Mer makt och pengar till forskarna?

För något decennium sedan ansågs demokratin var en sorts överideologi i det svenska politiska landskapet. Sedan dess har alltfler specialister som anser sig tillhöra eliten försökt att hitta argument för att just deras verksamhet inte ska omfattas av vanliga demokratiska principer. Tyvärr gäller detta också forskning och universitet. Idag uttrycker sju professorer på DN Debatt att forskningen ska räddas genom mer makt och pengar till forskarna själva. Eller vad sägs om de två första punkter som professorerna föreslår: 

  • Den individuella forskningsledaren ska stå i centrum för forskningen.
  • Forskarinitierade projekt ska dominera statens forskningssatsningar, inte regerings- och universitetsstyrda program.

 Visst inser jag att forskningen kan vinna mycket på stor frihet och att ingen på förhand kan veta vilka resultat som blir de intressanta men det får aldrig hindra ett demokratiskt samtal om vilka områden som är viktigast. Klimatfrågan? Missbruksfrågor? Ekonomiska kriser? Arbetslöshetsbekämpning? Alzheimermedicin? Malariabekämpning? Detta kan inte vara upp till forskningssamhället att avgöra men dessvärre verkar frågan alltmer gå i den riktningen.

Gårdagens bistra besked, om att Astra Zeneca lägger ner sin forskning i Södertälje, har framförallt lett till en diskussion om hur forskare ska kunna behållas i Sverige och hur forskningen påverkar företagens verksamhet. Men visst borde diskussionen mest handla om vilken forskning som är viktig och hur eventuellt de alzheimersjuka påverkas av Astra Zenecas beslut.

I professorernas debattartikel är det mycket tydligt att forskarna ska ha mer, kanske rentav all, makt men de efterlyser också bättre materiella villkor för forskarna, även om det inte är så tydligt. Det kanske är befogat men jag tvivlar på att det mest verkningsfulla insatsen för mer och bättre forskning.

2 kommentarer till Mer makt och pengar till forskarna?

  1. Så sant! Samtidigt som det kräver att den politiska arenan är beredd att ta den diskussionen. Trots att vi lever i kunskapssamhället finns fortfarande en anti-kunskapsmentalitet, kanske särskilt i (S), som gärna undviker sådant som är belagd kunskap. Hur blir inställningen då om det handlar om forskning?!! Den kunskapen är ju ännu inte belagd. Så i den kunskapsfientliges ögon kan den därför inte anses relevant som konkurrent till andra samhälleliga behov och resurser.
    Att borgarna ständigt hamnar snett i dessa frågor handlar ju om förakt över huvud taget till allt som de inte begriper. Det överlåter de samfällt till ”marknaden”! Den politiska arenan fegar ur tycker jag!

    • Thord Strömberg skriver:

      Det är lätt att instämma i din kritik av DN-artikeln, men du har fel då du tror att ”forskarsamhället” håller på att ta makten över forskningsmedlens fördelning. Det är precis tvärt om! Forskarna ägnar massor av tid till anpassa sina argument till de som ”anslagsgivande myndigheter” för dagen anser väga tyngst. Det gäller allt rån EU:s ramprogram, där samtliga nyckelord måste vara med i en framgångsrik ansökan, till utlysningar från inhemska forskningsråd där politiska prioriteringar omvandlas till amöbalika begrepp som ”hållbarhet”, ”entreprenörskap” och ”civilsamhälle”.

      Så hanterat blir politisk styrning detsamma som administration av problem som diffust kan skönjas vid nästippen. Politik bör också innehålla moment av kritisk och nyfiken framtidsdisskusion där det borde finns plats för fritänkande forskare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: