All time high

december 14, 2010

Idag presenteras nya siffror på priserna på bostadsrätter – All time high heter det. Jag tror dessvärre att det är sant att priserna har ökat alldeles orimligt men knappast med de procentsatser som oftast anges. Det huvudsakliga problemet är att det inte är samma lägenheter som jämförs utan det är de som sålts under en period med en annan period. Det betyder att nyproducerade lägenheter som oftast/nästan alltid är dyrare driver upp priserna.

I Örebro (och kanske på fler orter) har statistikfelen varit särskilt tydliga eftersom sättet att finansiera bostadsrätter har skiftat väldigt påtagligt. En bit in på 90-talet så togs lånen till bostäderna av bostadsrättsföreningen och insatsen/priset som den enskilde betalde kunde hållas ganska låg, 30 000 – 40 000 var ganska vanliga nivåer. Å andra sidan fick de boende betala ränta via månadsavgiften till bostadsrättsföreningen.

Sedan mitten av 90-talet har den enskildes insats ökat och bostadsrättsföreningarnas lån har minskat, inte alls i motsvarande omfattning eftersom byggföretagens vinster också ökat. Summan har ändå blivit att insatserna/priserna också på det här sätter har ökat och allteftersom andelen bostäder som producerats efter mitten av 90-talet så ökar också överlåtelsesummorna.

Under de senaste åren har också ägarnas ombyggnader och upprustningar av sina lägenheter ökat kraftigt i takt med att inredningsintresset har ökat. En del väljer dessutom att göra ganska rejäla uppfräschningar alldeles före en försäljning – nånting som betraktades som olönsamt långt in på 90-talet.

Dessutom hämtas nästan alltid underlaget till statistiken och kommentarerna från dem som är intresserade av att priserna går upp och fortsätter att gå upp, dvs mäklare och långivare. Idag tar second-opinion upp detta i en artikel.

Det finns betydande statistikfel som skulle förtjäna en systematisk genomgång men det ändrar inte det faktum att priserna har ökat orimligt och börjar bli ett mycket stort problem. Tyvärr är det allyt6för många, betydligt fler än mäklarna och långivarna, som anser sig tjäna på prisökningar. Många vill ju bli miljonärer.


Ååh dessa listor

december 10, 2010

Kommuner och landsting har en fantastisk möjlighet att hjälpa varandra att bli bättre. All verksamhet och alla siffror är ju offentliga och därför går det att byta erfarenheter och pröva lite olika lösningar.

Tyvärr störs dessa möjligheter av ”vår” överdrivna ambition att alltid förenkla, helst ska allt kunna fångas i en enda siffra. Tydligast blir det när alla dessa rankningslistor kontrueras – idag presenteras SKL en lista över tryggheten i landets kommuner. Alla kommuner får en sifrra, dvs en placering var man ligger i listan. Etta hamnade Salem och sist hamnade Malung som numera heter Malung-Sälenför att berätta att det är en av landets största turistkommuner.

En annan favoritgren som massmedia har är att jämföra någon enstaka kostnadspost och visa att det är olika i olika kommuner, dvs just det som syftet med det kommunala självstyret.

Tillbaka till den så kallade trygghetsmätningen. Företrädaren för Malung-Sälen kunde ganska effektivt pulvisera värdet av den mätningen. Det är ju antalet händelser som mätts och som sedan ställts i förhållande till antalet folkbokförda i respektive kommun. Det säger ju just att Malung har många besökare som utsätter sig för risker och att Salem har många invånare som åker till andra kommuner (gissningsvis Stockholm) för krogbesök och annat som leder till brott. Salem valde dessutom att för några år sedan separera från Botkyrka kommun och istället bildade de en stabil medelklasskommun. Är det SKL:s råd?

Sådana här jämföresler och erfarenhetsutbyte måste gåras betydligt mer nyanserat och jag är säler på att det underlaget oftast finns i SKL:s materila men det drunknar i upphetsningen kring kommunernas placering på rankningen.

En liten intressant notering till, kanske en tillfällighet men jag tror inte det: Ekot valde att låta företrädare för Salem respektive Malungs-Sälen uttala sig och och förklara respektive ställas till svars för sina placeringar. Det ”goda” exemplet fick företrädas av en ledande tjänsteman och det ”dåliga” exemplet av ett kommunalråd. Och så kanske Ekot menar att det är. När det går bra så är det tjänstemännens förtjänst och när det går dåligt så beror det på politikerna. Kolla gärna hur Ekot brukar göra!


Företagen ska inte ta över rättstillämpningen

december 8, 2010

Drevet går mot Wikileaks och flera företag, bland annat VISA, har stängt av Wikileaks. Om fler följer efter så innebär det förstås ett mycket hårt slag mot Wikileaks och deras verksamhet. Allt detta sker utan någon rättslig prövning.

Nu gäller det Wikileaks och givetvis är många massmedia kritiska till de slag som nu drabbar Wikileaks men den här formen av privat rättstillämpning är inget nytt. Tvärtom har det många gånger applåderats utan allvarliga ifrågasättanden.

Och visst kan man tycka att det Sverigedemokraterna inte ska få hyra lokaler till sin främlingsfientliga verksamhet men hur vet vi att det bara blir goda beslut som följer i den privata rättstillämpningen.

Sedan många år finns ett etablerat samarbete mellan bankerna och en del branschorganisationer som resulterat i att företag som skickar bluffakturor helt enkelt stängs av och inte kan få in några pengar och därmed dör verksamheten. Enkelt och smidigt och givetvis sörjer inte jag att företag som försöker leva på bluffakturor tvingas sluta sin verksamhet. Men var går gränsen och inte heller i dessa fall sker någon offentlig rättslig prövning.

För bara några månader sedan uppmanade dåvarande bostadsministern (Mats Odell) bostadsföretagen att försöka stoppa farliga hundraser genom att förbjuda hyresgäster att inneha sådana. Visst hade det varit rimligare med lagstiftning som föregåtts av en rejäl diskussion.

Bakom de privata rättsliga ingripandena finns flera skäl. Ett kan vara att de ansvariga politikerna inte vågar ta itu med frågan men ett annat är nog också att en offentlig rättsutövning är mindre effektiv. Detta borde diskuteras annars riskerar vi att få mer och mer privata regler som tar över.


Det fria skolvalet ökar klyftorna

december 7, 2010

 Idag redovisar Skolverket den senast PISA-undersökningen där kunskaperna hos elever från många länder jämförs. För Sverige är det en dyster läsning. Det blir sämre över hela linjen och särskilt tappar de som ligger sämst till. Klyforna ökar kraftigt och det från en redan oacceptabel nivå.

 Det är väl ganska uppenbart att den stora reform med fria skolval och fria etableringar av friskolor först nu börjar få stor effekt. Det är bland annat detta som vi kan se i PISA-undersökningen.

 Nu börjar förstås slaget om vems förklaringar som är mest sanna. Jan Björklund avfärdade snabbt de ökande klyftorna som det stora problemet och det är lätt att förstås varför – han vill helt enkelt inte bry sig om det. Jag hörde också (Stark i P 1) Anders Jakobsson, docent vid Malmö Högskola, som undersökt detta och han hävdade att det är just konsekvensen av det fria skolvalet.

 Skolverket har i flera apporter kommit till samma slutsats även om det inte alltid glasklart har sagts rakt ut. De har valt att gå vägen om ”segregeringen” som en omskrivning för det fria skolvalet. Många friskolor har också haft just segregeringen som idé och hittat olika former för att uppnå detta. Den nya skollagen öppnar också för ytterligare inträdesprov och det är väl inte särskilt svårt att förstås vad det kommer att leda till.

 Dessvärre verkar knappast något politiskt parti vara beredd att på allvar börja ifrågasätta det fria skolvalet. Men det är just det vi måste.

En viktig erfarenhet av friskolereformen eller det fria skolvalet är också att det tar lite tid innan avarterna uppträder fullt ut. Det beror säkert på flera faktorer, en är att aktörerna, dvs friskolorna, är lite extra försiktiga i början när uppmärksamheten säkert är lite större. När det gäller friskolorna så fanns det också ett antal halvideella aktörer som dominerade i starten innan de kommersiella krafterna började ta över. Vi bör komma ihåg det här när vi betraktar liknande kommersialiseringar på andra områden, till exempel sjukvården.


På väg högerut?

december 4, 2010

 Mona Sahlins stora tal på Socialdemokraternas förtroenderåd, som just nu pågår, var en stark signal om att politiken ska flyttas mer, mycket mer, åt höger. Mona Sahlin inledde sitt tal med att framhålla att den socialdemokratiska politiken bygger på både jämlikhet och utveckling. I sin genomgång av politiken fanns därefter inga förslag om hur de stora orättvisorna skulle minska eller hur jämlikhetspolitiken skulle förbättras.

 Den politiska kursändring som Mona Sahlin förordade handlade om lägre skatter, bättre småföretagspolitik, stramare regler för A-kasseersättning och att Socialdemokraterna måste acceptera privata lösningar inom skola och vård.

 Helt tomt var det på innehåll om de ökande klassklyftor som vi sett i Sverige och på den närmast galopperande segregation som dessvärre blir tydlig på allt fler områden.

 Bara mycket kortfattat berördes klimatfrågan och några andra miljöfrågor fick inte plats.

 Mona Sahlin har en mycket stor förmåga att fånga trender och tendenser i tiden men i hennes tal märktes tydligt vilka hon umgås med och i vilka kretsar hon rör sig. Det var problemen för de med kreativa jobb eller med höga räntor som nämndes men inte nedlagda skolor och utslagning från arbetsmarknaden. Vi har dessvärre ett alltmer delat Sverige och tyvärr dominerar ”Stockholmsfrågorna” i medias och partiernas alltför mycket. Många frågor ser helt olika ut i olika delar av landet. Fastighetsskatten, som är en mycket rimlig skatt, ansåg Mona Sahlin att Socialdemokraterna ska ge upp. Det är ett exempel på en fråga som givetvis uppfattas väldigt olika i olika delar av landet.

Förhoppningsvis kommer inte Mona Sahlins tal att utgöra grunden för den fortsatta debatten om den framtida politiken. Om den framtida välfärden ska klaras, vilket Mona Sahlin framhöll, så måste högre skatter kunna tas in. Det behövs också en mer genomarbetad politik som utgår från de krav som miljön ställer, fortfarande är den officiella politiken att tekniken kommer att lösa frågorna. Det kommer inte att hålla. Dessutom måste Socialdemokraternas profil även i framtiden vara jämlikhetsfrågorna och då kan inte dessa frågor helt tappas bort.