Vinstintresse – girighet – mental försurning

maj 22, 2008

Marknadsekonomins främsta drivkraft är de enskildas och företagens intresse att tjäna pengar. Framförallt företagens vinstintressen tillskrivs nästan magiska egenskaper när dess förmåga att skapa bästa möjliga samhälle beskrivs.

Just nu ska jag miniexempel från verkligheten.

Jag har ganska nyligen bytt mobiltelefonoperatör, från Telia till Telenor. Det var inte nån impulshandling även om det skedde genom en ”gatuförsäljning”. Jag hade en tid varit på gång att byta både telefon och abonnemang och det passade just då. Jag vet att man ska vara mycket noggrann och direkt misstänksam.

Det mesta i erbjudandet stämmer relativt väl med försäljarens beskrivning men försäljarens girighet tog över åtminstone på en punkt. Han sålde med en försäkring och påstod att den var tvungen att ingå men att jag omedelbart kunde avboka denna, vilket jag också gjorde. Vid avbokningen framkom att försäljaren inte varit sanningsenlig, bara girig. Avbokningen hindrade inte att det kom en faktura på försäkringen och jag ”tvingades” ringa Telenor igen.

Idag kom fakturan för senaste månaden och en ny avgift dök upp. Samtal till kundtjänst, mycket intressant. Jag kan bara komma på ett sätt att få personlig kontakt och det är att uppge att jag är intresserad av nya erbjudanden – vilket jag inte är. Alla andra alternativ slutar med nån sorts automatisk tjänst och jag ansåg att min fråga inte kunde skötas så.

När jag fick personlig kontakt kunde avgiften strykas och jag fick information om att det gratis ingår en extratjänst i två månader som senare börjar kosta pengar! Jag har god förmåga att ta mig igenom företagens växlar och förklaringar men priset är en ökande irritation, en irritation som beror på att jag hela tiden känner att de försöker sno mig på pengar för nåt jag inte vill ha. Det blir aldrig några trevliga samtal. Det blir mental försurning som beror på företagens vinstintresse  och hur dessa omsätts i verkligheten.

Visst borde vi kunna bättre. Visst borde vi ha förmåga att bygga organisationer som man kan lita på. Visst skulle samhället och livet bli trevligare om vi inte ständigt skulle utsättas för denna roffarmentalitet!

Annonser

If you can´t beat them – join them!

maj 19, 2008

Kanske är det så Schibsted resonerat när de nu lägger ner .SE och istället köper in sig i Metro. Mer mediakoncentration kommer det att leda till, det är klart.

Kanske är det också det som ligger bakom Marie Granlunds (socialdemokraternas skolpolitiske talesperson) önskan om en långsiktig kompromiss om skolan. Tyvärr verkar kompromissen vara ett mål i sig och tyvärr verkar den socialdemokratiska skolpolitiken mera vilsen än nånsin.

Men hur ska man argumentera för en uppgörelse över alla partigränser om skolan som ska sträcka sig 10 – 15 år framåt. Hur ska en väljare som är missnöjd med skolan tänka och agera?  (Visst är det väl val 2010?) Är skolan så isolerad från samhället i övrigt att det överhuvudtaget är möjligt att ha en tydlig uppfattning om skolans innehåll om 15 år?

Eller så är det bara så enkelt som Marie Granlund uttryckte det: ”Ingen kan väl vara emot fler lärare i skolan!”. Visst infinner sig en undran: ”Varför har vi inte det då?”. Jag måste nog tänka lite mer på det.

 

 

 

 


ÖB´s nya ”budget u-båt”.

maj 16, 2008

Det hände alltför ofta, på 80-talet, att militären såg/hörde en u-båt när försvarets budget ifrågasattes. Nu har ÖB gjort det igen, konstruerat en ny verklighet för att slippa diskutera budget. Alltså den budget som han i så hög grad misskött. Jag skrev om detta den 1 februari när ÖB lämnat nån sorts förklaring till att försvaret inte håller sin budget.

Nu har ekonomisyrningsverket kommit med sin dom mot försvaret. En dom som betyder att försvaret endera inte kan eller inte vill hålla sin budget. Precis det som framgick av deras skrivelse från 31 januari.

Det är orimligt att militären, särskilt militären, inte kan hålla sin budget. Det borde vara en basal militär förmåga att kunna hushålla med tilldelade resurser annars hotar naturligtvis katastrofala följder, alltså om det skulle vara allvar. Jag menar, vem ska undsätta i ett utsatt läge när ammunitionen eller maten tar slut? Riksdagen?

Jag är övertygad om att skälen till militärens budgetöverskridanden är att de inte bryr sig om riksdagens beslut. Jag tror dessvärre inte att det nån sorts högre omsorg om landets säkerhet som ligger bakom utan deras egen bekvämlighet, karriärmöjlighet eller hur det nu ska uttryckas. Två elever/studenter på försvarets egen skola (Karlberg) uttryckte just oro över sina egna karriärmöjligheter när de fick frågan i radion om hur de reagerade på försvarets budgetproblem. Det var åtminstone uppriktigt men de var å andra sidan inte riktigt klara med sin utbildning…

Försvaret är nog alldeles för viktigt för att militären ska få sköta det. Ekonomistyrningsverket föreslår också ökade civila inslag i försvarets styrning. Dels genom en styrelse och dels genom att den civile generaldirektören ska få en starkare ställning. Kanske är det rätt väg. Nånting måste göras – förutom att sparka ÖB förstås.


EU´s hot mot bostadspolitiken!

maj 13, 2008

För en knapp månad sedan kom betänkandet ”EU, allmännyttan och hyrorna”. (SOU 2008:38). Nu har jag läst, allt utom författningskommentarerna. Det är ingen bostadspolitisk utredning. De bostadspolitiska effekterna är praktiskt taget inte alls berörda. Istället är det EU´s/EG´s regelverk som har blivit utgångspunkten.

Jag kan inte säkert bedöma trovärdigheten i utredarnas bild men det är verkligen ingen vacker bild som ges av EU. Jo, marknadsfundamentalisterna kanske gillar bilden för det är just bilden av ett omfattande regelverk som ska skydda den ”fria marknaden” inte minst mot politiska ambitioner om rättvisa, demokrati och annat bjäfs.

Enligt utredarna får de allmännyttiga bostadsföretagen ett omfattande statsstöd i strid med EU´s regler och Sverige har inget undantag som medger detta. Stödet sker genom att bostadsföretagen inte ger marknadsmässig avkastning till kommunerna och det är inte tillåtet. ”Den marknadsmässige investeraren” (se sid 268 ) är idealet!

För hyresgästerna i det kommunala bostadsföretaget i Örebro, ÖBO, skulle en marknadsmässig avkastning innebära ökade hyror på åtminstone 25 % (i genomsnitt). Så är EU´s logik!

Men utredarna pekar på att det kanske finns en viss möjlighet, även om de själva inte tror på det, att få ett undantag där företagen skulle ha ”självkostnad” som ekonomiskt mål (istället för affärsmässighet). Självkostnad skulle innebära en hyreshöjning på bara knappt 10 % (i genomsnitt) – men utredarna tror inte att det är möjligt.

Utredningen förelslår också nya regler för hyressättningen. Större skillnader mellan olika områden kommer det att innebära. Mer ekonomisk segregation är självklar – vilket utredningen bekräftar.

Mycket mer finns att säga om utredningen men jag gör inte det här och nu. Istället ska jag kommentera den diskussion som förts hittills.

Kommunförbundet (SKL) har tyckt att utredaren har kommit med två ytterlighetsalternativ och försöker därför lägga sig nånstans däremellan (mellan en hyreshöjning på 10 % och 25 % alltså). Deras ordval pekar på att de hamnar ganska nära förslaget som innebär en hyreshöjning på 25 %. Affärsmässigt men med vissa avsteg verkar vara kommunförbundets linje och SABO användar nästan samma ordval. Det verkar vara politisk enighet inom dessa organisationer. Som bäddat för en bred politisk uppgörelse där bostadspolitiken förändras radikalt. Hyresgästerna betalar – fastighetsägarna jublar!

Hyresgästföreningen verkar inte vilja ta striden mot ökad segregation (jo, det finns en del inom hyresgäströrelsen). Istället pekar man på att det nuvarande förhandlingssystemet visst kan ge stora skillnader mellan olika områden. Samma resultat alltså men en större roll för hyresgästföreningen.

Visst kan man få en känsla av att det nu gäller att rädda vad som räddas kan – åtminstone min egen position/betydelse/ekonomiska förmån.

Lite till om EU bara: Jag hörde en socialdemokratisk riksdagsledamot (inte från Örebro län) säga att ”vi” fått igenom allt i Lissabonfördraget. Allt utom rätten till kollektivavtal och möjligheten att ha kvar verkligt allmännyttiga bostadsföretag och kanske nåt mer rentav. Undrar vad ”allt” betydde den gången.