Provocerade ”eliten”

Håkan Juholts avgång ställer en del viktiga frågor om hur vi vill att demokratin ska fungera. Det är ganska uppenbart att många som anser sig tillhöra den svenska eliten blev väldigt provocerade när en okänd gubbe med mustasch från Oskarshamn blev vald till ordförande för det största partiet.

Som en sista provokation så förlade Håkan Juholt sin sista presskonferens som partiordförande till ett köpcentrum i Oskarshamn. SVT blev tydligen så provocerade att de inte ens lyckades sända hans korta anförande i direktsändning utan studiosamtalet fick fortsätta.

Så här efteråt är det lite lättare att inse att Håkan Juholt nog kände sig väldigt ifrågasatt redan från början, trots att han gjorde en lysande start med ett anförande på partikongressen som jagade nytt mod i ett väldigt sargat parti. Troligen valde han en mycket hög profil redan från första dagen för att visa att han verkligen förtjänade sitt uppdrag. Men den ambitionen blev lite för hög med tanke på de resurser och den erfarenhet han hade. I hög grad beroende på den oförsonlighet som delar av etablissemanget visade mot Juholts misstag. Han förtjänar kritik för pengarna han erhållit för sin bostad och efter den ”affären” har det märkts att han tappat en hel del självförtroende.

Det tappade självförtroendet och alltför många otydligheter i partiets politik ledde till att han inte lyckades fullfölja den förnyelse som märktes så tydligt inledningsvis.

Istället har misstagen räckt  för att han skulle kunna målas ut som en tomte från Småland som inte hör hemma i Stockholms finrum, och så har det fortsatt. Han har dessvärre hjälpt till lite för mycket själv men han fick heller aldrig någon riktig chans och socialdemokratin missar därmed en intressant möjlighet till förnyelse.

Även Göran Persson hade en tung start som partiordförande, delvis av samma skäl som gav Håkan Juholt problem. Persson hade heller ingen given plats i de Stockholmska finrummen och fick utstå liknande omdömen. Men Persson hade flera års erfarenhet i regeringen och hade som statsminister resurser av en helt annan dignitet.

Och trots att Thorbjörn Fälldin gav den svenska borgerligheten hopp om att bryta den socialdemokratiska dominansen så var han också föremål för liknande förakt från ”eliten” som senare drabbat Persson och Juholt.

Parallellerna är naturligtvis inte alls perfekta men finns där ändå. Jag har inte tillgång till några arkiv men tvekar ändå inte om att de var föremål för en särskild sorts ”granskning” av massmedia. Persson vann till slut detta slag och var statsminister i tio år och efterhand blev han naturligtvis en annan person i massmedias beskrivningar.

Givetvis har många, praktiskt taget alla, politiska ledare av betydelse i Sverige blivit hårt granskade och sympatisörerna har tyckt att det varit orättvist. Men jag tycker att behandlingen av Håkan Juholt är av en helt annan dignitet. Frågan är vilka som överhuvudtaget är beredda att utsätta sig för en liknande behandling? Och vilken typ av politiska ledare vill vi ha? Och vilka tillsätta och avsätta politiska företrädare?

http://www.aftonbladet.se/ledare/article14248887.ab

En kommentar till Provocerade ”eliten”

  1. Nillan Molin skriver:

    Bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: