Absolut kontroll

januari 30, 2011

 Demokrati som en viktig ledstjärna har ganska länge funnits i den svenska skolan. Skolan har haft som uppgift att förbereda för ett demokratiskt samhälle men också tillämpa demokratiska principer i det dagliga skolarbetet. Avsikterna har inte fullföljts åtminstone inte tillräcklig omfattning men ingen det har ändå funnits som en av skolans viktiga uppgifter.

 Nu verkar helt andra värderingar snabbt tränga ut de demokratiska ambitionerna. Nu verkar det handla banka in så mycket fakta som möjligt i eleverna.

 Imorron börjar klass 9 A i SVT 1 och inför premiären så uttalar en av de så kallade superpedagogerna Stavros Louca ”Jag kan inte undervisa om jag inte har absolut kontroll, det kan jag bara inte”. Inga omskrivningar där inte. Klart vem som bestämmer och vem som avgör vad som ska hända och vad som godtas.

 Tänk om

  • Statsministern sa: Jag kan inte regera om jag inte har absolut kontroll.
  • Kommunfullmäktigeledamoten sa: Jag kan inte vara med på sammanträdet om jag inte har absolut kontroll.
  • Psykologen sa: Jag kan inte hjälpa dig om jag inte har absolut kontroll.
  • Polisen sa: Jag kan inte bekämpa brott om jag inte har absolut kontroll.
  • Företagsledaren sa: Jag kan inte leda företaget om jag inte har absolut kontroll.
  • Bussföraren sa: Jag kan inte köra buss om jag inte har absolut kontroll.

Lika orimligt borde det vara med en lärare som säger sånt här men just nu verkar Stavros vara idealet som bland annat SVT sprider. På 90-talet fördes en viktig diskussion där men försökte skilja mellan att lära ut och att lära in. En viktig sak i den diskussionen handlade om vems perspektiv som skulle styra skolans arbete och det handlade förstås om på vilket kunskaper verkligen erövras av eleverna. Det räcker väl inte med att eleverna lär sig repetera vad lärarna sagt.

Annonser

Sparka valprövningsnämnden.

januari 19, 2011

Beskedet om ett eventuellt omval i Örebro kommun har åter skjutits upp av valprövningsnämnden. Tiden för en rimlig handläggning har för länge sen överskridits men valprövningsnämnden verkar inte göra sig nån brådska.

 Valet var för fyra månader sedan och valprövningsnämnden har haft allt underlag i mer än tre månader. Det borde ha varit möjligt att beskeden kommit senast under november, förra året. Nämnden får väl ta i lite så att valresultaten kan fastställas eller nya val genomföras. Detta är nu valprövningsnämndens enda arbetsuppgift.

 För Örebro kommun innebär beskedet att det besvärliga politiska läget fortsätter och kommer att delvis förlama beslutsfattandet. En kommun utan en stark ledning är till stor nackdel även om det kan vara svårt att exakt precisera vilken skada det innebär.

 Tyvärr innebär valprövningsnämndens bedrövliga hantering av det överklagade valresultatet rentav att tilltron till demokratin försvagas lite men framförallt att ger den en närmast tragisk bild av hur dåligt det offentligrättsliga förfarandet kan vara. När valprövningsnämnden avslutat sitt arbete med 2010 års val bör alla ledamöter och ordföranden bytas ut, det kan möjligen bidra till att återupprätta ett visst förtroende för valprövningsnämnden.


Köp, köp, köp

januari 17, 2011

En kort sekund trodde jag att det var telefonkatologen som kommit i brevlådan. Men sådana produkter finns det inte utrymme för i vår mer kommersialiserade värld. Nu heter det ”Köpguide” och namnbytet har tagit vägen över det lite neutralare ”Gula sidorna”.

Visst kan det vara bra att tala om vad som gäller men det är ändå lite dystert att det som en gång gjordes och uppfattades som en viktig samhällsservice nu görs för att vi ska köpa mer. Mer och mer av informationsflödet håller snabbt på att anpassas till just detta och det kan komma att bli ett allvarligt demokratiproblem.


Är gamla böcker oanvändbara?

januari 16, 2011

Flera medier har den här veckan slagit upp att det används läromedel i kemi som är 20 år gamla. Det är en rapport från Skolinspektionen som gett underlag till mediernas artiklar och inslag (P 1 bland annat). Eftersom mina kunskaper i kemi i huvudsak baseras på ännu äldre böcker, 40 år sådär, så kände jag mig tvungen att läsa rapporten och begrunda vad jag missat. Jag förmodar att väldigt många av oss som går omkring och tror att vi kan lite kemi helt baserat på gamla böcker.

 Nu när jag läst Skolinspektionens rapport så lutar jag snarare åt att Skolinspektionens syn och i viss mån grundskoleförordningen är föråldrade. De har en alldeles överdriven syn på den avgörande läroboken, trots att de också kritiserar skolorna för att de för lite använder Internet och andra digitala möjligheter.

 Jag tror att all verksamhet i skolan måste sättas i rätt sammanhang och så mycket som möjligt utgår från elevernas egna erfarenheter och intressen. Den processen måste ske i alla klassrum och är inte något som en tryckt lärobok kan fixa. Det är därför som jag menar att alla böcker inte behöver var nytryckta.

 Två slutsatser kommer jag till när jag läst Skolinspektionens rapport (delvis extensivt)

  1. Tidningar och andra nyhetsmedia gör ett väldigt snävt urval när de beskriver innehållet i såna här rapporter. 
  2. Såna här rapporter har ett tveksamt värde.

Och en tredje reflektion jag gör är att kanske staten ska börja ge ut läromedel. Om läromedlen ska vara en direkt förlängning av läroplaner, skollag och förordningar så är det kanske en intressant möjlighet. Säkert skulle det bli billigare också.

 Läs gärna rapporten själv och begrunda. Själv ska jag försöka ta reda på de aktuella formlerna för vatten, saltsyra och metan. Då på 70-talet var det H2O, HCl och CH4 som gällde.


Nej till ny opera i Stockholm

januari 12, 2011

Det finns många goda skäl att inte bygga en ny opera i Stockholm. DN och många andra inom kulturvärlden har börjat driva kravet på en ny operabyggnad i Stockholm men skälen övertygar absolut inte. Men allra viktigast tycker jag är att detta är en intressant möjlighet att göra en stor nationell satsning nån annanstans än i Stockholms centrala delar – i det nyss påbörjade kampanjandet tas det som en självklarhet.

 Om det är nya hus som behövs så tror jag att det skulle vara möjligt att bygga i Västerås, Örebro och Norrköping och få tre hus för samma kostnad som bedömningarna för ett hus i Stockholm ligger på, 4 miljarder har nämnts. Om det är mer verksamhet som ska nå fler som behövs så är det knappast några nya hus det handlar om. Troligen är och förblir opera en så smal kulturyttring så att det ändå bara skulle komma att intressera några enstaka procent av befolkningen.

 Om det ska byggas ett eller tre-fyra storslagna hus måste det ge möjlighet till annan scenkonst är opera.

Så lite mer om skälen som förs fram för att det behövs ett nytt operahus. Jag har uppfattat framförallt två typer av kritik som förs fram mot det befintliga operahuset. Det är för liten scen och det är arbetsmiljöproblem. DN illusterade arbetsmiljöproblemen med en trång hiss när en person transporterade en vid stärkklänning. Givetvis går det att lösa arbetsmiljöproblemen utan att bygga att nytt hus för fyra miljarder. Ang scenens storlek så borde det absolut kunna skrivas fler operor för mindre scener – det skulle öka möjligheten att uppträda på fler platser men det passar troligen inte vare sig artisterna eller publiken.

 Till stor del borde den här diskussionen handla om vilken kultur vi vill ha och vilka som ska kunna ta del av kulturutbudet. Vad tillför ett nytt operahus i Stockholm?


Dagens knäppa fråga

januari 11, 2011

Idag handlar Studio ett (P 1) bland annat om elpriserna och varför de har ökat så mycket. Det är ett ämne som är värt att diskutera men redaktionens ingång i frågan är mycket märklig, ja rentav knäpp. De undrar varför priserna är så höga trots avregleringen. Avregleringen innebar att företagen började drivas av vinster och det ska väl nån betala. Dessutom innebär marknadiseringen väldigt komplicerade mekanismer mellan företagen som många måste sköta om. Slutligen byggdes stora nya marknadsorganisationer upp som skulle ragga kunder som ju redan hade el.

 Högre priser borde väl vara den rimliga följden av detta. Till ovanstående så har tillkommit nya möjligheter att utnyttja den låga priselasticiteten, det betyder att vi är beredda att betala mycket innan vi stänger av.

 Min poäng är helt enkelt att avreglering och nya vinstintressen snarast leder till högre priser och inte lägre. Trots detta ställs ofta frågan varför ”Varför blir det inte billigare nä företagen konkurrerar”. Men svaret är enkelt. Företagen drivs inte av idealitet och konkurrens kostar pengar.


Återupprätta bostadspolitiken

januari 5, 2011

Hushållens ränteavdrag innebär en stor orättvisa mellan olika upplåtelseformer och därför är det rimligt att ifrågasätta ränteavdragen. Idag föreslår Carl B Hamilton (FP) på DN-debatt att ränteavdragens värde men också att skatten på kapitalinkomster minskar. Om inte Folkpartiet ansträngde sig för att alltid öka eller bibehålla de ekonomiska orättvisorna skulle förslaget kunna utformas betydligt bättre – kanske skulle det kunna leda till en diskussion om bostadspolitiken och inte bara en krisåtgärd.

