Varning för nationalekonomi

juni 28, 2016

Under Mats Edmans tid som chefredaktör på Dagens Samhälle (SKL:s tidning) så blev tidningen en stark röst för privatiseringar av välfärden. Trots att Edman nu är borta så lyser varningslampor när Dagens Samhälle kommer med ”sanningar” privata företag i välfärden.

I senaste numret låter DS en ekonomiprofessor, Per Strömberg, berätta att dagens debatt är korkad och naiv: ”Politikerna pratar om att förbjuda vinster när det handlar om att alla marknader behöver sina specifika spelregler”. Och det är väl just det som inte är en sanning utan exakt det som det politiska vägvalet handlar om. Alltså: ”Ska välfärden styras av marknadskrafter”?  Men vi ska väl inte bli förvånade över att en ekonomiprofessor ser marknaden som den enda lösningen. Det är ju det ekonomi-ämnet handlar om på dagens universitet och högskolor. Hur marknaden fungerar. Hur konsumenter påverkar marknaden. Hur skatter förstör marknaden. Hur marknaden kan bli effektivare. Inte om hur allas rättigheter tas tillvara. Inte om hur demokratin ska vara stark.

Men eftersom vi inte förväntar oss att läkare och sköterskor ska sluta sina utbildningar och börja bekämpa förekomsten av sjukvård så kan vi väl inte förvänta oss att professorer i ekonomi ska ifrågasätta marknaden!

I artikeln diskuteras Strömbergs ”objektivitet” eftersom hans professur betalas av företag med affärsintressen i välfärdssektorn. Strömberg avfärdar ifrågasättanden med ”Jag skulle vara totalt rökt om mina kolleger skulle uppfatta mig som något annat än objektiv”. Troligen ingen större risk – kollegerna har väl lärt sig samman teorier, ”marknaden framförallt”.

Artikeln i DS (#24) är till stor del en hyllning till Per Strömberg, dvs framförallt hans forskarinsatser och andra akademiska meriter. Den uppläggningen av artikeln bidrar starkt till att jag valt att skriva en kritisk blogg. De nationalekonomiska utgångspunkterna måste granskas kritiskt även om det finns ett imponerande stort antal formler som anses styrka marknadens överlägsenhet.

Det är förstås tron på marknadens överlägsenhet som gör att Per Strömberg alldeles i slutet av artikeln oemotsagd får uttala ”det kommer aldrig att vara det offentliga som driver utvecklingen, utan företagen. Så har det alltid varit”.  En kan ju undra om han tänker på demokrati, kortare arbetstid…rättvisare löner eller om är det fler smaker på Coca-cola som driver utvecklingen.

Och lite om min syn på ämnet nationalekonomi/economics: Sånt här kan man läsa på lärosätenas egen presentation av ämnet:

Delkursen syftar till att ge förståelse för de krafter som driver en marknadsekonomi. All ekonomisk teori handlar om knapphet; tillgången på varor och tjänster är inte oändligt stor och alla önskemål kan därmed inte tillfredsställas. Individen måste välja mellan olika alternativ; ett val som innebär en ekonomisk uppoffring. Mikroteorin handlar om detta val. Utgångspunkten för delkursen är en marknadsekonomisk lösning där individer och företag agerar utifrån de prissignaler som marknaden ger. (Lunds universitet)

Mikroekonomisk teori fokuserar på ekonomins beståndsdelar. Hur kan man förklara vad som sker på marknaden; vad styr utbud och efterfrågan, vad driver och förklarar beteendet hos konsumenter, företag eller myndigheter; hur samordnas dessa aktörers beslut? Varför fungerar inte alla marknader? (Handels)

Och, vi är väl ganska många som läst ”de där kurserna” och kan intyga att precis så är det. Det är marknaden som är utgångspunkten och lösningen. Just därför är det märkligt (eller inte?) att Dagens Samhälle väljer att låta en nationalekonomin oemotsagd recensera debatten och berätta hur det egentligen hänger ihop med privat välfärd och vinster i välfärden.


Det behövs en ny bostadspolitik!

juni 21, 2016

Men det är uppenbart att S-MP regeringen varken har viljan eller förmågan att driva fram den nya politik som behövs för att få bort bostadsbristen, minska segregationen och hålla bostadskostnaderna rimliga.

De 22 punkter som presenterats idag, 21 juni, är ett antal putsningar på regelverk och några eftergifter till marknadskrafterna. Det var tyst om hur det blir på riktigt med investeringsstödet som har legat och väntat på ett regeringsbeslut sedan årsskiftet!

Ett läpparnas nej till marknadshyror av Magdalena Andersson men en ytterligare ”förstärkning” av presumtionshyrorna (läs mer nedan) som därmed i praktiken blir alltmer lika marknadshyror. Presumtionshyrorna skulle vara tillfälliga, tio år, som utvidgades av Reinfeldtregeringen till 15 år och nu ska de tydligen bli eviga.

Inget om höga markpriser och ökad segregation! Regeringens politik är till väldigt stor del en anpassning till de krav som företagen ställer och det är svårt att se nåt som på allvar utmanar företagens vinstintressen och marknadskrafterna. Jo, investeringsstödet förstås men om det kom ju inget besked om idag heller!

Fanns det inget bra? Jo, bra att försöka göra det möjligt att reglera upplåtelseform i detaljplan. Och bra att statliga myndigheter får besked om att de ska medverka till bostadsbyggande, kanske lite pinsamt att det behöver sägas/beslutas. Och säkert är det en del av putsningarna på regelverket som kommer att göra nytta men samtidigt är det förstås besvärande att olika myndigheters processer tar så lång tid att det nuvarande systemet nästan kört fast.

Sämst: Den aviserade översynen av presumtionshyrorna, som enligt Magdalena Andersson görs för att ”öka tryggheten för bolagen”. Kan det sägas tydligare?

Presumtionshyror gör det möjligt att avtala om högre hyror för nyproducerade bostadslägenheter än vad som är tillåtet enligt bruksvärdesreglerna. Presumtionshyror får sedan inte användas som jämförelseobjekt vid förhandlingar när andra hyror ska sättas enligt bruksvärdet.

Jag tycker att det är självklart att hela idén blir en annan när tiden för presumtionshyror blir väldigt lång eller nästan ”evig”. Jag har redan från början varit kritisk och försökte på en Sabo-kongress förhindra att Sabo drev på presumtionshyror men givetvis har tiden betydelse.

 

Här finns regeringens 22 punkter: http://www.regeringen.se/globalassets/regeringen/dokument/finansdepartementet/pdf/2016/pm/sammanfattning-av-regeringens-forslag-22-steg-for-fler-bostader


Segregation och ”skolval” viktigare än vinstfrågan.

juni 10, 2016

Vänsterpartiet har på ett förtjänstfullt satt fokus på hur orimligt systemet med kundval, friskolor och privatisering av välfärden är. Det är vinstfrågan som fått illustrera orimligheterna och behovet att radikalt lägga om politiken. Men frågan om hur vi öka likvärdigheten, bryta segregationen och förbättra resultaten i skolan, och i andra verksamheter, handlar om mycket mer än vinstfrågan.

Därför är det positivt att partiets skolpolitiske talesperson, Daniel Riazat, i Flamman (# 20) pekade på problemen med friskolereformen och ett ”fritt” skolval när han kommenterade skolkommissionens delbetänkande.

Dessvärre finns det anledning att befara att vinstfrågan fått sådan symbolisk laddning att andra, viktigare frågor, tappas bort och rentav offras av Vänsterpartiet för att partiledningen ska kunna visa en tydlig framgång. Bland annat fanns starka inslag av detta i debatten inför och under kongressen som betonade behovet av att vi allierar oss med en del som har egna starka intressen av fortsatt drift av friskolor.

Den segregation som ”skolvalet” och friskolor leder till är ett helt grundläggande problem som måste åtgärdas om vi ska kunna bygga en jämlik skola och en skola som är bra för alla. Avskaffade vinstuttag är förstås rätt men minskar inte segregationen. Avskaffade vinstuttag kommer heller knappast inte lägga grunden för en skarpare politik mot segregation och orättvisor. Snarare tvärtom!

Friskolorna lider uppenbart av vinstuttagen, direkt, genom att resurser försvinner och genom att bilden, helt befogat, smutsas ner. Ett vinstförbud kan därför mycket väl leda till ett ökat intresse för friskolorna och ännu större segregation och försämrad likvärdighet. Särskild om vinstförbudet ska bygga på att vi allierar oss med krafter som driver friskolor och är beroende av ett ”fritt skolval”.

Skräckscenariot är att Vänsterpartiet går in i en uppgörelse som innebär att friskolesystemet och det fria skolvalet accepteras om vinstförbud/vinstbegränsning införs. När jag lyssnar på hur ledande partiföreträdare formulerar sig så låter dessvärre ett  sådant scenario fullt möjligt.

Friskolornas intresse att i första hand rekrytera elever som kan nå goda skolresultat utan särskilda insatser från skolan upphör inte ”bara” för att vinstmöjligheten försvinner. Önskemål om mer pengar till personal, lokaler, fortbildning och läromedel kommer skolorna alltid att ha. Dessvärre är det ju också så att många friskolor rekryterar elever genom bortval av offentligdrivna skolor eller snarare bortval av en elevsammansättning som inte anses önskvärd. Mekanismerna bakom den ökade segregationen i skolan kommer inte att försvinna om vinstutdelning tas bort.

Vår politik mot vinster i välfärden är en viktig symbolfråga men den måste vara en del av en samlad politik mot segregation och för jämlikhet i skolan.