Bara toppen på isberget

Det är lätt att helt och hållet ställa sig bakom kravet på att LOU ska avskaffas. Det har blivit en byråkratisk koloss som framförallt försvårar för kommunerna att bedriva en bra och väl fungerande verksamhet. Dessutom finns, precis som framgår av artikeln på DN-debatt, mängder av avarter i agerandet från företag som har specialiserat sig på att driva processer som handlar om LOU.

Kanske var hela tanken med LOU att minska det demokratiska inflytandet och istället öka teknokraternas, framförallt juristternas, makt. Om det var syftet så har man verkligen lyckats men ingen, som jag har hör, har direkt sagt att syftet var att försvaga demokratin men jag kan mycket väl tänka mig att många starkt gillar den effekten.

Under många år har det skett en överföring av makt från demokratiskt tillsatta organ, till exempel kommunala nämnder, till framförallt domstolar. Jag är övertygad om att det är en dålig utveckling som långsiktigt skadar demokratin förstås men också våra möjligheter att verkligen upprätthålla ett välfärdssamhälle.

Jag tycker att det är tre utvecklingstendenser som sammantaget lett till en ganska stor samhällsförändring där, som sagt, LOU bara är toppen på isberget.

  1. Kommunerna har fått starka begränsningar i sina möjligheter, till förmån för kommersiella intressen.
  2. Olika former av rättighetslagstiftning har stärkts och ökat den enskildes möjligheter att få myndighetsbeslut överprövade.
  3. Massor av certifieringar och ”kvalitetssystem” har tagit fram som kräver mycket omfattande dokumentation och verifieringar.

Den första punkten känner jag överhuvudtaget ingen sympati med men med de två andra punkterna kan jag se vissa fördelar men problemet är hur de samlade effekterna kan hanteras och vad det innebär. Och krav på ännu mer rättighetslagstiftning finns levande, inte minst från vänsterhåll, men jag tror att det är ett misstag, av flera skäl.

LOU ingår som en del i den första av ovanstående punkter och det kanske är det område som en reformering borde börja. Där ingår också delar av ”konkurrenslagstiftningen” där förändringar gjordes 2010 som syftade till att just begränsa kommunernas möjlighet att på klokt sätt använda sina resurser och driva en bra verksamhet. Visst borde det vara självklart att en skolmatsal på en ort i glesbygd borde få servera luncher till pensionärer. Men så är det inte!

Om kommunerna ska vara den instans som ansvarar för huvuddelen av välfärdsproduktionen så måste också kommunerna ha möjlighet att utforma den efter lokala förutsättningar och önskemål. De möjligheterna håller nu på att snabbt tas bort. Genom strama ekonomiska förutsättningar och allt mer omfattande detaljkrav på hur verksamheten ska utföras så klarar snart kommunerna bara att genomföra det som är lagstiftat. Då tappar vi två viktiga inslag i den svenska demokratin. Dels, förstås, möjligheten till lokal anpassning men på sikt kommer vi också att tappa det engagemang för verksamheten som de kommunalt förtroendevalda står för.

Välfärden kan inte bara en gång för alla lagstiftas fram. Välfärdens verksamheter måste utvecklas men kostnaderna för välfärden måste också försvaras. De kommunalt förtroendevalda är, eller åtminstone har varit, viktiga delar av upprätthållandet av välfärden. Är det nån som tror att domarna i förvaltningsrätten kommer att åka ut på arbetsplatser, hembygdsgårdar och Folkets Hus och argumentera för en bra, helst ännu bättre välfärd som alla måste vara med och betala till?

För mig är det ju också så att skolan, förskolan och fritidsgården har ett större uppdrag än att bara ge var och en sina rättigheter till kunskap och omsorg. De borde vara en del i en större samhällsutveckling med en utvecklad demokrati, ökad jämlikhet och ett större samhällsengagemang. En ökad styrning av verksamheterna som utgår från enskilda domstolsprövningar kommer knappast att driva på en sådan utveckling.

Igår var jag på ett möte där vi kom in på den ökade byråkratin/administrationen/dokumentationen inom sjukvården. Det är ett område som jag inte kan men andra på mötet vittnade om detta och min kommentar var då att nästan ingen håller emot den ökade byråkratin. För 30 år sedan var det lite av en paradgren för Moderaterna (de gamla) men nu ställer allt färre de kritiska frågorna. Jag tror att det beror på att alldeles för många tjänar stora pengar på detta och har byggt sina karriärer på dessa nya byråkratiska system och nästan ingen som står helt utanför vågar sig på denna alltmer byråkratiska koloss. Jag hoppas det är dags för detta nu!

En kommentar till Bara toppen på isberget

  1. […] Bra bloggar: Fredman, Bjurström […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: