Återupprätta bostadspolitiken

Hushållens ränteavdrag innebär en stor orättvisa mellan olika upplåtelseformer och därför är det rimligt att ifrågasätta ränteavdragen. Idag föreslår Carl B Hamilton (FP) på DN-debatt att ränteavdragens värde men också att skatten på kapitalinkomster minskar. Om inte Folkpartiet ansträngde sig för att alltid öka eller bibehålla de ekonomiska orättvisorna skulle förslaget kunna utformas betydligt bättre – kanske skulle det kunna leda till en diskussion om bostadspolitiken och inte bara en krisåtgärd.

 Den borgerliga regeringen hade mycket dålig tajming av sin politik när finanskrisen slog till, men troligen så lindrade avskaffandet av fastighetsskatten n del av krisens verkningar i Sverige. Det var inte alls så det var tänkt men det bromsade definitivt det prisfall på bostäder som vi kunde se i många andra länder. Men nu får vi betala räkningen, prisuppgången har tagit ny fart men från en så hög nivå att risken för en bubbla blir uppenbar.

 En mer rättvis förändring borde vara ett återinförande av fastighetsskatten. Det skulle dämpa priset på villor och med en bra utformning också på bostadsrätter. Det är en rimlig skatt och bra ur fördelningspolitisk synpunkt. Det utjämnar också skillnaderna i bostadskostnad mellan nya och gamla bostäder.

 Ränteavdragens positiva sida är de underlättar nyproduktion, särskilt av villor men också av bostadsrätter men definitivt inte av hyresrätter. En bra bostadspolitik måste innehålla olika instrument för att möjliggöra nyproduktion, idag saknas detta helt med undantag av ränteavdragen.

 Ränteavdragen bör definitivt ses över men att nu sänka ränteavdragens värde som enda åtgärd riskerar att göra ont värre. Det är definitivt en illa vald tidpunkt, när räntorna är ganska snabbt på väg upp, visserligen från en låg nivå. Och det kommer att slå mot möjligheten att bygga nya bostäder – därför behövs det en bostadspolitik snarare än en finanspolitik.

 Det är också intressant att läsa vad Car B Hamlitons artikel inte innehåller om ränteavdragen. Idag finns en begränsningsregel som innebär att räntor över 100 000 kronor ”bara” sänker skatten med 21 procent och inte 30 procent. Det borde vara relaltivt enkelt att sänka detta ”tak” till exempelvis 70 000 och kanske införa en nivå till med ännu lägre värde. Det skulle ju innebär att  man i första hand skyddar de med måttliga inkomster men det strider väl mot Folkpartiets syn på fördelningspolitiken och därför tar Hamilton inte alls upp detta alternativ.

Hushållens ränteavdrag innebär en stor orättvisa mellan olika upplåtelseformer och därför är det rimligt att ifrågasätta ränteavdragen. Idag föreslår Carl B Hamilton (FP) på DN-debatt att ränteavdragens värde men också att skatten på kapitalinkomster minskar. Om inte Folkpartiet ansträngde sig för att alltid öka eller bibehålla de ekonomiska orättvisorna skulle förslaget kunna utformas betydligt bättre – kanske skulle det kunna leda till en diskussion om bostadspolitiken och inte bara en krisåtgärd.

Den borgerliga regeringen hade mycket dålig tajming av sin politik när finanskrisen slog till, men troligen så lindrade avskaffandet av fastighetsskatten n del av krisens verkningar i Sverige. Det var inte alls så det var tänkt men det bromsade definitivt det prisfall på bostäder som vi kunde se i många andra länder. Men nu får vi betala räkningen, prisuppgången har tagit ny fart men från en så hög nivå att risken för en bubbla blir uppenbar.

En mer rättvis förändring borde vara ett återinförande av fastighetsskatten. Det skulle dämpa priset på villor och med en bra utformning också på bostadsrätter. Det är en rimlig skatt och bra ur fördelningspolitisk synpunkt. Det utjämnar också skillnaderna i bostadskostnad mellan nya och gamla bostäder.

Ränteavdragens positiva sida är de underlättar nyproduktion, särskilt av villor men också av bostadsrätter men definitivt inte av hyresrätter. En bra bostadspolitik måste innehålla olika instrument för att möjliggöra nyproduktion, idag saknas detta helt med undantag av ränteavdragen.

Ränteavdragen bör definitivt ses över men att nu sänka ränteavdragens värde som enda åtgärd riskerar att göra ont värre. Det är definitivt en illa vald tidpunkt, när räntorna är ganska snabbt på väg upp, visserligen från en låg nivå. Och det kommer att slå mot möjligheten att bygga nya bostäder – därför behövs det en bostadspolitik snarare än en finanspolitik.

Det är också intressant att läsa vad Car B Hamlitons artikel inte innehåller om ränteavdragen. Idag finns en begränsningsregel som innebär att räntor över 100 000 kronor ”bara” sänker skatten med 21 procent och inte 30 procent. Det borde vara relaltivt enkelt att sänka detta ”tak” till exempelvis 70 000 och kanske införa en nivå till med ännu lägre värde. Det skulle ju innebär att  man i första hand skyddar de med måttliga inkomster men det strider väl mot Folkpartiets syn på fördelningspolitiken och därför tar Hamilton inte alls upp detta alternativ.

En kommentar till Återupprätta bostadspolitiken

  1. […] Peter Andersson om en allians i uppluckring, Mary Jensen och Annarkia om betygsättning av lärare, Lars Bjurström om behovet av en ny […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: