”En sport som passar TV-formatet”

I natt så genomfördes ”super-bowl” i New York. Det verkar vara ett av världens viktigaste idrottsarrangemang eller vad det nu är. Det är en sport som huvudsakligen förekommer i USA och för många i Europa är det en mycket främmande sport. Jag har absolut ingen invändning mot att amerikaner håller på med sporter som inte är vanliga i Europa, och tvärtom.

Men visst måste man undra varför svenska massmedier rapporterar så mycket om en sport som vi inte vet så mycket om. Eller kanske man inte alls behöver undra, kanske är svaret att sportarrangemang mer handlar om annat än idrott.

När Sveriges Radio (P 1) tog upp frågan idag så var det radions tidigare USA-korrespondent Gina Lindberg som fick uttala sig om varför arrangemanget fick så stort genomslag.

”Det är en sport som passar TV-formatet med massor av pauser där man kan stoppa in reklaminslag”, var Gina Lindbergs besked. Jag tyckte svaret lät trovärdigt och det styrktes av en del andra inslag om vad som verkligen hände i New York och framför TV-apparaterna.

Det är verkligen ett uttalande som understryker behovet av reklamfri public-service som också gör breda program med bland annat underhållning. Risken är förstås annars att de underhållningsprogram som vi kommer att kunna se görs just för att ”de passar TV-formatet” vilket alltså egentligen betyder att det finns bra plats för reklaminslag, eller kanske ännu värre att hela programmets idé är att stödja kommersiella intressen.

I debatten om public-service har de öppna motståndarna tystnat, ingen snobbar längre med att de inte betalar TV-licensen. Men istället försöker motståndarna mot allmännyttiga verksamheter begränsa vad public-service ska få göra. De mest extrema anser att public-service bara ska göra det som kommersiella kanaler väljer bort och de mer modesta motståndarna vill begränsa underhållningsutbudet och utbudet på internet.

Redan idag, med en stark public-service-verksamhet i Sverige, förekommer program som helt öppet samarbetar, i hela sin uppläggning, med kommersiella intressen, Postkodmiljonären är ett av exemplen. Men med stor säkerhet skulle detta öka om det kommersiella TV-utbudet skulle bli själva att producera underhållningsprogram.

Men visst finns mycket att debattera om vad public-service gör och debatten borde vara mycket mer omfattande men det verkar finnas en stor rädsla att ifrågasätta och debattera. Till stor del tror jag faktiskt att många inte riktigt vågar sig på denna mäktiga verksamhet och det är allvarligt. Dessutom finns det nån märklig inställning bland många politiskt aktiva att radions och TV:s självständighet ska tolkas som att de ska stå över kritik, särskilt sådan som kommer från politiskt ledande personer. Jag tycker det är en missriktad omsorg om det fria ordet. Det fria ordet bygger ju just på att det är fritt för olika röster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: