Viktigt med icke-kommersiell underhållning

april 30, 2012

För att public service ska kunna fortsätta spela en viktig roll måste bra underhållning vara en av hörnstenarna i Sveriges Televisions verksamhet. Ett av syftena med detta är att visa hur bra underhållning, utan påverkan av kommersiella krafter, kan se ut.

Det finns många hot mot bra public service och alla måste tas på allvar. Ett hot kommer från EU:s lagstiftning som hotar att begränsa public service-företagens verksamheten på Internet. Ett hot kommer från dem som vill att public service-företagen snarast ska ses som ett komplement till de kommersiella kanalerna. Ett (mindre) hot är public service-företagens egen ökade självgodhet som innebär att de anser sig själva stå över alla former av kritik och särskilt från någon som tillhör ett politiskt parti.

Men public service är fortfarande att av de viktiga inslagen i den svenska yttrandefriheten och därmed en del av den svenska demokratin. För många är förstås Sveriges Television i första hand ett företag som står för underhållning i form av sport, tävlingar, musik och drama i första hand filmer. Den delen är viktig att behålla dels för att tittarna ska se Sveriges Television som sin TV-kanal och dels för att inom dessa områden visa alternativ till en alltmer kommersialiserad sport och alltmer kommersiella intressen som direkt utnyttjar underhållning för att sälja sina produkter.

De kommersiella företagens påverkan sker i alltmer påträngande men också alltmer ”utvecklade” former. Företagens sponsring i olika former av tävlingsprogram sker ju helt öppet medan deras produktplacering i serier och filmer kan vara mer förrädisk. I vilken grad vi har förmåga att genomskåda detta vet jag inte. Det kan säkert också vara svårt för Sveriges Television att helt och hållet stå emot detta – flertalet filmer som visas är ju inköpta – men ambitionen måste finnas.

På DN-debatt idag skriver några mediabranschföreträdare en artikel som säger sig slå vakt om public service men som i hög grad verkar vilja begränsa framförallt Sveriges Televisions verksamhet. Expedition Robinson tas som exempel på en serie som inte borde ha platsat i Sveriges Television. Jag håller absolut inte med! Jag tror att just denna typ av serier är viktiga att ha i public service. Men med en utformning som är intressant och anständig. Det tycker jag att första omgångarna av expedition Robinson gjorde men det är knappast nånting man kan säga om många ”uppföljare” som övergått till ren förnedrings-TV.

Annonser

OK, OK gamle…svikare.

april 28, 2012

Nää inte trodde jag att OK var någon riktig folkrörelse men ändå blir jag besviken när OK agerar helt emot varje tanke på medlemsinflytande. Och visst; mest PK är det väl att inte att behöva OK:s produkter. Men så här:
Igår, 27 april, kom det ett brev från OK, nåja OK-Q8 AB, och där tilltalades jag ”Bäste kund!”. Inte medlem eller nån annan demokratisk fernissa. Våran mack ska läggas ner, framgick det av brevet. Den 16 maj stänger macken i Klintehamn och istället hänvisas vi till Hemse eller Visby. Det är absolut ingen katastrof och det finns en annan mack kvar i Klintehamn, men ändå.
Den 7 maj har OK nån sorts distriktsstämma i Visby. Det hade förstås inte varit någon som helst svårighet att ta upp och diskutera denna fråga på distriktsstämman. Att driva macken vidare några sommarmånader hade troligen rentav kunnat vara en god affär. Därför är det så provocerande att OK utan någon som helst förvarning kommer med detta besked.
Jag har varit väldigt lojal mot Klintehamnsmacken och försökt fylla tanken innan jag åker till fastlandet och aldrig kommit tillbaka med mer än nödvändigt i tanken. Det har uppenbarligen inte räckt och någon annan chans ger inte OK:s medlemskap eller snarare kundskap.

Jag försökte ringa det nummer som hänvisades till i brevet. Det var 30 minuters väntetid och några andra kontaktuppgifter gick inte få fram.

Det är inte nytt och inte överraskande att OK inte försöker ha något medlemsinflytande men det hindrar inte att de förtjänar kritik.


Regeringen bostadsförslag leder åt helt fel håll.

april 13, 2012

Visst var det lite men ännu värre var att det är helt fel politik. När regeringen igår beskrev sina förslag för att förbättra situationen på bostadsmarknaden så blir det väldigt tydligt att regeringens förslag alltid i första hand ska gynna de som redan har en bra situation. Ökad skattefri andrahandsuthyrning med mindre skydd för den som måste hyra i andra hand visar väl tydligt vilka intressen regeringen vill gynna.

Det blir väl alltmer uppenbart att nedmonteringen av bostadspolitiken leder till stora problem, särskilt för de med svag ställning på bostadsmarknaden. Hyresrätter har sålts ut och nyproduktionen av hyreslägenheter har varit liten. Marknadskrafterna har tillåtits ta ett allt starkare grepp om bostadsmarknaden. Många, särskilt ungdomar, har en bedrövlig bostadssituation.

Det skulle behövas en rejäl satsning på nyproduktion av hyreslägenheter, särskilt i de större städerna. Men eftersom en av regeringens absolut första åtgärder var att ta bort investeringsstödet till just sådant byggande så är det väl knappast troligt att den här regeringen kommer med nåt sånt.

I sammanhanget kanske man kan säga att gårdagens utspel från regeringen är lite löjeväckande. För att få fart på nyproduktionen av hyreslägenheter så ökas tiden för avgiftsbefrielse av fastighetsskatt från 10 – 15 år. Den högsta avgiften är idag 1 400 per lägenhet. Det betyder att den ”extra stimulansen” uppgår till 7 000 kronor per lägenhet som dessutom kommer först 10 år efter färdigställandet. Kostnaden för staten kommer att uppgå till cirka 900 miljoner kronor år 2027 när hela effekten syns i statsbudgeten.

Den snålhet som visas mot byggande av hyreslägenheter kan kanske jämföras med kostnaden för hushållens ränteavdrag som gäller framförallt villor och bostadsrätter. 2009 uppgick statens skattebortfall till 21 miljarder och kommer (räntan har gått upp) 2011 troligen att hamna på cirka 25 miljarder. Till detta kan läggas stora subventioner till framförallt villaägare genom det så kallade husavdraget (ROT och RUT).

Trots det löjeväckande skimret runt regeringens förslag fanns några riktigt allvarliga inslag. Det är förstås försvagningen för den som hyr i andra hand. Där har tidigare funnits en möjlighet att i efterhand få tillbaka en del av hyran för den som tvingats betala orimliga hyror. Denna möjlighet vill regeringen ta bort. Dessutom har man smugit en liten skrivning om att ”förlänga tidsperioden för hyror som kan ge kostnadstäckning vid

nyproduktion, så kallade presumtionshyror, kan gälla, från dagens 10 år

till 15 år.”

Begreppet presumtionshyror är väl kanske inte väldigt allmänt känt men det handlar alltså om en undantagsregel i lagstiftningen som ger möjlighet at i vissa fal under en kortare tid ha lite högre hyra än bruksvärdet i nyproducerade lägenheter. Nu förlängs den tiden och vi närmar oss alltmer fri hyressättning även om stegen är små så går det åt fel håll. Den här ändringen kan säkert få större betydelse än den minskade fastighetsavgiften men regeringen trummade uppenbarligen inte på detta. Till exempel DN nämnde inte alls denna punkt i sin artikel.

 Här finns regeringens egen presentation:

http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/05/02/2b102c27.pdf


Konsumentmakten är ojämlik

april 12, 2012

Just när det gäller bankerna borde väl alla fatta att det är de kunder som har mycket pengar och som gör mycket affärer är de kunder som bankerna vill ha. Ökad ”konsumentmakt” kan därför mycket väl innebära att vanliga kunder förlorar. Alla inser väl att våra chanser att pruta på räntan på våra bostadslån inte är inte är någon jämlik möjlighet.

Regeringen kritiserar bankernas vinster och det är en kritik som är välbefogad, men regeringens liberala politik innebär att bankerna i stort sett kommer att kunna fortsätta som tidigare. Regeringen vill helt enkelt ingripa utan hänvisar istället till att det är vi som konsumenter som ska pressa bankernas vinster. Det kommer inte att fungera! http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1650

Bankernas informationsövertag är alldeles för stort för att konsumentmakt alls ska ha en chans att fungera som ett sätt att förändra bankväsendet. Några riktiga prisjämförelser går ju inte att göra eftersom en hel del uppgörelser, till exempel om prutade räntor, inte är tillgängliga utom för de direkt inblandade. Säkert skulle de flesta av oss tjäna på fasta prislistor och utan tvekan skulle det vara mer jämlikt. Troligen välkomnar bankerna mer personliga uppgörelser om räntor, kortvillkor, avgifter och andra affärer. Handelsbanken har länge satsat på personliga uppgörelser och har periodvis inte ens haft offentliga bolåneräntor. Det har gjort Handelsbanken till den mest lönsamma och stabila banken. Är det fler såna banker som vi tror gynnar flertalet bankkunder.

Dessvärre känner jag mig lite medskyldig till att ”konsumentmakten” har fått en allt starkare ställning i den offentliga och politiska debatten. I ett skede av miljöarbetet så kom ”konsumentmakten” att ha viss betydelse för utbudet av ”miljövänliga” produkter. Jag tyckte att det var en intressant tanke men givetvis inte som någon generell lösning på varken miljöfrågan eller några andra större samhällsproblem.

Tanken bakom efterfrågan av mer miljövänliga varor var förstås (?) att visa att det fanns ett intresse och att det då var möjligt att ställa om produktionen. De nya produktionssätten och varorna skulle därefter ersätta den mer miljöskadliga produktionen. Så har det dessvärre inte blivit, utom mer än undantagsvis.

Istället har miljömärkta produkter blivit en lite mer exklusiv varugrupp för många producenter och butiker. Och den tidigare produktionen har i stort sett kunnat fortsätta som tidigare. Jag tror att en mer övergripande diskussion om ”konsumentmakten” vore på sin plats, inte minst inom delar miljörörelsen.


Det finns riktiga skitjobb!

april 5, 2012

Ibland sägs att det inte finns några dåliga jobb och tanken är förstås att alla arbetsuppgifter är viktiga och måste utföras, men det stämmer inte. Vi måste kunna säga att det finns riktiga skitjobb, ibland för att jobben går ut över andra och ibland för att jobben ger urusla villkor. Idag beskriver DN hur så kallade försäkringsförmedlare lurar till sig stora pengar och skinnar de som har blivit deras kunder.

De affärer som DN beskriver går ut på att sälja produkter som bara banken och försäkringsförmedlaren tjänar pengar på. Spararen/investeraren har i många fall förlorat hela sitt sparkapital. Såna här jobb borde inte finnas! Många försäkringsförmedlare verkar dessutom tjäna stora summor, flera miljoner om året förekommer.

Mycket talar för att ”tjänstesektorn” kommer att bli allt viktigare på arbetsmarknaden. Därför borde vi diskutera mer vad ”tjänstesektorn” kan och bör innehålla. Försäkringsförmedlare är alltså ett alternativ. Städning och trädgårdsskötsel är ett annat alternativ som skulle kunna öka den personliga bekvämligheten för dem som har råd. Haken här är ”bara” att” ett sådana jobb bygger på stora löneskillnader eller orimliga statliga subventioner. Nu verkar borgarna satsa på ökade löneskillnader, i första hand ska ungdomars ingångslöner sänkas.

Under lång tid så var det i första hand kommunala jobb som stod för ökningen i tjänstesektorn. Det betydde att skolan kunde byggas ut, fritidsverksamhet byggas upp och de nya behoven inom äldreomsorgen kunde klaras av. Tyvärr har den utvecklingen brutits och istället är det skattesänkningar som prioriteras.

Valet är faktiskt vårt. Privata tjänster eller offentliga tjänster som kan förbättra välfärden.