Mer marknad har ökat problemen

Många nationalekonomer har lärt sin läxa bokstavstroget och anser sig därför veta ”att marknaden alltid har rätt”. Alla beräkningar och bedömningar utgår då från hur en renodlad marknad skulle ha fungerat och eventuella avvikelser i priser eller beteende räknas fram som en kostnad som ibland rentav kallas ”välfärdsförlust”.

Men om marknaden inte är det givna rättesnöret så faller ofta deras teser och argumentation helt ihop. Så är det med Assar Lindbecks artikel i DN idag, om hyrorna och bostadbyggandet. Lindbeck tror att det handlar om att konstruera en marknad men i verkligheten handlar det om att bygga ett bra samhälle och det är i det här fallet snarast motsatsen.

De senaste 20 åren ökade marknadsinslag på bostadsområdet borde väl mana till lite eftertanke. Stora kostnadsökningar. Bostadsbrist. Ökad segregation. Rekordbelånade hushåll. Så ser ju facit ut 20 år av statliga (och kommunala) avregleringar och där marknadskrafterna istället har fått ökat spelutrymme.

Ett belysande exempel på vad mer marknadsmekanismer inneburit är ”utvecklingen” av produktionskostnaderna. Starkast genomslag har detta fått när det gäller byggande av bostadsrätter och det går också tydligt att avläsa i SCB:s statistik. 1998 var kostnaden/slutpriset för hyresrätter och bostadsrätter på samma nivå men sedan dess har produktionskostnaderna för bostadsrätter ökat med 150 procent och för hyresrätter är ökningen 87 procent. (Under samma tid ökade KPI med 21 procent).

Jag menar att Assar Lindbeck (och tidigare Boverket i sin rapport som jag bloggat om tidigare) har ett orimligt ekonomistiskt synsätt men det kan ändå vara intressant att granska vad de egentligen säger och vad det skulle betyda om deras idéer skulle genomföras.

Lindbeck tar ju stöd i Boverkets rapport som framförallt har räknat ut kostaden för att hyresgäster bor i fel lägenheter. ”Hyreslägenheterna utnyttjas ineffektivt eftersom lägenheterna inte fördelas efter betalningsvilja – det blir en allokeringsrelaterad effektivitetsförlust.” Precis så skriver Boverket och de har räknat att ”välfärdsförlusten” för detta är 9 miljarder om året, vilket betyder 90 procent av hela den ”kostnad” som Boverket räknat ut.

Innebörden av detta är förstås att de nuvarande hyresgästerna ska tvingas flytta och lämna plats för de med tjockare plånbok. Lindbeck försöker att få det till att det är många som bor i för stora lägenheter, framförallt i Stockholms innerstad, eftersom bostäderna är så billiga. Men Stockholm domineras starkt av ganska små bostäder och 35 % av bostäderna 1 rok eller mindre, 63 % är 2 rok eller mindre och 83 % är 3 rok eller mindre.( statistisk årsbok för Stockholm 2013).  (Taget från Barbro Engmans blogg).

Så det handlar helt enkelt om att flytta folk med för låga inkomster från innerstaden till andra delar av staden. Men om detta skulle innebära så stora omflyttningar så att det motsvarar 9 miljarder kronor om året så måste det rimligen betyda att det bor många med måttliga inkomster i innerstaden och det är väl just det som är syftet med bruksvärdeshyran. Alltså att plånboken inte ska vara helt avgörande. Många hävdar ju att det krävs så speciella kontakter eller rentav svarta pengar för att tillgång till hyreslägenheter i innerstaden så natt det ändå bara bli människor med hög som bor där. Men så är det uppenbarligen inte för då håller ju inte Boverkets beräkningar.

När Assar Lindbeck beskriver hur en medveten bostadspolitik skulle kunna se ut så väljer han en bild ingen vill ha och som handlar om ” köra ut folk från sina fler-rumslägenheter när barnen flyttar hemifrån så att familjer med små barn skulle kunna flytta in i dessa lägenheter”. Men när marknadsmekanismer kan ge exakt samma resultat och tvinga människor att flytta då anses det på nåt sätt frivilligt eftersom det som marknaden leder till alltid är rättesnöret i de bokstavstrogna nationalekonomernas värld.

Men förstås handlar det här inte om sifferexercis utan om vilket samhälle vi vill ha. Jag är övertygad om att en genomtänkt bostadspolitik är viktig om vi ska bygga ett samhälle för alla, utan stora orättvisor och utan segregation i boende och skola.

Bostadspolitiken måste utmana marknadskrafterna. En demokratisk planering måste ta över marknadskrafternas spel med våra bostäder och boendekostnader. Den demokratiska planeringen måste syfta till att bygga samhällen och städer och inte ”bara” bostäder. Nya områden måste ges sådana kvaliteter och sånt innehåll att de uppfattas som lika attraktiva som de gamla innerstäderna. Tyvärr har kommunernas planeringsambitioner kraftigt minskat och nya områden är inte alltid ens försedda med den mest grundläggande offentliga servicen, så som skola och förskola. Det är delvis också en effekt av de så kallade fria valen som gör att alla kommuner, särskilt Stockholm, inte ser som sin självklara uppgift att planera hela servicen.

Och bostadspolitiken måste också innehålla ett direkt produktionsstöd till byggande av nya bostäder.

Jag har skrivit om marknadshyror tidigare:

http://gotland.vansterpartiet.se/2012/12/29/avsloja-bluffen-medmarknadshyror/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/09/25/nu-kommer-marknadshyror-3/

En kommentar till Mer marknad har ökat problemen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: