket man äger i fast egendom. Den stora diskussionen har ju uppkommit pga att fastigheter i en del lägen har ökat väldigt kraftigt i värde och de som tjänat på värdestegringen har haft likviditetsproblem, dvs man har ju inte fått pengar i handen av en värdestegring men skatten har ökat. Jag tycker det är väldigt konstigt att (den tidigare) regeringen inte kunde lösa detta likviditetsproblem som man inte kan bortse från.

Nu när den borgerliga regeringen vill(?) avskaffa/kraftig sänka fastighetsskatten så har man föreslagit att reavinstskatten på fastighetsförsäljningar ska höjas till 30 %. Det tycker jag är ett bra förslag – uppriktigt sagt så trodde jag att den redan var 30 %. Det finns väl ingen anledning till att kapitalvinster från fastigheter ska beskattas lägre än andra kapitalvinster. Många har gjort mycket stora vinster på värdestegringa (eller åtminstone prisstegringar) på fastigheter och bostadsrätter. Det finns absolut inga skäl till att dessa vinster ska beskattas lägre än skatten på arbetsinkomster.

Ett framtida problem är hur vi ska klara finansieringen av offentlig sektor – då får inga idéer lämnas oprövade. Också därför är det ett bra förslag att höja resvinstskatten.

Det är uppenbart att den borgerliga regeringen har problem med sitt fastighetsskatteförslag. Det har de gjort sig förtjänta av. Kristdemokraterna exploaterade frågan för att klara fyraprocentspärren och alliansen ställde sig senare bakom ev avveckling av fastighetsskatten – troligen av samma skäl – dvs ren och skär opportunism. Det framgår ganska tydligt av remissinstanserna, där även regeringens vänner är mycket kritiska.


Målstyrning i riksdagen

augusti 15, 2007

Det finns troligen stor enighet om att riksdagen ska styra den politiska inriktningen  i Sverige och att kommunfullmäktige ska ha motsvarande roll på det lokala planet. Däremot finns det nog många olika uppfattningar om hur denna styrning ska gå till och jag tror att demokratin har förlorat på de senaste decenniernas utveckling.

Nån gång i skiftet 80-tal till 90-tal började idéer om målstyrning att lanseras i synnerhet i kommunerna. I staten hade motsvarande diskussion förts längre men inte riktigt fått genomslag.

Politikerna skulle hålla sig borta från själva genomförandet och bara peka ut inriktningen. Det var de tankar som sades ligga bakom målstyrningen. Tyvärr fick målstyrningsidéerna starkt genomslag.

För nån dag sedan hörde jag ett intressant radioinslag som tydligt illustrerade svårigheterna. I mitten av 90-talet fastställde riksdagen den sk nollvisionen för trafikdödade (och allvarligt skadade). Våren 98 fastställde riksdagen som etappmål högst 270 döda år 2007. Tyvärr visar det sig att redan i augusti så är antalet döda i trafiken 270.

Ministern ställdes förstås till svars. Varför genomförs inte beslutet? Och förstås vägverket, som förväntas genomföra riksdagens beslut, fick förklara sig.

 Alla vet ju, väl, att de åtgärder som skulle behöva sättas in är inte genomförbara. Mycket lägre hastighetsbegränsningar är ett sånt exempel. Detta är ju en mycket bra illustration på att den svåra avvägningen, dvs politiken, sker ofta i genomförandet och inte i målformuleringen. Det betyder, enligt min mening, att om riksdagen (eller kommunfullmäktige) begränsar sig till att uttrycka sina beslut som mål så överlåter man den egentliga politiken till nån annan. Det kommer också, åtminstone på sikt, att innebära att vi för mer okunniga ledamöter i riksdagen och kommunfullmäktige. Dvs om de inte får möjlighet (och har skyldighet) att tränga in i hur olika förslag kan och ska genomföras.

Självklart måste riksdagen/kommunfullmäktige ha mål för sina beslut men om man inte tar ställning till målkonflikter och andra svårigheter som finns i genomförandet så försvagas demokratin. Vem är ansvarig för att riksdagens beslut från våren 98 inte är genomfört?