Vinstintresse och samhällsansvar

Sedan nyliberala idéer fick vind i seglen för några decennier sedan har privatiseringar haft en framskjuten plats i den politiska debatten och de politiska striderna. Högerns tidigare position var i första hand att stat (och kommuner) skulle lägga sig i så lite som möjligt. Låga skatter och lite regler skulle istället lämna utrymme för individer och idérika, ”fria” företag.

Den positionen höll högern fast vid men vänstern/mitten vann de flesta slagen och samhället blev mer och mer socialiserat och civiliserat. Utvecklingen var inte alls varken problemfri eller spikrak men i stora delar av den mer industriellt utvecklade världen fick välfärdsstaten ökad betydelse.

Nyliberalismen gav utrymme för nya idéer som syftade till att företagen skulle få ett ökat samhällsansvar genom utvecklandet av nya former för att driva gemensamt finansierade verksamheter men också mycket sofistikerade/komplicerade styrsystem och relationer mellan det offentliga och företagen.

Tydligast har detta märkts inom de offentliga styrsystem där New Public Management (NPM) kom att utvecklas. Ett system som byggdes upp för att kunna passa oavsett om verksamheten bedrevs i offentlig eller privat regi. Resultatet har blivit en komplexitet och byråkratisering som troligen överträffar de värsta farhågorna. Men resultatet visar också hur illa det fungerat.

Exemplen på hur illa det har fungerat har varit många. Rena bluff och bedrägerier har avslöjats, kanske mest inom LSS (personliga assistenter) men fler områden har varit med i detta. Lika allvarligt är förstås de olika former av anpassningar och friseringar av verksamheten och redovisningarna som gjorts. Vilka patienter och elever har blivit målgruppen? Vilken omfattning har insatserna egentligen haft?

Misstänksamheten från vänsterhåll har givetvis varit stor men systemen har varit svåra och insynen har ofta varit väldigt begränsad, av högst rimliga sekretesskäl. Samtidigt har kompetensen succesivt flyttat över till de privata verksamheterna.

Mycket av debatten har haft fokus på tilltron till företagens förmåga, vilja och trovärdighet inom områden som traditionellt varit i offentlig drift. Men det borde också gällt andra områden, till exempel miljöområdet, där de företag som agerar, i princip, alltid varit i privat ägo. Stålföretag, cementindustri, bilföretag för att nämna några.

Genom till exempel utsläppsrättigheter och bonussystem har företagen fått ett mer tydligt samhällsansvar, ett samhällsansvar som de ofta mycket villigt tagit på sig och använt i sin marknadsföring. Och systemen och mätmetoderna har blivit mer komplexa och de pengar som står på spel har ökat kraftigt. Som gjort för fusk och ”tillrättalägganden” men ändå;

Volkswagens fuskmetoder har överträffat de flestas fantasi. Hur många kunde ens tänka sig att det var möjligt att programmera 11 miljoner bilar så att de skulle känna av när de är i laboratoriemiljö? Hur kan ett företag komma på tanken att fixa en avgasrening med bra effekt som kopplas bort när bilen åker ut på vägen? Och detta i ett av världens största företag med huvudkontor ett industriland som verkligen ansträngt, framgångsrikt, att stå för trovärdighet och kvalité!

Motsättningen mellan vinstintresse och samhällsansvar kan knappast framstå tydligare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: