Jag tror på partierna

21janmedtextIdag var jag med på Vänsterpartiet Gotlands kommunalpolitiska upptakt som vi brukar ha en heldag i början av varje år. Vi samlar upp erfarenheterna från föregående år och dra upp riktlinjerna framöver. Alla deltar entusiastiskt i diskussionerna, jag vågar utse dem till demokratins vardagshjältar. Och jag vet att det finns många fler.

Tillsammans är partierna och partiernas representanter viktiga bärare av demokratin. För de flesta är det krävande uppdrag som kräver mycket tid varav den mesta läggs ner helt ideellt. Jag tycker det ska vara så men kanske är många av dom värda lite mer uppskattning.

Jag skrev så här igår

Partiernas roll är viktig och partiernas utveckling mot valapparater bör motverkas. Varje parti bestämmer förstås själv vilka tyngdpunkt verksamheten ska ha men partierna bör ha en bredare roll än de ”tilldelas” idag. Partierna ska försöka vara breda folkrörelser och det betyder bland annat att det ska finnas en levande debatt och idéproduktion. Men partierna måste också bli bättre på att hålla kontakt med medborgarna så att viktiga opinioner och förslag kan kanaliseras genom partierna.

och här kommer en lite mer utvecklad text om partiernas betydelse och möjligheter för att stärka demokratin:

De svenska valen är i hög grad ett val av vilka idéer som ska få vara avgörande när de politiskt tillsatta församlingarna ska fatta de avgörande besluten. Hur ska samhällets resurser fördelas? Hur ska vi lösa miljöutmaningarna? Hur viktig är arbetslösheten? Vilken makt ska företagen ha? Hur ska vi organisera välfärden? Det är fem exempel på viktiga samhällsfrågor där det finns olika åsikter om vad som är bäst för samhällets utveckling.

Genom att rösta på ett parti blir det möjligt att påverka i vilken de här riktning samhället utvecklas men förstås inte alla detaljbeslut. Därför räcker det inte med de allmänna valen vart fjärde år utan det måste finnas möjligheter att påverka beslut fortlöpande. Partierna måste bli bättre på att fånga upp åsikter och på att möta människor, också de som inte vill delta i partiernas aktiviteter. Det blir förstås lättare om många är medlemmar men det kräver också andra resurser, till exempel för att nå ut med frågor och debatt.

Partierna måste eftersträva att vara breda folkrörelser och på allvar driva och stimulera en bred politisk debatt, en debatt som kan handla om konkreta frågor om skolan, vägbygget, kollektivtrafiken men också mer principiella frågor om sextimmars arbetsdag, tillväxt och miljö, flyktingpolitiken och vinster i välfärden. Partierna måste få bättre förmåga och möjligheter att diskutera olika politiska lösningar och viktiga framtidsfrågor. Partierna måste bli bättre men samhällets inställning till partierna måste också omprövas något. Partierna ska betraktas som demokratiska folkrörelser där det är tillåtet med debatt, olika åsikter en prövande diskussion. Idag avkrävs partier alltför snabbt detaljerade svar också på frågor som fortfarande diskuteras. Självklart ska partierna kunna beskriva sina förslag och svara på frågor om hur de ska fungera men ibland kan det ta lite tid att prata och fundera färdigt – det måste vara tillåtet.

Idag väljer alltför ofta massmedia också att frossa i udda idéer och snabbt försöka jaga fram ställningstaganden från den högsta partiledningen när tillfälle ges. Jag förmodar att det är fler än jag som kommer ihåg den diskussion som Centerns framtidsgrupp för några år sedan försökte ta upp. Jag medger att det var en hel del galna idéer men jag tycker ändå att förslagen, för det var bara förslag, hade kunnat tas emot lite mer balanserat. Den gången slutade ”cirkusen” med att partiledaren Annie Lööf fick avbryta en Thailandsresa och komma hem och snabbt förklara diskussionen avslutad.

Politiskt engagemang ses idag alltför ofta som en belastning. Det är i vardagen men också lite mer officiellt och jag beklagar det verkligen. För många, kanske alla, är några års politiskt engemang med uppdrag en viktig erfarenhet men jag tvivlar på att särskilt många ser det som en merit vid till exempel en jobbansökan – det är oftare tvärtom. Jag tror att detta är problematiskt, det underlättar åtminstone inte för partierna att få fram lämpliga kandidater.

Partierna måste också ta på sig en viktig demokratisk renhållning, inte minst när det gäller de egna företrädarna. Vi måste medge att makt kan korrumpera och deformera. Därför måste enskilda beslutsfattare finna sig i att bli granskade och första linjens granskare ska vara det egna partiet som jag är övertygad har bäst förutsättningar att klara detta.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: