Funkar inspektionen

november 26, 2013

En väsentlig del av skolpolitiken, numera, förutsätter en omfattande inspektion som verkligen förmår att hitta goda och mindre goda (kanske rentav dåliga) verksamheter. Tanken är ju stor självständighet till skolorna, även till privat ägda skolor men som är underställda en mäktig tillsyn och inspektion.

Nu har Skolinspektionen, som har detta uppdrag, sedan 2003, för första gången blivit granskade av Riksrevisionen, inspektörernas inspektör alltså. Och det är förödande kritik, tycker jag som läst sammanfattningen, pressmeddelandet och Skolinspektionens kommentarer. Hela rapporten finns här.

Precis som vi är många som påpekat så är det inte den egentliga verksamheten som Skolinspektionen granskat, utan snarare pappren om verksamheten. Riksrevisionen beskriver detta som att ”Tillsynen når indirekta förutsättningar för lärande snarare än direkta förutsättningar”. Och 60 procent av de rektorer som Riksrevisionen tillfrågat uppger att Skolinspektionen inte bedömt undervisningen överhuvudtaget vid sin inspektion.

”I stället fokuserar myndigheten för mycket på att granska skolornas dokument”, säger Riksrevisionens projektledare. Och det är precis vad vi är många som har sett.

Det är ju inte alls så att inspektioner av skolverksamhet är nytt utan fanns långt innan Skolinspektionen bildades. Fram till 1991 fanns i varje län länsskolnämnder där högste chefen var länsskolinspektörer och ursprungligen var länsskolnämndernas till väsentliga delar just inspektionsverksamhet. Dock inte under 80-talet, som jag en del kunskap om, jag var ledamot i en länsskolnämnden i Örebro län några år under 80-talet. Då hade länsskolnämnderna kommit fram till att inspektionsverksamhet inte var en framgångsrik metod utan att det istället gav bättre resultat att stödja och medverka i utvecklingsarbete.

När Skolinspektionen bildades var jag mycket skeptisk, bland annat med tanke på de slutsatser som dragits av tidigare inspektionsmyndigheter. Riksrevisionens rapport som nu kommit är givetvis inte tillräckligt för att döma ut idén med inspektioner men visst finns det stor anledning att fundera över om hela idén vilar på ett tveksamt fundament.

Riksrevisionen skriver bland annat ”Det finns ett glapp mellan förväntningar och verklighet”. En omfattande lagstiftning med stort tolkningsutrymme och givetvis resursfrågan är orsaker till glappet, enligt Riksrevisionen. En viktig fråga som borde ställas är förstås om detta går att lösa utan att nya stora problem uppstår. Skolan kommer förstås alltid (hoppas jag) att ha ett brett uppdrag som inte kan skrivas som en manual (hoppas jag) och resurserna måste väl i första hand användas till den verkliga verksamheten och inte inspektioner (hoppas jag).

Men det problem som den borgerliga skolpolitiken skapat med friskolor och skolpeng bygger ju till stor del på en stark inspektion, nånting annat skulle ju riskera att leda åt ett håll som ingen önskar. Därför hänger kritiken mot Skolinspektionen nära ihop med vilken typ av skolsystem vi vill ha. Jag tycker svaret är givet. Skolorna ska drivas allmännyttigt av offentliga huvudmän. Privat drivna skolor och vinstintressen borde ha gjort sitt.

Lärarnas nyheter och Svenska Dagbladet har skrivit om Riksrevisionens rapport.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/11/26/riksrevisionen-riktar-skarp-kritik-mot-skolinspektionen

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolinspektionen-far-kritik_8764112.svd

Idag, 2/12 skriver Sten Svensson i SvD på liknande  tema: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varfor-bygga-upp-en-stor-kontrollapparat_8783374.svd

Annonser

Mer marknad har ökat problemen

november 24, 2013

Många nationalekonomer har lärt sin läxa bokstavstroget och anser sig därför veta ”att marknaden alltid har rätt”. Alla beräkningar och bedömningar utgår då från hur en renodlad marknad skulle ha fungerat och eventuella avvikelser i priser eller beteende räknas fram som en kostnad som ibland rentav kallas ”välfärdsförlust”.

Men om marknaden inte är det givna rättesnöret så faller ofta deras teser och argumentation helt ihop. Så är det med Assar Lindbecks artikel i DN idag, om hyrorna och bostadbyggandet. Lindbeck tror att det handlar om att konstruera en marknad men i verkligheten handlar det om att bygga ett bra samhälle och det är i det här fallet snarast motsatsen.

De senaste 20 åren ökade marknadsinslag på bostadsområdet borde väl mana till lite eftertanke. Stora kostnadsökningar. Bostadsbrist. Ökad segregation. Rekordbelånade hushåll. Så ser ju facit ut 20 år av statliga (och kommunala) avregleringar och där marknadskrafterna istället har fått ökat spelutrymme.

Ett belysande exempel på vad mer marknadsmekanismer inneburit är ”utvecklingen” av produktionskostnaderna. Starkast genomslag har detta fått när det gäller byggande av bostadsrätter och det går också tydligt att avläsa i SCB:s statistik. 1998 var kostnaden/slutpriset för hyresrätter och bostadsrätter på samma nivå men sedan dess har produktionskostnaderna för bostadsrätter ökat med 150 procent och för hyresrätter är ökningen 87 procent. (Under samma tid ökade KPI med 21 procent).

Jag menar att Assar Lindbeck (och tidigare Boverket i sin rapport som jag bloggat om tidigare) har ett orimligt ekonomistiskt synsätt men det kan ändå vara intressant att granska vad de egentligen säger och vad det skulle betyda om deras idéer skulle genomföras.

Lindbeck tar ju stöd i Boverkets rapport som framförallt har räknat ut kostaden för att hyresgäster bor i fel lägenheter. ”Hyreslägenheterna utnyttjas ineffektivt eftersom lägenheterna inte fördelas efter betalningsvilja – det blir en allokeringsrelaterad effektivitetsförlust.” Precis så skriver Boverket och de har räknat att ”välfärdsförlusten” för detta är 9 miljarder om året, vilket betyder 90 procent av hela den ”kostnad” som Boverket räknat ut.

Innebörden av detta är förstås att de nuvarande hyresgästerna ska tvingas flytta och lämna plats för de med tjockare plånbok. Lindbeck försöker att få det till att det är många som bor i för stora lägenheter, framförallt i Stockholms innerstad, eftersom bostäderna är så billiga. Men Stockholm domineras starkt av ganska små bostäder och 35 % av bostäderna 1 rok eller mindre, 63 % är 2 rok eller mindre och 83 % är 3 rok eller mindre.( statistisk årsbok för Stockholm 2013).  (Taget från Barbro Engmans blogg).

Så det handlar helt enkelt om att flytta folk med för låga inkomster från innerstaden till andra delar av staden. Men om detta skulle innebära så stora omflyttningar så att det motsvarar 9 miljarder kronor om året så måste det rimligen betyda att det bor många med måttliga inkomster i innerstaden och det är väl just det som är syftet med bruksvärdeshyran. Alltså att plånboken inte ska vara helt avgörande. Många hävdar ju att det krävs så speciella kontakter eller rentav svarta pengar för att tillgång till hyreslägenheter i innerstaden så natt det ändå bara bli människor med hög som bor där. Men så är det uppenbarligen inte för då håller ju inte Boverkets beräkningar.

När Assar Lindbeck beskriver hur en medveten bostadspolitik skulle kunna se ut så väljer han en bild ingen vill ha och som handlar om ” köra ut folk från sina fler-rumslägenheter när barnen flyttar hemifrån så att familjer med små barn skulle kunna flytta in i dessa lägenheter”. Men när marknadsmekanismer kan ge exakt samma resultat och tvinga människor att flytta då anses det på nåt sätt frivilligt eftersom det som marknaden leder till alltid är rättesnöret i de bokstavstrogna nationalekonomernas värld.

Men förstås handlar det här inte om sifferexercis utan om vilket samhälle vi vill ha. Jag är övertygad om att en genomtänkt bostadspolitik är viktig om vi ska bygga ett samhälle för alla, utan stora orättvisor och utan segregation i boende och skola.

Bostadspolitiken måste utmana marknadskrafterna. En demokratisk planering måste ta över marknadskrafternas spel med våra bostäder och boendekostnader. Den demokratiska planeringen måste syfta till att bygga samhällen och städer och inte ”bara” bostäder. Nya områden måste ges sådana kvaliteter och sånt innehåll att de uppfattas som lika attraktiva som de gamla innerstäderna. Tyvärr har kommunernas planeringsambitioner kraftigt minskat och nya områden är inte alltid ens försedda med den mest grundläggande offentliga servicen, så som skola och förskola. Det är delvis också en effekt av de så kallade fria valen som gör att alla kommuner, särskilt Stockholm, inte ser som sin självklara uppgift att planera hela servicen.

Och bostadspolitiken måste också innehålla ett direkt produktionsstöd till byggande av nya bostäder.

Jag har skrivit om marknadshyror tidigare:

http://gotland.vansterpartiet.se/2012/12/29/avsloja-bluffen-medmarknadshyror/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/09/25/nu-kommer-marknadshyror-3/


Ideella föreningar ska vara ideella

november 16, 2013

DN debatt har idag en viktig och intressant artikel om hur ideella föreningar alltmer behandlas som företag. Det är sju företrädare för olika ideella organisationer som har skrivit artikeln.

Det är en mycket viktig diskussion och det är lätt att se hur föreningslivet har förändrats. Mer i vissa typer av föreningar och kanske ganska lite i andra delar av föreningsrörelsen. Artikeln är skriven framförallt för att framföra kritik mot olika statliga instansers agerande som anses försvåra föreningsarbetet och därmed tvinga föreningar att bli en del av marknaden.

Föreningsföreträdarna varnar starkt för en marknadsanpassning och skriver: ”Ska ideella föreningar tvingas ge sig ut på en marknad och konkurrera med privata företag utan att någon hänsyn tas till våra speciella förutsättningar rycks grunden för oss bort.”  Jag tror att de har väldigt rätt men frågan är om staten är den enda adressaten för deras oro och kritik.

Det är tyvärr lätt att peka på exempel där föreningar snarast gått före i ett mer marknadsmässigt agerande och ibland lånat ut sig till mycket tveksamma syften. Åtminstone syften som stämmer dåligt med artikelförfattarnas egen definition på föreningarna som de beskriver som ”allmännyttiga ideella föreningar”.

Idrottsrörelsen har ju på flera områden lett en utveckling där marknadskrafterna tillåtits slå igenom starkt. Titta bara på löner och andra villkor för elitidrottare, och med elit är det inte bara världselit utan många lagidrottare har mycket höga löner även i divisioner under den högsta. Delvis kan detta sägas vara en spegling av hela samhället men idrotten har många gånger gått före och längre och det kanske är än tydligare på själva arrangemangen.

Där har VIP-loger, som var ett främmande inslag för några decennier sedan, tillkommit. Där har idrottsföreningar gått samman (eller själva) drivit fram servering av alkohol i sammanhang och i miljöer som inte var tillåtet så sent som på 90-talet.

Inom en stor del av föreningsverksamheten har också kostnaderna för deltagande stuckit iväg rejält. Det är resor och utrustning som kostar och som på ett eller sätt betalas av deltagarna och deras föräldrar. Ideellt föreningsdeltagande är idag långtifrån en medlemsavgift som en gång i tiden var nästan symbolisk och som därmed gav möjlighet till en bra verksamhet. Givetvis skulle större offentliga bidrag och annat stöd kunna minska deltagarnas kostnad men föreningarna borde varit mycket mer restriktiva att släppa iväg kostnadsnivån.

Det började kanske med sponsringen och sedan dess har stora delar av föreningsrörelsen anpassat sig efter marknadens krav. Det kanske är dags att ordentligt börja diskutera både statens, kommunernas och föreningarnas egen inriktning så att vi kan upprätthålla den viktiga ideella sektorn.

En formulering i artikeln, som var hämtad från Konsumentverket fick mig att tänka på Håkan Juholts ganska nyligen inlämnade riksdagsmotion. Artikeln beskriver att Konsumentverket menar ”att medlemskapet är att betrakta som ett kund/leverantörsförhållande och likställer därmed den ideella föreningen i Friskis & Svettis med privata gymägare”. Håkan Juholt har i sin motion föreslagit att begreppet ”kund” inte ska användas i skattefinansierad välfärdsverksamhet. Juholt menar att vi ska betraktas som medborgare.


Cynismen på Boverket

november 13, 2013

De senaste 20 åren (drygt) har marknadskrafterna fått ett allt större spelrum vid byggande av bostäder. Resultatet med bostadsbrist, stora kostnadsökningar och rekordbelånade hushåll borde knappast ge stöd för fortsatta marknadsreformer men marknadsförespråkare griper ständigt efter nya halmstrån. Och de har resurser.

Nästa slagfält är förstås att driva ett avskaffande av bruksvärdeshyran. Högre beskrivs nästan som lösningen på det mesta. Och idag sällar sig Boverket, i sin Marknadsrapport, till de som driver på införande av marknadshyror även om de inte skriver det rakt ut. DN har en lite missvisande artikel idag.

Boverkets metod är kanske lite överraskande men också sällsynt provokativ. Hittills har de som förordat marknadshyror försökt att framhålla att det måste byggas mer och det åstadkoms genom marknadshyror. Den argumentationen håller inte så nu måste nya ”argument” in i debatten.

Och Boverket har hittat eller snarare konstruerat sådana argument. Boverket har räknat ut att det bor fel människor i de mer attraktiva hyreslägenheterna. ”Hyreslägenheterna utnyttjas ineffektivt eftersom lägenheterna inte fördelas efter betalningsvilja – det blir en allokeringsrelaterad effektivitetsförlust. ”Exakt så skriver Boverket (sid 3). Det betyder att det bor personer med alltför låga inkomster där någon som har mer pengar skulle vilja bo och det anser Boverket är en ”effektivitetsförlust”.

Enligt Boverket innebär dessa ”effektivitetsförluster” 90 % av de ”problem” som Boverket anser beror på bruksvärdesystemet. Om man väljer att beskriva detta som effektivitetsförluster så är det säkert sant, eftersom själva syftet med bruksvärdeshyror är just detta, alltså att motverka ekonomisk segregation och inte tvinga människor att flytta när fastighetsägaren vill hyra ut till någon som vill betala mer i hyra.

För mig är det oerhört cyniskt att beskriva detta som ”effektivitetsförluster”. Samtidigt är det förstås oerhört intressant att Boverkets bedömning är att den stora förändringen om marknadshyror införs skulle innebära att många tvingas flytta från sina bostäder och lämna plats för mer välbeställda. Trots detta så ifrågasätter Boverket själva om bruksvärdeshyrorna motverkar segregation, även om de gör det försiktigt så har Svd/TT nappat på just detta. Men om den ekonomiska segregationen motverkades så skulle ju förstår inte de effekter som Boverket anser så stora överhuvudtaget finnas.

Ett tankeexperiment för att visa hur cyniska Boverkets beräkningar är skulle kunna vara om vi tänker oss att Socialstyrelsen skulle göra en motsvarande beräkning av sjukvårdens insatser och prioriteringar. Hela den idé som Boverket använder är ju att den som är beredd att betala mest också ska få den vara eller tjänst som efterfrågas av flera. Allt annat är att betrakta som effektivitetsförlust och det är egentligen avgörande det är den enskilde eller skattekollektivet som betalar. Skulle vi överhuvudtaget kunna tänka oss att den som är beredd att betala mest för en njure skulle gå först i transplantationskön?

Visst har det klarnat. Tack Boverket för den provocerande rapporten. Kanske har jag rentav bedömt era bakomliggande syften helt fel. Kanske var ert syfte att skjuta idéerna om marknadshyror helt i sank.

Boverkets rapport visar väldigt tydligt att frågan nu handlar om mer marknad eller en anständig bostadspolitik.

Jag har skrivit om marknadshyror tidigare:

http://gotland.vansterpartiet.se/2012/12/29/avsloja-bluffen-medmarknadshyror/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/09/25/nu-kommer-marknadshyror-3/


Vänstern måste tänka till

november 11, 2013

Tankesmedjan Katalys har lagt fram ett omfattande förslag till reformerat skattesystem. Katalys har tidigare haft en tydlig vänsterprofil och därför är många delar av deras skatteförslag, minst sagt, förvånande:

  • Sänkt inkomstskatt med 20 000 kronor i månaden för den som har en månadslön på 150 000, som till exempel statsministern har.
  • Arbetslöshetsersättningar över 4 000 kronor i månaden ska ges som lån!
  • Pensionsrätten för tiden som föräldraledig försvinner.
  • Bolagsskatten avskaffas helt.

Och den höjda skatten på maten kan nog också läggas till den listan.

Förslagets syfte är, enligt författarna:

1. Häva utanförskapet, öka jämlikheten och förbättra och försvara välfärden.

2. Rädda klimatet och den ekologiska mångfalden från dagens utveckling som utmanar livet på jorden som vi känner det.

Och receptet är att öka den offentliga verksamheten och då krävs en högre skattekvot. Och den finns utan tvekan intressanta förslag och resonemang i deras rapport. Men till stor del går de ändå vilse i ett alldeles för ekonomistiskt tänkande som påminner mycket om Moderaternas ”arbetslinje”.

De som gynnas är personer med goda inkomster och en stark ställning på arbetsmarknaden, genom sänkta skatter på höga inkomster och samtidigt för höginkomsttagarna bättre sjukregler och högre pensioner.

En del av de höjda skatterna, i första hand fastighetsskatten, kommer förstås att betalas av de med höga inkomster men inte alla drabbas av detta och dessutom sannolikt en del med låga inkomster. Men jag tror ändå att en höjd fastighetsskatt är rätt väg även om den nivå som Katalys föreslår verkar hög. De föreslår 1,6 % av taxeringsvärdet vilket är en hel högre än den tidigare fastighetsskatten som var 1 %.

Dessutom förslås höjd moms bland annat på mat. Med det ekonomistiska resonemang som Katalys har å är det rimligt att höja skatterna på bostäder och på mat. Det ju precis sådana ”skattebaser” som är stabila och därför inte anses vara skadliga för ekonomins sätt att fungera. Alla måste ju……

Förslagets tydliga ekonomistiska linje framgår kanske tydligast i deras förslag om A-kassa. Arbetslöshetsersättning över 4 000 kronor i månaden ska ges i form av lån, upp till 75 procent av den tidigare inkomsten. Visserligen med generösa avskrivningsregler, om man kan återgår i arbete. För äldre arbetslösa är risken uppenbar att en stor skuld ska återbetalas av pensionen. Det här är ett förslag som skulle vara omöjligt (trodde jag) att lägga fram, till och med för en moderatledd regering.

En positiv beskrivning av förslaget kanske kan vara att det visar hur svårt det är att hitta ett skattesystem som fungerar både för att ge bra välfärd och att tillgodose marknadssamhällets mekanismer. Därför måste nog en rimlig slutsats vara att välfärden bäst värnas om vi också vågar utmana marknadsekonomins inneboende mekanismer med vinstintressen och inkomstskillnader. Vänstern måste tänka till! Det behövs betydligt mer radikalt omtänkande för att klara de utmaningar som vi står inför.

En grundläggande utgångspunkt för en mer radikal förändring borde vara att också öka demokratin. Medborgare istället för kund kan man också utrycka det. Tyvärr verkar den apekten helt ha tappats bort i rapporten från Katalys och möjligen har de i hastigheten avskaffat kommunerna. Den kommunala beskattningsrätten har de i varje fall tagit bort. Jag tror inte mer centralt fattade beslut är ett sätt att öka demokratin.

Avslutningsvis så har jag dessutom ett stort tvivel på att kalkylerna som Katalys presenterar går ihop. Det är bra att föreslå satsningar på mer och bättre offentlig välfärd och det är förstås rätt att också räkna in de statsfinansiellt positiva effekterna, som de gör, det är svårt att hitta de minskade skatteintäkter som följer av en minskat privat konsumtion som rimligen måste komma om skattekvoten ökar från 44 % till 51 %.

Här kan du hitta hela rapporten: http://katalys.org/

Här är deras presentation på DN Debatt, 10 november: http://www.dn.se/debatt/sa-far-vi-ett-smartare-och-rattvist-hogskattesamhalle/


Räntepolitik räcker inte

november 8, 2013

Igår beslutade Europeiska centralbanken, ECB, att sänka sin styrränta från 0,5 % till 0,25 %. Det rapporterar DN, SvD och SR med ungefär samma innehåll. Det är för dålig fart i ekonomin i Europa (som helhet) och arbetslösheten ligger fortfarande på oerhört höga nivåer i många länder. Här i Sverige är arbetslösheten ungefär 8 procent men Riksbanken hade ändå aviserat en höjning av räntan, den kommer knappast i brådrasket efter ECB:s sänkning.

ECB har inte särskilt mycket krut kvar i sin räntesänkningsarsenal, nu når deras styrränta ligger på 0,25 % och mycket mer skulle behövas göras för att vända utvecklingen de värst utsatta länderna. Och den svenska riksbanken räntehöjningsplaner, i ett läge med mycket hög arbetslöshet, förklaras av att riksbanken vill bromsa hushållens skuldsättning för framförallt bostadsköp. Eftersom riksbanken egentligen bara har räntevapnet blir deras agerande väldigt trubbigt.

Jag har länge hävdat att centralbankernas roll i den ekonomiska politiken har överdrivits kraftigt. Fast egentligen handlar det ju om centralbankernas roll när det inte finns någon ekonomisk politik som försöker påverka ett ekonomiskt skeende som går över styr eller får helt orimliga konsekvenser. Det behövs helt enkelt ett betydligt kraftfullare agerande från regeringar och parlament.

Här i Sverige borde förstås aldrig bostadsbyggandet ha tillåtits hamna på så orimligt låga nivåer som vi sett de senaste åren. Men marknaden har tillåtits regera. Inte heller borde den starka koncentrationen av arbetstillfällena till de största städerna ha tillåtits pågå och rentav understötts av regeringen. Självfallet kommer då bostadspriserna på många orter då att rusa iväg och behoven av lån att öka och då är någon halvprocent i ränta inte avgörande.

Under de senaste årens mycket höga arbetslöshet har politiken präglats av en ”låt-gå-linje” och istället för nya jobb har politiken riktats mot de arbetslösa som satts under press för att vara beredda att acceptera sämre villkor. Och det mesta pekar på att den så kallade jämviktsarbetslösheten har tagit ett rejält kliv uppåt och det som tidigare kallades massarbetslöshet, 4 – 5 procent, kommer vi kanske bara att uppleva när konjunkturen står på topp, just innan riksbanken ingriper för att inflationsmålet inte ska hotas.

Det som skulle behövts är en betydligt mer offensiv politik och närmast till hands hade förstås varit att försöka lösa både arbetslöshetsfrågan och klimatfrågan genom investeringar i infrastruktur och byggnader för att minska energianvändningen. Men sådant ligger inte i linje med de ekonomiska teorier som tillåtits styra de senaste decennierna. Teorier som bland annat lett till att det är så kallat oberoende centralbanker som ska ha de instrument som möjligen kan påverka den ekonomiska utvecklingen. Instrument som just nu, och inte bara just, visar sig alldeles otillräckliga.


Yrvakna reaktioner på ”avslöjanden”

november 1, 2013

Det var inte några nyheter att friskolor försöker välja sina elever. Det var inte något ”avslöjande” som Uppdrag granskning gjorde i sitt program i onsdags. Uppdrag granskning visade hur tydligt en del friskolor missköter sig och hur öppet en del företrädare vågade uttala sina vidriga åsikter.

Friskolefrågan har ju inte heller precis saknat politisk uppmärksamhet men det har från de flesta partier varit en uppmärksamhet som präglats av feghet eller en så stark ideologisk övertygelse att man valt att se bort från viktiga fakta. (Jag har skrivit om detta på min blogg häromdagen).

Så sent som i maj kom en sexpartiöverenskommelse (M, FP, C, KD, MP och S) av ”Friskolekommittén”. Med tanke på den stora kritiska debatt som varit inom socialdemokratin var överenskommelsen väldigt förvånande och så här presenterade Socialdemokraterna den själva: http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Friskolekommitens-resultat/ Läget in friskolefrågan var ju så att det borde funnits möjligheter att pressa fram en reträtt från de borgerliga partierna, åtminstone på några punkter men praktiskt taget inget av detta fanns med.

Men nu kommer en reaktion från Stefan Löfven på ett TV-program och han för nu fram nya idéer och krav som kanske rentav skulle kunna få viss betydelse om de genomfördes. I DN idag kräver Löfven att kommunerna ska sköta ansökningar och köer till alla skolor. Det ändrar inte hela systemet men skulle kanske vara ett steg mot de allra värsta avarterna. Frågan är förstås varför det här förslaget inte drevs i friskolekommittén? Är det bara ett starkt opinionstryck som kan driva på den socialdemokratiska i den här frågan? Finns det ingen egen övertygelse för att minska segregation och diskriminering?

Att Jan Björklund nu också måste stödja ett förslag som är betydligt mer långtgående än som tidigare varit aktuellt understryker väl bara hur lite de politiskt ansvariga har försökt att känna till och dessutom att regeringen just nu är väldigt pressade av friskolefrågan.

Men det vi nu sett och det som framgått av massor med tidigare underlag visar hur fel idén med friskolor och ett skolval som försöker konstruera nån sorts marknad. Därför räcker det inte bara med några små förändringar för att täppa till de värsta kryphålen och få bort de värsta avarterna. Hela systemet måste byggas om, baserat på helt andra idéer.  Jo jag har bloggat om detta tidigare, bland annat:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/10/30/med-segregation-som-ide/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/05/23/det-bidde-inte-ens-en-tumme/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2010/04/10/segregation-som-ide/

Lärarnas Nyheter har också uppmärksammat Löfvens hastigt påkomna förslag.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/11/01/s-vill-kommunerna-skoter-friskolornas-antagning