Tjäna pengar på tillgångar! Måste nån betala?

mars 27, 2008

I dagens Nerikes Allehanda ”debuterar” Ola Ström som företrädare för de privata fastighetsägarna. I en debattartikel framhåller han bland annat att örebroarna är förmögna (utan att veta det!) eftersom Örebrobostäder är värt 12 miljarder kronor. Artikeln tar upp flera saker men en genomgående idé är att pengarna, dvs de 12 miljarderna skulle kunna användas bättre. Ola Ströms resonemang är inte alls förvånande. Men finns det 12 miljarder som inte används idag?

ÖBO har dag lån/skulder på cirka 5 miljarder kronor och räntekostnaderna för detta var 188 miljoner under 2007, dessutom görs avskrivningar med 142 miljoner kronor. Det betyder, lite förenklat, att hyresgästerna betala 330 miljoner kronor för att få använda ÖBO´s förmögenhet. Cirka 30 % av hyran går till detta. Om man istället tycker att ÖBO är värt 12 miljarder och nån, dvs hyresgästerna, ska betala för detta så måste naturligtvis hyran höjas med drygt 40 %!

Skulle ”vi” bli rikare av detta?

Bra för fastighetsägarna? Kanske men alldeles säkert dåligt för hyresgästerna. Det här är inte bara en lek med siffror utan är naturligtvis fullt genomförbart och det kan mycket väl bli resultatet av regeringens översyn av de allmännyttiga företagen och hyrorna.

Det kanske finns fler tillgångar som vi inte betalar för eller som vi skulle kunna betala mer för? I Stockholm måste bilisterna nu betala mer för att köra bil i vissa områden. Blir stockholmarna rikare av det? Där är ju det uttalade syftet att bilåkandet ska minska.

Med hyreshöjningar på 40 % skulle förstås boendet förändras. Fler skulle bli trångbodda och sannolikt skulle segregationen öka. En höjning med 40 % är helt enkelt inte möjlig att ta ut i alla bostäder utan de mest efterfrågade lägena skulle säkert få ännu större höjningar och det skulle leda till ökad segregation.

Det finns inga gratisknep att bli rik. Nån måste betala. För att fastighetsägarna ska blir rikare måste hyresgästerna betala. Det är det som Ola Ströms jobb går ut på.

Annonser

WWF – tankesmedjan?

mars 17, 2008

I en stor (?) annonskampanj går WWF (Världsnaturfonden alltså) ut med budskapet att regeringen ska satsa på småföretagens och deras export till Indien och Kina. Tanken/tron är att detta kraftfullt ska bidra till att lösa klimatfrågan.

Annonsen och mer om kampanjen finna att läsa på deras egen hemsida. Lite ”svårläst” kanske eftersom de kostat på avancerade reklamfilmer men inga texter när de bekriver de idéer som ska lösa klimatproblemet i Kina och Indien.

Trots allt tycker jag att WWF har varit inne på intressanta tankegångar men deras kampanj just nu gör flera frågor befogade:

  • Varför väljer de företagarens perspektiv – de talar till exempel om dödens dal!
  • Varför förs inga resonemang om hur vi i Sverige/Europa kan minska våra utsläpp genom de innovationer som beskrivs? Sanningen är ju att klimatet ”räddas” av att större delen av världens befolkning inte har så stora utsläpp om vi i Sverige.
  • Varför vågar inte WWF ifrågasätta vårt sätt att konsumera utan snarare väljer budskapet att vi ska ”(till)växa oss ur problemen”?
  • Man måste också undra över formen för kampanjen? ”Klimarptoblemet är redan löst” basuneras i annonserna och hemsidan är mer reklam än folkupplysning.

Mer marknad ökar orättvisorna!

mars 6, 2008

I en artikel i på Brännpunkt (SVD) beskriver Lars-Erik Holm och Ingrid Schmidt socialstyrelsens årliga rapport om sjukvården. Mycket är givetvis bra men dessvärre ökar orättvisorna, enligt artikelförfattarna. I artikeln görs ingen analys av orsakerna till detta.

 Under den tid som jämförelsen görs så har marknadsinslagen i sjukvården tydligt ökat. Olika former av vårdval och fler privata aktörer har tillkommit. Några stora inslag av privat finansiering har ännu inte kommit. Val och privata aktörer, alltså mer marknadslikt, leder till ökade skillnader i tillgången. ”Välj din kund” får man lära sig på kurser för företagare. Uppenbarligen väljer ”vårdgivarna” hellre välbeställda och välutbildade än bland de grupper som jar den sämsta hälsan. Är det nån som är förvånad?

Moderaterna i Stockholms län har förstått det här och fortsätter samma linje!

Dessvärre får den landstingsdrivna vården mycket befogad kritik och det har säkert underlättat genomförandet av mer marknadsliknande inslag i sjukvården. Fortfarande förekommer (eller ljuger folk) att den som ringer en landstingsdriven vårdcentral kan få beskedet ”Vi har inga tider idag, ring imorron!”. Jag tycker man kunde skaffa en bokningslista för flera dagar – för att bara ta ett exempel! Jag tror läkarna har fått styra vården förutsättningar alldeles för mycket och det har inte blivit bra. Illa är det därför att läkarna sannolikt tillhör vinnarna på de förändringar som de själva orsakat!


Klass 9A en såpa om ordning och betyg!

mars 5, 2008

”Dokumentären” i SVT om klass 9 A har lockat många tittare och kommer troligen att betyda en del för diskussionen om skolan den närmaste tiden. Det är alltid svårt att bedöma hur väl TV-bilden stämmer med verkligheten, men visst är det förvånande mycket fokus på ordning och betyg. 8 superpedagoger har engagerats som ett försök att hitta nya former och idéer, trodde jag. Hittills verkar superpedagoernas arbete mest vara att få eleverna att komma i tid och inse behovet av betyg. Kanske är det viktigt men är inte skolans uppdrag större än så?

 Ala, han som inte deltar i idrottslektionerna, säger ”det är ju bara tio poäng”, men, framhåller speakerrösten, Igor (gympaläraren) vet att tio poäng kan vara avgörande! Kan det? Handlar inte idrottsundervisningen om Ala och hans framtida välbefinnande? Det kan kanske vara avgörande för Ala! Och så går det på: Alltså ingen reflektion över vad skolan är till för. Ingen diskussion om vilka kunskaper och vilket arbetssätt som är bra. Det är betygen som gäller.

Men givetvis: Det är svårt att veta hur väl TV-bilden stämmer med vad som verkligen sker i skolan/klass ) 9A. Ett och annat från lektionerna visas också, exempelvis lite grann från musiklektionerna inför ett kommande framträdande. Bra men inte särskilt unikt.

Min stora undran gäller egentligen hur väl superpedagogerna förstår eleverna och deras intressen, situation och behov. Det förefaller självklart att det är superpedagogerna som har alla svaren på vad som är rätt och viktigt. UR (lillebror/lillasyster i public service-familjen) har sänt ett antal program om pedagoger och pedagogiska metoder, bland annat Freinet och hur ”hans” idéer används idag. Ett gemensamt drag i dessa pedagogiska idéer är att skolans arbete utgår från elevernas intressen. Ett annan gemensamt drag är att man försöker utveckla elevernas skapande förmåga. Alltså inte att skapa bra betyg! Jag tycker inte de flesta superpedagogerna tycks ha tagit intryck av dessa pedagogiska idéer. Musik- och slöjdläraren kanske ändå!?


Nej till EU-fördraget – det enda rimliga!

mars 3, 2008

Lunds arbetarekommun säger nej till ett godkännande av EU-fördraget om inte Vaxholmsfrågan löses. Morgan Johansson och Bo Bernhardsson redovisar i en DN-artikel idag goda skäl att socialdemokraterna ska säga nej till EU-fördraget. I hög grad utgår deras argumentation från det så kallade Vaxholmsmålet som ju mycket allvaligt kan hota fackens möjligheter, även om det just nu är oenighet om den exakta tolkningen av domen. Bara det borde väl vara skäl nog!

Det är väldigt bra att Morgan och Bo skriver denna artikel och det är en oerhört viktig fråga där fler ledande socialdemokrater borde våga yttra sig. Deras krav handlar väl egentligen bara om att EU-medlemsskapet ska vara det som utlovades. Därför är ett nej till EU-fördraget det enda rimliga. Möjligen kan man tycka att artikeln betonar domstolens roll i alltför hög grad. Det är ju inte domstolen som bestämt att det är ”den inre marknadens krav” som ska vara överordnad det mesta.

Morgan och Bo tillhörde de som förordade ett medlemsskap 1994 och har inte ändrat sig (allt enligt deras egen artikel). Jag kan ändå inte låta bli att fundera över deras skäl då och hur utfallet faktiskt har blivit. Så här skriver de ”vi drogs till visionen om ett folken Europa, om att riva gränserna och om att skapa en motkraft till den rovkapitalism som drar fram över världen.” De framhåller resultaten ”Det obehindrade resandet, det sociala utbytet över gränserna. Nu samlar EU dessutom europeiska stater från öst till väst.”

Visst känner vi också att EU snarare blivit en medkraft till kapitalismen än en motkraft!


Minskar brottsligheten om vi har fler poliser? Det tror inte åklagarna!

mars 1, 2008

Igår redovisade åklagarmyndigheten behov av högra anslag till fler åklagare. Ett starkt skäl som redovisas för detta är att antalet poliser ska öka med 15 % till sammantaget 20 000 (till år 2010). Enligt åklagarmyndigheten kommer det att leda till fler gripanden och mer jobb för åklagarna! Känns det rimligt? Borde inte brottsligheten minska om det blir fler poliser?

I åklagarmyndighetens eget budgetunderlag måste väl detta beaktas? Läs själva i underlaget. Jag har bara kunnat hitta en kommentar om att regeringen på sikt räknar med en brottsförebyggande effekt men vad åklagarna själva tycker framgår inte av budgetunderlaget. Det kanske skulle försvåra trovärdigheten i budgetanspråken eller tror inte åklagarna att fler poliser minskar brottsligheten? Det skulle i så fall vara oerhört intressant att få del av deras bedömning.

Det kanske inte är meningen att man ska läsa budgetunderlaget. Därför skriver ju myndigheter (och andra) ett pressmeddelande och i pressmeddelandet finns faktiskt en formulering ”på sikt att leda till att brott förebyggs”. Men formuleringen har faktiskt inte stöd i det faktiska underlag som myndigheten mycket formellt fastställt och därför kvarstår nog frågan om vad åklagarmyndigjheten anser. Jag tror att det gått till så att nån pressekreterare (kanske direktör) insett den problematiska frågan och mer eller mindre på egen hand lagt in den rimliga formuleringen. Men jag tycker tillvägagångssättet är orimligt. Pressmeddelanden ska väl berätta om innehåller – inte ändra/komplettera innehållet!

Jag tycker det är orimligt att åklagarmyndigheten inte analyserar och redovisar hela effekten av fler poliser och inte bara den del som talar för högre anslag till myndigheten. En sån analys skulle kunna leda till att deras resurser kan ifrågasättas men den skulle också kunna leda till en mycket viktig diskussion om nyttan av fler poliser. Varför säger inte åklagarna nåt?