Alltför positivt om marknaden

Det är en totalsågning av borgarnas privatiseringspolitik som Jesper Meijling gör idag på DN-debatt. Men det finns en uppenbar risk att de utvägar där fortsatta privatiseringar ingår kommer att leda till ännu större katastrofer för välfärden. Därför borde svaret på de redovisade bristerna bli att välfärden ska skötas helt utan inblandning av privata vinstintressen.

Mejling väljer i sin debattartikel istället att föreslå ”en läroprocess” och kanske leder den till att privatiseringar stoppas men risken är också att privatiseringarna tar ännu värre uttryck.

Riksdagen, på förslag av regeringen, har redan antagit lagstiftning som tvingar fram privatiseringar av bland annat vårdcentraler och borgarnas tanke är nu att gå vidare (LOV – Lag om valfrihetssystem). Då faller en del av Mejlings argumentation när han pekar på att äldreomsorgsentreprenader har ett ”fast och förutbestämt utrymme”. I skolan finns det här systemet sedan snart 20 år. Ökad segregation, fejkade betyg och större skillnader är några resultat.

I ett system med så kallad valfrihet så får företagen större utrymme att jaga egna kunder och att i en del fall styra behandling och insatser så att räkningen som skickas till skattebetalarna kan bli så stor som möjligt. Flera sådana exempel har redan uppmärksammats men det mesta är troligen helt omöjligt att hitta. Fler kontroller och begränsningar skulle kunna vara lösningen men är vi verkligen beredda att betala för och leva med sådana system. Vad kommer då marknaden att uppfinna?

Mer egen betalning ligger definitivt i farans riktning och flera vårdföretag har redan pekat på denna möjlighet i den just nu aktuella debatten. Den utbildning, vård och omsorg som erbjuds skattefinansierat klarar då bara det mest elementära och akuta och vi själva får skjuta till för att få bra mat, läxhjälp, enkelrum, utflykter, egen dator eller vad det nu kan komma att handla om. Vi ser redan sådana här tendenser trots att det är förbjudet med extraavgifter i skolan och trots att vård och omsorg ska täcka hela behovet.

Min poäng är att marknaden helt enkelt inte är lämplig att utföra uppgifter inom välfärdsområdena. Marknadslösningar kommer att ge oss stora problem på det ena eller andra sättet. Vinstintressena visar sig särskilt grymma just inom de här områdena helt enkelt. Därför är Jesper Meijlings fantastiska totalsågning av borgarnas hittills genomförda privatiseringspolitik också en alltför naiv förhoppning om att det finns en möjlig och god lösning genom en läroprocess.

Jag har skrivit på detta tema fler gånger tidigare bland annat 12 november, 7 september, 31 augusti, 18 februari och 7 december (2010).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: