Rutavdraget underminerar välfärden

november 30, 2012

För de som önskar mindre generell välfärdspolitik så är Rutavdraget en mycket listig konstruktion. Jag blir mer och mer övertygad om att Rutavdraget ingår just i en sådan strategi och därför borde den politiska oppositionen enigt och entydigt säga nej till detta avdrag. Huvudsakligen gäller detta också Rotavdraget även om det finns en del skillnader.

Just idag är det frågan om bartender som diskuteras. Det är nog inte många som tycker att en bartender hemma på festen ska ge skatteavdrag. Men förespråkarna tvingas bita i den sura oliven och försvara också detta eftersom de förstås inser att gränsen för rutavdraget hela tiden kommer att flyttas och det är en del av själva idén.

Förra veckan var det frågan om läxhjälp ska ge rutavdrag som diskuterades. Alla inser att en sån avdragsmöjlighet inte kommer att ge ökade möjligheter för de som har behov av stöd utan till de som har föräldrar med god ekonomi. Till viss del är det nog samma barn men till största delen är det inte så.  Allt pekar på att läxhjälpsavdraget ändå kommer att införas och på nåt sätt känns det väl ändå rimligare än avdrag för en bartender. Men givetvis så innebär det ett väldigt avsteg från den generella välfärdens idé där det är behoven och inte plånboken som ska avgöra vilket stöd som ges i skolarbetet. Det riskerar också att viljan att solidariskt betala riskerar att minska om fler och fler av tjänsterna ändå behöver kompletteras med egna köp.

Ett av borgarnas argument för Rutavdraget är att det inte är någon subvention eftersom statskassan får in mer pengar än skatteavdraget. Men det är förstås ett helt orimligt resonemang eftersom vårt välfärdssystem bygger på att en stor del av våra inkomster och vår konsumtion beskattas ganska högt, just för att de pengar som behövs till skola, vård, omsorg, gator, parker, polis… verkligen ska komma in till staten och kommunerna. Med en allt större del av sysselsättningen och konsumtionen inom dessa sektorer så kommer förstås skatteintäkterna att minska.

I morse var det en liten debatt på radion (P 1)mellan Maria Abrahamsson (M) och Hillevi Larsson (S) och det finns mycket att kommentera om den. Bland annat visade debatten att gränsen för vad som ska kunna ge rutavdrag kommer att bli allt svårare att dra, i synnerhet eftersom det uppenbarligen är många som önskar att gränsen ska förflyttas. Titta på Skatteverkets hemsida för att inse det. Idag är det till exempel möjligt att göra avdrag för att få häcken klippt men inte för att få träden beskurna. Idag är det möjligt att få avdrag för en kock i hemmet men inte hemkörd mat. Dessutom är det en enorm orättvisa mellan de som bor i en ägd villa och de som hyr en lägenhet.

Villaägande ger avdragsmöjlighet för snöskottning, gräsklippning, städning både ute och inne för att bara nämna några exempel. Dessutom ger ägandet möjlighet till avdrag för upprustning och ombyggnad. I en hyrd lägenhet ska hyran betala fullt pris för snöskottning, gräsklippning, städning ute och i det gemensamma trapphuset. Inga avdrag för upprustning eller ombyggnad är möjliga.

I korthet innebär rutavdraget:

  • Skatteintäkterna kommer att minska.
  • Viljan att vara med och finansiera en bra välfärd kommer att minska.

Troligen är det också en del i den borgerliga långsiktiga strategin.

Men när allt detta är sagt ska också sägas att det kan finnas anledning att se över reglerna, skatterna, kostnaderna för delar av tjänstesektorn. Det är ett problem att reparationer och renoveringar idag är så dyrt att alltför mycket hamnar på soptippen eller nåt liknande ställe. Om detta ska ändras så måste det förstås göras utan att nya stora orättvisor skapas eller att välfärden hotas.

Annonser

Privata domstolar

november 12, 2012

Idag redovisar SR att ”Svenska banker och betaltjänster spärrar och registrerar företag som säljer vad man kallar ”olämpliga produkter och kulturformer” på nätet, som till exempel våldsam film eller erotisk litteratur.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5342399

Jag är övertygad om att det finns massor av skit som säljs på nätet som det finns goda skäl att bekämpa och kanske rentav förbjuda. Men; Är det verkligen bankerna som ska avgöra vad som ska vara tillåtet och vad som ska stoppas.

Tyvärr har det blivit allt vanligare med olika former av privat rättstillämpning utan någon egentlig diskussion om konsekvenserna. Sedan länge finns etablerade former när bankerna ska stoppa företag som skickar bluffakturor och det är naturligtvis viktigt att agera mot bluffakturor och de företag som har det som sin affärsidé.

När Wikileaks för några år sedan kom med avslöjande dokument oc filmer om USA krig i Irak så stoppades stängde Visa av Wikileaks från den tjänst som möjliggjorde privatpersoners donationer till verksamheten.

I den svenska debatten har också förekommit krav på fastighetsägare/hyresvärdar på alltifrån att vägra uthyrning till olämpliga möten och att förbjuda farliga hundraser.

Samtidigt som kraven på mer och mer privat rättstillämpning förs fram så blir den offentliga rättstillämpningen omgärdad av allt striktare på rättssäkerhet. Ett exempel är tingsrättsrättegången i Södertälje som nu tas om och avsett utslag ändå kommer att överklagas till hovrätten!

De offentliga upphandlingarna håller på att blir omfattande juridiska dokument och efterföljande rättsliga processer. Det är kanske inte så konstigt om många tycker det är mycket smidigare om det blir mer privat rättstillämpning.

Min åsikt är att vi inte ska fortsätta på den här vägen. Jag tycker redan att det gått för långt och en mer grundläggande diskussion borde nu ta fart!

Jag har bloggat om det här tidigare.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2010/12/08/foretagen-ska-inte-ta-over-rattstillampningen/

 


Orimliga upphandlingar!

november 5, 2012

Kan det vara sant att upphandlingskostnaden var 65 miljoner kronor när landstinget i Stockholm handlade upp driften av S:t Görans sjukhus? Jo, det verkar faktiskt så, enligt en rapport som DN skriver om idag.
Det finns många goda skäl att vara kritisk till entreprenader av verksamheter inom vård, omsorg och skola och säkert en del andra områden också men till detta kan nu också läggas orimliga kostnader för själva hanteringen. Tyvärr har hela hanteringen av offentliga upphandlingar blivit en viktig bransch i sig själv. Vi borde kunna organisera vård och omsorg lite smartare så vi inte behöver lägga en stor del av resurserna på själva hanteringen.

Jo, jag blev överraskad att det var så gigantiska kostnader det handlade om, trots att ekonomipriset till Nobels minne delade ut till Ronald Coase 1991 bland annat för hans arbeten om just transaktionskostnader. Transaktionskostnaderna anses förklara just varför det finns stora organisationer både inom den privata och offentliga sektorn. Det är för dyrt att ständigt upphandla helt enkelt och därför gör företagen en egen organisation. Nu menar jag inte, som sagt, att detta är det viktigaste skälet men nog borde en och annan upphandlingsentusiast börja fundera.

Lagstiftningen om upphandlingar (LOU) har ju också gjorts allt mer komplicerad och därmed kostnadsdrivande. Jag tycker att det för länge sedan har gått för långt o0ch ganska ofta hör man att det är just den offentliga upphandlingen och eventuella brott mot den som sätts i förgrunden – nu senast angående Säpos så kallade Bondfest. Den senaste nyheten var ju att den inte kommer att granskas eftersom det eventuella brottet mot LOU hade skett så långt tillbaka i tiden att några sanktioner inte var möjliga. Men Säpos omdöme måste väl kunna granskas och styrningen av Säpo måste väl ändå kunna förbättras. Vi vill väl inte ha en helt omdömeslös säkerhetspolis.

En rejäl diskussion om upphandlingarna och formerna för upphandlingarna borde vara på sin plats.