Styrkort och kömiljarder

maj 29, 2012

Det handlade om att pressa tillbaka demokratin. När nya styrsystem på bred front lanserades i början av så var det möjligheterna till demokratisk påverkan som skulle minskas. Det var tydliga gränser för de förtroendevalda som skulle skapas och det var lätt uppföljbara mål som skulle gälla. Många olika varianter och benämningar har prövats sedan dess och när Kaliber granskar hur sjukvårdsköerna fixas för att tillgodose reglerna för den så kallade kömiljarden är det en illustration till hur snett det kan gå med alltför förenklade styrsystem.

På DN:s ledarsida håller idag Hanne Kjöler med om att konsekvenserna är orimliga men något realistiskt alternativ ser inte Kjöler.
Då, för ungefär 20 år sedan skojade vi faktiskt om att det väl snart kommer styrkort inom skola, äldreomsorg och socialtjänst. Styrkort hade ju redan länge funnits i industrin för propellrar, däck och rör. Men våra skratt fastnade i halsen när styrkorten faktiskt kom!
Bakom alla dessa infantila styrsystem så har förstås hela tiden funnits tanken att styrsystemen ska anpassas för en ökad privatisering. En privatisering innebär förstås ännu mycket mer begränsade demokratiska påverkansmöjligheter och därför passar det bra att det gäller också inom de offentligägda verksamheterna. Samma dåliga möjligheter blir lite enklare att acceptera.

Det demokratiska inflytandet borde därför åter börja öka. Vänsterns svar på marknad och byråkrati borde vara demokrati. Jag måste medge att resan dit just nu känns ganska lång och besvärlig. Under lång tid har byråkratin med skolinspektion och liknande myndigheter i spetsen fått alltmer luft under vingarna och kommunerna och deras förtroendevalda har blivit tacksamma måltavlor för alla möjliga (och omöjliga) frågor. Tänk bara på de ständigt återkommande undersökningarna som Ekot gör för att visa att frågor sköts olika i kommunerna med den givna vinklingen att det borde vara lika, tvärtemot hela idén med det kommunala självstyret.
Demokratin som samhällsmodell och styrform borde börja vårdas bättre av alla oss som verkligen önskar en stark demokrati. En hel del av de reformer för ökad rättvisa och trygghet har kunnat genomföras och leva vidare genom vår relativt starka demokrati. En allt svagare tilltro till demokratin som styrform så försvagas givetvis också möjligheterna för staten och kommunerna att få resurser och kunna påverka samhällets utveckling.

 

 

 Länkar:

http://www.dn.se/ledare/signerat/komiljarden-alla-system-har-sina-avigsidor

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5123358

 

Annonser

Högern är på defensiven men var är vänstern?

maj 23, 2012

Högerns ekonomiska politik har gått i baklås. Åtstramningar och skattesänkningar har lett till arbetslöshet och ökande skillnader. Euro-området är ett alltför tydligt exempel men också Sverige som inte alls är lika krisartat visar upp samma misslyckande. Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors visar i dagens DN hur uppenbart den borgerliga politiken leder fel.

Högerns omvandling av delar av välfärdsproduktionen har nu äntligen blivit utsatt för lite mer närgången granskning. Det kanske också är så att det tar lite tid innan de sanna effekterna kan utläsas. Stora vinster samtidigt som bristerna i verksamheten är uppenbara har kunnat redovisas. Och nu senast en förödande kritik av det ”fria skolvalet”.

I dagens DN har några miljöpartister en mycket kritisk artikel om det ”fria skolvalet” och vinsterna inom skolområdet. Artikeln handlar inte alls bara om vinsterna som rubriksättaren valt att sätta fokus på utan snarare på idén om en skolmarknad. I artikeln skrivs bland annat:
”Föräldrars och elevers möjligheter att informera sig inför skolval är starkt begränsade. Enligt den kanadensiska skolforskaren John Hattie, som listat vad som är viktigt för skolframgång, är byte av skola är bland det sämsta som finns för en elevs lärande.”
För mig var detta nytt men det är väl ingen nyhet att möjligheten att byta skola innebär stora svårigheter samtidigt som idén om en marknad bygger på lättrörliga konsumenter och producenter.

Bravo DN att båda dessa grundskott mot den borgerliga politikens huvudidéer publiceras samma dag. Intressant att det inte är några vänsterdebattörer som står bakom artiklarna!? Och kanske är vänsterns bristande självförtroende ett av problemen i dagens politiska debatt.

Vänstern och helst då både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna borde snabbt ta fram en välfärdspolitik som fullt ut bygger på demokrati och solidaritet. En välfärdspolitik där utjämning och integration är självklara beståndsdelar och som troligen därmed utesluter valfrihet och konkurrens som drivkrafter. Visst kommer det att bli en hård debatt om det fria skolvalet och kanske kan det i någon form vara kvar men endast om det underordnas andra övergripande. Jag vet att många kan tycka att det är en tulipanaros men det tror inte jag och en grundsten borde vara att det inte får finnas felval. Alls skolor måste klara att ge alla elever bästa tänkbara skolgång. Troligen kommer resursfördelningen att behöva vara mer profilerad.
Jag vet att denna diskussion är på gång inom Vänsterpartiet och hoppas givetvis att den leder framåt. Socialdemokraterna verkar dessvärre inte våga sig på frågan på allvar utan verkar, så här långt, nöja sig med några ganska kosmetiska förändringar.

Nästa område för en ny dagordning och politik borde vara bostadspolitiken. Visst är det ironiskt eller snarare cyniskt när företrädare för högern hävdar att bostadssegregationen nu gått så långt att skolor enligt närhetsprincipen skulle leda till en oacceptabel skolsegregation som Karin Svanborg-Sjövall från Timbro gjorde i en radiodebatt i måndags! Den rimliga frågan måste väl vara vad vi då kan göra för att lösa detta problem! Och det är just en av frågorna som måste vara med i en ny bostads- och planpolitik för Sveriges tätorter.

Nu har högern haft möjligheten att visa sin politik – det gick åt skogen. Nu måste vänstern kliva fram!


Visst visste vi!

maj 20, 2012

Att det fria skolvalet ökar segregationen kan inte vara någon överraskning. Men inte ens nu, när överväldigande fakta så tydligt visar segregationen och hur negativ den är för hela den svenska skolan, inte ens nu, verkar debatten ta fart på allvar.
Idag redovisas på DN-debatt en ny omfattande studie om hur det fria skolvalet ökar segregationen. Nu måste bortförklaringarnas tid vara över. Nu måste de politiska partierna redovisa om de accepterar ökad segregation för att det fria skolvalet ska kunna upprätthållas. Kanske går det inom det systemet att minska effekterna en del. Ett första steg skulle kunna vara att ge kommunerna ökad möjlighet att fördela resurser som kan minska skillnaderna. Lagstiftningen har dessvärre efterhand begränsat kommunernas möjlighet. Den fria konkurrensen har ansetts viktigare än en rättvis skolpolitik!
Och de partier som inte accepterar ökad segregation måste givetvis visa hur systemet med fria skolvalet ska ändras.

Ursäkta detta korta inlägg men jag har skrivit om detta flera gånger tidigare så mer finns att hitta på bloggen.
4 maj: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/05/04/varfor-denna-feghet/

27 mars: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/03/27/demokrati-byrakrati-eller-marknad/


Sånt skrattade vi åt på 60-talet

maj 17, 2012

Lite hockey tittar jag på även om jag tycker att säsongen borde slutat för länge sen. I matchen mellan Sverige och Tjeckien missade jag två mål! Plötsligt blev det reklamavbrott och jag var ”tvungen” att byta kanal snabbt eftersom jag vill att vår TV-rum ska vara så reklamfritt som möjligt. När jag sedan bytte tillbaka hade det blivit mål – två gånger i första perioden. Absolut ingen katastrof men det blir ju tydligt vilka intressen som styr när reklamen går in under pågående spel. Det var nog inget man trodde när TV-reklamen kom (den har ju inte alltid varit tillåten i Sverige).
Jag kommer att tänka på när fotbollen (soccer alltså) skulle introduceras i USA på 60-talet och bland annat svenska spelare värvades till den amerikanska ligan. Då påstods att det då och då sprang en liten (?) gubbe med en flagga vid sidan av planen för att spelarna skulle veta att det var reklamavbrott i TV-sändningen och att det var lämpligt att hålla igen lite. Jag ska erkänna att jag nån gång återberättade den här lustiga historien även om jag nog inte trodde på den. Inte ens i USA tänkte jag…


Tillfälliga anställningar gör unga sjuka

maj 11, 2012

Ingen borde väl bli förvånad över att otrygga anställningar är negativt för den tillfälligt anställde. Och det gäller hälften av de unga på arbetsmarknaden. Det som vi väl redan visste får nu stöd av  forskning från Umeå Universitet som Vetenskapsradion (P 1) rapporterade om idag, 11 maj.
Det som är förvånande är att så många applåderat denna utveckling och den borgerliga regeringen verkar helt inställd på att otryggheten ska bli ännu större. Vilka gör motstånd?

Länken till P 1: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=5102408


Klassresan är inte målet.

maj 10, 2012

Målet för en skola som är likvärdig för alla måste vara att bidra till ökad jämlikhet och på sikt ett klasslöst samhälle. Alla barn och ungdomar ska ges bra förutsättningar till ett bra liv och vara väl rustade att möta livets olika utmaningar. Skolans syfte ska inte vara ett effektivt sorteringsinstrument. Visst är möjligheten till klassresor viktiga men hela idén med det begreppet bygger ju på att vi har ett klassamhälle.
Skolverkets rapport som kom för några dagar sedan och pekar på att skillnaderna i den svenska skolan har fått stor uppmärksamhet men ändå inte tillräckligt. Idag bidrar Dilsa Demirbag Sten i en krönika i DN på ett viktigt sätt till debatten. Hon pekar på flera viktiga skäl till att vi borde kraftigt ifrågasätta både skolpolitiken och bostadspolitiken de senaste 20 åren.
Kanske är det lite orättvist att använda just Dilsa Demirbag Stens krönika för att ta upp klassresefrågan men det är en viktig diskussion och i Dilsa Demirbag Stens krönika så hamnar frågan i nedryckaren och blir därmed en viktig del av krönikan.

Många som tar upp ökade möjligheter till klassresor med hjälp av skolsystemet menar också att skolan som helhet i högre grad måste präglas av ett jämlikhetsideal – men absolut inte alla. En hel del nöjer sig med att sorteringen blir lite effektivare och i någon mening ”rättvisare” men önskar inte en skola som understödjer en utveckling med mer jämlikhet. De olika ståndpunkterna leder givetvis också till olika metoder för skolans sätt att lösa sin uppgift.
Det går, med visst fog, att påstå att möjligheten att välja skola ökar möjligheten till klassresa för de mest begåvade och initiativrika eleverna som bor i ”fel” område. Men det fria skolvalet drabbar skolans möjlighet att ge alla barn rättvisa förutsättningar och därför är inte det fria skolvalet lösningen för oss som önskar mer av skolan än lite rättvisare sortering.

Jag är besviken över att nästan ingen vågar ifrågasätta det fria skolvalet. Ett steg på vägen borde kunna vara att skolpengen ändras så att den bara täcker nån typ av marginalkostnad. Det skulle vara ett sätt att bättre klara såväl nedläggningshotade skolor som de skolor som kraftigt drabbas av så kallade frånval.


Varför denna feghet?

maj 4, 2012

Det verkar finnas en häpnadsväckande feghet när det gäller att på allvar ifrågasätta det fria skolvalet. Idag kommer Skolverket med en förödande kritik av men vägrar ändå att direkt föreslå förändringar av just detta. Istället lägger de in en ”brasklapp” för att ha ryggen fri och skriver ” Vår rapport belyser inte det fria skolvalet i dess helhet och tar ingen hänsyn till andra konsekvenser av skolvalet än de som har med likvärdighet att göra.”.
Trots att Skolverket framhåller ” En likvärdig skola är en fundamental del av det svenska samhället” och att det fria skolvalet bidragit till den ökande skillnaden mellan skolors resultat och till ökad segregation så kommer inget förslag. Skolverkets stödjer sig på en alldeles ny rapport som stämmer väl med tidigare material som Skolverket presenterat.
Men ännu värre än Skolverket måste väl ändå Lärarnas Riskförbund vara. Igår hade Lärarnas Riksförbund en mycket kritisk redovisning (DN Debatt) med de senaste årens utveckling och som till stora delar har exakt samma slutsatser som Skolverket, alltså att skillnaderna har ökat i den svenska skolan.
Jag instämmer helt med artikeln när de skriver:

”De senaste 20 åren har en rad skolreformer genomförts i Sverige parallellt med att elevsammansättningen förändrats. Prestationerna har inte förbättrats för någon elevgrupp, snarare tvärtom.
Den avreglering som präglat svensk skola sedan 1990-talets början har inte gynnat eleverna eller samhället i stort. En skola som bygger på konkurrens i alla delar, med fokus på individuell frihet, har skapat en uppdelning där ingen är vinnare. Även de duktigaste eleverna presterar sämre.”

Därefter avslutar Lärarnas Riksförbund sin artikel med fyra förslag, men inget handlar om det fria skolvalet eller friskolorna, alltså den konkurrens som de allvarligt kritiserar. Istället pekas snarast kommunerna ut som syndare.
Jag tror att vi måste våga ge oss på hela systemet med fritt skolval, konkurrens och friskolor för att få en bra skola för alla. Att ta bort det fria skolvalet räcker förstås inte men då ges möjlighet att bekämpa segregation och att åstadkomma en vettig resursfördelning. Troligen skulle skolans huvudmän också kunna organisera verksamheten smartare utan friskolor och därmed kan resurser frigöras till utjämnande/kompensatoriska insatser.

För någon månad sedan bloggade jag om en liknande diskussion där också de förslag som nämndes handlade om minskat roll för kommunerna men där de problem som redovisades handlade om just skolvalet och konkurrensen. Varför denna feghet kan man undra igen.

Länkar:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skillnaderna-vaxer-mellan-olika-skolor_7171263.svd   
https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/03/27/demokrati-byrakrati-eller-marknad/http://www.dn.se/debatt/skillnaderna-mellan-svaga-och-starka-okar-i-skolan