Många obesvarade frågor.

Är det hjulet som är uppfunnet igen eller är det tulipanaros? På Brännpunkt idag skriver Ingela Edlund, LO och Annika Lundius, Svenskt Näringsliv att partipolitiken ska läggas åt sidan för att ”sjösätta en offensiv reformagenda för att stärka Sveriges konkurrenskraft”. Artikeln innehåller flera förslag men väcker väldigt många frågor som först borde besvaras.

Det är inte förvånande att förslaget kommer just nu, även om sådana här tankegångar med jämna mellanrum dyker upp. Högern har uppenbarligen tappat en stor del av självförtroendet eter de senaste årens kriser för flera nyliberala idéer. Vänstern har ännu (?) inte lyckats formulera en genomtänkt linje som det borde finnas förutsättningar för. Trots denna villrådighet finns givetvis en grundläggande ideologisk skillnad som inte går att komma förbi och de är frågor om detta som måste besvaras.

Reinfeldts alliansregering har ju systematiskt ökat skillnaderna, orättvisorna och segregationen genom små eller stora förändringar på nästan alla politikområden. Skatterna. Bostadsbyggandet. Arbetsrätten. Trygghetssystemen. Välfärdstjänsterna. Regionalpolitiken. Skola och utbildning. Och dessutom fortsätter löneskillnaderna att öka.

Jag är övertygad om att alliansens partier gjort detta mycket medvetet och tror nog att deras politik är bra, åtminstone för de flesta. Med vad tycker LO och Socialdemokraterna? Svaret borde vara självklart men dessvärre är det inte så självklart.

Möjligen eller rentav troligen är det så att Lo hoppas att högre tillväxt ska minska arbetslösheten och det i sin tur ska minska orättvisorna. En sån tanke saknar inte grund men stöter åtminstone på två problem. Dels ligger nog de arbetslöshetstal som på ett avgörande sätt skulle ändra maktförhållandena på arbetsmarknaden långt borta. På 70- och 80-talet låg ju arbetslösheten på 1 – 2 procent och idag är väl 4 – 5 procent det som ligger inom möjlighetens gräns om det bara är ”ökad tillväxt” som är medlet.

Med tanke på den vikt som LO historiskt haft när det gäller arbetslösheten (av goda skäl) så är de exempel på tidigare ”breda uppgörelser” som varit framgångsrika förvånande. Där nämns ”budgetdisciplin” och ”en självständig riksbank”. Båda dessa beslut har med stor säkerhet gjort många LO-medlemmar arbetslösa och de borde snarare utgöra en varning.

Förutom den grundläggande ideologiska skillnaden som borde finnas så finns många frågor om miljön, klimatpolitiken och energifrågan som har stark påverkan på hur de framtida jobben och tillväxten ska klaras. Inte heller dessa frågor går att bortse från men de berörs inte alls i LO:s och Svenskt Näringslivs artikel. Det kan mycket väl bero på att de hoppas på någon tulipanaros och inte vill se hur mer begränsade naturresurser måste komma att påverka hela den ekonomiska politiken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: