Bostadspolitiken måste utmana marknadskrafterna

augusti 8, 2016

Den statliga bostadspolitiken avskaffades efter många års påtryckningar och propaganda från byggföretag och privata fastighetsägare. Förändringen av förutsättningarna för de allmännyttiga bostadsföretagen som beslutades 2010 startades av en anmälan av de privata fastighetsägarna till EU-kommissionen.

Gemensamt för förändringarna har varit att de minskat det demokratiska inflytandet och ökat företagens makt. Företagen inom bygg- och bostadssektorn har varit pådrivande och utlovat billigare byggande men resultatet har blivit precis tvärtom. DN:s kartläggning visar att företagens agerande för högre vinster har lett till mindre byggande eftersom det gjort att högre priser kunnat tas ut men också att värdet på befintliga fastigheter också ökar.

Visst går det att skylla allt på politiska beslut eller frånvaron av politiska beslut. (Som Sveriges Byggindustrier gör på DN-debatt 6 aug). Men lite märkligt blir det när byggföretagen som drivit på avregleringarna kommer med kritik mot just de besluten.

DN:s kartläggning visar samma sak som Stockholms länsstyrelse redovisade våren 2014. Företagen tar sig rätten att hålla tillbaka nyproduktionen av bostäder. Slutsatsen borde vara att styrningen av byggandet måste demokratiseras. Behoven av bostäder och inte marknadskrafterna och företagens vinstintresse ska styra byggandet.

Björn Wellhagen frågar retoriskt  ”Är det rimligt att någon företagsledning skulle vara beredd att ägna sig åt den sortens gambling?” som det innebär att avvakta med byggande för att värdet ska öka. Ja uppenbarligen, eftersom det är just det som sker. Det illustrerar ett av problemen med ett marknadsstyrt bostadsbyggande. Alldeles för många tjänar på bostadsbristen och därför behövs särskilt nya hyresrätter till rimliga kostnader.

Fler hyresrätter till rimliga kostnader skulle kunna åstadkommas genom ett statligt investeringsstöd. Och just ett sånt förslag finns men ”självklart” har byggföretagen och de privata fastighetsägarna agerat emot detta! Och det var just det förslaget som de borgerliga partierna angav som skäl att lämna de bostadspolitiska flerpartisamtalen.

En bostadspolitik som ger alla möjlighet till ett bra boende till rimliga kostnader måste helt enkelt utmana marknadskrafterna och den avreglering av bostadsbyggandet som drivits igenom de senaste 25 åren. Kommunerna måste bli bättre på markpolitik men behöver också bättre instrument för en kunna bedriva en bra markpolitik. Då skulle byggandet kunna styras mer demokratiskt. De allmännyttiga/kommunägda bostadsföretagen ska ges en tydligare bostadspolitisk roll bland annat genom att kravet på affärsmässighet, som infördes 2010, tas bort. Och som en tredje viktig åtgärd är att, som redan nämnts, införa ett investeringsstöd till hyresrätter med rimliga hyror.

Förutom dessa förslag som i hög grad handlar om nyproduktionen måste djungeln med andrahandshyror och liknande, typ korttidskontrakt, ses över.

Lars Bjurström, ordförande Vänsterpartiet Gotland

Texten skickades som replik till DN-debatt men ratades och publiceras nu därför här istället. (Parentesen ovan som hänvisar till debattartikeln är tillagd i denna version).

 

 


Bryr sig regeringen om verkligheten?

augusti 2, 2016

För en dryg månad (21 juni) sedan presenterade regeringen ett 22-punktsprogram för att öka bostadsbyggandet. Det var ett väldigt svagt program och jag skrev då på min blogg ” Men det är uppenbart att S-MP regeringen varken har viljan eller förmågan att driva fram den nya politik som behövs för att få bort bostadsbristen, minska segregationen och hålla bostadskostnaderna rimliga.” Det mest uppenbara var att regeringen inte vågar utmana marknadskrafterna och en förklaring verkar vara att regeringen inte ens verkar ha koll på verkligheten.

DN har i två artiklar, 1 och 2 augusti, uppmärksammat att byggföretagen ofta fördröjer byggandet för att pressa upp priserna.  Det är sannerligen ingen nyhet men bra att DN skriver om det. Men tydligen var det en nyhet för landets bostadsminister, Peter Eriksson som kommenterar byggföretagens agerande så här: Jag är inte förvånad över att det tar lång tid att bygga. Det har vi vetat om. Men jag är förvånad över att en så stor del av tiden handlar om att man från byggherrarnas sida väntar och delar upp det i etapper.”

Jag skrev om detta i en replik på DN debatt i december förra året: Med en bra kommunal markpolitik kommer det också att vara möjligt att sätta press på byggpriserna och givetvis se till att byggprojekten verkligen kommer igång. Stockholms länsstyrelse visade i en rapport för något år sedan att nästan 10 000 byggrätter senarelagts av byggföretagen i väntan på högre priser! Så ser marknadskrafterna ut!” (Rapporten från länsstyrelsen lämnades till regeringen våren 2014).

Hela repliken här: http://www.dn.se/debatt/repliker/vi-behover-okad-demokratisk-styrning-av-byggandet/

Här kan du läsa hela mitt inlägg om regeringens 22-punktsprogram. (Där finns också en länk till regeringens 22-punktsprogram).

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/06/21/det-behovs-en-ny-bostadspolitik/

Och läs gärna mitt försök till ett lite mer sammanhållet bostadspolitiskt program.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/07/08/program-for-en-rattvis-bostadspolitik/

I början av året skrev jag en lite mer sammanhållen kritik mot marknadens påverkan på bostadspolitiken och som också tar upp den debatt som DN nu initierat.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/01/15/svagt-fran-regeringen-om-bostadspolitik-igen/

Det är i första hand inte av lathet som jag hänvisar till tidigare inlägg utan för att visa att det som DN nu skriver om inte alls är några nyheter, utom möjligen för Peter Eriksson.