Nej till lönsamhet

För drygt 20 år sedan startade på allvar en privatisering av offentliga välfärdstjänster. Parallellt, och som en del av privatiseringsidéerna, genomfördes stora förändringar av de offentliga verksamheterna. Principerna för de nya styrsystemen betecknas ofta ”New public management” och handlar om konkurrens, kontrakt och kontroll. Det går att hitta i olika former och i olika omfattning inom stora delar av den offentliga sektorn. Störst uppmärksamhet kanske skolans kontrollsystem har fått.

Idag visar (DN-kultur) Maciej Zaremba några av de mest negativa effekterna av Newpublicmanagement-idéerna i sjukvården i Stockholms landsting. Knappast något överraskande egentligen. Självklart blir det orimliga mänskliga effekter när lönsamhetstänkandet ska införas i sjukvård, skola och annan verksamhet som handlar om våra viktigaste värden i livet. Men visst är det bra att det görs en ganska omfattande och samlad redovisning av hur skevt idéerna slår.

Men det är ändå något som skaver i Zarembas beskrivning. För mig är det uppenbart att det stora problemet beror just på att lönsamhetstänkandet förts in i sjukvården. Zaremba illustrerar detta bland annat genom att beskriva hur multissjuka personer numera får besöka läkaren en gång för varje sjukdom eftersom det gör större intäkter, men givetvis är det sämre för den sjuke. Samtidigt framhåller Zaremba att många länder har betydligt fler läkarbesök per person än Sverige, många mer än dubbelt så ofta. Detta beskrivs som negativt för Sverige. Men om antalet läkarbesök är negativt ena gången så kanske det inte utan vidare kan vara ett positivt mått den andra gången.

Det som skaver är att Zaremba verkar vara på jakt efter den politiska styrningen. En jakt som många verkar delta i nu och på många områden. Han beskriver ”den verkliga marknaden” som det positiva och de som vill styra sjukvården (kanske efter behov!) som planekonomer.

Jag håller med om att New public management ger en korkad styrning men det får inte ersättas av ingen styrning alls som nu verkar vara målet för en del aktörer och debattörer. Sedan tidigare är det väl känt att sjukvården, på detaljnivå, inte alls ges likvärdigt. Människor med hög inkomst och utbildning får mer påkostad vård, dyrare medicin och snabbare insatser. Mäns behov är bättre tillgodosedda än kvinnors. Detta är exempel på insatser som styrs av läkarna i den direkta kontakten med patienten och visar att sjukvården snarare måste styras mer!  En hel del av detta framgår av den här rapporten från socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-72

Självklart måste demokratiska styrningen av sjukvården och andra verksamheter göras på ett väl genomtänkt sätt och kanske kommer det aldrig att lyckas fullt ut men knappast någon menar väl att läkarna/sjukvården ska få styra helt på egen hand och skicka räkningen till skattebetalarna. Någon vanlig marknad där var och en köper och betalar sin egen sjukvård är förstås helt utesluten!? Men i flera länder, bland annat USA, är försäkringslösningar en stor del av sjukvårdens finansiering. Det amerikanska systemet är dyrt, orättvist och byråkratiskt för ingen tror väl att försäkringsbolagen betalar utan kontroll.

Jag tror att en av de viktigaste förändringarna inom sjukvården är att få bort lönsamhetstänkandet. Tyvärr är det nog också så att för många söker sig till läkaryrket för statusen och inkomsterna. Det är en förklaring till att vi har för många stafettläkare, vårdcentraler som etablerar sig i områden och med mest friska och unga människor och scheman som inte alltid görs för vårdens bästa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: