Demokratisabotörerna

juli 30, 2012

Det är verkligen beklagligt att läsa om Tillväxtverkets helt oförsvarliga slöseri med statens pengar. Pengar har gått till dyra och exklusiva krogbesök och nöjen för de anställda och deras kontakter.

När Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet kommenterade uppgifterna i Ekot så beskrev hon sig som chockad när hon såg sammanställningen. Det är alltså uppgifter från 2011 som DN sammanställt Christina Lugnet har rimligen haft tid på sig att se utfallet i bokslutet. Ställde hon inga frågor då om vart pengarna tagit vägen? Och hur larmas det då fakturorna överskrider de regler som verket själv har fastställt? Till saken hör ju att Christina Lugnet varit generaldirektör sedan Tillväxtverket bildades 2009. Det är väl uppenbart att Christina Lugnet gjort sitt som statlig tjänsteman!

Det har väl också styrelsen för Tillväxtverket, om det inte tydligt kan visa att de gjort insatser mot orimligheterna långt innan DN började rota i detta. I styrelsen sitter:

Den här typen av missbruk, inkompetens och omdömeslöshet är ett hot mot vår vilja att betala skatt och därmed på ett solidariskt sätt finansiera viktiga samhällsangelägenheter. Jag tycker det verkar som om alltför många i Tillväxtverkets ledning struntar i detta. Men för oss andra som bryr oss och som tror på att demokratin är viktig är det därför desto viktigare att försöka få till stånd en rejäl upprensning, tyvärr har ju massmedia kunnat visa liknande missförhållanden i andra statliga institutioner tidigare.

Givetvis måste också styrelsen, som tillsätts av regeringen, ställas till svars. Förutom generaldirektören består styrelsen av:

Chris Heister (ordförande)
landshövding i Stockholms län

Bicky Chakraborty
VD för Elite Hotels

Kent Johansson
ordförande i Regionutvecklingsnämnden Västra Götaland

Kerstin Paulsson
VD för Netsoft Lund AB

Eva-Carin Tengberg
affärskonsult på GöteborgBIO

Alf Vigren
VD för Stiftelsen Hantverk och Utbildning

Johan Wiklund
professor i entreprenörskap vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping

Annonser

Bostadspolitiken klarnar

juli 11, 2012

Idag redovisar DN att det finns flera tusen obebyggda småhustomter varav en hel del ligger i ”storstadsområdena”. Men tomterna blir liggande och utnyttjas inte för att minska bostadsbristen. En viktig orsak är att priserna för dessa privatägda tomter är orimligt höga och ägarna väntar väl helt enkelt in ytterligare brist så att köparna till slut måste betala de orimliga priserna. I den här ovanligt röriga artikeln görs ett litet försök att söka lösningar men den enda rimliga ingår inte i de möjligheter som nämns.
Artikeln i DN är ytterligare en bekräftelse på hur orimligt avskaffandet av bostadspolitiken blev. När det fanns en bostadspolitik, före 1992, så planerade kommunerna mark för bostadsbebyggelse och sålde den utan några vinstintressen utan just för att tillhandahålla mark så billigt som möjligt. Nu är det istället vinstintressena som har tagit över helt och hållet. Ofta har även kommunerna börjat sälja tomter till marknadspris.

Ett av skälen är att alldeles för många har ett intresse av att bostadspriserna hålls uppe. De stora bygg- och fastighetsbolagen förstås som redan äger många bostäder som ”mår bra” av ytterligare höjda priser. Alla som äger en bostad och som någon gång tänker sälja ser ofta gärna att priserna går upp. Bankerna… Mäklarna…

Det är ungefär 20 år sedan bostadspolitiken avvecklades och nu börjar konsekvenserna att synas tydligt: Bostadsbrist. Segregation. Trångboddhet. Möjlighet till stora spekulationsvinster.

Märkligt nog så verkar diskussionen om bostadsbristen, trångboddheten och spekulationerna ofta hamnar i ytterligare avregleringar, trots de senaste 20 årens bistra erfarenheter. Så också i denna artikel i DN där förslag om sänkt kapitalvinstskatt förs fram som en idé att få fart på tomtförsäljningarna. Kapitalvinstskatten är idag 21 procent och en sänkning innebär väl att vinstskatten ska tas bort. Om det bara ska handla marginella skattejusteringar som tror jag att en höjning av skatten på obebyggd mark skulle få bättre effekt både för bostadsbyggandet och statskassan.

Bostadspolitiken klarnar

Idag redovisar DN att det finns flera tusen obebyggda småhustomter varav en hel del ligger i ”storstadsområdena”. Men tomterna blir liggande och utnyttjas inte för att minska bostadsbristen. En viktig orsak är att priserna för dessa privatägda tomter är orimligt höga och ägarna väntar väl helt enkelt in ytterligare brist så att köparna till slut måste betala de orimliga priserna. I den här ovanligt röriga artikeln görs ett litet försök att söka lösningar men den enda rimliga ingår inte i de möjligheter som nämns.
Artikeln i DN är ytterligare en bekräftelse på hur orimligt avskaffandet av bostadspolitiken blir. När det fanns en bostadspolitik, före 1992, så planerade kommunerna mark för bostadsbebyggelse och sålde den utan några vinstintressen utan just för att tillhandahålla mark så billigt som möjligt. Nu är det istället vinstintressena som har tagit över helt och hållet. Ofta har även kommunerna börjat sälja tomter till marknadspris.

Ett av skälen är att alldeles för många har ett intresse av att bostadspriserna hålls uppe. De stora bygg- och fastighetsbolagen förstås som redan äger många bostäder som ”mår bra” av ytterligare höjda priser. Alla som äger en bostad och som någon gång tänker sälja ser ofta gärna att priserna går upp. Bankerna… Mäklarna…

Det är ungefär 20 år sedan bostadspolitiken avvecklades och nu börjar konsekvenserna att synas tydligt: Bostadsbrist. Segregation. Trångboddhet. Möjlighet till stora spekulationsvinster.

Märkligt nog så verkar diskussionen om bostadsbristen, trångboddheten och spekulationerna ofta hamnar i ytterligare avregleringar, trots de senaste 20 årens bistra erfarenheter. Så också i denna artikel i DN där förslag om sänkt kapitalvinstskatt förs fram som en idé att få fart på tomtförsäljningarna. Kapitalvinstskatten är idag 21 procent och en sänkning innebär väl att vinstskatten ska tas bort. Om det bara ska handla marginella skattejusteringar som tror jag att en höjning av skatten på obebyggd mark skulle få bättre effekt både för bostadsbyggandet och statskassan.

 DN-artikeln:

http://www.dn.se/ekonomi/tomter-star-tomma–trots-bostadskrisen

http://www.dn.se/ekonomi/tomter-star-tomma–trots-bostadskrisen


Vart leder socialt entreprenörskap?

juli 6, 2012

Idag var jag var på seminarium (Almedalen) om ”Socialt entreprenörskap – nya lösningar på gamla problem”. Jag förvånades lite över att det nästan bara handlade om överbyggnaden, alltså vilka större bolag, statliga institutioner och intresseorganisationer som har bildats och hur de tänker och planerar. Annars tror man kanske att ”entreprenörskap” står för det jordnära och omedelbara, ”hands on” som en del kanske skulle säga.

Efter en direkt uppmaning från publiken så presterades emellertid några konkreta exempel på vad ”socialt entreprenörskap” kan vara. Först beskrevs ett företag som börjat ta hand om mat som kasserats i livsmedelsbutikerna. Det kan vara äpplen eller förpackningar som skadats eller har några liknande små defekter. Produkter som i de allra flesta fall är helt okej som livsmedel men som väljs bort av de allra flesta välbeställda igenom den valfrihet som finns. Maten kan sedan skänkas till dem som inte har råd att betala sin egen mat och vi andra kan med gott samvete fortsätta som förut. Det andra exemplet som beskrevs var ett bemanningsföretag som startats för att hemlösa skulle kunna få åtminstone någon typ av jobb. Det lät faktiskt mer som mycket gamla lösningar på nya problem.

Visst kan man tycka att det är behjärtansvärt men också ett sätt att bevara orimliga orättvisor och hierarkier istället för att se samhällsproblem som en utgångspunkt för att driva krav på samhällsförändringar. Och många i seminariets panel såg också ”socialt entreprenörskap” som ett alternativ till engagemang i folkrörelser eller partier.

Med en sådan inriktning och med sådana exempel går det inte att se ”Socialt entreprenörskap” som en kraft som kan förändra samhället till ett mer rättvist och socialt hållbart samhälle. Det kanske heller aldrig har varit meningen även om ord som changemaker och systemförändrade användas på seminariet för att beskriva vad ”Socialt entreprenörskap” är. Hela företeelsen backas ju upp av ledande företag inom management och PR och det är väl knappast företag som ser som sin uppgift att rubba maktbalansen i samhället till nackdel för sina egentliga uppdragsgivare.

Socialt entreprenörskap kan mycket väl istället handla om att suga upp viktiga idéer och människor och se till att hamnar i ofarliga banor eller som någon i seminariets panel uttryckte det ” Vi försöker hitta de absolut bästa personerna”.

Dags att granska de bakomliggande syftena med ”Socialt entreprenörskap”!


Seminarier i Almedalen

juli 5, 2012

Visst måste man som gotlänning passa på att ”delta” på åtminstone några a de seminarier som erbjuda under Almedalsveckan. Det är många intressanta rubriker som erbjuds men dessvärre svarar inte innehållet alltid upp till rimliga förväntningar. Ibland kan den arrangerande organisationens budskap lite för kraftigt slå igenom ett friare tankeutbyte och ibland blir det bara för kort och ytligt. (Man känner sig ofta mer som publik än deltagare, därav citattecknet ovan). Och visst märks det att den arrangerande organisationens ekonomiska styrka har stor betydelse, allt större anser jag, det handlar ju ofta om att man köpt in någon trovärdig rapport som styrker det som man alltid tyckt.
Några noteringar vill jag ändå dela med mig av, kanske är det uttalanden mer i bisatser som jag väljer men det kan vara viktigt nog.

Jag avhörde seminariet ”Finns det rättvis lönebildning” som IF Metall arrangerade. Jag är osäker på svaret men inledningsvis så presenterade en ekonom från IF Metall några sifferserier som visade hur oerhört framgångsrikt det så kallade Industriavtalet hade varit. Låga nominella lönelyft men relativt god reallöneutveckling och en stark ökning av BNP. Det handlar då om de senaste cirka 15 åren jämfört med de föregående cirka 20 åren. Mycket kan förstås sägas om hur man väljer år och hur orsakssammanhanget ser ut men framförallt noterade jag att inget sades om:

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ett fackförbund väljer att göra en så snäv beskrivning även om seminariet handlade om lönebildning och att ingen kommenterade detta!

De ökande ekonomiska orättvisor som skett under samma år.

De nedskärningar som drabbat offentligt när skattekvoten sänks cirka tio procentenheter.

Den kraftigt ökade arbetslösheten.

 Som vanligt ordnas en hel del inslag/seminraier om bostadspolitik. Det är ju en bransch med mycket pengar! Det bli dessvärre sällan eller aldrig något riktigt ifrågasättande av grunderna för dagens frånvaro av bostadspolitik och uppenbarligen känner de privata/vinststyrda bygg- och bostadsintressena luft under vingarna. Jag hörde ett mycket intressant uttalande av fastighetsägarnas VD Reinhold Lennebo.

Diskussionen handlade om hur det ska kunna byggas fler hyreslägenheter och kanske framförallt hur de många unga ska få en egen bostad. Sanningen är ju att när statens stödsystem till bostadssektorn stegvis har monterats ner så har byggandet av hyreslägenheter nästan upphört men byggandet av villor och bostadsrätter som kan utnyttja ränteavdragen har klarat sig betydligt bättre. Men Reinhold Lennebo deklarerade tydligt att ”branschen” inte vill ha något investeringsstöd eller liknande. Intressant men inte förvånande därför att deras metod är istället att öka hyrorna i nyproducerade bostäder även om det förstås innebär lite lägre efterfrågan men framförallt så ökar det förstås värdet på alla redan byggda bostäder och jag tror att det är här frågans lösning finns.

Bygg- och bostadsbranschen styrs alldeles för mycket av dem som redan äger en väldig massa fastigheter. Hellre då bygga lite eller inget alls och öka värdet på sina fastigheter än att hitta möjligheter att bygga så att också de med måttliga ekonomiska resurser kan få sina bostadsbehov tillgodosedda.

Jag tror att ett stödsystem av nyproduktion behövs men framförallt måste samhället genom kommunerna och kanske staten ta ett rejält grepp över byggandet, av såväl planering som kostnader. Tyvärr fick jag aldrig chansen att kommentera Lennebos linje, jag var ju där bara som publik.