Privatiseringsfanatikerna

Jag gillar politik som drivs av ideologisk övertygelse. Det innebär ju att ideologin verkligen prövas när den konfronteras med verkligheten. Reinfeldts alliansregering var ideologiskt övertygad om att privatiseringar var en bra metod – och nu kan vi se resultaten.

Mest aktuellt idag är den katastrofala privatiseringen av arbetsförmedlingen för nyanlända som genomfördes 2010 genom de sk etableringslotsarna. Fiaskot kunde knappast vara större. Länge har det varit uppenbart att verksamheten gett dåligt resultat, alltså få ”etableringar” har kommit och kostnaderna har varit höga.

Nu visar det sig dessutom att det varit omfattande inslag av mycket tveksam karaktär och rentav brottslighet. Arbetsförmedlingen bestämde därför igår (20 februari) att omgående upphöra med verksamheten trots att riksdagens beslut fortfarande gäller.

Och Elisabeth Svantesson (M) som var ansvarig minister när reformen genomfördes är tyst. En naturlig reaktion från henne borde väl åtminstone vara att ifrågasätta om Arbetsförmedlingen kan sätta sig över riksdagen. Men Svantesson håller helt tyst genom att hålla sig undan. Ynkligt förstås men också ett medgivande om det totala fiaskot!

Visst kan vi privatiseringsmotståndare gotta oss lite när högerförslag så totalt misslyckas men det är framförallt tragiskt att just flyktingmottagningen skulle drabbas av detta fiasko. Redan tidigare har det ju tydligt visat sig att privatiseringen av boendet har slagit hårt mot möjligheterna att driva ett bra flyktingmottagande.

Två slutsatser borde vi dra:

För det första: Ändra mottagandet av flyktingar och avskaffa de privata vinstintressena i flyktingmottagande. Kanske låter det tråkigt att återkommunalisera ansvaret men det är troligen de enda rimliga. Det är i kommunerna de reella möjligheterna finns att lösa bostad, utbildning, arbetsintroduktion och i många fall en hel del omsorgsbehov. Enkelt kommer det inte vara heller i kommunerna. Ett grundläggande problem är att i de kommuner där det går att lösa bostadsfrågan där finns inte jobben – och tvärtom. Flytta jobben och bygg bostäder.

För det andra: Öka vår offensiv mot privatiseringarna. Vi ska inte vika undan utan försöka återta redan gjorda privatiseringar och vi ska ständigt påpeka bristerna och problemen. Jag inser att det kan komma att kännas tungt efter så lång tid där privatiseringsivrarna haft ett opinionsmässigt övertag – för så har det varit. Problem som uppmärksammas sätts sällan i sitt rätta sammanhang utan betraktas som avvikelser fån det normala.

Nu senast här på Gotland (16 februari, Radio Gotland) som skrev (om att fler startade bilprovning): men trots konkurrens går priserna snarare upp än ner…  Formuleringen visar just på den totalt överdrivna tilltron till ”konkurrensen” välgörande effekter. Vi borde påpeka denna felaktiga slutsats varje gång den förekommer.

En kommentar till Privatiseringsfanatikerna

  1. Magnus skriver:

    Du har förstås en viktig poäng, men Arbetsförmedlingen (och många av dess handläggare) agerar sedan länge så oproffessionellt, kortsiktigt och dumsnålt att de måste tas ifrån sitt monopol på att *bedöma* den arbetssökandes insatser och logga vad olika arbetssökande gör. Idag kan arbetsförmedlingen och t ex försäkringskassan eller kommunala handläggare i skönt samförstånd bakbinda händerna på arbetssökande eller sjukskrivna, ibland genom direkta eller indirekta hot med kort varsel(”gör som vi säger annars kan pengarna ryka och då kan du inte betala hyra och mat längre om två veckor”) och tvinga in dem i meningslösa bulkåtgärder eller icke-kvalificerande pysselsättnings-”jobb”. Inte bara Fas 3 utan även på andra sätt – och detta sker hela tiden. Bedömningarna av vad den som söker jobb bör och får göra för att komma vidare, och hur han bör disponera sin tid och sina krafter, kan i princip göras av af-handläggaren ensam (som ibland inte på¨längeträffat den person han/hon bedömer) och när handläggare från Försäkringskassan, a-kassan eller kommunen ska verifiera att det verkligen pågår ett effeklivt och planenligt jobbsökande i rätt riktning kommer de ofta att köpa arbetsförmedlarens bedömningar utan vidare.

    Om den arbetsökande kunde sparka ut en ointresserad eller okunning arbetsförmedlare och säga till vederbörande ”jag är inskriven på Manpower och några andra bemanningsföretag eller privata arbetsförmedlingar och de är nu certifierande för mitt arbetssökande, för af-tomtarna gör ju ingenting” så skulle det ge denne genuin egenmakt i relationen både till ex-vis FK eller kommunen och gentemot arbetsmarknaden i allmänhet. Men en sådan ordning strider mot att AMS har fått ett halvuttalat uppdrag att kontrollera och disciplinera de arbetssökande, trots att detta mycket sällan tar dem en centimeter närmare den öppna arbetsmarknaden.

    Arbetsförmedlingen är idag en ineffektiv och föråldrad kossa till myndighet, med låg kunskap om hur arbetsmarknaden fungerar och vilka slags meriter som ses som viktiga. Det är orimligt att de har så pass stort och ensidigt inflytande på många vanliga arbetssökandes vardag, personer som redan befinner sig i en utsatt situation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: