Coach och Coase

Idag beskriver Ekot att regeringens satsning på jobb coacher kostat mer än det smakat. Det är alltså ytterligare ett exempel på hur regeringens arbetsmarknadspolitik slår fel. Men det är också ett exempel på vilka vägar det så kallade tjänstesamhället håller på att ta.

Alltmer av våra samlade resurser håller på att slukas av hur det ekonomiska systemet ska fungera. Några noteringar:

  • Finansmarknaden, som enligt marknadsteorierna, ska se till att pengarna flyter omkring så smidigt och billigt som möjligt har istället blivit ekonomins mest lönsamma del. Det betyder förstås att mycket resurser fastnar där men också att man förstås misslyckas med sin primära (och kanske enda) uppgift att billigt och effektivt förmedla pengar så att resurserna hamnar där de gör störst nytta. ”Nytta” just enligt dessa teorier förstås.
  • Det är fastighetsmäklarbranschen som uppstått för att det ska bli lättare för köpare och säljare att hitta varandra. För att tjäna så mycket som möjligt så har branschen hittat på nya medier att trissa upp priserna helst på ett sätt så att de högre priserna i första hand hamnar hos mellanledet, mäklarna.
  • För några dagar sedan beskrev DN vilka enorma provisioner de stora auktionshusen tar betalt vid försäljning av konst och antikviteter. Upp till hälften av summan tar förmedlaren, auktionshuset, enligt DN.
  • De offentliga upphandlingarna som börjar sluka alltmer resurser för både de som ska handla upp och de som ska sälja. Inte minst förstås genom det alltmer ökande processandet men också utan överklaganden kostar det stora pengar. Ett färskt exempel är upphandlingen av driften av Sankt Görans sjukhus som kostade landstinget i Stockholm 65 miljoner kronor (upphandlingsproceduren alltså!).
  • Och så var det jobbcoacherna som kostat 3 miljarder med knappast något resultat. Tanken är ju detsamma som med fastighetsmäklarna. Hitta bästa kontakten mellan arbetssökande och arbetsgivare.

Jag har tidigare bloggat på detta tema men då skrivit om det som Mats Alveson kallar övertalningsekonomi. Den kostar ungefär 60 miljarder området och innehåller bland annat reklamkostnader.

Men nu håller själva förmedlingstjänsterna på att ta en allt större del av ekonomin i anspråk. Marknaden är dyr att sköta helt enkelt.

Kanske har en del trott att det så kallade Coaseteoremet fungerar. Det är uppkallat efter Ronald Coase, som fick ”Nobelpriset” i ekonomi 1991. Han teorem förutsäger hur det skulle kunna fungera om det inte fanns transaktionskostnader. Alltså inga kostnader för natt genomföra köp och sälj och alla har alltid fullt information. Han utvecklade det redan på 30-talet men egentligen trodde han inte själv på det och därför beskrevs hans insats när han fick ”Nobelpriset” att han förklarat varför det finns företag. Just det – det är alldeles för dyrt att ständigt försöka vara marknadsmässig och billigare att göra en mer permanent organisation – ett företag eller en organissation där man lite mer långsiktigt sköter och planerar sin verksamhet.

Men just nu är det lätt att få en känsla av att allt mer och mer håller på att uppslukas av ett mer och mer fragmentiserat samhälle. Vad jag försöker säga är helt enkelt att Coaseteoremet inte var tänkt att användas i praktiken utan just bara en teoretisk modell. Det visste förstås Coase men alltför många verkar inte veta.

Det finns också en helt annan sida av tjänstesamhället där verkligheten för de som jobbar dör ser helt annorlunda ut. Den delen där de jobbar som ska städa och serva mäklarna, coacherna och placerarna. Jag ska försöka återkomma till det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: