Avslöja bedrägeriet

I regeringens plan för minskade koldioxidutsläpp ingår att en tredjedel ska göras i andra länder. Det är så kallade flexibla mekanismer som ska användas, mot detta finns många viktiga tekniska invändningar men de ska jag inte gå in på just nu.

 När Fredrik Reinfeldt försvarar regeringens förslag så försöker han motivera detta med att et handlar om solidaritet med fattigare länder. Det är rent nyspråk. De flexibla mekanismerna handlar ju om att vi köper oss fria och slipper göra åtgärder här i Sverige och åtgärderna görs istället där de är billigare eller åtminstone uppfattas som billigare. Men det handlar ju om våra åtaganden. De flexibla mekanismerna handlar inte om att vi ska hjälpa fattiga länder att klara sina egna åtaganden.

 Det finns stor anledning att ge bistånd och tekniköverföring till tekniskt mindre utvecklade länder. När det gäller tekniköverföringen verkar mycket av diskussionen snarare just nu handla om att vi ska sälja vårt tekniska försprång. Att bjuda på det skulle verkligen vara solidaritet.

 Ekonomiska styrmedel måste användas med stor försiktighet, särskilt när de ekonomiska skillnaderna är stor. Den här promemorian som producerades inom världsbanken på 90-talet kanske visa svårigheterna:

 Oss emellan, borde inte Världsbanken stödja mer flyttning av förorenande industrier till LDCs (less developed countries)? Jan kan tänka mig tre skäl därför:

 1.Måttet på kostnaderna för hälsovådlig miljöförstöring är beroende av de uteblivna intäkterna genom ökad sjuklighet och dödlighet. Sett ur denna synvinkel bör en given mängd hälsovådlig miljöförstöring genomföras i det land som har den lägsta kostnaden, vilket kommer att vara i det land som har de lägsta lönerna. Jag anser att den ekonomiska logiken bakom tippningen av giftigt avfall i landet med de lägsta lönerna är oklanderlig, och vi bör böja oss för den.

2. Kostnaderna för miljöförstöring är förmodligen icke-linjära, eftersom den inledande ökningen av miljöförstöringen är förbunden med mycket låga kostnader. Jag har alltid ansett att de underbefolkade länderna i Afrika är oerhört under-förorenade; deras luftkvalitet är förmodligen inte tillräckligt låg (sic) jämfört med Los Angeles eller Mexico City. Det är bara det beklagliga faktum att så mycket miljöförstöring skapas av näringsgrenar (transporter, framställning av elektricitet) som inte kan bli föremål för handel och att styckkostnaden för transport av fast avfall är så hög, som hindrar en handel med avfall och luftföroreningar som skulle öka hela världens välfärd.

3. Kravet på ren miljö av estetiska och hälsomässiga skäl har sannolikt en mycket hög inkomstelasticitet. Oron över kemisk substans som orsakar minimal förändring i oddsen för prostatacancer kommer uppenbarligen att vara mycket högre i ett land där människor överlever för att få prostatacancer än i ett land där dödligheten i åldrarna under 5 år är 200 per 1000. Mycket av oron över industriutsläpp handlar dessutom om synliga ämnen. Sådana ämnen kan ha mycket små direkta verkningar på hälsan. Handel med varor som förkroppsligar oro över estetisk förorening kan uppenbarligen öka välfärden. Medan produktionen är rörlig kan konsumtionen av vacker luft inte bli föremål för handel.

 Problemet med argumenten mot alla dessa förslag om mer föroreningar i LDCs (inneboende rätt till vissa nyttigheter, moraliska skäl, social oro, brist på adekvata marknader etcetera) kan vändas på och utnyttjas mer eller mindre effektivt mot varje förslag till liberalisering som Världsbanken lägger fram.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: