Kapitalismen och fördelningen

Hur väl eller dåligt fungerar kapitalismen? Det är en ständigt levande(!) diskussion som också ständigt får nytt bränsle nu senast (?) genom Oxfams rapport om förmögenheterna i världen som visar att de åtta rikaste personerna äger lika mycket som den fattigaste halvan av världens befolkning. Samtidigt pekar (bland annat) personer som Johan Norberg och Hans Rosling på stora framsteg när det gäller minskad fattigdom, hälsa och läskunnighet. Det kan förstås diskuteras i vilken grad förhållandena hänger ihop med kapitalismen, men åtminstone Johan Norberg framhåller det sambandet.

För nån vecka sedan skrev Niklas Ekdahl, tidigare borgerlig ledarskribent, en artikel (DN Kultur) om en kommande bok som hävdar att mekanismerna som leder till stora skillnader i inkomster och förmögenheter ”är mer eller mindre obönhörliga”. Niklas Ekdahl gör detta till ett angrepppå vänsterpolitik eller åtminstone på vänsterns retorik som anklagar högern för att drivit en politik som ökat skillnaderna, när sanningen enligt Ekdahl, är att i ett längre perspektiv har politiken knappast alls kunnat påverka fördelningen, annat än i akuta kriser.

Idag, 25/1, har Ekdahl fått svar av Sandro Scocco (DN Kultur), ett svar som dessvärre inte riktigt övertygar. Jag håller förstås med Sandro Scocco om att det går att driva en mycket bättre fördelningspolitik men den viktigare frågan är hur mycket det går att reglera kapitalismen innan motorn börjar hacka, och vad vi gör då?

Men i Sandro Scoccos artikel tas inte alls kapitalismens inneboende och väldigt starka drivkraft som leder till en orättvis fördelning. I den nu alltmer globaliserade och digitaliserade världen så blir skillnaderna i fördelningen av förmögenheter på helt andra nivåer än vi sett under de senaste 150 åren. Möjligheterna för stater att reglera har också blivit betydligt kringskurna genom globaliseringen.

Jag menar att arbetarrörelsen måste börja våga tala om ägandet som en av de avgörande faktorerna. Ägandet och givetvis verksamheternas drivkrafter, men de hänger ihop. Ska vi ha privatägda vinstdrivande företag som sköter sjukhus, energiproduktion, banker, läkemedelsproduktion, livsmedelsproduktion, telekommunikationer, försäkringar eller finns bättre lösningar som är effektivare, mer demokratiska och som stärker jämlikheten istället för att urholka den.

Ett första steg borde vara att sluta med utförsäljning. Ett andra steg borde vara att upphöra med sk OPS, alltså delvis privat ”finansiering” om samhällsnödvändiga projekt. Karolinska sjukhuset är ett sådant avskräckande exempel. Risken med dessa projekt är att vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras och förstås att en viktig del av makten flyttar till de privata investerarna.

Det krävs en insikt och inte minst ett ökat självförtroende hos arbetarrörelsen. Men det krävs också en vilja och förmåga att driva gemensamt ägda verksamheter effektivt, demokratiskt och på ett sätt som ä bra för jämlikhet och rättvisa. Tyvärr har många offentliga verksamheter kraftigt avdemokratiserats och byråkratiserats de senaste decennierna. Byråkratiseringen är värd ett eget inlägg så jag ska återkomma till det.

Den bok Niklas Ekdahl skriver om heter ”The great leveler” av historieprofessorn Walter Scheidel.

Här länkar till artiklarna i DN:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/pa-fordelningsfronten-intet-nytt/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sandra-scocco-hogerns-bild-saknar-stod-i-verkligheten/

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: