Tänk långsiktigt

Nyproduktionen av bostäder är oerhört viktig för hela bostadsmarknaden. Byggs det dyrt och lite så kommer segregationen att öka och kostnaderna att bo kommer att öka för alla som inte äger sin bostad. På sikt kommer också kostnaden att äga sin bostad att öka, förstås.

Därför är regeringens och Vänsterpartiets förslag att ge investeringsstöd till byggande av hyreslägenheter mycket viktigt. Förslaget ska göra det möjligt att bygga bra men också till rimliga hyror. Det är ett bra steg men alldeles otillräckligt. Mer behöver göras för att minska vinsterna och priserna i hela bostadssektorn. Det är förstås bedrövligt att markpriserna för att bygga bostäder är den kostnadspost som ökar allra mest, under 2000-talet med över 200 procent och i en del områden betydligt mer. Markspekulationen måste begränsas och förstås helst upphöra!

Så mer måste göras av regeringen men det är också viktigt att ett kraftfullt arbete görs lokalt, i kommuner och kommunala bostadsföretag för att hålla hyrorna nere. Troligen är det mest effektiva, och ganska enkla, att se investeringar långsiktigt. Ett nybyggt hus som ska användas i bortåt hundra år kan rimligen inte ge plus i kassan redan första året. Men det räcker förstås inte utan många andra åtgärder behövs också.

Långsiktigt tänkande behövs också när alltför många tror att det går att ”tjäna pengar” på att sälja ut offentliga tillgångar utan att det får konsekvenser. Visst händer det att privata företag räknar helt galet och betalar överpriser men oftast finns en plan för att hämta hem de pengar de betalar när de köper. Lite pinsamt är det faktiskt att det privata kapitalet i många fall har förmåga att tänka mer långsiktigt att et offentliga. Men framförallt tänker de annorlunda och driver i vinstsyfte utan bostadssociala hänsyn och det är väl inte en sån bostadspolitik vi vill ha?

Just nu verkar bostäder från 60-talet vara populära uppköpsobjekt och idag beskriver DN lite om förutsättningarna men också de förväntade konsekvenserna. Ingen kan väl egentligen bli förvånad över att deras plan är att höja hyrorna rejält. En del hyresgäster måste ”bytas ut” framgår också och det kanske en av de viktigaste idéerna, som DN skriver Att få mer bemedlade hyresgäster är också ett sätt att på lång sikt förändra karaktären på miljonprogramsområden för att höja fastighetsvärdet.” Det är precis vad vi kan förvänta oss om utförsäljningen tar ännu mer fart. Tidigare har det varit borgerligt styrda kommuner som sålt ut men Luleå har nu visat att även i traditionellt starka socialdemokratiska kommuner så säljer kommunägda bolag ut bostäder i stor skala.

Ofta säljs bostäder ut med motiveringen att utförsäljningen ska göra det möjligt att bygga nytt. Det finns många skäl till att ett sånt resonemang inte håller för ett kommunägt bostadsbolag, men kanske framförallt avslöjar det bristen på långsiktighet i en del kommuners och bostadsbolags planering. Och det är allvarligt; när långsiktighet kanske är den viktigaste planeringsförutsättningen.

Jag är en av dom som länge tyckt att miljonprogrammet varit alltför hårt kritiserat. (Jag var inte på nåt sätt delaktig och har inget för egen del att försvara).  Jag tycker därför att det är bra att DN ger här ger en lite mer nyanserad bild. Det var absolut inget betongprojekt utan goda samhällsambitioner – tvärtom var det många väldigt goda intentioner som fanns i tankarna bakom utformningen av bostäderna och områdena. Bilfria gårdar och områden är väl inget att förakta, däremot kanske vi borde vara mer kritiska till alla dom som sedan släppte marknaden alltför fri och genom köplador och andra externetableringar utarmade den lokala servicen.

Och de förhoppningar på mer demokrati och fortsatt utjämning förverkligades heller aldrig. Därför blev en del av ”miljonprogramsområdena” istället symboler för segregation och orättvisor.

Men det blev också lite för mycket och för uniformt. Så bra och fina hus finns inte så att de kan upprepas hur mycket som helst.

Det finns definitivt mer att skriva om och fundera över när det gäller miljonprogrammet. Inte minst om vilka områden som definieras som ”miljonprogramsområden”. Den ursprungligt korrekta definitionen är förstås de bostäder som byggdes under tiden 1965 – 1975 men just så används sällan ordet.

http://www.dn.se/sthlm/nu-vill-alla-gora-klipp-pa-miljonprogram/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: