Marknadsföringsknep eller allvar

oktober 31, 2013

Idag ”presenterar” en statlig utredare sitt förslag på DN-debatt, idag handlar det om SFI-verksamheten. Det är en viktig fråga som borde debatteras men ett problem för debatten är förstås att utredningen presenteras först idag kl 11.00. Till dess är det bara utredaren som har tillgång till hela underlaget. Trots detta så tar jag risken att kasta mig in i debatten.

SFI är en verksamhet som måste utvecklas och bli bättre och et är en sanning som gällt länge. En förklaring till svårigheterna är förstås att förutsättningarna har ändrats kraftigt, ibland ganska snabbt, beroende på läget i världen. Invandringen kommer från andra länder och ibland blir läget akut, som nu i Syrien, och det påverkar förstås kraven och möjligheterna i hög grad.

Precis som på all offentlig utbildningsverksamhet måste kraven vara att all verksamhet måste vara bra. Det finns ju knappast någon ångerrätt. Därför borde ett så kallat valfrihetssystem passa särskilt illa. Men det är just vad utredaren Christer Hallerby föreslår.

Många nyanlända har säkert lätt att navigera i det svenska samhället men vi vet ju också att många upplever stora svårigheter att hitta rätt men ändå förväntar sig utredaren att var och en ska hitta den lämpligaste utbildningsanordnaren.

Jag ogillar starkt de så kallade peng-systemen men jag tycker det är svårt att se ett område som är så olämpligt som just SFI-verksamheten. Ett problem inom SFI-verksamheten har ju varit att hitta bra former och väger för alla. För precis som Hallerby skriver på DN-debatt så finns ju både professorer och analfabeter bland de nyinvandrade.

Vi känner ju till friskoleföretagens metoder. Det handlar om att hitta lönsamma områden, det är knappast på landsbygden som friskolorna finns. Det handlar om att hitta metoder för att få de lönsamma eleverna. Det är lätt att se flera goda affärsmöjligheter men en sådan utveckling kommer också att påverka möjligheten att erbjuda en bra utbildning för alla.

Det politiska ansvaret för viktiga verksamheter måste bli större och inte mindre. Det politiska ansvaret måste innebära att ta ansvar för att alla verksamheter är bra men också planera så att alla verksamheter har rimligt goda förutsättningar.

En valfrihetsmodell innebär att stora delar av det politiska ansvaret läggs över på individuella val som alltför ofta inte innebär några verkliga valmöjligheter. Däremot innebär modellerna att de som svikit det politiska ansvaret kan försöka skylla ifrån sig och istället lägga ansvaret på den enskilde som ju fått möjligheten att välja. Det handlar ju om verksamhet som ska fungera för alla, från alla länder, med olika bakgrund som kommer när det kommer många eller få andra och som bor i många av landets kommuner. Några vinstdrivande som ”skummar marknaden” kommer inte att bidra positivt till verksamheten. Därmed inte sagt att kommunerna, som ansvariga för verksamheten, ska ta in kompetens och idéer som finns i andra organisationer.

Utredaren Hallerby har visat en del marknadsföringstalanger när har får sin artikel publicerad innan utredningen är offentlig. Precis på samma sätt kan man betrakta förslaget om en SFI-peng. Marknadsföring som låter bra till det sak genomföras på allvar.

 

http://www.dn.se/debatt/gor-det-mojligt-att-valja-ocksa-for-dem-som-laser-sfi/

Annonser

Med segregation som idé.

oktober 30, 2013

Visst är det bedrövligt med de tydliga bevis som Uppdrag Granskning redan har gått ut med (programmet sänds ju först ikväll 30 oktober). Bevis på att många friskolor helt enkelt väljer vilka barn som får plats på skolan och valen görs för att gynna elever som förväntas prestera bra och ”sköta sig” i skolan. Men något avslöjande är det inte – kanske avslöjar det lite om hur korkade en del friskoleföreträdare är men knappast nåt mer.

Idén med friskolor och det fria skolvalet är ju att i väldigt hög grad att segregera. De skolor som på något sätt uppfattas som mest attraktiva kan locka de ”bästa” eleverna och ”bästa” lärarna. Det var tydligt redan de allra första åren att det var den här utvecklingen som hade börjat.

Självklart är de stora vinster som ägarna tar ut ur friskolorna ett enormt problem som drabbar undervisningen, leder till konkurser och dessutom är väldigt stötande. På lång sikt anser jag att det är den ökande segregationen som är det största problemet. Framförallt för att det vrider samhällsutvecklingen åt fel håll på ett sätt som kan vara mycket svårt att vrida tillbaka.

Men inget av detta är ju några nyheter och det här blogginlägget handlar i första hand om villkoren för den politiska debatten. Jag undrar uppriktigt varför just denna nyhet som Uppdrag Granskning kommer att visa ikväll är så enormt uppslagen redan nu. Kolla bara hur alla de stora ”nyhetskanalerna” hänger på: Expressen, Aftonbladet, DN, SvD och Sveriges Radio för att bara visa de allra största:

http://www.expressen.se/nyheter/rektorn-om-barn-med-adhd-en-cancersvulst/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17749770.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rektor-man-maste-skydda-de-fina-eleverna/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/friskolor-ratar-besvarliga-elever_8671068.svd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5689376

Jag har absolut inget emot detta men två frågor måste ändå ställas: Varför har så mycket fakta som tidigare redovisats knappast alls uppmärksammats? Måste bra nyheter handla om att någon personligen gör bort sig?

Den allvarliga segregationen har i flera omgångar redovisats av skolverket, nu senast i Skolverkets lägesbedömning 2013. Där skrivs bland annat

”Rapporten visar att endast en del av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor kan förklaras med en ökad skolsegregation med avseende på skolornas socioekonomiska elevsammansättning. Skolorna verkar däremot bli mer och mer segregerade efter egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, till exempel att mer studiemotiverade elever i större utsträckning tenderar att utnyttja det fria skolvalet och söka sig till skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. På så sätt delas eleverna upp efter resultat och dolda egenskaper snarare än efter traditionella mått på socioekonomisk bakgrund.”

Och Bo Malmberg, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet, som länge forskat av hur det fria skolvalet fungerar och vilka effekter det får. Uppmärksammat av Lärarnas Tidning och där säger Bo Malmberg: ”Tvärtemot vad som hävdas från politiskt håll är det inte boendesegregationen som ligger bakom de ökande klyftorna mellan skolor.”

Och faktiskt, till och med, Jan Björklund har medgett att den bild som Bo Malmberg ger stämmer, även om han vill tona ner den och menar att ”det är på marginalen” som det fria skolvalet påverkar negativt. Det betyder förstås(!) inte att han vill ändra det fria skolvalet.

Varför har dessa så viktiga och numera ostridiga fakta inte uppmärksammats alls på det sätt som dagens Uppdrag Granskning? Visst är det bra att de grova övertrampen visas och kritiseras men scenariot kommer väl att bli ungefär så här:

Nu kommer en snabb och effektiv krishantering från de berörda friskolorna och från Friskolornas Riksförbund. En utrensning kommer att ske, några rektorer kommer att få sluta. En etikkonferens kanske kan anordnas. En uppförandekod kanske måste tas fram (eller om den finns förtydligas). Och det stora segregationståget kommer att tuffa på som tidigare men med lite smartare och medietränade förträdare.

Måste det vara spektakulära händelser som är TV-mässiga för att frågor ska komma upp på den politiska dagordningen? Vad är det som kommer att avgöra vilken väg demokratin kommer att ta? Vilka ska ha rätten att använda dolda kameror för att påverka den politiska debatten?


Organisationskonsult Baylan

oktober 20, 2013

Idag beskriver Socialdemokraternas skolpolitiske talesperson Ibrahim Baylan (på DN-debatt) ett antal förslag som sägs förbättra den svenske skolan men handlar om organisation och fortbildning av skolornas ledningar. Det centrala budskapet är att skolan i hög grad hänger  på rektorerna.

Jag menar inte att rektorerna  är oviktiga men två frågor dyker upp.
1. Är det inte en märklig syn på en viktig verksamhet att det är chefen det hänger på. Socialdemokraternas rötter och historia har ju till stor del handlat om allas delaktighet och en alltmer vidgad demokrati. Länge inleddes partiprogrammet med orden ”Socialdemokratin vill omdana samhället så att demokratins ideal sätter sin prägel på hela samhällsordningen…”. Och under 90-talet pågick också ett arbete för en demokratisering av skolorna genom att inrätta styrelser med majoritet av elever (på gymnasieskolan) och av föräldrar (på grundskolan). I Baylans artikel idag hittar jag inte ordet demokrati.
2. Det är uppenbart statliga beslut som Baylan skriver om. Är det rimligt att staten, genom centrala beslut, så detaljerat ska styra den kommunala skolan?
Här kan du hitta Baylans inlägg:
http://www.dn.se/debatt/nytt-rektorsuppdrag-ger-tid-till-det-pedagogiska-arbetet/

Stängning är inte konstruktivt

oktober 17, 2013
Skolinspektionen har idag beslutat att stänga yrkesgymnasiet Praktiska Tumba i Botkyrka. Skolan stängs omedelbart och cirka 100 elever står nu utan sin utbildningsplats.
Det finns troligen rimliga skäl för Skolinspektionen men jag tycker ändå att det måste ifrågasättas om en stängning ätt vettigt sätt att använda myndighetsmakten. För någon månad sedan vad det Lundsbergs privatskola som skulle stängas men då agerade förstås skolans alla inflytelserika föräldrar och andra supportrar så att domstolarna ändrade Skolinspektionens beslut. Det ska bli mycket intressant att se om samma mobilisering kan göras den här gången.
Men den viktiga diskussionen borde mest handla om hur sånt här helt kan undvikas, det är ju inte ett särskilt konstruktivt agerande och SR och SVT har också hittat flera elever som är både upprörda och uppgivna efter beskedet. Det enda rimliga borde vara att från här typen av privata huvudmän för skolor inte ska godtas.
Här är inslagen på SR och SVT.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5677482
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/gymnasiet-praktiska-tumba-stangs-omedelbart

Det låter som Edmund Burke – konservatismens förste lärofader

oktober 11, 2013

Idag varnas för politisering och reformer på skolområdet på DN-debatt. Efter 20 års högervridning av skolan med friskolor, ökad segregation, ökade skillnader i resultat, mer betyg och utslagning så känns förslag om minskad politisering och försiktighet med reformer oerhört märkligt.

Tesen i artikeln, som skrivits av Gunnel Colnerud, professor i pedagogik vid Linköpings universitet, är att den som vill förändra har hela bevisbördan. Konservatismens lärofader Edmund Burke kunde nog inte ha uttryckt det bättre eller det var väl just så han sa.

Skolan är ett av våra viktigaste samhällsområden och troligen ett samhällsområde där förändringar alltid kommer att vara nödvändiga. Den pedagogiska forskningen borde ge svar på hur reformer kan genomföras på ett bra sätt och inte varna för reformer. Den pedagogiska forskningen borde hjälpa till och förbereda lärare och annan skolpersonal på vad det betyder att arbeta inom ett område som tilldrar sig så stort allmänt intresse. Det är naturligtvis i grunden väldigt positivt men självklart så innebär det också ibland en del påfrestningar och svårigheter men lösningen kan knappast vara att varna för debatt och intresse.

På många sätt är naturligtvis dagens skola mycket bättre än gårdagens. En ganska färsk mätning som gnomförts av SCB och ingick i en internationell jämförelse, PIAAC, visar dessutom att gårdagens skola (inte minst flumskolan) har stått sig väl i internationell jämförelse. http://www.scb.se/Pages/PressRelease____364392.aspx

Men utan tvekan finns det mycket i skolans utveckling som oroar. Det är kanske framförallt de ökande skillnaderna i resultat, där föräldrarnas utbildningsbakgrund nu betyder mer än den gjorde för några decennier sedan. Det finns också en hel i samhällsutvecklingen, till exempel en ökad boendesegregation, som ställer skolan inför nya utmaningar. Tyvärr har också den starka fokuseringen på kunskapsmålen inneburit att andra viktiga inslag i skolans arbete har pressats tillbaka.

Det är inte dags för reformstopp i skolan – det är skolan alldeles för viktig för. Givetvis skulle jag gärna se ett omedelbart stopp för Björklunds reformering.

 


Är checklistor farliga?

oktober 10, 2013

Jag har länge varit undrande inför den ökade förekomsten av checklistor och andra liknande starkt styrande dokument och dokumentation. På snart sagt varje samhällsområde har det dykt upp och inte sällan åtföljt av ett koppel konsultföretag som erbjuder sina tjänster så att det blir gjort på riktigt, kanske kan det rentav blir nån sorts certifiering.

Den alltmer omfattande administrationen (eller kanske byråkratin) har börjat ifrågasättas bland annat inom skolan och nu är det en del lättnader på gång. Men något mer grundläggande ifrågasättande av de sammantagna effekterna på verksamheten hörs eller syns nästan aldrig.

Jag har nog själv använt metaforen att ”det verkar som om säkerhetsarbetet på ett kärnkraftverk” tillåts bli en modell för hela samhället. En sån metafor syftar förstås på att olika verksamheter passar lite olika för improvisationer beroende förstås på risknivåer men kanske framförallt  på hur avancerade de tekniska systemen är och vilket utrymme för mänskliga variationer som är möjliga eller rentav önskvärda.

Men nu verkar problemen och riskerna med checklistorna har nåt också kärnkraftverken! Det är P 1-programmet ”Klotet” som tar upp detta och på webben om programmet finns bland annat följande att läsa:

”Johan Berglund är doktor i industriell ekonomi och organisation vid Linnéuniversitetet. Han har forskat på säkerhetskulturen på svenska kärnkraftverk och håller med Dr Kurokawa om att det är en sluten bransch, där litet för många tänker på samma sätt. Han ser också en fara i att självständigt och kritiskt tänkande ersätts av en sorts ”checklistementalitet” även på svenska kärnkraftverk.

—-

Vid olyckan i Tjernobyl 1986, följde arbetarna i stort sett inga checklistor eller inarbetade arbetssätt, vilket fick mycket kritik efteråt och ledde till att det internationella samarbetsorganet WANO bildades för att öka säkerhetskunskapen på världens kärnkraftverk. I Fukushima nästan tre decennier senare, visade det sig istället att arbetet vid olyckstillfället försvårades för att en del som arbetade på kraftverket hade svårt att gå utanför sina instruktioner, regler och manualer berättar Johan Berglund.

—-

Förändringen mot den här checkliste- och regelkulturen har pågått i flera decennier och byggts på med nya pålagor efter varje ny incident och olycka i omvärlden. Men utvecklingen har också förstärkts av att flera svenska kärnkraftverk sålts till utländska ägare. När besluten fattas i Tyskland men ska utföras i Oskarshamn ökar också risken att viktig kunskap går förlorad, säger Johan Berglund som tror att det är just den här kulturförändringen som är den största säkerhetsrisken inom svensk kärnkraft idag.”

Här hittar du programmet på webben: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=5669731

Kanske kan detta vara så pass tankeväckande att så att checklistor, manualer och certifieringar kan börja diskuteras och ifrågasättas. Fortfarande är går utvecklingen åt mer checklistor och certifieringar och sannolikt på bekostnad av kreativitet, kritiskt tänkande och givetvis lokala anpassningar.


Undercover eller demokrati

oktober 4, 2013

Jag såg TV-programmet Undercover Boss för en stund sedan och för en vecka sedan. Ni kanske vet bättre än jag hur det är upplagt, alltså en hög chef utger sig för att vara praktikant/trainee eller nåt och kan hänga med på olika arbetsplatser och få insyn i ”hur det verkligen är”. Jag kanske bara missat hur man förklarar TV-kamerorna men helt (!) realistiskt känns det inte. Men ändå;

Chefen hittar förstås flera fantastiska medarbetare vars potential nu äntligen kan tas tillvara men också viktiga brister och förbättringsmöjligheter och upplösningen känns fantastiskt, nästan tårdrypande rentav. Vilka fantastiska chefer som finns!

Men hela upplägget och storyn bygger ju på att det finns starkt kontrollerade och hierarkiskt uppbyggda organisationer som blir bättre på undercover och kanske lite annan spionverksamhet. Jag tror dessvärre inte det är svårt att hitta dåligt fungerande hierarkier men det är väl inte med undercover som sådana defekter bäst kan åtgärdas. Kanske blir det lite kul och tårdrypande TV men det kan väl knappast vara livets mening att förse TV-producenter med märkliga företeelser.

Storyn är ju inte på nåt sätt ny. Hierarkiska och ibland rentav diktatoriska samhällen bäddar ju för den här typen av idéer och tänkande men på samhällsnivå har vi ändå inte nöjt oss med att kungen maskerar sig vart femte år och lyssnar på folkets sanna berättelse och det borde vi inte göra i företagen heller.

Den enda rimliga slutsatsen är förstås att riva hierarkierna. Att öka de anställdas möjlighet att påverka sin egen arbetssituation och därigenom också öka möjligheterna att ta tillvara de anställdas förmåga och idéer. Men dessvärre går utvecklingen till stor del åt rakt motsatt håll. Den centrala kontrollen ökar på många arbetsplatser, inte minst genom ”väl” utvecklade system för uppföljning av kontroll, kolla bara på vad som hänt i skolan. Genom hög arbetslöshet och allt otryggare anställningsförhållanden sprider sig tystnaden på många arbetsplatser och problem och brister kan fortsätta utan att någon vågar föra fram kritik.

Hellre demokrati än undercover alltså.