Lovande förslag

Lovande, men det behövs mer. S-MP-regeringen redovisar idag några förslag, på DN-debatt, som visar att politiken kommer att vara mer aktiv nä det gäller klimat- och miljöområdet. Det är bra, kanske rentav mycket bra som principiellt besked.

Men en lite närmare titt/granskning visar att förslaget innehåller ganska måttliga insatser. Det är ett par hundra miljoner om året. Och, som inte ska glömmas, också några viktiga åtgärder som inte kostar pengar som ska minska, eller åtminstone hålla tillbaka, lastbilarnas utsläpp. Så mer, mycket mer, behövs.

Idag kom också ett förslag från regeringen om ett investeringsstöd till energiförbättringar av bostäder byggda på 60- och 70-talet.

Men även om allt summeras och något högre nivåer utlovas kommande så räcker det inte. Det räcker inte för den nödvändiga omställning som behövs. Ett skäl är förstås statliga budgetregler och regeringens budgetdisciplin som håller tillbaka investeringar som är nödvändiga men som också skulle bidra till att minska arbetslösheten. (Jo, jag vet att jag skrev något liknande för bara nån dag sedan).

För att bara ta ett exempel så finns det bedömningar som pekar på att behovet att upprustningar av de sk miljonprogramområdena kräver investeringar på över 500 miljarder kronor. Regeringens budgetförslag är 200 miljoner, vilket förstås är mer än noll. Kanske är 500 miljarder en överskattning av behovet och något mer pengar kommer de närmaste åren men det är väl ändå uppenbart att det är ett väldigt gap mellan budget och behov.

Tanken med regeringens satsning är förstås att det bara en medfinansiering och att andra pengar ska komma från fastighetsägare, kommuner och kanske från en del andra. Det kan vara en god idé men också ett sätt att fördela pengar som innehåller betydande risker och problem.

Två uppenbara problem finns med medfinansieringsprojekt där kommuner, föreningar och företag ansöker om pengar från staten eller EU. För det första så kräver det ofta stora administrativa insatser som kan sluka en stor del av de resurser som till slut faller ut. För det andra så är ofta medfinansieringen så blygsam att de projekt som genomförs skulle ha genomförts ändå. Som en tredje risk så finns förstås risken att många idéer som utvecklas, enligt bidragsgivarnas ramar, inte får pengar. Det kan leda till att inget alls görs i ett läge där en annan inriktning från början, utan bidragsmöjligheten, skulle ha kunnat leda till en lite mindre satsning än den som fått nej.

Slutsatsen får inte bli att staten inte ska kunna ge olika former av investeringsstöd men slutsatsen måste bli att bidragen blir på en sån nivå att de verkligen innebär nya satsningar. Dessutom måste det med kraft understrykas att själva bidragshanteringen måste göras hanterlig. Det är naturligtvis en skam för det offentliga systemet att det finns konsultföretag som lever på att skriva EU-ansökningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: