Har jag varit volontär?

Radioprogrammet Kaliber (P 1) har tagit upp frågan om volontärer inom kulturbranschen. Programmets poäng verkar vara att volontärer står utanför lagen, ”eftersom de inte självklart omfattas av arbetslagstiftningen, enligt Arbetsmiljöverket”. Och att ”många volontärer arbetar utan försäkringar – och utan att känna till att de är oförsäkrade”.

Det är en intressant och viktig debatt och säkert även om jag kanske inte tycker att just Kalibers vinkling känns som den viktigaste. Den typ av insatser, utan betalning, för viktiga arrangemang och samhällsfrågor är ju i själva verket den vanliga bilden inom ideella föreningar, politiskt arbete och idrottsrörelsen (jag vet att politiska partier och idrottsföreningar också är ideella föreningar).

Men en av de avgörande skillnaderna är att flertalet aktiviteter sköts av medlemar som kontinuerligt deltar och också är med och styr verksamheten men några av kulturarrangemangen verkade baseras på mer eller mindre tillfälligt engagerade så kallade volontärer. Dessutom gavs bilden, och den stämmer nog, att många volontärer gjorde detta som ett sätt att komma in på arbetsmarknaden eller om en del av sin karriärplanering. Det kan ju göra att bilden av frivillighet inte fullt ut gäller.

Här i Klintehamn genomfördes för några månader sedan Klinte Marknad och den bygger på massor av frivilligt arbete, framförallt av den arrangerande föreningen förstås. Men många som medverkade, som betalade för att få en plats, deltog med ideellt och frivilligt arbete, till exempel Vänsterpartiet som hade ett tält med politiskt material, kaffe och lite samtal förstås. Som så mycket annat i livet gällde inga speciella regler eller speciella försäkringar för just dessa timmar och jag tror heller inte det är önskvärt. Och bara inom det politiska arbetet förekommer tusentals ideella insatser varje dag för att fixa mötesfika, städa partilokalen, skriva pm, leda studiecirklar….

Tanken men särskild lagstiftning för arbetsmiljön är ju att den anställde står i ett särskilt förhållande till arbetsgivaren genom att det är arbetsgivaren som bestämmer vad som ska göras och hur det ska göras. Dessutom innebär ju ofta ett lönearbete många år av liknande arbetsuppgifter som därför innebär särskilda risker, typ förslitningsskador. Det är därför mycket tveksamt om mer från arbetsmiljölagstiftningen ska börja användas i samhället som helhet.

Den viktiga debatten borde istället handla om hur villkoren som helhet ser ut i branscher där villkoren för de som arbetar är väldigt olika och där skillnaderna verkar ha en tendens att öka. Det gäller till exempel kultursektorn och det gäller nog också idrottsverksamheten. Tydligast går det att se på de mycket höga löner och ersättningar som betalas till de som betraktas som stjärnor och som i många fall obestridligen presterar bäst inom sitt område. Jag tror helt enkelt att det ökade och organiserade volontärsarbetet inom kulturbranschen är den andra sidan av mycket höga löner för några. Och det är också många som har anställningar där villkoren inte alls är rimliga utan bygger på förhoppningen om att bättre löner/roller/anställningar kan komma om man anstränger sig och har lite flyt.

Nog är det lätt att se riskerna att de stora löneskillnader, från gratisarbete till mångmiljoninkomster, inom kulturbranschen och idrottsverksamheten kan sprida sig. I första hand till ”närliggande” branscher, kanske massmedia, kanske nöje-/restaurang. Jag vet att det förekommer former av gratisarbete inom båda dessa branscher.

Här finns Kaliber:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5403195

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: