Marknadsföringsknep eller allvar

Idag ”presenterar” en statlig utredare sitt förslag på DN-debatt, idag handlar det om SFI-verksamheten. Det är en viktig fråga som borde debatteras men ett problem för debatten är förstås att utredningen presenteras först idag kl 11.00. Till dess är det bara utredaren som har tillgång till hela underlaget. Trots detta så tar jag risken att kasta mig in i debatten.

SFI är en verksamhet som måste utvecklas och bli bättre och et är en sanning som gällt länge. En förklaring till svårigheterna är förstås att förutsättningarna har ändrats kraftigt, ibland ganska snabbt, beroende på läget i världen. Invandringen kommer från andra länder och ibland blir läget akut, som nu i Syrien, och det påverkar förstås kraven och möjligheterna i hög grad.

Precis som på all offentlig utbildningsverksamhet måste kraven vara att all verksamhet måste vara bra. Det finns ju knappast någon ångerrätt. Därför borde ett så kallat valfrihetssystem passa särskilt illa. Men det är just vad utredaren Christer Hallerby föreslår.

Många nyanlända har säkert lätt att navigera i det svenska samhället men vi vet ju också att många upplever stora svårigheter att hitta rätt men ändå förväntar sig utredaren att var och en ska hitta den lämpligaste utbildningsanordnaren.

Jag ogillar starkt de så kallade peng-systemen men jag tycker det är svårt att se ett område som är så olämpligt som just SFI-verksamheten. Ett problem inom SFI-verksamheten har ju varit att hitta bra former och väger för alla. För precis som Hallerby skriver på DN-debatt så finns ju både professorer och analfabeter bland de nyinvandrade.

Vi känner ju till friskoleföretagens metoder. Det handlar om att hitta lönsamma områden, det är knappast på landsbygden som friskolorna finns. Det handlar om att hitta metoder för att få de lönsamma eleverna. Det är lätt att se flera goda affärsmöjligheter men en sådan utveckling kommer också att påverka möjligheten att erbjuda en bra utbildning för alla.

Det politiska ansvaret för viktiga verksamheter måste bli större och inte mindre. Det politiska ansvaret måste innebära att ta ansvar för att alla verksamheter är bra men också planera så att alla verksamheter har rimligt goda förutsättningar.

En valfrihetsmodell innebär att stora delar av det politiska ansvaret läggs över på individuella val som alltför ofta inte innebär några verkliga valmöjligheter. Däremot innebär modellerna att de som svikit det politiska ansvaret kan försöka skylla ifrån sig och istället lägga ansvaret på den enskilde som ju fått möjligheten att välja. Det handlar ju om verksamhet som ska fungera för alla, från alla länder, med olika bakgrund som kommer när det kommer många eller få andra och som bor i många av landets kommuner. Några vinstdrivande som ”skummar marknaden” kommer inte att bidra positivt till verksamheten. Därmed inte sagt att kommunerna, som ansvariga för verksamheten, ska ta in kompetens och idéer som finns i andra organisationer.

Utredaren Hallerby har visat en del marknadsföringstalanger när har får sin artikel publicerad innan utredningen är offentlig. Precis på samma sätt kan man betrakta förslaget om en SFI-peng. Marknadsföring som låter bra till det sak genomföras på allvar.

 

http://www.dn.se/debatt/gor-det-mojligt-att-valja-ocksa-for-dem-som-laser-sfi/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: