Ett djävla oskick!

februari 20, 2014

Den så kallade Nybyggarkommissionen skriver idag på DN-debatt. Där presenterar de en del av sina förslag men som flera gånger tidigare är inte hela deras förslag offentligt och tillgängligt ännu. Det är ett djävla oskick att skriva om ett färdigt förslag men inte ge full tillgång till förslaget. Det ska tydligen överlämnas i eftermiddag på nån sorts presstillställning och kanske blir det därefter tillgängligt och möjligt att fullt ut diskutera.

Tidningarnas debattsidor borde inte vara öppna för den här typen av debattartiklar förrän hela förslaget kan granskas. Det är tre företag i byggbranschen som har köpt in tre tidigare politiskt verksamma, bland annat en tidigare statsminister. Det verkar som om uppdragsgivarna haft goda möjligheter att påverka slutresultatet – men jag har förstås ännu bara läst artikeln i DN.

Det finns en del förslag som förtjänar stöd, till exempel någon sorts återinförande av fastighetsskatt, även om det i sig knappast ökar tillgången på bostäder.

Men i huvudsak bygger förslagen på en fortsättning av den avreglering som Bildt-regeringen började genomföra för cirka 20 år sen. En avreglering som lett till bostadsbrist, höga kostnader för nya hus och starkt ökad boendesegregation. I förslaget från ”kommissionen” så är det svårt att se något förslag som i grunden tar itu med detta, snarare tvärtom.

Kommissionens förslag verkar bygga på att markspekulationen ska tillåtas öka, det gillar säkert uppdragsgivarna. Jag menar framförallt förslaget om ”sänkt planrisk” som uppenbarligen ska öka markägarnas makt mot kommunerna. Jag anser att utvecklingen borde gå åt andra hållet. Återinför taken att bostadsbyggandet ska göras på mark som anvisas av kommunen. Då kan markpriserna kanske hållas nere och framförallt kan kraven på de som ska bygga husen ställas högre, till exempel för att hålla nere byggkostnaderna – men ett sånt förslag skulle nog inte ”kommissionens” uppdragsgivare ha gillat.

Jag tror faktiskt att markpolitiken och därmed makten över vilket byggande som ska ske är en av nycklarna till en annan bostadspolitik. Sedan avregleringen, bland annat av markpolitiken, har makten flyttats till de stora bygg- och bostadsföretagen. Det är egentligen tidigare byggföretag som numera har ganska lite egen byggverksamhet utan istället lever på att ”skära emellan”. De äger marken och säljer de färdiga bostäderna – så dyrt som möjligt…förstås. Det är inte alls säkert att lägre byggkostnader skulle påverka slutpriset utan hamna i mellanfickan.

Jag förstod också, av en intervju som gjorde i P 1, att hyrorna i de mest attraktiva områdena ska höjas. Det framgår väl av förslaget som visas senare idag men jag antar att ”kommissionens” uppdragsgivare gillar ett sånt förslag så det är säkert med. Hur många fler bostäder kommer att byggas om hyrorna i befintliga bostäder höjs? Hur många fler miljarder kommer fastighetsägarna att tjäna?

Ursäkta tjatet – jag har ju skrivit om detta tidigare, till exempel:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/01/03/avregleringen-kostar-pengar/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/24/mer-marknad-har-okat-problemen/


Avregleringar och skurkfasoner

februari 19, 2014

Ibland framhålls telekommunikationsbranschens som ett lyckat exempel på avreglering. Jag tycker inte detta granskats tillräckligt men jag är säker på att den stora mängd av avarter är ett betydande problem för branschen och hela samhället.

Just nu är jag lite extra engagerad efter att ha blivit utsatt för en försäljare som utryckte sig direkt bedrägligt. Och det var nära att jag åkte dit – väldigt nära. Det handlade inte om jättestora summor men ändå.

Jag (vi) har mobilt bredband hos Tele 2. (Jag vet, men de är i alla fall billigast). Jag betalar 229 kronor i månaden och det fungerar för mig. Jag har varit bunden i två år eftersom det ingick en router och lite sånt men nu går bindningstiden ut och:

Igår ringde A och utgav sig att ringa från Tele 2 och frågade hur mitt mobila bredband fungerade. Jag hade varken tid eller lust att kallprata så jag frågade vad samtalet egentligen gällde. ”Det var dags att förlänga abonnemanget” och snabbt rabblade A upp vad jag skulle få och vad det skulle kosta, även om just månadskostnaden var svår att höra men när jag frågade som framgick det att den kostnaden var 369 kronor.

Eftersom jag inte ville betala mera så ifrågasatte jag förstås varför det nu var en högre kostnad och A spelade då ovetande om min nuvarande kostnad men pressade sedan fram ett lägre belopp för ett annat (lite sämre abonnemang) men också det högre än min nuvarande månadskostnad.

Jag tyckte då att jag hellre bara ville fortsätta rulla på mitt nuvarande avtal men just den meningen hann jag inte riktigt säga färdig förrän A avslutade samtalet. Nu har jag kollat med Tele 2 hur mitt avtal ser ut och det är nu utan bindning, men tre månaders uppsägningstid och 229 kronor i månaden.

Jag tycker det var ett rent skurkförsök jag blev utsatt för igår. Försäljaren var väldigt väloljad och det stämde förstå inte alls med den spelade okunnigheten om hur mitt nuvarande avtal ser ut. Men någon skulle förstås tjäna pengar på att jag skulle börja betala 140 kronor mer i månaden och dessutom binda mig i två år!

Jag har bloggat om frågan tidigare.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/03/09/finns-det-lyckade-avregleringar/

Men visst är det bedrövligt att det verkar finnas verksamheter som bara försöker tänka ut konster och knep för att luras. De var nära att lyckas och jag undrar hur många som vet exakt hur deras månadskostnad och hastigheter är på till exempel sitt bredbandsabonnemang (jag vet bara kostnaden!).

För några dagar sedan skrev Ali Esbati en artikel i Dagens Arena som tar upp innovationer och kreativitet. Den ligger åtminstone av det här – läsvärd var den.

http://www.dagensarena.se/magasinetarena/ali-esbati-innovation-vs-pahitt


Privata domstolar

februari 9, 2014

Idag berättar (DN-debatt) internetoperatören Bahnhof varför de stoppat den vidriga sajten Lexbase´ verksamhet. Det är bra att vi slipper Lexbase men frågan är vilken makt som v i anser att internetoperatörer och andra privata företag som sköter viktiga delar av vår infrastruktur ska ha. Det är lätt att hylla enskilda ingripanden men vill vi ha en utveckling som mer och mer liknar privata domstolar.

Jag väljer att ”återanvända” ett blogginlägg som är drygt ett år gammalt som handlade om bankerna men som handlar om just detta. Ska viktiga delar av rättstillämpningen läggas på privata företag:

Idag redovisar SR att ”Svenska banker och betaltjänster spärrar och registrerar företag som säljer vad man kallar ”olämpliga produkter och kulturformer” på nätet, som till exempel våldsam film eller erotisk litteratur.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5342399

Jag är övertygad om att det finns massor av skit som säljs på nätet som det finns goda skäl att bekämpa och kanske rentav förbjuda. Men; Är det verkligen bankerna som ska avgöra vad som ska vara tillåtet och vad som ska stoppas.

Tyvärr har det blivit allt vanligare med olika former av privat rättstillämpning utan någon egentlig diskussion om konsekvenserna. Sedan länge finns etablerade former när bankerna ska stoppa företag som skickar bluffakturor och det är naturligtvis viktigt att agera mot bluffakturor och de företag som har det som sin affärsidé.

När Wikileaks för några år sedan kom med avslöjande dokument oc filmer om USA krig i Irak så stoppades stängde Visa av Wikileaks från den tjänst som möjliggjorde privatpersoners donationer till verksamheten.

I den svenska debatten har också förekommit krav på fastighetsägare/hyresvärdar på alltifrån att vägra uthyrning till olämpliga möten och att förbjuda farliga hundraser.

Samtidigt som kraven på mer och mer privat rättstillämpning förs fram så blir den offentliga rättstillämpningen omgärdad av allt striktare på rättssäkerhet. Ett exempel är tingsrättsrättegången i Södertälje som nu tas om och avsett utslag ändå kommer att överklagas till hovrätten!

De offentliga upphandlingarna håller på att blir omfattande juridiska dokument och efterföljande rättsliga processer. Det är kanske inte så konstigt om många tycker det är mycket smidigare om det blir mer privat rättstillämpning.

Min åsikt är att vi inte ska fortsätta på den här vägen. Jag tycker redan att det gått för långt och en mer grundläggande diskussion borde nu ta fart!

Jag har bloggat om det här tidigare.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2010/12/08/foretagen-ska-inte-ta-over-rattstillampningen/


”En sport som passar TV-formatet”

februari 3, 2014

I natt så genomfördes ”super-bowl” i New York. Det verkar vara ett av världens viktigaste idrottsarrangemang eller vad det nu är. Det är en sport som huvudsakligen förekommer i USA och för många i Europa är det en mycket främmande sport. Jag har absolut ingen invändning mot att amerikaner håller på med sporter som inte är vanliga i Europa, och tvärtom.

Men visst måste man undra varför svenska massmedier rapporterar så mycket om en sport som vi inte vet så mycket om. Eller kanske man inte alls behöver undra, kanske är svaret att sportarrangemang mer handlar om annat än idrott.

När Sveriges Radio (P 1) tog upp frågan idag så var det radions tidigare USA-korrespondent Gina Lindberg som fick uttala sig om varför arrangemanget fick så stort genomslag.

”Det är en sport som passar TV-formatet med massor av pauser där man kan stoppa in reklaminslag”, var Gina Lindbergs besked. Jag tyckte svaret lät trovärdigt och det styrktes av en del andra inslag om vad som verkligen hände i New York och framför TV-apparaterna.

Det är verkligen ett uttalande som understryker behovet av reklamfri public-service som också gör breda program med bland annat underhållning. Risken är förstås annars att de underhållningsprogram som vi kommer att kunna se görs just för att ”de passar TV-formatet” vilket alltså egentligen betyder att det finns bra plats för reklaminslag, eller kanske ännu värre att hela programmets idé är att stödja kommersiella intressen.

I debatten om public-service har de öppna motståndarna tystnat, ingen snobbar längre med att de inte betalar TV-licensen. Men istället försöker motståndarna mot allmännyttiga verksamheter begränsa vad public-service ska få göra. De mest extrema anser att public-service bara ska göra det som kommersiella kanaler väljer bort och de mer modesta motståndarna vill begränsa underhållningsutbudet och utbudet på internet.

Redan idag, med en stark public-service-verksamhet i Sverige, förekommer program som helt öppet samarbetar, i hela sin uppläggning, med kommersiella intressen, Postkodmiljonären är ett av exemplen. Men med stor säkerhet skulle detta öka om det kommersiella TV-utbudet skulle bli själva att producera underhållningsprogram.

Men visst finns mycket att debattera om vad public-service gör och debatten borde vara mycket mer omfattande men det verkar finnas en stor rädsla att ifrågasätta och debattera. Till stor del tror jag faktiskt att många inte riktigt vågar sig på denna mäktiga verksamhet och det är allvarligt. Dessutom finns det nån märklig inställning bland många politiskt aktiva att radions och TV:s självständighet ska tolkas som att de ska stå över kritik, särskilt sådan som kommer från politiskt ledande personer. Jag tycker det är en missriktad omsorg om det fria ordet. Det fria ordet bygger ju just på att det är fritt för olika röster.