 Den borgerliga regeringen hade mycket dålig tajming av sin politik när finanskrisen slog till, men troligen så lindrade avskaffandet av fastighetsskatten n del av krisens verkningar i Sverige. Det var inte alls så det var tänkt men det bromsade definitivt det prisfall på bostäder som vi kunde se i många andra länder. Men nu får vi betala räkningen, prisuppgången har tagit ny fart men från en så hög nivå att risken för en bubbla blir uppenbar.

 En mer rättvis förändring borde vara ett återinförande av fastighetsskatten. Det skulle dämpa priset på villor och med en bra utformning också på bostadsrätter. Det är en rimlig skatt och bra ur fördelningspolitisk synpunkt. Det utjämnar också skillnaderna i bostadskostnad mellan nya och gamla bostäder.

 Ränteavdragens positiva sida är de underlättar nyproduktion, särskilt av villor men också av bostadsrätter men definitivt inte av hyresrätter. En bra bostadspolitik måste innehålla olika instrument för att möjliggöra nyproduktion, idag saknas detta helt med undantag av ränteavdragen.

 Ränteavdragen bör definitivt ses över men att nu sänka ränteavdragens värde som enda åtgärd riskerar att göra ont värre. Det är definitivt en illa vald tidpunkt, när räntorna är ganska snabbt på väg upp, visserligen från en låg nivå. Och det kommer att slå mot möjligheten att bygga nya bostäder – därför behövs det en bostadspolitik snarare än en finanspolitik.

 Det är också intressant att läsa vad Car B Hamlitons artikel inte innehåller om ränteavdragen. Idag finns en begränsningsregel som innebär att räntor över 100 000 kronor ”bara” sänker skatten med 21 procent och inte 30 procent. Det borde vara relaltivt enkelt att sänka detta ”tak” till exempelvis 70 000 och kanske införa en nivå till med ännu lägre värde. Det skulle ju innebär att  man i första hand skyddar de med måttliga inkomster men det strider väl mot Folkpartiets syn på fördelningspolitiken och därför tar Hamilton inte alls upp detta alternativ.

Hushållens ränteavdrag innebär en stor orättvisa mellan olika upplåtelseformer och därför är det rimligt att ifrågasätta ränteavdragen. Idag föreslår Carl B Hamilton (FP) på DN-debatt att ränteavdragens värde men också att skatten på kapitalinkomster minskar. Om inte Folkpartiet ansträngde sig för att alltid öka eller bibehålla de ekonomiska orättvisorna skulle förslaget kunna utformas betydligt bättre – kanske skulle det kunna leda till en diskussion om bostadspolitiken och inte bara en krisåtgärd.

Den borgerliga regeringen hade mycket dålig tajming av sin politik när finanskrisen slog till, men troligen så lindrade avskaffandet av fastighetsskatten n del av krisens verkningar i Sverige. Det var inte alls så det var tänkt men det bromsade definitivt det prisfall på bostäder som vi kunde se i många andra länder. Men nu får vi betala räkningen, prisuppgången har tagit ny fart men från en så hög nivå att risken för en bubbla blir uppenbar.

En mer rättvis förändring borde vara ett återinförande av fastighetsskatten. Det skulle dämpa priset på villor och med en bra utformning också på bostadsrätter. Det är en rimlig skatt och bra ur fördelningspolitisk synpunkt. Det utjämnar också skillnaderna i bostadskostnad mellan nya och gamla bostäder.

Ränteavdragens positiva sida är de underlättar nyproduktion, särskilt av villor men också av bostadsrätter men definitivt inte av hyresrätter. En bra bostadspolitik måste innehålla olika instrument för att möjliggöra nyproduktion, idag saknas detta helt med undantag av ränteavdragen.

Ränteavdragen bör definitivt ses över men att nu sänka ränteavdragens värde som enda åtgärd riskerar att göra ont värre. Det är definitivt en illa vald tidpunkt, när räntorna är ganska snabbt på väg upp, visserligen från en låg nivå. Och det kommer att slå mot möjligheten att bygga nya bostäder – därför behövs det en bostadspolitik snarare än en finanspolitik.

Det är också intressant att läsa vad Car B Hamlitons artikel inte innehåller om ränteavdragen. Idag finns en begränsningsregel som innebär att räntor över 100 000 kronor ”bara” sänker skatten med 21 procent och inte 30 procent. Det borde vara relaltivt enkelt att sänka detta ”tak” till exempelvis 70 000 och kanske införa en nivå till med ännu lägre värde. Det skulle ju innebär att  man i första hand skyddar de med måttliga inkomster men det strider väl mot Folkpartiets syn på fördelningspolitiken och därför tar Hamilton inte alls upp detta alternativ.