Nytt decennium

december 31, 2009

Tid för spekulationer och förhoppningar.

 Det är naturligtvis inte så att skiften inträffar bara för att en viss nyårsnatt är över, men det är ett tillfälle att summera och spekulera och kanske framförallt att hoppas. Jag hade väldigt fel inför 90-talet och för tio år sen pratade vi knappast om 00-talet, när det var ett helt nytt årtusende som var på väg.

 Jag gör ett litet försök och det blir nog mest förhoppningar, men först några ord om mitt totala fiasko inför 90-talet. Jag var ombedd av Örebro Kuriren att skriva mina tankar och förhoppningar inför 90-talet. Då hade vi ett 80-tal bakom oss där socialdemokratin hade haft regeringsmakten i Sverige men där politiken hade tagit flera steg åt höger. Högervridningen var ett resultat av en stark offensiv av de politiska högerkrafterna, Thatcher och Reagan hade starkt inflytande under 80-talet, men också av en mer avreglerad ekonomi som tvingade regeringar att underkasta sig de internationella marknadernas aktörer.

 90-talet borde bli en revolt mot detta, hoppades jag. Jag trodde också att miljöfrågan skulle bli starkare under 90-talet och kräva mer av politiska insatser som skulle kräva radikala ingrepp i marknadens fria spel. Så blev ju inte alls – tvärtom måste man säga.

 Men eftersom jag hade rätt redan då (!) så blir naturligtvis min förhoppning att revolten kommer nu istället. Bakom oss har vi en finanskris som skakat om världen och klimatfrågan som måste lösas. En lärdom som vänstern måste dra av de senaste 25 åren är att mycket mer satsas på idéutveckling och agitation.

 10-talet borde bli en uppgörelse med en internationell ekonomi som styrs allt hårdare av marknadens hårda regler men också den ”oförutsägbarhet” som finns i marknadsmekanismerna. Ingen kan väl tycka att det är rimligt att fastighetsspekulationen i USA ska leda till ökad svält i fattiga länder eller mindre resurser i barnomsorgen i Dorotea. Det borde vara värt en revolt.

 Klimatfrågan och en rad andra miljöfrågor kommer att kräva stora förändringar av vår ekonomi och därmed troligen av vårt ekonomiska system. Det som gjort kapitalismen framgångsrik är ju bland annat ständigt ökande produktion och möjlighet till nya marknader. När dessa möjligheter kommer att begränsas, av kraven på god hushållning, kommer vi att få mycket skarpare konflikter som knappast marknadskrafterna kan lösa, åtminstone inte på rimligt sätt. En hel del talar för att mycket av detta borde ske under 10-talet. Det har sagts förr, men nån gång blir det dessvärre sant: Snart är det för sent.

 Redan nästa år är det val här i Sverige. Just nu verkar den borgerliga alliansens självmål att räcka och ett regeringsskifte till en rödgrön regering ganska trolig. Men det är inte på en särskilt radikal politik som de rödgröna går till val. Förhoppningsvis kommer en rödgrön valseger att ge nytt självförtroende och partiernas samarbete möjligheter till mer långtgående rödgrön politik i framtiden.

 Gott nytt decennium!


Regeringens fuskverk

december 29, 2009

Strax före jul underkände regeringsrätten en av den borgerliga alliansregeringens stoltaste åtgärder.

 Avdrag för hushållsnära tjänster var ett av de förslag som den borgerliga regeringen ganska snabbt genomförde. Tanken var ju att ge kraftiga subventioner till välbeställda, framförallt villaägare när de ville ha hjälp att sköta sin bostad med städning, gräsklippning och andra liknande tjänster. Sådana subventioner är nu införda som ett skatteavdrag som kan ge en subvention för ett hushåll, med två inkomsttagare, på 100 000 kronor om året. Det har i hög grad verkligen blivit överklassnära tjänster, vilket var helt förväntat.

 Svårigheten för regeringen var att många redan tidigare betalade en del av hyran/månadsavgiften till just gräsklippning och städning av gemensamma ytor i flerbostadshus. Regeringen ville förstås inte subventionera såna tjänster eftersom det skulle bli alldeles för dyrt.

 När man följer de olika skrivningarna som fanns på vägen fram till riksdagen så kan man se att regeringen försökte hitta lite olika vägar och formuleringar som skulle fungera och vara i överensstämmelse med grundlagens krav om likvärdig beskattning. Nu visar det sig att regeringen inte hittade en väg att åstadkomma de regler som de önskade.

 Strax före jul så bestämde nämligen regeringsrätten att en dom i denna fråga från kammarrätten i Göteborg skulle stå fast. Hem och hyra skriver mer om detta. Den domen gav en kvinna i Fritsla rätt till avdrag för en kostnad hon har haft för trappstädning, alltså en gemensam yta för hela huset. Kammarrätten menar i sin dom att den här typen av avdrag måste gälla för alla oavsett boendeform men så tänkte sig alltså inte regeringen.

 Den dom som nu vunnit laga kraft gäller trappstädning där den enskilde hyresgästen direkt får betala eller ”städa sin vecka” och det är knappast den vanligaste formen för betalning av trappstädning. Men självfallet är det bara en tidsfråga innan alla får samma rätt eller alltfler företag går över till individuell trappstädning. Frågan är hur länge regeringen kan vara passiv. Om subventioner ska betalas till alla i flerbostadshus för olika former av fastighetsskötsel så handlar det om många miljarder.


Kommunerna slagpåse

december 28, 2009

Det är viktigt att fråga sig varför högern så gärna kastar sig över just kommunerna.

 Idag publicerar högertankesmedjan Timbro en liten rapport som de kallar ”Byråkratexplosionen”. I vanlig ordning ges de plats på DN-debatt för att föra fram sina åsikter. Rapporten består egentligen bara av några tabeller men jag tror dessvärre att Timbro är någonting viktigt på spåren. Jag tror att andelen administratörer har ökat för mycket i den offentliga verksamheten och det borde kraftigare ifrågasättas – framförallt av vänstern.

 Timbros rapport visar att antalet administratörer, enligt SCB:s klassificering, har ökat med 29 procent i kommuner och landsting under åren 2001 – 2007. Och det är mycket mer än den ökning som skett av anställda som jobbar i den direkta kommunala verksamheten. Av rapporten framgår också att de statligt anställda administratörerna har ökat med över 76 procent! Detta nämns inte alls i Timbros DN-artikel, troligen för att det skulle störa deras attack som riktar sig mot just kommunerna.

 Det finns flera skäl till att antalet administratörer har ökat kraftig i kommunerna och Örebro län är inget undantag, tvärtom så har ökningen i Örebro län varit 52 procent sammantaget för kommunerna och landstinget under perioden 2001 – 2007 (allt enligt Timbros rapport). Ett av skälen är att mätandet och vägandet har ökat, alltså kontrollen av verksamheten har helt enkelt byråkratiserats och vem ska göra det? De politiskt ansvariga har backat tillbaka och istället för att nära följa verksamheten så har nya organisatoriska lösningar byggts upp. Olika statliga kontroller har också införts och som ofta kommer med just över dålig dokumentation.

 Timbros förslag till lösningar ter sig faktiskt ganska märkliga, åtminstone om det är antalet byråkrater som ska minskas. Timbro föreslår mer statlig övervakning och mer kontroll och redovisning. Staten har ju knappast varit ett föredöme i mer redovisningar betyder definitivt fler byråkrater.

 Ett alternativ kanske skulle vara mer demokrati, mer lokalt beslutsfattande och enklare beslutsvägar. Just sånt som kan bära upp en långsiktiga, solidariska välfärdslösningar, det har nog också Timbro förstått och det är just därför de slår mot kommunerna.


Långtifrån tillräckligt

december 25, 2009

En sjukvårdsreform som inte ger alla möjlighet till en god vård är givetvis inte tillräcklig. Frågan är om det ens är ett steg i rätt riktning.

Alldeles klar är inte sjukvårdsreformen i USA men efter omröstningar i både representanthuset och senaten verkar innehållet ändå vara ganska färdigt. Jag tycker det är uppseendeväckande att reformen inte omfattar alla. Cirka 6 procent kommer fortfarande att vara utan rätten till sjukvård. Det är förstås bara bedömningar eftersom det inte handlar om obligatoriska försäkringar men ändå, det kan ju betyda att ännu fler blir utanför försäkringssystemet.

För det privata försäkringssystemet med vinstdrivande vårdgivare blir kvar även om patienternas/försäkringstagarnas ställning mot försäkringsbolagen stärks. Det förslag som nu håller på att antas i USA skulle vi givetvis aldrig acceptera i Sverige och förmodligen heller inte något annat europeiskt land heller.

Allvarligast är förstås att så många blir utanför, 6 procent som betyder 15 miljoner människor. Nog finns en risk att det läget kommer att bli permanent eller åtminstone mycket långvarigt. Det har ju varit en mycket hård strid för att få med de ytterligare cirka 10 procent av befolkningen som förändringen innebär. Just nu känns det väldigt tveksamt att någon politisk kraft i USA skulle ta på sig att slåss för de 15 miljoner som fortfarande lämnas utanför. Deras möjligheter att komma med kan rentav ha försämrats genom den här reformen och då är det knappast ett steg i rätt riktning.


God Jul

december 24, 2009

Jag är väldigt ambivalent till julfirandet.

 Helger med lediga dagar är ett viktigt avbrott i vardagens lunk och rutiner. Det ger förstås också möjlighet till vila och umgänge som annars är svårt att hinna med. Särskilt de helger som inträffar vilka veckodagar som helst blir också en sorts revolt mot samhällseffektiviteten och en positiv tolkning är förstås att de mänskliga behoven får företräde framför de materiella.

 Men det är inte särskilt trovärdigt att påstå att julfirandet är en revolt mot de materiella behoven. Julhandeln slog rekord i år igen, som väntat.

 För många blir ju också helgerna extra påfrestande när förväntningarna är att helgen ska firas i lyckliga familjer. Så ser ju inte riktigt livet ut för alla, kanske inte ens för de flesta.

Ibland skulle jag vilja vara mer säker. Tidigare idag hörde jag sexårige F uttala sig om tomten med en säkerhet som man ibland skulle vilja ha. ”Jag tror inte på tomten, jag vet att han finns.”


Fördelningen avgörande

december 20, 2009

Visst är det dystert att Köpenhamnsmötet misslyckades men kanske är det början på nåt nytt.

 Självklart förstår alla världens länder och deras ledare att kraftfulla insatser måste göras för att begränsa klimatförändringen. Det misslyckade resultatet visar att det på flera punkter finns några helt grundläggande skilda synsätt. Jag tror att en viktig sådan fråga är fördelningen och vad det kan få för effekter på samhällenas sätt att fungera.

 Till stor del har den orättvisa fördelning som vi har och som vi länge har haft försvarats med argument i stil med att ”alla kan få så här bra om de anstränger sig och gör rätt”. Nu kanske det börjar gå upp för oss alla att detta inte stämmer. Det finns begränsningar som vi inte kan förhandla bort och som tekniken inte fullt ut kan lösa.

 Jag tror att det här starkt bidrar till de starka låsningar som verkar finnas när det gäller att hitta en global uppgörelse.

 Många länder ser nu möjligheten att få en uppgörelse för de två senaste seklens oförrätter med en exploatering som varit hänsynslös och som starkt bidragit till de skillnader som är så tydliga i världen. Under en stor del av den här tiden har utsläppen av växthusgaser varit mycket stora i de länder som var först ut med industrialiseringen. Nu ska det betalas tillbaka och visst kan 100 miljarder dollar årligen låta som en imponerande summa. Det blir ju nästan en tusenlapp per person och år för oss som ska ”vara med och betala”, det betyder cirka en tredjedels procent av vår BNP.

 Säkert finns det länder som inte sköter sina förhandlingar på ett bra sätt och säkert finns det flera makthavare som snarare ser till sin egen situation än till det egna landets och hela världens utmaning. Men en rättvis fördelning av bördorna kräver betydligt mer från den rika världen.

 (Jag vet att argumenten som försvarat orättvisorna alltid varit falska men kanske har det blivit mer tydligt nu. En stor del av hela klassamhällets konstruktion handlar ju om det som kan kallas positionsfördelar, alltså att några har det bättre än andra. Det ger status och det ger möjlighet att köpa andra människors arbete som underlättar det egna livet.)


Vi har sett det förut

december 17, 2009

Gäng som ställer upp för en åtalad för att sätta tryck på tingsrätten, men idag har var dom lite äldre.

 När en 70-åring från Värnamo idag åtalades vid Jönköpings tingsrätt så kom andra pensionärer dit genom organiserade resor. Syftet var att visa sitt stöd för den åtalade men troligen sätter det också press på tingsrätten.

 Vi har ju sett det förut men då har den våldsåtalade varit yngre. Kanske är det en ny trend. Jag drar mig till minnes att jag lyssnade på kriminologen Jerzy Sarnecki för några år sen. Han försökte beskriva vad ett samhälle kan göra för att brottsligheten ska vara låg. Några enkla recept kom Sarnecki inte med och några av möjligheterna betraktade han nog inte heller själv som realistiska. Men har nämnde att brottsligheten påverkas av om befolkningen (egentligen framförallt ungdomen) har stor eller liten kontroll över sin egen tid, helt enkelt stor eller liten möjlighet att ägna sig åt brottslighet. Han tänkte nog inte på pensionärerna men det kanske är värt att uppmärksamma……