Flyget tar krafttag!

november 29, 2007

En professor har utrett flygets klimatproblem åt Svenskt Flyg! Nu finns ett tiopunktsprogram med utsläppsrätter, gröna inflygningar, rakare flygvägar (fågelvägen?), teknisk utveckling, forskning om alternativa bränslen. Man räknar med att utsläppen ska kunna vara oförändrade fram till 2020!

Flygbranschen har verkligen fattat hur stor utmaningen är. Fram till 2050 beräknar FN-organen att utsläppen måste minska med mellan 50 % (IPCC) och 80 % (UNDP). Flyget klarar noll! Och det måste man ju förstå att det är lättare att minska värmen i äldrebostäder eller dra ner på skolbarnens duschvatten. De kommer ju att flytta bara för det!

För att vara lite mer nyanserad så kanske ska framhållas att det finns en del som menar att om vi bygger mer flygplatser och flygterminaler , om fler personer jobbar med flygverksamhet och om vi flyger mer så kan vi bygga fler äldrebostäder, fler kan jobba inom äldreomsorg och sjukvård och vi får mer resurser att också hålla varmt på sjukhus och i äldrebostäder. Det känns lite magiskt. Det är nog tillväxtens magi!


Klarspråk om utmaningen

november 28, 2007

Igår (27 nov) kom FN-organet UNDP med sin årsrapport. Det är betydligt tydligare besked än klimatpanelen (IPCC) har lyckats prestera. Dels menar UNDP att kraven på utsläppsreduktioenr är högre men framförallt vågar UNDP visa att det är ”västvärlden” som står för de riktigt stora utsläppen.

USA och Kanada släpper ut 200 ggr så mycket som Etiopien, räknat per person. Sverige och övriga Europeiska länder har lägre utsläpp än Nordamerika men tillhör naturligtvis ändå de länder som ”toppar” utsläppsligan. Det är därför ”västvärlden” som måste ta det huvudsakliga ansvaret för minskningarna!

 Utsläppen måste minska med 80 % till 2050, enligt UNDP. I en optimistisk rapport räknar EU med att kunna minska utsläppen med 11 % fram till 2010 jämfört med utsläppen 1990. Det är bra men givetvis långtifrån tillräckligt och det finns väl anledning att tro att de sista ”procenten” är svårare att klara än de första.

Samtidigt presenterar Vetenskapsakademin (den kungliga) i en rapport att det bara finns ganska begränsade möjligheter att ersätta oljan med bioenergi. Det är egentligen inte nån stor överraskning.

Jag menar att summan av alla de rapporter som nu nästan dagligen kommer pekar väldigt tydligt på att vi måste drastiskt minska energianvändningen. Det är en enorm utmaning eftersom industrialismens framgångssaga till stor del bygger på hög energianvändning. Jag tror det handlar om en ny modell för samhället och det bygger sannolikt på andra sätt att värdera ett bra liv.

Framförallt måste vi på allvar göra upp med ”tillväxt” som politiskt mål. Tillväxtprofeterna har varit skickliga och nog så här långt lyckats göra trovärdigt att tillväxten rentav kan lösa miljöproblemen. ”Vi måste ju har resurser för att vi ska kunna lösa problemen” har låtit övertygande för många och dessutom, inte minst, har det varit det mest bekväma. Den allvarliga omprövningen har vi skjutit upp.

Det är ingen tvekan om att det är svårt att dra ner på bevämligheten. Jag kan inte låta bli att referera ett lite elakt exempel som jag hörde i programmet ”Ring P 1”. En person som ringde in och argumenterade för att vi måste ändra livsstil fick frågan vad hon själv kunde tänka sig. Efter en stund kom hon fram till att gratis kollektivtrafik kunde vara en bra åtgärd. Jag tror att vi måste vara beredda till lite större förändringar än vara beredda att åka buss gratis!

Snart är det jul – julhandeln kommer säker att slår rekord igen! Eller ska vi börja nu!


Granska makten

november 24, 2007

Makten måste granskas. Till dagens maktutövare hör i allt högre grad massmedia och journalisterna. Det är därför mycket bra att ekonomijournalisten (!) Knut Kainz Rognerud har granskat en del av ekonomijournalistiken och redovisar detta i en artikel på DN Debatt idag. Redovisningen är ganska avslöjande och man kan förstå att de stora företagen (liksom andra) satsat stort på sina informations- och pressavdelningar. Det är så man ska sätta dagordningen!

Den granskning som Knut Kainz ägnat sig åt handlar om hur kritiskt eller välvilligt Ericsson har behandlats. Det framgår (bland annat) att ”Aktieägarperspektivet har blivit mycket mer framträdande i nyhetsjournalistiken….”. Jag tror att det är en av de viktigaste förändringarna, alltså just perspektivskiftet, och många har nog bidragit till detta.

Jag drar mig till minnes när ekonomijournalistiken var relativt ny (?) åtminstone i form av egna nyhetsprogram. Då, i skarven mellan 80- och 90-tal så började många få poblem att klara sina räntebetalningar. Det rapporterades i ”det ordinarie” nyhetsprogrammet och det gjordes intervjuer med några socialarbetare (skulle väl kallas biståndshandläggare idag).

Några minuter senare kom ”ekonominytt” eller vad det hette och berättade om risker för en bankkris och vad som möjligen skulle kunna ske med bankaktierna. Båda perspektiven hade åtminstone redovisats men jag har en känsla av att turordningen idag skulle vara en annan.


Public-service debatt

november 22, 2007

På torsdagseftermiddagen arrangerade Radio Örebro en debatt om public-service på Örebro Universitet. Framtiden för public service utreds ju just nu av örebroaren och kristdemokraten Rose-Marie Frebran. Hon deltog på debatten. Moderaternas förre talesperson i mediafrågor, karlskogabon Ola Karlsson deltog också.  I debatten deltog också Göran Eriksson som forskar om mediafrågor på Örebro Universitet och Cilla Benkö, biträdande programdirektör på Sveriges Radio.

 Framtidens public service är en oerhört viktig fråga. Jag menar att bra radio- och TV i allmänhetens tjänst är väldigt viktiga inslag i en fungerande demokrati. Det finns hot mot fortsatt bra radio och TV. Tyvärr handlade debatten för lite om detta och för stor tonvikt blev det på Sveriges Radios ”halvinterna” frågor. Debatten (tror jag) kommer att finnas i sin helhet på Radio Örebros hemsida från fredag eftermiddag.

Hoten mot public service kommer från de allt kraftfullare kommersiella media. Det finns nog en politisk opinion som menar att public service bara ska syssla med sånt som de kommersiella media inte vill hålla på med. Moderaten Ola Karlsson ingår i den opinionen även om han presenterar det lite annorlunda. Jag tror att en sån inriktning skulle vara väldigt negativ för public service. Dels skulle fältet lämnas fritt för kommersiella krafter att styra programutbudet inom stora områden som nöjen, sport för att bara nämna några exempel. Idag görs ju också såna program av SVT/SR och sätter därigenom gränser för vad publiken accepterar i kommersiella kanaler. Troligen skulle det påverka utvcklingen av public service negativt om medarbetarna skulle veta att framgångsrika programidéer som tas över av kommersiella kanaler kommer att läggas ned i den ”egna kanalen”.

Debatten kom inte särskilt mycket att handla om detta kanske delvis för att den mest public service-positiva linjen företräddes av en direktör (Cilla Benkö) på Sveriges Radio. Nog borde det finnas andra debattörer som driver frågan om en stark public service. Cilla Benkö gjorde dessutom ett mycket remarkabelt uttalande (se mer om detta snart).

 Tre intryck av debatten, sammanfattningsvis:

  • Vänstern måste aktivera sig i denna debatt – jag förstod att det hade gjorts försök att få en sån debattdeltagare men att man inte hittat nån!
  • Det finns ett hot mot ett fortsatt public-service. Troligen är hoten mot SVT starkare än mot SR.
  • Debattens mest anmärkningsvärda uttalande stod Cilla Benkö för. På en fråga vad hon tycker om att public-service utreds så svarade hon: ”Det är aldrig tillfredsställande att stå under lupp”. Hon är alltså direktör på ett företag (SR) som har till uppgift att granska andra!

 Jag gillar public service, särkilt gillar jag P 1 i Sveriges Radio men inte ens public service är så bra och viktigt att den kan slippa granskning. Massmedia har stor makt och behöver granskas mer och inte mindre!


Ska pensionerna rädda börsen?

november 20, 2007

Det har varit en mörk en vecka på börsen och just nu har index sjunkit med över 8 % i år. De som lever på att kommentera börsen har svårt att hitta ljuspunkter. Men en finns det!

I december kommer en ny påfyllning från PPM-systemet. I pensionsuppgörelsen från 90-talet så ingick ju att en del av pengarna skulle satsas på börsen. Börsen skulle rädda pensionerna! Så lät det åtminstone från en del. Då.

Det verkar snarare som om det är i motsatt riktning räddningen ska ske.


Konkurrensen hotar välfärden.

november 19, 2007

SNS välfärdsråd presenterar idag (19 nov) en rapport som behandlar den svenska välfärdpolitikens utmaningar i en globaliserad ekonomi. Jag har inte haft möjlighet att läsa rapporten men på DN Debatt så har författarna en mycket intressant artikel om innehållet. Jag vill gärna passa på att gratulera DN Debatt till att man lyckats ha gjort en rubrik som har bra täckning i artikeln ”Satsning på svaga grupper ett hot mot välfärdsstaten”, även om citattecknen som vanligt betyder nåt annat än citat på DN-Debatt.

Jag tror dessvärre att det ligger en hel del i de problem som författarna tar upp, alltså en globaliserad ekonomi, så som vi känner den, är ett starkt hot mot den välfärd vi har i Sverige. Slutsatserna är dock inte alls självklara men läs bara följande citat (äkta citat från DN-artikeln):

  • ”Många tar för givet att välfärdsstatens finansiering underlättas av hög produktivitetstillväxt. Detta är dock knappast fallet.”
  • ”Att bli vinnare i den globala konkurrensen kan paradoxalt nog öka svårigheterna att få in lågproduktiva grupper på arbetsmarknaden, utan att dessa tjänar så lite att de blir ett låglöneproletariat.”
  • ”Den ökade konkurrensen för med sig att skillnaderna mellan vinnare och förlorare kommer att öka, både inom och mellan branscher.”

Den globala ekonomin är till övervägande delen en otyglad marknadsekonomi. För oss (i Sverige) har den varit gynnsam genom att vi länge haft ett försteg gentemot stora delar av världen och hittills har det varit möjligt att driva en nationell politik som begränsat marknadskrafterna. Starka fackföreninghar har varit löneutjämnande och skattepolitiken har också utjämnat livsvillkoren en del.

I en verkligt globaliserad ekonomi med otyglade marknadskrafter kommer välfärdspolitiken att vara hotad. Jag är övertygad om att det inte är så vi vill ha det. Jag tror också att det finns andra vägar att välja. En väg där det inte är den internationella konkurrensen som blir styrande för utvecklingen.

Jag tror också att den allt hetare klimatfrågan kommer att kräva helt andra lösningar – alltså lösningar som inte utgår från att den internationella konkurrensen ska vara den viktigaste kraften.


Klimatfrågan – hetare än nånsin.

november 18, 2007

Igår (17 november) kom IPCC (FN´s klimatpanel) med ett dokument inför det sk klimattoppmötet på Bali i början av december. Årtiondets viktigaste dokument menar en av DN´s vetenskapsjournalister. Nu lägger man frågan i politikernas händer. Men dessvärre tycks forskarna i FN´s klimatpanel stå väldigt tomhänta. Läs gärna en svensk sammanfattning. (Hela rapporten finns också på naturvårdsverkets hemsida).

Kan man kritisera en internationell forskarpanel som fått Nobelsfredspris? Nää, men jag gör ett försök ändå.

Visst känns slutsatserna om klimatförändringar och orsakerna till dessa mycket gedigna. Det är förstås bra, men man kan knappast beskylla vetenskapsvärlden för att vara tidigt ute. Frågan har varit aktuell, åtminstone, sedan mitten av 70-talet men det tog bortåt 20 år innan det kom någorlunda eniga besked.

Men den viktiga kritiken är inte senfärdigheten utan att klimatpanelen inte tydligt vågar säga att minskningarna av utsläpp måste ske där de är som störst, dvs i den ”rika världen” och då framförallt USA som överlägset toppar utsläppen per capita.

Klimatpanelen slår fast att ett koldioxidpris på 20 – 80 dollar per ton koldioxid skulle vara ett effektivt instrument! Fram till 2030 skulle det stabilisera koldioxidhalten i atmosfären (till cirka 550 ppm).  Bensinpriset skulle då höjas med cirka en 50-öring per liter och elpriset kanske en 10-öring per kWh. Hur klarar du det? Är det en rimlig uppoffring för att undvika katastrofen? Kan det vara så enkelt?

Det är ju inte du som kommer att påverkas utan det är är förstås de som har en ekonomi där några kronor om dagen verkligen betyder nåt! De som idag nästan inte alls bidrar till utsläppen. De som inte alls har bidragit till de historiska utsläppen.

Det är den frågan som forskarna nu lägger i politikernas knä. Självklart är det en politisk fråga men nog borde forskarna kunnat bidra lite mer och framförallt är de knappast värde den hyllningskör som sjungit för dom, särskilt det senaste året.

USA måste ta sitt ansvar liksom givetvis Europa. Allt annat saknar trovärdighet och kommer troligen bara att befästa de oerhört stora skillnader som finns i världen. Naturligtvis måste också andra länder, till exempel Kina, också begränsa sina utsläpp men det är svårt av oss att kräva insatser där så länge som våra egna utsläpp är högre!