Lyssna (inte) på polisen.

augusti 31, 2010

Jag har många gånger uttryckt min stora skepsis mot att det är fler poliser som behövs för att möta ökade sociala spänningar och brott bland unga. Här en polis som verkligen övertygar mig.

I morse gjorde P 1-morgon en uppföljning av det så kallade Alby-mordet. Reportaget gav en bild av ungdomar som totalt misstror samhällets etablerade institutioner och särskilt polisen. Trots att vi alla borde veta så är den avgrundsdjupa klyftan ändå lite omskakande.

Så en intervju men en av polisens gruppchefer i området. Han menade att ungdomens misstro beror på att ungdomarna har får dålig kunskap om polisens arbetssätt och uppgift. Gruppchefen hoppades på mer samarbete med sociala myndigheter och fritidsgården så att ungdomarna skulle få förståelse för polisen. Uppriktigt sagt så hade jag, trots min skepsis, trott att polisen kommit mycket längre i sina insikter. Jovisst bristande kunskaper, men hos vem.

Lyssna på inslaget men lyssna inte på polisen. Det är lite trixigt att få fram ljudet men under ”Skeptiska mot polisen” finns en rubrik som heter ”Albymordet, samtal”. Där framträder den fantastiska polisen.


Fri. Uppgång och fall

augusti 25, 2010

Förespråkarna för ”friskolor” hävdade att skolor med friare förutsättningar än de kommunala skulle bidra till nya idéer och utveckling i skolan. Nu dras tumskruvarna åt!

När de borgerliga partierna genomförde den stora friskolereformen i början av 90-talet hade de många påhejare från engagerade organisationer och pedagoger som ville ha lite friare möjligheter att utveckla skolan. Waldorfskolorna som redan fanns på många orter var naturligtvis positiva.

Jag har under hela friskoledebatten varit mycket kritisk till friskoleidén men måste medge att just möjligheten att pröva lite nya former och idéer har varit ett intressant argument. Det har visserligen inte blivit så mycket av de här idéerna, åtminstone inte som märks, och det kan bero på att intressanta idéer i skolvärlden numera betraktas mer och mer som affärshemligheter.

Men givetvis är det många som använt friskolemöjligheten precis som många kritiker varnade för. Skolorna gör det som lönar sig. Och kraven att göra vinst tar sig allt fräckare uttryck. Så provocerande att till och med utbildningsminister Jan Björklund nu signalerar hårdare tag och det brukar ju betyda hårda tag. I dagens utfrågning (P 1) av Mona Sahlin så nämnde hon också nya tankar om lagstiftning för att reglera friskolorna.

Möjligen är vi nu på väg mot en lagreglering av alla skolor som kommer att leda till raka motsatsen till det som många hoppades av friskolereformen (inte jag). Waldorfskolorna tillhör dom som är mycket oroliga redan med den lagstiftning som riksdagen beslutade före sommaren.

Fri som prefix på skolreformen håller på att bli nåt helt annat. Det nya borgerliga honnörsordet är reglerad marknad.


Billigare på krogen?

augusti 24, 2010

Trots allt, så finns det en del goda skäl att ha lägre beskattning på tjänster. Men fördelningspolitiken och skattebasen får inte tappas bort.

Idag kom ett nytt utspel från den borgerliga alliansen där de bland annat föreslår lägre moms på restauranger. Jag tror att de kan leda till fler i jobb i restaurangbranschen men det innebär också 6 miljarder i lägre skatteintäkter. De lägre priserna på restaurangerna gynnar främst människor med goda inkomster och några påverkas inte alls. Så är det troligen med ganska många tjänster, alltså, det är i första hand höginkomsttagare som köper tjänsterna och därför gynnas mest av prissänkningar och subventioner.

Men det finns en del rimliga, kanske till och med goda skäl för att beskatta tjänster och restaurangbesök lite mindre. En del tjänstesektorn ger jobb med liten, ingen eller kanske till och positiv miljöeffekt. Reparationer och service är ganska dyrt och därför köper vi nytt i lite för stor omfattning.

Restaurangmat kanske kan göras tilltalande även med råvaror som är acceptabla ur miljö- och klimatsynpunkt.

Nya former för beskattning av olika former av konsumtion måste därför kunna diskuteras men givetvis måste då också problemen tydliggöras. Vad händer med de totala skatteintäkterna när stora delar av skattebasen tas bort? Vilka nya fördelningspolitiska instrument är nödvändiga för att skillnaderna i livsbetingelser inte ska öka?

Klart är väl att nuvarande RUT och ROT måste mönstras ut. De är alldeles orimliga av alla möjliga skäl. Ett skäl är förstås att de är oerhört orättvisa, det är ju enorma skillnader mellan en villaägare och en hyresgäst. Ett annat skäl är att gränserna inte kommer att kunna upprätthållas. Det är förstås alldeles orimligt att klippning av en häck ska ge avdrag men in te klippning av ett träd men så är det faktiskt idag.


Vem tjänar du mest på?

augusti 16, 2010

Nu när partierna konkretiserar sina förslag så kommer tabellerna som ska visa hur ekonomin blir just för dig. Är det så man ska räkna?

Ska jag rösta på det parti som ger mig mest i plånboken?  Visst borde valet handla om nånting mer men nu kommer tabellerna och med hjälp av program kan du räkna ut hur förslagen från partierna slår just för dig. Och inte verkar det som om partierna gör motstånd mot detta.

Visst kan man utläsa partiernas ideologiska kompass av tabellerna men det är knappast det enklaste sättet. Nej tabellerna vädjar till vår egennytta och det kanske är just det som vi behöver mindre av i politiken. Men det kanske inte är så mycket annat än vänta när valrörelsen till stor del verkar bli en tävling i skattesänkning.

Självklart är det uppseendeväckande eller direkt upprörande när inkomst från direkt lön ska beskattas annorlunda än A-kassa, sjukpenning och pension. Dessvärre verkar inte något parti vilja ta itu med den märkliga konstruktionen utan väljer att satsa ”bara” på ålderspensionärerna (de är ju många). Därmed behålls en märklighet i skattesystemet som gör att alla trygghetssystem blir mycket svajigare. 80 procent är ju helt plötsligt inte 80 procent utan nånting mindre eftersom skatten blir högre än på motsvarande löneinkomst. Den principen borde verkligen diskuteras.


Jag gillar ministerstyre

augusti 14, 2010

När jordbruksministern blev pressad så lyckades djurskyddsinspektörerna inspektera 40 procent av alla minkfarmer i de mest berörda länen. På tre dar!

Jordbruksminister Eskil Erlandssson (C) är verkligen i hög grad ansvarig för läget i minkuppfödningen. Omedelbart efter valet 2006 stoppade den borgerliga majoriten en lag som skulle förbättra för minkarna. Därfter har djurskyddsmyndigheten lagts ner och när staten tog över djurskyddet från kommunerna 1 januari 2009 var resurserna mindre än tidigare.

Nu har Erlandssson agerat, efter djurrättsalliansen alarmerande filmer. Och på tre dar så åstadkommer det nedskurna djurskyddet en så stor inspektion att de anser sig kunna ge en bild av läget på minkfarmerna.

Flera frågor inställer sig:

  • Var kom resurserna ifrån (i semestertider dessutom)? Kanske fanns de redan och nu börhjade de användas till sitt egentliga syfte. Att besöka anläggningar där det föds upp djur, väl.
  • Hur trovärdig är deras rapport, egentligen. Jordbruksverkets chefsveterinär definierade inspektörerna som oberoende och troligen var det ett mycket medvetet ordval och syftade nog på att inspektionerna gjorts oberoende i fem län men skulle nog leda tanken till att länststyrelsens inspektörer är mer pålitliga än djurrättsalliansens filmer. Men är det så? Man kan utan vidare påstå att de kontrollerade sina egna tidigare bedömningar att inte göra inspektioner. Om de nu sagt att förhållandena var mycket dåliga så skulle ju det betyda att de prioriterat sina arbetsinsatser fel tidigare. Det kan knappast kallas oberoende, att kolla sig själv alltså.
  • Hur mycket hade minkuppfödarna lyckats städa upp efter larmet från djurrättsalliansen?
  • Var det ministerstyre? Jag gillar att regeringen styr riket, rent principiellt alltså, och jag tycker ministerstyre kan vara mycket befogat. Men tillåtet är det ju inte.

Vi behöver sam…

augusti 11, 2010

hälle, arbeta, verka, lag och en massa annat för att vi ska fungera och må bra. Vi är inte bara individer och det borde få tydligare genomslag när politiken utformas.

Friskolor, vårdval och rättighetslagstiftningar är utformade för att ge individen möjligheter och rättigheter. Men hur blir helheten? Diskussionen och de politiska förslagen borde nog handla mer om helheten och därmed kollektivet.

För borgerliga idémakare är troligen det individualistiska perspektivet det självklara. Marknadsekonomin, basen i det borgerliga tänkandet, baseras ju på att summan av alla individuella beslut är det bästa också för helheten. Men även delar av vänstern har blivit mer och mer individualistisk. Den förändringen tar Nancy Fraser upp sin bok ”Den radikala fantasin. Mellan omfördelning och erkännande.” som kom för några år sedan. Den handlar om Vänsterns väg från 60-talet och in på 2000-talet och speglar just hur vänstern har blivit mer individualistisk. Enligt min mening har det nästan lett till att vi inte har någon vänster.

Men kanske håller nåt på att hända. Idag (11 aug) har en av våra mest högerinriktade debattörer, DN:s förre chefredaktör Hans Bergström, en intressant artikel på DN:s ledarsida. Hans Bergström bor numera i USA och har förstås en lite annan utkikspunkt. Jag brukar absolut inte hålla med Hans Bergström och gör det inte fullt ut den här gången heller men artikeln är läsvärd.


Trygghet är tråkigt

augusti 9, 2010

Den så kallades arbetsmarknaden på sommaren visar verkligen att det behövs regler och kontroller. Visst känn det tråkigt men om alternativet är exploatering och personliga katastrofer är valet enkelt.

Bärplockarskandalerna tycks inte sluta. Företagens förmåga att komma undan anständiga regler tycks oändliga – kanske är det så här entreprenöranda ser ut i verkligheten.

Efter förra årets stora uppmärksamhet så utlovades förbättringar inför den här sommaren. Alla bärplockare som skulle få arbetstillstånd skulle var garanterade en någorlunda anständig lön hette det.

Jag vet inte exakt hur det gått till men företagen har uppenbarligen hittat en form att kringgå migrationsverkets bestämmelser, framförallt verkar det ha skett genom att anställningarna görs i Kina eller Thailand och därigenom kan reglerna endera kringgås eller så omöjliggörs kontrollen.

Och så ungdomarna förstås, som vanligt skulle man kunna säga men i min ungdom, dvs på 60-talet så var det inte så här det såg ut. Uteblivna löneutbetalningar. Gratis provjobb. Svarta löner. Inställda arbetspass. Orimliga arbetsuppgifter och allmänt dåliga förhållanden. DN ger idag några exempel (ligger inte på nätet, åtminstone inte ännu).

För ungdomarna är det allvarligt men knappast samma katastrofala följder som för många av bärplockarna från Kina och Thailand men visst borde det var en självklarhet att alla ska ha rimliga löner. Den tryggheten borde finnas i samhället även om det kräver en del tråkiga regler och kontroller.