Omförhandla EU-medlemskapet

Tyvärr finns många exempel som visar att EU och EU:s regler sätter de privata företagens vinstintresse högre än allmännyttan och demokratin. Idag hävdar en företrädare för Almega, på DN-Debatt, att EU:s regler förhindrar kommuner och landsting att stoppa vinstdrivande företag vid upphandlingar av välfärdtjänster. Kanske har han rätt – jag skulle inte bli förvånad.

EU:s så kallade konkurrensregler bidrog kraftigt till den nya lagstiftningen om de kommunägda/allmännyttiga bostadsföretagen- En lagstiftning som kräver affärsmässighet och nån typ av marknadsmässig avkastning. Krav som kommer att medverka till att hyrorna höjs och att segregationen ökar. Och det var förstås heller inte för de boendes skull som lagen ändrades utan för att göra det lättare för privata företag att tjäna pengar.

EU har också regler som kommer att begränsa SVT:s, UR:s och SR:s verksamhet, framförallt deras publicering på webben. Skälet är förstås inte att informationen och nyhetsförmedlingen ska bli bättre utan att privata vinstdrivande företag ska kunna tjäna mer.

Det är också konkurrenskraven som kraftigt bidragit till att alltfler som jobbar i Sverige tvingas jobba under arbetsvillkor som vi trodde att vi för länge sedan avskaffat. Löner och andra villkor som ligger långt under de svenska kollektivavtalen. Vinstintresset i första hand, som vanligt.

Vi kan begränsa effekterna av EU:s krav mer än vi gjort. Det är ibland lite för enkelt för borgarna att gömma sig bakom EU-kraven när de genomför en politik som de gärna vill se. Men det går inte att komma ifrån att EU:s regler på många områden är besvärande och det gäller också områden som inte alls uppmärksammades under den svenska debatten om medlemskapet. Ingen trodde nog att bostadspolitiken och public service-företagens verksamhet skulle påverkas.

Därför är det mycket rimligt att ta upp en diskussion om villkoren för EU-medlemskapet. En diskussion som i hög grad borde syfta till att vi (och gärna andra länder/medlemmar) ensidigt kan undanta viktiga samhällsområden från de generella konkurrenskraven.

Det var framförallt det fyra områden som han föreslog förändrade det villkor på:Jonas Sjöstedt har tagit upp kravet på omförhandlingen, bland annat på sin blogg.

1) EU-fördraget måste få ett socialt protokoll som stoppar låglönekonkurrens och allt sämre sociala villkor för dem som arbetar i andra EU-länder. Svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige och EU ska inte få försämra svensk arbetsrätt.

2) Sverige måste få ett juridiskt bindande undantag från hela EMU och Europrojektet. Vi ska inte göras till del av en gemensam ekonomisk politik, den svenska folkomröstningens nej till EMU måste respekteras.

3) Sverige måste få rätten att ställa hårdare miljökrav och folkhälsokrav än vad som sker inom EU. Vi kan inte acceptera att EU förhindrar oss att gå före på miljöområdet. Hänsyn till miljön är viktigare än företagens fria marknad.

4) Vi vill att Sverige lämnar EU:s jordbrukspolitik och att en nationell politik på området istället inrättas. Det ska också öppna för en betydande sänkning av avgiften till EU.

Ett litet tillägg:

Precis som väntat så utbryter nu den stora juridiska trätan och risken är återigen stor att det blir den diskussionen som kommer att dominera eller åtminstone bidrav till att skymma sikten. I inlägget på SvD från två fackliga jurister så hävdar de förstås en annan uppfattning än Almega men deras hållning är långtifrån tvärsäker. För demokratins skull måste vi omförhandla och förhoppningsvis skapa klarhet,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: