55 miljarder till ökat bilåkande

november 15, 2007

Igår läckte det ut att förslaget för att lösa trafiken i och omkring Stockholm kommer att innehålla väginvesteringar som kostar 55 miljarder kronor. Det är regeringen som tillsatt en förhandlare/utredningsman som lär komma med det förslaget. Allt enligt SVT´s Aktuellt.

Det är förstås ingen överrraskning att dessa väginvesteringar kommer att leda till ökat bilåkande. Fram till 2030 kommer bilåkandet att öka med 80 %! Detta trots att det också genomförs mycket omfattande satsningar på kollektivtrafik.

Fler/bättre vägar – ökad biltrafik är tyvärr den enkla formeln som håller fortfarande.

Det känns ju inte alls rimligt att ökad biltrafik kan kombineras med den klimatpolitik som vi ju bara måste genomföra. Borde vi inte istället konstatera att Stockholmsregionens utveckling måste ske på annat sätt. Gärna genom att andra delar av landet ges förutsättningar till en bättre utveckling.

Annonser

Skolmåltidsavgifter avskaffas!

november 12, 2007

Visst är det intressant. En artikel i dagens DN beskriver vilka positiva effekter avskaffade skolmåltidsavgifter har. I Örebro stod det politiska slaget om frågan redan i början av 90-talet. Borgarna införde skolmåltidsavgifter när de vunnit valet 91. Jag tror de lärde sig en del och det finns knappast på den politiska dagordningen den här gången.

Kanske är ändå uttalandet från den moderate nämndordföranden i Täby. Täby har kvar sin avgifter. ”vi ska inte behöva rätta våra regler efter den lilla procentandelen” säger han och syftar på de som inte har råd att betala!


Sorgligt!

november 10, 2007

Sorgligt att Mona Sahlin använde sin ställning för att driva igenom en ny inriktning av skolpolitiken. Kritiken mot ett rådslagsmaterial som föreslog den ändrade inriktningen hade varit hård. Det verkade också som om partistyrelsen önskade mer tid för diskussion i partiet och att dagens (10 november) möte med förtroenderådet inte skulle innebära nåt avgörande. Det hade varit det enda rimliga.

Det är illa att processen går väldigt fort men mest illa är förstås att den nya inriktningen är ett klart steg till höger i skolpolitiken. Framförallt ger den nya inriktningen en mer auktoritär skola. Det pekar mot en skola som mäter och definierar ”kunskaper” ganska snävt och värden som självständigt tänkande, kreativitet och demokrati pressas tillbaka. Eller vad sägs om formuleringen (från förtroenderådet) ”Målen för skolan måste bli färre, tydligare och mätbara”.

Friskolor har inneburit stora problem för en bra skolpolitik. Jag är övertygad om att den kritiken delas av en mycket stor del av aktiva socialdemokrater. I uttalandet försöker man nu begrava den viktiga diskussionen genom förminska betydelsen av skolornas huvudmannaskap – men det är förstås en viktig fråga! Sorgligt att taktiken blir målet!


Makthavares arrogans

november 10, 2007

Mats Bergstrand är en av Sveriges viktiga makthavare. Han bestämmer ofta vilka frågor som ska finnas på den politiska dagordningen och ibland också vinklingen på debatten. Mats Bergstrand är chef för DN Debatt.

Väldigt ofta väljer DN Debatt en rubrik som saknar stöd i den debattartikel som sen publiceras. Nästan aldrig finns rubriken i artikeln, trots att den är omgiven av citattecken. Jag skickar då och då ilskna mejl till debatt@dn.se men har aldrig fått något svar på min kritik. Det fick jag däremot från förre chefredaktören Jan Wifstrand.

Det förvånar mig att viktiga opinionsbildare lånar sig till Bergstrands maktutövning men jag förmodar att de, trots allt, bedömer att fördelarna att få vara med överväger nackdelarna att vara i händerna på hans rubriksättning.

 Idag är rubriken på DN debatt ”Vänsterns skolpolitik misslyckad och förlegad”, dvs ungefär vad folkpartiledaren ofta framför. Författare till artikeln är Lars Ohly. Med stort intresse läste jag artikeln och fann nästan enbart traditionella vänsterståndpunkter och gäna mer av dessa.

Till exempel (från Ohlys artikel):

  • Mer pengar till skolan (istället för sänkta skatter).
  • Kritik mot mer betyg och prov
  • Kritik mot vinstdrivande privata skolor.
  • Förslag till lag mot privatisering av kommunala skolor.

Listan kan göras längre men det finns också förstås en del självkritik men inte alls i såna termer så att rubriken på något sätt har täckning. På vänsterpartiets hemsida väljer man en egen rubrik ”Satsa på skolan” men ingen kommentar om rubriksättningen i DN. Kanske har Ohly rentav godkänt den som villkor för publicering?

Håll ögonen på Dn debatt. Låt Bergstrand få reda på när han går för långt. Han är en makthavare som måste granskas!


Framsteg?

november 9, 2007

Vår lokala tidning, Nerikes Allehanda, toppar idag med nyheten Europas största lekland ska byggas i Örebro. Klart till sportlovet. Gratis inträde – åtminstone för mig – men barnen får betala 100 kronor för att få leka.

Omedelbart kända jag en motvilja mot detta. Varför ska barnen leka på kommersiellt anordnade lekplatser, där alla inte kommer att ha råd att leka. Lek ska väl vara möjligt på ett bra sätt i barnens dagliga miljö.

Helt nytt är det förstås inte och för vuxna har det ju funnits i ganska stor omfattning sedan ett tiotal år. Då kallas det kanske upplevelser eller äventyr eller nåt mer vuxet. Priserna är också mer vuxna och många arrangörer vänder sig (nästan) bara till en marknad där privatpersoner inte betalar.

Så varför ska inte barnen få samma möjligheter till lek som vuxna? Barn behöver väl snarast bättre och mer möjligheter. Men ändå är det nåt som känns fel, men nu när jag ska försöka lite mer distinkt peka på tveksamheterna så är det inte så självklart.

 Men tre synpunkter:

  • Vi måste försöka åstadkomma en sån balans i barnens och barnfamiljernas liv att det fungerar i vardagen.
  • Barnens dagliga miljö måste vara lekvänlig. Jag är mycket tveksam till de ”säkerhetsförbättringar” som gjordes för ett antal år sen genom att lekplatser och lekredskap helt enkelt togs bort.
  • Det är förstås inte okomplicerat att allt mer av våra aktiviteter ska kosta ganska mycket pengar.

Tyvärr tror jag att en kommersialisering av barnens aktiviteter leder åt helt motsatt håll.


Svinaktigt Cederschiöld

november 5, 2007

Jag kan ibland tycka att dreven efter syndare, ibland för ganska måttliga synder, är alltför nitiska. Men i något fall känns det snarare som motsatsen. Jag tänker på Carl och Charlotte Cederschiöld som haft ”städhjälp” i 13 år och nu betalar en lön på 80 svarta kronor i timmen.

Cederschiöld har under lång tid köpt svarta tjänster vilket ju är olagligt. En ledande moderat, Catharina Elmsäter-Svärd (ordförande i arbetsmarknadsutskottet) försöker förklara fusket med ”ett högst skattetryck”. Sedan halvårsskiftet har ju den borgerliga regeringen beslutat om mycket kraftiga subventioner, 50 %, av just såna här tjänster men det har inte räckt för Cederschiöld.

 80 kronor i timmen! 80 kronor i timmen är den summa som Cederschiöld ansett rimligt att betala för städtjänster. 80 kronor är ganska exakt vad en städare får som nettolön (alltså efter skatt) om man anser att en månadsinkomst på mellan 15 000 och 16 000 är rimlig (tyvärr ligger väl en del löner så lågt!). Till denna lön så ska förstås läggas sjukförsäkring, pensionsinbetalningar och semesterlön. Desutom ska moms betalas. Då kostar en sån här tjänst allra minst 200 kronor i timmen. Men Cederschiöld har alltså bara betalat nettolönen och själva tagit hem hela ”förtjänsten” av att arrangemanget varit svart. Betalat har städerskan i hög grad fått göra och förstås också skattebetalarna.

När moderaterna talar om höga skatter vill man göra gällande att det också är skatterna för de med lägre inkomster. Cederschiöld har visat att ”skattefriheten” helt har tillfallit höginkomsttagarna.

Det som Cederschiöld har gjort har varit ett grovt utnyttjande. Det har skett under lång tid och har inte varit nån stundens ingivelse eller nåt tillfälligt dåligt omdöme. Carl och Charlotte Cederschiöld har under lång tid haft goda inkomster och naturligtvis har de haft råd att betala en skälig lön och följt de regler som gäller. Det är ett svinaktigt beteende!


Journalismen är stark

november 2, 2007

Jag håller med Harald Ullman! Han skriver idag, 2 november, i Svenska Dagbladet om journalismen och dess seger som lett till Schenströms avgång. Det var en historia som passade massmedia på många sätt. Jag kommenterade detta kort redan den 30 oktober.

Massmedias makt har ökat väldigt påtagligt de senaste decennierna. Det är inte självklart att det är fel men frågan måste diskuteras. Och givetvis har vi ibland eller ofta anledning att glädjas över masmedias maktutövning, åtminstone i de enskilda fallen…

Jag tänker bland annat på Uppdrag granskning som för nån vecka sen avslöjade rent vidriga förhållanden för städare på ett antal hamburgerrestauranger. Det var ett viktigt reportage som dessutom ledde till en anmärkningsvärd snabb förändring.

Men ändå: Massmedias maktutövning är givetvis inte oproblematisk. Hur går urvalet till när massmedia utövar sin makt? Vad betyder massmedias maktutövning för andra aktörer?

Det finns givetvis en risk att massmedia väljer det enkelt redovisade när man gör sina reportage. Det är inte alltid detsamma som de viktigaste samhällsfrågorna. (Den senaste veckan är väl ett strålande exempel på motsatsen).

Samtidigt som massmedia har ökat sin makt har framförallt folkrörelserna tappat i betydelse. Det är ett allvarligt bekymmer. I fallet med städningen av hamburgerrestaurangerna är det naturligtvis direkt pinsamt att inte någon facklig organisation slagit larm långt tidigare. Nu stämmer det ”berörda” fackförbundet hamburgerrestaurangerna, det är säkert befogat men facket har inget att vara stolt över i detta fall.

Många folkrörelser (eller liknande) har börjat satsa alltmer på påverkan direkt genom massmedia istället för genom medlemmars aktivitet. På kort sikt kan säkert det vara effektivt men långsiktigt menar jag att det riskerar hota den demokratiska påverkan. En stark pressavdelning blir viktigare än många medlemmar och en stark pressavdelning kan köpas för pengar men det kan (väl) inte många medlemmar.

Vi ska ha stark massmedia, det är ett viktigt inslag i en fungerande demokrati. Massmedia kallas ju också tredje statsmakten – på 70-talet kallades den för fjärde statsmakten. Då fanns den lagstiftande (riksdagen), den verkställande (regeringen) och den dömande (domstolarna). Såvitt jag vet har ingen av dessa statsmakter avskaffats men nån har uppenbarligen petats ner av massmedia…. Kanske gör massmedia snart skäl för epitetet första statsmakten!